Atos 16

Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs NVI

Sair da comparação
NVI Nova Versão Internacional
1 Pâlmak Sailas egelaŋ meti Delebe ma Listala mkaen met pataŋ zemti mka keyet keŋanen an nâmkiŋpepeŋaŋmak ŋen mamtan. Kwitnaŋ Timoti nemba ke Zuda imbi nâmkiŋpepeŋaŋmak ŋeniyet nemuŋaŋ nemba keyet bipmaŋgut Glik msalengatnaŋ.
1 Chegou a Derbe e depois a Listra, onde vivia um discípulo chamado Timóteo. Sua mãe era uma judia convertida e seu pai era grego.
2 Lisitalamak Aikoniam am nâmkiŋpepeŋinmagaŋ koti Timotiyaŋ mama mimi dolakŋaŋ mammtan keyet yaŋaŋ Pâl zemâtâtsawien.
2 Os irmãos de Listra e Icônio davam bom testemunho dele.
3 Âpme Pâlaŋ Timoti meleŋgeŋaŋ wati matokwakwagat dunduye. Âpme msat keyet Zuda am mambien ekŋenaŋ Timoti bipmaŋ Glik msalengatnaŋ ke nâmâtâtpewiengapmti Pâlaŋ Mosesiyelen zii zet tazin keyet kataŋ Timoti sekŋaŋ butnaŋ antimpemtiŋgut wapmebun.
3 Paulo, querendo levá-lo na viagem, circuncidou-o por causa dos judeus que viviam naquela região, pois todos sabiam que seu pai era grego.
4 Mka kataŋ meti Zelusalem mkaen daen am nâmkiŋpepeŋinmak ma ombemindendeŋaŋ ŋeŋaŋ notnaŋ ondekti mama mimi kapi mimiyet zemâtâtât zet ke animbi nâmkiŋpepemak ekŋen diindom diindom piyaŋ mebun.
4 Nas cidades por onde passavam, transmitiam as decisões tomadas pelos apóstolos e presbíteros em Jerusalém, para que fossem obedecidas.
5 Kegok mme an ekŋen nâmkiŋpepeŋinmak gwatnaŋ mimindeme nâmkiŋpepeŋin katikŋaŋ penaŋ beye. Âpme am maŋge notnaŋaŋ mama mimi dolakŋaŋ ke egomti kan kataŋ nâmkiŋpepeen tatusum metnepeme am omba penaŋ beye.
5 Assim as igrejas eram fortalecidas na fé e cresciam em número cada dia.
6 Ekŋenaŋ Piligia ma Galesia msat tuŋgupman mulup tapmepme Emetak Teŋaŋ Esia msaleset Zet Zapat Dolakŋaŋ am ku diindondoyet zem bekekindeme
6 Paulo e seus companheiros viajaram pela região da Frígia e da Galácia, tendo sido impedidos pelo Espírito Santo de pregar a palavra na província da Ásia.
7 ekŋenaŋ Misia msalen met tati keyetnan Bitinia msalen mesât mbienaŋgut Zisasiyelen Emetak Teŋaŋ kegogak zemkulumindeye.
7 Quando chegaram à fronteira da Mísia, tentaram entrar na Bitínia, mas o Espírito de Jesus os impediu.
8 Keyepmti ekŋenaŋ Misia sebempemti Toloas mkaen towebien.
8 Então, contornaram a Mísia e desceram a Trôade.
9 Âpme tambuyet Pâlaŋ kie kienok tati ekme an ŋenaŋ Masedonia msaleset daen tati Pâlgat bepelep pelep mti kwizet kumti zeye, “Geŋ pien kwati nin ndamukulem minnde.”
9 Durante a noite Paulo teve uma visão, na qual um homem da Macedônia estava em pé e lhe suplicava: "Passe à Macedônia e ajude-nos".
10 Pâlaŋ kegok ekti wat zeme nin pigok nâmbenn. Kawawaŋaŋ ikŋaŋ Zet Zapat Dolakŋaŋ am ekŋen kaindamagen zenzeyet ndakumtetin kegok zemti wat milawatn mebegalen sakwep weyaŋ bewenn.
10 Depois que Paulo teve essa visão, preparamo-nos imediatamente para partir para a Macedônia, concluindo que Deus nos tinha chamado para lhes pregar o evangelho.
11 Âpme nin Toloas mkaen ke waŋga mti Samoteles mkaen ke met pataŋ zewenn yanaman keyetnan mane mane Niapolis mkaen ke kwati waŋga pemann tapme naman
11 Partindo de Trôade, navegamos diretamente para Samotrácia e, no dia seguinte, para Neápolis.
12 seleset meti Pilipai mkaen pataŋ zewenn. Ke Masedonia msat temaŋ keyelen mka temaŋ ŋen beke Loma gapman ŋeŋaŋ egaŋ mka ŋotekŋaŋ ke tati am maindadamuŋ mtan.
12 Dali partimos para Filipos, na Macedônia, que é colônia romana e a principal cidade daquele distrito. Ali ficamos vários dias.
13 Mka ke meti manepemann Sabat tagoŋgo kanen beme mka ganzenan tu matatanen ke kapigok zemti towebenn. Zuda am ekŋenaŋ dundundu mulup tu ganzenan tati mamambiekgat toti ekne. Zemti met indikme imbiyaŋ ilinak ondek tapme indikti ekŋenmak ke metotati Zet Zapat Dolakŋaŋ diindowien.
13 No sábado saímos da cidade e fomos para a beira do rio, onde esperávamos encontrar um lugar de oração. Sentamo-nos e começamos a conversar com as mulheres que se haviam reunido ali.
14 Âpme imbi ekŋen keyet tuŋguwinangatnaŋ imbi ŋen kwitnaŋ Lidia ek Tiatila mkaengatnaŋ mulupmaŋ saŋgum ŋamaŋ dolakŋaŋ penaŋ pi selim timti ammagen timepme makwitimtemien. Imbi keyaŋ Kawawaŋgat masesewatsamtan keyepmti Amobotnaŋ Zisasiyaŋ keŋan mme eleŋ beleŋ beme Pâlaŋ zet tazeme ŋandemti zikatnanak taekmaŋge.
14 Uma das que ouviam era uma mulher temente a Deus chamada Lídia, vendedora de tecido de púrpura, da cidade de Tiatira. O Senhor abriu seu coração para atender à mensagem de Paulo.
15 Yaŋ ondedak ke delaŋ zeme imbi keyaŋ tu zulutindendeyet zeme Pâlmak notnaneyaŋ imbi ke ma egalen mkaen am matatemien ekŋen ilinsakwep tu zulutindeme imbi keyaŋ zeye, “In nâme neŋ penaŋ Amobotnaŋgat penaŋ nâmkiŋpeyap bein beme in nâlen mkaen pien kwapme nsakwep wesenuwaŋgut saŋenen indema mebep.” Zeme moti ekmak ke wembien.
15 Tendo sido batizada, bem como os de sua casa, ela nos convidou, dizendo: "Se os senhores me consideram uma crente no Senhor, venham ficar em minha casa". E nos convenceu.
16 Kan ŋeniyet Pâlmak Sailasiyaŋ dundundu mulup msâgât ondedak mundumen mesât metnepemalu sisiliŋ mulup imbi nemba ŋenaŋ selen ke kot idaige. Imbi nemba ke we bekanaŋaŋ keŋan tapme egaŋ zet enzililiŋaŋ notnaŋ manzemsokbemtan. Mti zet kwileki ŋeniyet we bekanaŋ ke yaŋkwesime egaŋ penaŋ esemtaŋak maŋgilik zemsamtan keyepmti animbi nemba ke damuŋ mamimtemien ekŋenaŋ mânep milawat temaŋ penaŋ matimtemien.
16 Certo dia, indo nós para o lugar de oração, encontramos uma escrava que tinha um espírito pelo qual predizia o futuro. Ela ganhava muito dinheiro para os seus senhores com adivinhações.
17 Imbi nemba keyaŋ Pâlmak nin selen ndapmât meti kwizet ŋakŋak mti kapigok tazemaŋge, “An in kapiyaŋ Kawawaŋ Amobotnaŋ temaŋ egalen mulup mti am yomengatnan gilik zemti indatitiyet zetnaŋ manzemâtâtindaip.”
17 Essa moça seguia a Paulo e a nós, gritando: "Estes homens são servos do Deus Altíssimo e lhes anunciam o caminho da salvação".
18 Zet kwizet ŋakŋak sepem kegogak kan kataŋ mamimkwatnepeme Pâlaŋ sekŋaŋ kaŋgaŋaŋ beme gilik zem we bekanaŋgat pigok dunduye, “Neŋ Zisas Kilaisiyet kwitnanen zema we bekanaŋ geŋ imbi nemba keŋangatnan kwati met!” Zeme keyegak we bekanaŋaŋ kwati kunzuŋ mege.
18 Ela continuou fazendo isso por muitos dias. Finalmente, Paulo ficou indignado, voltou-se e disse ao espírito: "Em nome de Jesus Cristo eu lhe ordeno que saia dela! " No mesmo instante o espírito a deixou.
19 Âpme imbi nemba ke damuŋ mti mânep milawat titiyet webem mamtemien piwaŋ setnaŋ yek beme ekti imbi nemba damuŋ mamtemien ekŋenaŋ meti Pâlmak Banabas idatamti mka tuŋgupmaset idamandamti met amobotnaŋ egalen ondedagen meti
19 Percebendo que a sua esperança de lucro tinha se acabado, os donos da escrava agarraram Paulo e Silas e os arrastaram para a praça principal, diante das autoridades.
20 zemdelaŋ zenze angat kandaŋan moti zewien, “An zut kapi Zuda an yaŋ egelaŋ ningalen mka teman kapi koti mulup notnaŋ mwati mmalu set ke ekmann bekanaŋ tabem temezin.
20 E, levando-os aos magistrados, disseram: "Estes homens são judeus e estão perturbando a nossa cidade,
21 Ekŋenaŋ koti Zuda ilinaŋgalen mama mimi ke Loma am nin ku mimiyelen ke tazikat ndaip.”
21 propagando costumes que a nós, romanos, não é permitido aceitar nem praticar".
22 Âpme am maŋge temaŋ tabienaŋ ŋenzinziŋ temaŋ penaŋ nâmidemti met idatamti amobotnaŋ ekŋenmagen idatimepme ekŋenaŋ egegat kâlâwit mendelet yalom idemti zeme sindiwaŋ
22 A multidão ajuntou-se contra Paulo e Silas, e os magistrados ordenaram que se lhes tirassem as roupas e fossem açoitados.
23 omba penaŋ idome segit duluŋ diliŋ peme idatimti met mka katikŋaŋ idemti mka katikŋaŋgalen an damuŋ ekŋenaŋ an zut ke weyaŋ idadamuŋ katikŋaŋ mtatagat zemindewien.
23 Depois de serem severamente açoitados, foram lançados na prisão. O carcereiro recebeu instrução para vigiá-los com cuidado.
24 An damuŋaŋ zet kegok zeme nâmti egaŋ idatimti met mka keŋan sutnateman penaŋ ke idemti tep an selemti selit ilizuzut keŋan peme topme kemak limbeŋ bemti bem zam idemewembun.
24 Tendo recebido tais ordens, ele os lançou no cárcere interior e lhes prendeu os pés no tronco.
25 Yaŋ tambusutnan penaŋ Pâlmak Banabasiyaŋ Kawawaŋgat silik dundundu mti tazemsesewatpemambun. Âpme am mka katikŋan indendeŋaŋ ekŋenaŋ kwisagit ke tatnâmambien.
25 Por volta da meia-noite, Paulo e Silas estavam orando e cantando hinos a Deus; os outros presos os ouviam.
26 Mme keyegak mâkinaŋ temaŋ penaŋ mme mka katikŋaŋgat tepumaŋ bee mme titokŋaŋmak etaŋ bemâpme setokwakwat sambe bee ilin belak ŋande mâpme delaŋ zeme am selin belinan tek katikŋaŋaŋ zam indeme mawemtemien e ikŋaŋ belak kwalet topmâpme delaŋ zeye.
26 De repente, houve um terremoto tão violento que os alicerces da prisão foram abalados. Imediatamente todas as portas se abriram, e as correntes de todos se soltaram.
27 Âpme mka katikŋaŋgalen damuŋ egaŋ mulugengatnan wati meekme set sambe bee ŋandepeŋ ŋandepeŋ weme ekti endilipeye. Mti wa am mka katikŋaŋ kek indendeŋaŋ pi ilak kunzuŋ mâlo zemti ikŋaŋgat gemboŋaŋ ŋilikŋaŋ pitakŋanen yuŋmamaŋge e mandapeme kwapme sekŋaŋ ikŋaŋ osâgât mme
27 O carcereiro acordou e, vendo abertas as portas da prisão, desembainhou sua espada para se matar, porque pensava que os presos tivessem fugido.
28 Pâlaŋ ekti ŋakŋak penaŋ mti zeye, “Ai, geŋ sekdi giti walelepiŋ. Nin sambe pi ewe ilindiŋ esemteŋ tatnup.”
28 Mas Paulo gritou: "Não faça isso! Estamos todos aqui! "
29 Zeme nâmti egaŋ am ekŋengat zeme taŋam mkot same mka keŋan sebelaŋ dindiŋ mpeŋ moti Pâlmak Sailasiyaŋ tabunen met kandaŋidan tot pedondom idaye.
29 O carcereiro pediu luz, entrou correndo e, trêmulo, prostrou-se diante de Paulo e Silas.
30 Mti tambu sutnan keyegak mka keŋangatnan idatim beŋgumen toti idatimti mkaŋan mege. Motati an zutgat idayaŋkwesiye, “Amobotnaŋnne, neŋ zigok penaŋ mti mama kanzizitgat zapat bewap?”
30 Então levou-os para fora e perguntou: "Senhores, que devo fazer para ser salvo? "
31 Âpme egelaŋ zewun, “Geŋ ma imbi nembandine in Amobotnaŋ Zisas Kilaisiyet nâmkiŋpemtiŋgut mama kanzizitgat zapat bemâbep.”
31 Eles responderam: "Creia no Senhor Jesus, e serão salvos, você e os de sua casa".
32 — ausente —
32 E pregaram a palavra de Deus, a ele e a todos os de sua casa.
33 — ausente —
33 Naquela mesma hora da noite o carcereiro lavou as feridas deles; em seguida, ele e todos os seus foram batizados.
34 — ausente —
34 Então os levou para a sua casa, serviu-lhes uma refeição e com todos os de sua casa alegrou-se muito por haver crido em Deus.
35 Msat msame tambuŋan an zemdelaŋ zenze an ekŋenaŋ an tipdakutum notnaŋ zemindeme koti mka katikŋaŋgalen damuŋgat zewien, “Geŋ an zut kapi belak kwalet idemane melit!”
35 Quando amanheceu, os magistrados mandaram os seus soldados ao carcereiro com esta ordem: "Solte estes homens".
36 Zeme mka katikŋaŋgalen damuŋ keyaŋ koti Pâlgat zeye, “Zemdelaŋ zenze an ekŋenaŋ neŋ it belak idema mebegat zeme kolep. Keyepmti neŋ idema met keŋ sewakŋaŋ palen mambalup.”
36 O carcereiro disse a Paulo: "Os magistrados deram ordens para que você e Silas sejam libertados. Agora podem sair. Vão em paz".
37 Zeme Pâlaŋ am zet mti mebien ekŋengat pigok diindoye, “Nit Loma mka mtoŋ penaŋ yaŋgut in nigat zet esemteŋ zemti yom ŋen aiikpiŋ kegogaŋgut belak kileŋ am zikalinan onzemndemti sindiwaŋ sekŋ bekan kume etim temepme mka katikŋan met ndeyo. Yanaman pi in buzak enzilimti zemndeme mebegat tazeip? Nit ku meselup, yek penaŋ. Mka kapiyelen Loma an ŋeŋaŋ ilin kotiŋgut ndatimti tot zupman baenen ndeme meselup.”
37 Mas Paulo disse aos soldados: "Sendo nós cidadãos romanos, eles nos açoitaram publicamente sem processo formal e nos lançaram na prisão. E agora querem livrar-se de nós secretamente? Não! Venham eles mesmos e nos libertem".
38 Kegok zemalu an tipdakutum ekŋenaŋ nâmti met zemdelaŋ zenze an ekŋengat zapat ke diindome nâmti endilipemti kiŋgati
38 Os soldados relataram isso aos magistrados, os quais, ouvindo que Paulo e Silas eram romanos, ficaram atemorizados.
39 ekŋenaŋ ilin wati mka katikŋan meti kembeŋ zet diindomti belak zemindeme mka katikŋan ke katipemti zupman toindemti mka belakŋan ŋen mebegat zemidewien.
39 Vieram para se desculpar diante deles e, conduzindo-os para fora da prisão, pediram-lhes que saíssem da cidade.
40 Âpme egelaŋ toti met Lidiayelen mkaen meti am nâmkiŋpepemak ke indikti zemgwatnaŋ zet diindomti naman msat ŋenŋan mebun.
40 Depois de saírem da prisão, Paulo e Silas foram à casa de Lídia, onde se encontraram com os irmãos e os encorajaram. E então partiram.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 16, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.