Apocalipse 16
Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs VC
1 Âpme neŋ ekma sesewat mka temaŋ keyetnan zet bim ŋande zeye egaŋ ensel 7 ekŋen zet ŋen kapigok diindoye, “In meti Kawawaŋgalen ŋenzinziŋ pelep 7 tazin ke mti mulapme msalen towelek.”
1 Ouvi, então, uma voz forte saindo do templo, que dizia aos sete Anjos: Ide, e derramai sobre a terra as sete taças da ira de Deus.
2 Âpme ensel kukŋaŋgat egaŋ meti pelepmaŋ ke mtageen mulapme msalen toge. Toti an soŋgom kukŋaŋbeŋ egalen meluwaŋ belinan ma monzalaminan tageen ma egalen weŋaŋ mti mamti masesewatsaip ekŋen liŋgit katikŋaŋ kiŋgagatnaŋmak penaŋ sindemaŋ temaŋ sokbemindaye.
2 O primeiro, portanto, pôs-se a derramar a sua taça sobre a terra. Formou-se uma úlcera atroz e maligna nos homens que tinham o sinal da Fera e que se prostravam diante de sua imagem.
3 Kegok mme ensel kukŋaŋgat keyet baman egaŋ pelepmanen kwitnaŋ kwitnaŋ ke mulapme nembuen toge. Topme nembuyaŋ gilik zemti am gakikiŋaŋgalen sip keboŋ beye. Beme nembuen kwitnaŋ kwitnaŋ mamaŋinmak gakime delaŋ zeye.
3 O segundo derramou a sua taça sobre o mar. Este tornou-se sangue, como o de um morto, e pereceu todo ser que estava no mar.
4 Âpme ensel ŋen egaŋ pelepmanen kwitnaŋ kwitnaŋ kiŋgagatnaŋmak mulapme tuyen ma tu zikatnanen toti sip bemâge.
4 O terceiro derramou a sua taça sobre os rios e as fontes das águas, e transformaram-se em sangue.
5 Beme ensel tu damuŋ pewien egaŋ Kawawaŋgat kapigok zeme nâmban, “Geŋ eweŋan baen takwabanan ma alak ewe tapmanik. Geŋ yompiŋ; teŋ mambananaŋ manik keyepm dopmaŋ mutumindanik ke esemteŋ mamutunik.
5 Ouvi, então, o anjo das águas dizer: Tu és justo, tu que és e que eras o Santo, que assim julgas.
6 Am bekanaŋ ekŋenaŋ gâgât am nâmkiŋpewien ma golaŋ zenze andine ekŋengalen sip walebien keyepmti siwagak mti indamane nimbep. Nime keyaŋ dopmaŋ gilik zemindawanik keyaŋ pembenaŋ bein.”
6 Porque eles derramaram o sangue dos santos e dos profetas, tu lhes deste também sangue para beber. Eles o merecem.
7 Âpme sâpe sâpe bumbu munduman zet kapigok zeme nâmban, “Amobotnaŋ Kawawaŋ geŋ winde toŋaŋ! Tosa mututundi teŋ ma penaŋaŋmak masokbein.”
7 Ouvi o altar dizer: Sim, Senhor Deus Dominador, são verdadeiros e justos os teus julgamentos.
8 Âpme ensel ŋenaŋ egaŋ pelepmanengatnaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ kiŋgagatnaŋmak mulapme kasup keŋan towepme tep omba penaŋ zime kipmaŋaŋ msalen am omba penaŋ indezimâge.
8 O quarto derramou a sua taça sobre o sol, e foi-lhe dado queimar os homens com o fogo.
9 Ekŋenaŋ tep kipmaŋaŋ omba penaŋ indakâyeyepmti Kawawaŋgat zet mobotnaŋ mbien. Kwitnaŋ kwitnaŋ kiŋgagatnaŋmak ke mme sokbembeyet windeŋaŋ tazin yaŋgut ekŋenaŋ yomengatnan keŋin gilik zemti ek ku nâmkiŋpewien.
9 E os homens foram queimados por grande calor, e amaldiçoaram o nome de Deus, que pode desencadear esses flagelos; e não quiseram arrepender-se e dar-lhe glória.
10 Âpme ensel ŋenaŋ pelepmanengatnaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ kiŋgagatnaŋmak mulapme soŋgom kukŋaŋbeŋ ŋeŋaŋ tage egalen amobotnaŋ mundumen toge. Topme msat sambe egalen am mataliwen ke tambusosok etaŋ sokbeye. Âpme am ekŋenaŋ sindem omba penaŋ nâmbiengapm zelin penaŋ aŋgalik mâbien.
10 O quinto derramou a sua taça sobre o trono da Fera. Seu reino se escureceu e seus súditos mordiam a língua de dor.
11 Mme ekŋenaŋ sindem ma liŋgilin ke ekti Kawawaŋ kululuŋengatnaŋ egat kwelatnaŋ kuwien. Yaŋgut ekŋenaŋ keŋin ku gilik zeme mama mimi bekanaŋ mbien ke ku katikpewien.
11 Amaldiçoaram o Deus do céu por causa de seus sofrimentos e das suas feridas, sem se arrependerem dos seus atos.
12 Âpme ensel ŋenaŋ pelepmaŋ mti kwitnaŋ kwitnaŋ kiŋgagatnaŋmak mulapme Yupeletis Tu teman towepme tu ke bep zeme delaŋ zeye. Tu beme set sokbeme kasup zikatnaŋ kwakwatnaset amobotnaŋ ekŋenaŋ kokogalen kegok mge.
12 O sexto derramou a sua taça sobre o grande rio Eufrates, e secaram-se as suas águas para que se abrisse caminho aos reis do oriente.
13 Âpme neŋ taekma gazu gazu egalen kaŋgalimangatnan ma soŋgom kukŋaŋbeŋ egalen kaŋgalemengatnan ma golaŋ zenze an dâsuki ekŋengalen kaŋgalemengatnaŋ we bekanaŋ notnaŋ bet keboŋ bemti topme indikban.
13 Vi {sair} da boca do Dragão, da boca da Fera e da boca do falso profeta três espíritos imundos semelhantes a rãs;
14 Ekŋen ke we bekanaŋ penaŋ menok mulup ke mamtemien. Ekŋen tuk keyaŋ msat kataŋ amobotnaŋ sambemagen meti keŋin mimwatindeme ondektati Kawawaŋgalen nâmkiŋpepe am mekum kwakum Kawawaŋgalen kan delaŋ zenze kanaŋ keyet zetnaŋ zewien. Kawawaŋaŋ amobotnaŋ sambe sebemindein.
14 são os espíritos de demônios que realizam prodígios, e vão ter com os reis de toda a terra, a fim de reuni-los para a batalha do Grande Dia do Deus Dominador.
15 Amobotnaŋ Zisas Kilais kapigok zeye, “Nâip, neŋ kambu titi an sepem kegok pempetuk kobap keyepmti an ŋen ek talak mame neŋ kot ekma sakambuk mbemagengat. Keŋ kaik mamti saŋgum melakanduŋaŋgat damuŋ tabe. An keyaŋ oloŋen mbe.”
15 {Eis que venho como um ladrão! Feliz aquele que vigia e guarda as suas vestes para que não ande nu, ostentando a sua vergonha!}
16 Âpme we bekanaŋ ekŋenaŋ amobotnaŋ sambe ma ekŋengalen kasa kuku an msat ke Ibulu zeleset kwitnaŋ Amagedon makuip ke ondekindewien.
16 Eles os reuniram num lugar chamado em hebraico Har-Magedon.
17 Âpme ensel bam mulup mdelaŋ zenzeyelen tage egaŋ pelepmanengatnaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ kiŋgagatnaŋmak mulapme msat tuŋgupman kaŋgwa toge. Âpme sesewat mka temaŋ keyet keŋan Kawawaŋgalen mundum elimiakŋaŋmak keyet keŋaŋgatnan kwizet temaŋ ŋen kapigok sokbeye, “Ilak delaŋ zein!”
17 O sétimo derramou a sua taça pelos ares e saiu do templo uma grande voz do trono, que dizia: Está pronto!
18 Âpme kululuŋ kwisak ma ambeyak ma zet kwisak temaŋ ma mâkinaŋ temaŋ penaŋ mge. Am mamkwabien kan keyet mâkinaŋ keboŋ penaŋ ŋen ku mge.
18 Houve, então, relâmpagos, vozes e trovões, assim como um terremoto tão grande como jamais houve desde que há homens na terra.
19 Âpme Babilon mka temaŋ ke epeemti tuk beye. Ma msat sambe am ekŋengalen mka ŋande asekmâge. Mme Kawawaŋ egaŋ Babilon am ekŋengat nâmti ŋenzinziŋ mti indawalege.
19 A grande cidade foi dividida em três partes, e as cidades das nações caíram, e Deus lembrou-se da grande Babilônia, para lhe dar de beber o cálice do vinho de sua ira ardente.
20 Mti msat nembu tuŋgupman sambe ma kalaŋ temaŋ ekŋen kegogak asekme delaŋ zewien.
20 Todas as ilhas fugiram, e montanha alguma foi encontrada.
21 Ma kululuŋen map katnaŋ temaŋ temaŋ kwep kwep tobiengat nukŋaŋin 50 kilo sepem keboŋ. Am map katnaŋ kiŋgagatnaŋmak keboŋ keyaŋ omba penaŋ indowe keyepmti am ekŋenaŋ Kawawaŋgat kwelatnaŋ kuwien.
21 Grandes pedras de gelo, que podiam pesar um talento, caíram do céu sobre os homens. Os homens amaldiçoaram a Deus por causa do flagelo da saraiva, pois este foi terrível.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Apocalipse 16, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.