Marcos 4
Kitapm kɛn Raa dɔɔko kiji ute jeege (KYQ) vs NAA
1 Tɛr daala Isa baag dooy jeege taa baar kɛn Galile ki. Taa jeegen tus ron̰ ki dɛn se ɓo, ɔlin̰ naan̰ ook iŋg maakŋ markab kɛn do maane ki. Ɔɔ jee ute dɛnɗe se lɛ, ɗaar do jɛŋ baar ki.
1 Jesus começou a ensinar outra vez à beira-mar. E uma numerosa multidão se reuniu em volta dele, de modo que entrou num barco, onde se assentou, afastando-se da praia. E todo o povo estava à beira-mar, na praia.
2 Gɔtn se naan̰ dooyɗen te nakge dɛna ute ɗoobm kaal naagŋ taara. Maakŋ dooyin̰ ki se, naan̰ ɗeekɗen ɔɔ:
2 Assim, ensinava-lhes muitas coisas por parábolas e, durante o seu ensino, dizia:
3 «ꞋBooyki! Deba kalaŋ tɔs kupin̰a ɔɔ teec ɓaa kɔnd buru.
3 — Escutem! Eis que o semeador saiu a semear.
4 Num kɛn naan̰ jaay ɔnd kɔnd burin̰ se, kupm mɛtin̰ si jɛŋ ɗoob ki ɔɔ yeelge bɔɔy ɓaaɗo naar tuun ɔsin̰ naatn.
4 E, ao semear, uma parte caiu à beira do caminho, e vieram as aves e a comeram.
5 Kupm mɛtin̰ si do naaŋ kɛn gɔtn maakin̰ ɔk koa. Kupm se naar teeco yɔkɔɗɔ taa gɔtn se, naaŋin̰ cɛɛpɛ.
5 Outra parte caiu em solo rochoso, onde a terra era pouca, e logo nasceu, visto não ser profunda a terra.
6 Num gaŋ kɛn kaaɗa jaay baag tɔŋgɔ se, naan̰ lawaka ɔɔ tuutu, taa gɔtn se iirin̰ ɔŋ ɛnd ɓaa te dɔk eyo.
6 Saindo, porém, o sol, a queimou; e, porque não tinha raiz, secou-se.
7 Kupm mɛtin̰ se si maakŋ ji kaag kɛn ɔk kɔrɔndɔ. Ji kaagŋ ute kɔrɔndin̰ se teepe ɔɔ aayin̰ taara ɔɔ bur se, ɔŋ ooj te eyo.
7 Outra parte caiu entre os espinhos; e os espinhos cresceram e a sufocaram, e não deu fruto.
8 Num kupm mɛtin̰ se si do naaŋ kɛn jiga. Gɔtn se naan̰ teece, teepe, am tɔk doa ɔɔ ɔk kaama. Do kalaŋ ɔk kaama bɛɛ bɛɛ, kɛngen kuuy ɔk kaama dɛna ɔɔ kɛngen kuuy se ɔk kaama dɛn ciri.»
8 Outra, enfim, caiu em boa terra e deu fruto; a semente brotou, cresceu e produziu a trinta, a sessenta e a cem por um.
9 Gɔtn se Isa ɗeekɗen ɔɔ: «Debm ɔk bi booyo num, booy ɔk taar se!»
9 E Jesus acrescentou:
10 Kɛn Isa iik tɔk naatn cɛɛ jee dɛnge tu se, jee cɛɛn̰ ki ute jee mɛtin̰ kɛn sik‑kaar‑di se tɔnd mɛtin̰ ɔɔ n̰Ꞌaɗen taaɗn tɔɔkŋ mɛtn kaal naagŋ taargen se.
10 Quando Jesus ficou só, os que estavam junto dele com os doze começaram a lhe fazer perguntas a respeito das parábolas.
11 Naan̰ tɛrlɗen ɔɔ: «Nakŋ jꞋɔyin̰ga kɔy maakŋ *Gaar Raa ki se, *Raa taaɗsenga mɛtin̰ naase ki. Num gaŋ jee kuuy se taargen se paac, naaɗe booyin̰ aan gɔɔ kaal naagŋ taara,
11 Jesus disse a eles:
12 taa naan̰ se ɓo:
12 para que, vendo, vejam e não percebam; e, ouvindo, ouçam e não entendam; para que não venham a converter-se e sejam perdoados.
13 Gɔtn se, Isa ɗeekɗen ɔɔ: «Kaal naagŋ taar maam mꞋtaaɗsesin̰ ese se jaay naase Ꞌbooy ɔkin̰ki ey se, num kaal naagŋ taar kɛn kuuy paac se, an̰ki Ꞌbooy kɔkŋ ɔɔ ɗi?
13 Então Jesus lhes perguntou:
14 Debm kɔnd buru se lɛ tec aan gɔɔ debm taaɗ taar Raa.
14 O semeador semeia a palavra.
15 Jee mɛtin̰ge se tec aan gɔɔ kupm kɛn si jɛŋ ɗoob ki se. Kɛn naaɗe jaay booyga taar Raa se, *Ɓubm sitange naar ɓaaɗo ɔɔɗ taar se maakɗe ki naatn.
15 Estes são os da beira do caminho, onde a palavra é semeada: quando a ouvem, logo Satanás vem e tira a palavra semeada neles.
16 Num jee mɛtin̰ge se, tec aan gɔɔ naaŋ maakin̰ ɔk koa. Jee se jaay booyga taar Raa se, naar ɔkin̰ maakɗe ki ute maak‑raapo.
16 E estes são os semeados em solo rochoso, os quais, ouvindo a palavra, logo a recebem com alegria.
17 Naɓo naaɗe se ɔŋ ɔkin̰ tɔɔg eyo, ɔn̰ taar Raa ɔl iiri maakɗe ki eyo, taa naaɗe ɔŋ ɔn̰ te maakɗe kaam kalaŋ eyo. Kɛn dubar ɔŋɗenga ey lɛ kꞋbaagɗenga dabar gɛn taar Raa sum ɓo, naaɗe naar rɛsn ute kaal maakɗen do Raa ki se naatn.
17 Mas eles não têm raiz em si mesmos, sendo de pouca duração. Quando chega a angústia ou a perseguição por causa da palavra, logo se escandalizam.
18 Jee mɛtin̰ge se, tec aan gɔɔ gɔtn ɔk jii kaagŋ ute kɔrɔndin̰a. Naaɗe se booyga taar Raa,
18 Os outros, os semeados entre os espinhos, são os que ouvem a palavra,
19 naɓo naaɗe uun nirlɗe do nakge tun do *duni ki, je maala ute nakgen jeege lee dɔŋ se. Nakgen se ɓo, ɓaaɗo maak‑saapɗe ki ɔɔ gaasin̰ taar Raa se ɔŋ tɛɗ naaba maakɗe ki eyo.
19 mas as preocupações deste mundo, a fascinação da riqueza e outras ambições aparecem e sufocam a palavra, e ela fica infrutífera.
20 ꞋBooyki, kupm si do naaŋ kɛn jiga se tec aan gɔɔ jeegen booy taar Raa ɔɔ took aal maakɗe do ki. Ɔɔ taar Raa se ɔlɗe naaɗe tɛɗn nakgen bɛɛ bɛɛ. Jee mɛtin̰ge se tec aan gɔɔ gɛm kɛn ɔk kaama bɛɛ bɛɛ, kɛngen mɛtin̰ge tec aan gɔɔ gɛm kɛn ɔk kaama dɛna ɔɔ kɛngen kuuy se tec aan gɔɔ gɛm kɛn ɔk kaama dɛn cir se.»
20 Os que foram semeados em boa terra são aqueles que ouvem a palavra e a recebem, frutificando a trinta, a sessenta e a cem por um.
21 Tɛr Isa ɗeekɗen daala ɔɔ: «Nam ɔɔcga lɔɔmpin̰ num, deebin̰ dukulu don̰ ki ne? Lɔ ɔndin̰ mɛtn daŋal ki la? Bɛɛki num, an̰ kuun kɔl raan ey la, taa wɔɔr gɔtɔ?
21 Jesus também lhes disse:
22 Taa ɗi nakŋ ko kꞋkɔyin̰ se utu tooɗn tal, nakŋ kɛn jeege jeel mɛtin̰ ey se, jeege utu Ꞌjeel mɛtin̰ paac.
22 Porque não há nada oculto, senão para ser manifesto; e nada escondido, senão para ser revelado.
23 ꞋBooyki bɛɛ. Debm ɔk bi booyo num, booy ɔk taar se!»
23 Se alguém tem ouvidos para ouvir, ouça.
24 Isa tɛrl ɗeekɗen daala ɔɔ: «Ɔndki kɔndɔ ute taar naase Ꞌlee Ꞌbooyki se. Taar kɛn Raa ɛɗsesin̰ se, utu asesin̰ dɔɔjɔ, ute nakŋ kɛn naase Ꞌlee Ꞌdɔɔjn̰ki nakge jeege tu se, naase kic jꞋutu jꞋasesin̰ dɔɔjn̰ ɗoocn̰ cirr cirr daala.
24 Então lhes disse:
25 Taa debm ɔk se jꞋan̰ kɔmb do ki, num debm ɔk ey lɛ, kɛn cɔkɔn naan̰ ɔk se kic ɓo, jꞋan tɔsn naatn.»
25 Pois ao que tem, mais será dado; e, ao que não tem, até o que tem lhe será tirado.
26 Isa tɛrl taaɗ daala ɔɔ: «*Maakŋ Gaar Raa se tec aan gɔɔ nakŋ ese: deba kalaŋ ɓaa kɔnd buru maakŋ gɔtin̰ ki.
26 Jesus disse ainda:
27 Kɛn maakŋ nɔɔr kɛn naan̰ tooɗ tooɗo lɔ, katar kɛn lɛk lɛkɛ, gɔtn se kupu teec kalin̰ ki ɔɔ teepe, gaŋ naan̰ jeel mɛtin̰ eyo.
27 Ele dorme e acorda, de noite e de dia, e a semente germina e cresce, sem que ele saiba como.
28 Naaŋ se, tɛɗ kupu teec kalin̰ ki, teepe, am tɔɔk doa ɔɔ do se ɔk kaama jiga.
28 A terra por si mesma frutifica: primeiro aparece a planta, depois, a espiga, e, por fim, o grão cheio na espiga.
29 Kɛn debm maakŋ‑gɔtɔ jaay aak nakin̰ aacga se, naan̰ uun gɔrɗɔ, baag kɔjn̰ nakin̰a, taa kaaɗn kɔjɔ se aanga.»
29 E, quando o fruto já está maduro, logo manda cortar com a foice, porque chegou a colheita.
30 Tɛr Isa taaɗ ɔɔ: «*Maakŋ Gaar Raa se maam mꞋan̰ kɔmb bɛyɛ ute ɗi? Ɔɔ ute kaal naagŋ taar gay jaay maam mꞋan̰ taaɗin̰ jeege tu se?
30 Disse mais:
31 Maakŋ Gaar Raa se tec aan gɔɔ kaam nakŋ kꞋdaŋin̰ mutard. Kɛn jꞋutu jꞋɔɔcin̰ kɔɔc naaŋ ki se, naan̰ baat cir kaam nakgen do naaŋ ki se paac.
31 Ele é como um grão de mostarda, que, quando semeado, é a menor de todas as sementes sobre a terra;
32 Num gaŋ kꞋjꞋɔɔcin̰ga num, naan̰ magal cir nakgen teec maakŋ ɓar ki se paac. Naan̰ teep tɛɗ magala, tɔp tɛɗ lɛtɛ ɔɔ bini yeelge kic ɓo ɓaaɗo uj kujɗege do ki.»
32 mas, uma vez semeada, cresce e se torna maior do que todas as hortaliças; cria ramos tão grandes, que as aves do céu podem se aninhar à sua sombra.
33 Isa dooy jeege ute kaal naagŋ taarge dɛna tec aan gɔɔ napar naan̰gen ese se ɔɔ naan̰ taaɗɗen Taar Raa kɛn naaɗe an̰ kɔŋ kaasn gɛn booy kɔkɔ.
33 E com muitas parábolas semelhantes Jesus lhes expunha a palavra, conforme podiam compreendê-la.
34 Naan̰ dooy jeege ute kaal naagŋ taara salal. Num kɛn naan̰ ɔɔpga kalin̰ ki ute jee mɛtin̰ ki num, naan̰ iŋg tɔɔkɗen mɛtin̰a.
34 E sem parábolas não lhes falava; tudo, porém, explicava em particular aos seus próprios discípulos.
35 Ɓii kɛn se sum ɓo, aan tɛgɛr se, Isa ɗeek jee mɛtin̰ ki ɔɔ: «KꞋgaaŋ kꞋɓaaki jɛŋ baar kɛn kaam naane.»
35 Naquele dia, sendo já tarde, Jesus disse aos discípulos:
36 Jee mɛtin̰ ki se iin̰ ɔn̰ jee dɛn se ɔɔ naaɗe uun markabm kɛn Isa iŋg maak ki se ɔɔ ɓaansin̰a. Gɔtn se markabgen kuuy kic ɓo ɓaa te naaɗe.
36 E eles, despedindo a multidão, o levaram assim como estava, no barco; e outros barcos o seguiam.
37 Gɔtn se kuulu dɔɔbɔ makɔn̰ɔ, ɔl maane aal walak walak ɔɔ iin̰ ɗooc ɗooc maakŋ markaba.
37 Ora, levantou-se grande temporal de vento, e as ondas se arremessavam contra o barco, de modo que o mesmo já estava se enchendo de água.
38 Gaŋ Isa aal don̰ do wasad ki tooɗ tooɗ bia kaam mɔɔtn maakŋ markab ki. Jee mɛtin̰ ki tɔnd durin̰a ɗeekin̰ ɔɔ: «Debm dooyje, ɓɛrɛ, naajege jꞋaki kutu ɔɔ naai Ꞌtɔnd mɛt ey bin se gɛn ɗio?»
38 E Jesus estava na popa, dormindo sobre o travesseiro. Os discípulos o acordaram e lhe disseram: — Mestre, o senhor não se importa que pereçamos?
39 Isa jaay dur se, iin̰ aac kaama kuul ki ɔɔ ɗeek maane ki ɔɔ: «ꞋDoa, Ꞌtooɗ kaam kalaŋ!» Gɔtn se kuulu ɗaara ɔɔ gɔtɔ do dil.
39 E ele, despertando, repreendeu o vento e disse ao mar: O vento se aquietou, e tudo ficou bem calmo.
40 Isa ɗeekɗen ɔɔ: «Gɛn ɗi jaay naase Ꞌɓeerki bin se? Ɓɔrse kic ɓo ɔŋ aalki te maakse dom ki ey la?»
40 Então Jesus lhes perguntou:
41 Naaɗe aak nakŋ Isa tɛɗ se, nirlɗe teece ɔɔ gɔtn se naaɗe baag taaɗn ute naapa ɔɔ: «Kɛse tap ɓo naŋa bini, kɛn kuulu ute maane ki kic ɓo tookin̰ taarin̰ se?»
41 E eles, possuídos de grande temor, diziam uns aos outros: — Quem é este que até o vento e o mar lhe obedecem?
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 4, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.