Marcos 12
Kitapm kɛn Raa dɔɔko kiji ute jeege (KYQ) vs NAA
1 Gɔtn se Isa baag taaɗn jeege tu ute kaal naagŋ taara ɔɔ: «Gaaba kalaŋ tɛɗ jinɛn bin̰, iin̰ gurugin̰ te durdur, uɗ gɔɔ do ko ki gɛn rii koojn̰ bin̰in̰a ɔɔ iin̰ gɔtɔ jɛrlɛ gɛn kiŋg bɔɔbm jinɛnin̰a. Gɔtn se maakŋ jinɛnin̰ se naan̰ ɔn̰in̰ kaam ji jee tɛɗn naabge tu ɔɔ jee tɛɗn naabge se tɛɗga num utu kɔŋ bɛɗɗe ɔɔ gɔtn se naan̰ iin̰ ɓaa mɛrtɛ.
1 Depois Jesus começou a falar-lhes por parábola:
2 Kɛn kaaɗn kugŋ koojn̰ bin̰ jaay aan se, naan̰ ɔl debm tɛɗn naabin̰ se gɔtn jeege tun naan̰ ɔn̰ɗe jinɛnin̰ kaam jiɗe se, taa an̰o kɔkŋ bɛɗin̰a.
2 No tempo da colheita, mandou um servo para que recebesse dos lavradores a sua parte dos frutos da vinha.
3 Num kɛn debm tɛɗn naabin̰ jaay aan jinɛnɛ ki se, jee se ɔk tɔnd dɛrɛŋin̰a ɔɔ tuurin̰ ɔn̰in̰ ɓaa jin̰ sik.
3 Mas os lavradores o agarraram, espancaram e o despacharam de mãos vazias.
4 Kɛn mɛl jinɛnɛ jaay aakin̰ naan̰ ɓaaɗo jin̰ sik se, naan̰ ɔl debm tɛɗn naabm kuuy daala. Naan̰ kic kɛn ɓaa aan se, naaɗe ɔk tɔndin̰ don̰ ki ɔɔ naajin̰a.
4 De novo, enviou-lhes outro servo, e eles bateram na cabeça dele e o insultaram.
5 Naan̰ kɛn se, tɛr debm jinɛnɛ ɔl debm tɛɗn naabm kuuy daala. Naan̰ se naaɗe ɔk tɔɔlin̰a. Tɛr debm jinɛnɛ se ɔlo jee tɛɗn naabgen kuuy dɛn daala. Naaɗe se kic ɓo jee mɛtin̰ge naaɗe tɔnd dɛrɛŋɗe ɔɔ kɛngen mɛtin̰ge naaɗe tɔɔlɗe.
5 Mandou ainda outro servo, e a este mataram. Muitos outros lhes enviou, dos quais espancaram uns e mataram outros.
6 Debm kɛn ɔɔpin̰ se, kɛse goon maak‑jen̰a. Naan̰ saap ɔɔ: ‹Goonum mala se naaɗe utu tookŋ kuun taarin̰a.› Taa naan̰ se ɓo, naan̰ ɔlin̰o kaam mɔɔtn.
6 — Restava-lhe ainda um: o seu filho amado. Por fim, mandou o filho, pensando: “O meu filho eles respeitarão.”
7 Gaŋ jee tɛɗn naabgen ese jaay aakin̰ se, baag taaɗn te naapa ɔɔ: ‹Naan̰ se ɓo kɛn bubin̰ ooyga num utu Ꞌtɛɗn mɛl jinɛnɛ se; kɛn bin num Ꞌɓaakiro, kꞋtɔɔlin̰ki ɔɔ jinɛnɛ se ajeki kɔɔpm naajege tu.›
7 Mas os tais lavradores disseram entre si: “Este é o herdeiro; venham, vamos matá-lo, e a herança será nossa.”
8 Gɔtn se naaɗe ɔkin̰a, tɔɔlin̰a ɔɔ maakŋ jinɛn ki se, naaɗe uun undin̰ naatn.»
8 E, agarrando o filho, mataram-no e o lançaram fora da vinha.
9 Num Isa tɔnd mɛtɗe ɔɔ: «Kɛn mɛl jinɛnɛ jaay ɓaaɗoga num, jee se naan̰ aɗen tɛɗn ɔɔ ɗi? Kɛn naan̰ ɓaaɗoga num, jee se naan̰ aɗen tɔɔl naatn ɔɔ jinɛnin̰ se lɛ, naan̰ an̰ kɛɗn kaam ji jeege tun kuuy.
9 — Que fará, pois, o dono da vinha? Virá, exterminará aqueles lavradores e entregará a vinha a outros.
10 Naase Ꞌdooyin̰kiga te ey la taar kɛn *Raa taaɗn maakŋ Kitap ki se ɔɔ:
10 Vocês ainda não leram este trecho da Escritura:
11 kɛse ɓo naabm Mɛljege Raa
11 Isto procede do Senhor
12 Num magal Yaudge se jeelga kaal naagŋ taar kɛn Isa taaɗ se, taaɗ te naaɗe. Gɔtn se naaɗe je ɗoobm kɛn an̰ kɔkɔ, naɓo naaɗe ɓeer jee dɛnge tu. Gɔtn se naaɗe iin̰ ɔn̰in̰a.
12 E procuravam prender Jesus, porque entenderam que ele havia contado essa parábola contra eles; mas temiam o povo. Então eles o deixaram e foram embora.
13 Magal Yaudge ɔl *Parizigen mɛtin̰ge te jee *Ɛrɔdgen mɛtin̰ge, taa ɓaa goom kɔkŋ Isa do taarin̰ ki.
13 E enviaram a Jesus alguns dos fariseus e dos herodianos, para que o apanhassem em alguma palavra.
14 Naaɗe ɓaaɗo taaɗin̰ ɔɔ: «Debm dooy jeege, naaje kꞋjeele naai se Ꞌtaaɗ taar mɛt ki ɔɔ taar jeegen kuuy se naai Ꞌtɛɗn naaba ro ki eyo ɔɔ jeegen jeege jeelɗe jee magalge se, taar naaɗege se naai ɔli ɗim maak ki eyo. Num naai dooy jeege te ɗoobm taar Raa mɛt ki. Ɓɔrse Ꞌtaaɗjen tu: jꞋɔk ɗoobo gɛn kɔgŋ miir Sezar ki lɔɓu gɔtɔ? JꞋan̰ kɔg lɔɓu jꞋan̰ kɔg ey lɛ?»
14 Chegando, disseram-lhe: — Mestre, sabemos que o senhor é verdadeiro e não se importa com a opinião dos outros, porque não olha a aparência das pessoas, mas, segundo a verdade, ensina o caminho de Deus; é lícito pagar imposto a César ou não? Devemos ou não devemos pagar?
15 Num gaŋ Isa jeele taar naaɗe taaɗ se, taar maakɗe eyo. Naan̰ ɗeekɗen ɔɔ: «Gɛn ɗi jaay naase oomumki bin se? Uun Ꞌɓaankiro te tamma kalaŋ, mꞋan̰ kaak tu.»
15 Mas Jesus, percebendo a hipocrisia deles, respondeu:
16 Naaɗe uun ɓaano te tamma kalaŋ ɔɔ Isa tɔnd mɛtɗe ɔɔ: «Kaam‑nirl doa te ro kɛn kꞋraaŋin̰ ro ki se tap ɓo gɛn naŋa?» Naaɗe tɛrlin̰ ɔɔ: «Gɛn Gaar Sezar.»
16 Eles trouxeram. E Jesus lhes perguntou: Eles responderam: — De César.
17 Gɔtn se Isa tɛrlɗen ɔɔ: «Kɛn bin num, nakŋ gɛn Gaar Sezar se ɛɗin̰ki nakin̰a ɔɔ nakŋ gɛn Raa lɛ, ɛɗin̰ki nakin̰ kici.» Num kɛn naaɗe jaay booy taar Isa taaɗ se, ɔkɗen taaɗ eyo.
17 Então Jesus disse: E muito se admiraram dele.
18 Jeegen kꞋdaŋɗe *Sadusege kɛn taaɗ ɔɔ jeege ooyga num dur ey sum se, ɓaaɗo gɔtn Isa ki ɔɔ tɔnd mɛtin̰ ɔɔ:
18 Então alguns saduceus, que dizem não haver ressurreição, aproximaram-se de Jesus e lhe perguntaram:
19 «Debm dooy jeege, *Musa raaŋjeno maakŋ Kitap ki ɔɔ: kɛn deba ɔk mɛnda jaay ooy ɔn̰ te goon ey se, bɛɛki num, gɛnaan̰ se Ꞌkɔkŋ mɛndin̰a taa koojn̰ mɛtjili gɛnaan̰ kɛn ooy se.
19 — Mestre, Moisés nos deixou escrito que, se um homem morrer e deixar mulher sem filhos, o irmão desse homem deve casar com a viúva e gerar descendentes para o falecido.
20 Num Ꞌbooyo, gɛnaage cili, kon̰ɗe kalaŋ. Debm deet deet se ɔk mɛnda naɓo ooy ooj te goon eyo.
20 Havia sete irmãos. O primeiro casou e morreu sem deixar filhos;
21 Debm mɛtin̰ ki ɓaaɗo ɔk mɛndin̰a ɔɔ naan̰ kic ooy ooj te goon eyo. Debm k‑mɔtɔge tu se kic ɓo ɓaaɗo ɔk mɛnd se, naan̰ kic ɓo ooy ooj te goon eyo kici.
21 o segundo casou com a viúva e morreu, também sem deixar descendência; e o terceiro, da mesma forma.
22 Ɔɔ naaɗen cili se paac tɔkŋ naamga mɛnd se, naɓo naaɗe paac ooyo ɔɔ goono kalaŋ kic ɓo nam ooj te eyo. Ɔɔ kaam mɔɔtn se, mɛnda se kic ɓaaɗo ooyo.
22 E, assim, os sete não deixaram descendência. Por fim, depois de todos, morreu também a mulher.
23 Bin num, ɓii kɛn jaay jeegen ooyga kooy aɗe dur daan yoge tu se, mɛnd se tap ɓo Ꞌtɛɗn mɛnd naŋa? Taa naaɗen cili se lɛ, tɔk naamin̰ga paac.»
23 Na ressurreição, quando eles ressuscitarem, de qual deles ela será a esposa? Porque os sete casaram com ela.
24 Isa tɛrlɗen ɔɔ: «Naase se, ɓɛrɛ, iigkiga, taa taar Raa se lɛ Ꞌjeelki eyo ɔɔ tɔɔgŋ Raa kic lɛ, naase ɔndki te mɛtin̰ eyo.
24 Jesus respondeu:
25 ꞋBooyki, ɓii kɛn jaay jeegen ooyga kooy aɗe dur daan yoge tu se, gaabge te mɛndge se tɔkŋ naap ey sum. Num naaɗe se tecn̰ aan gɔɔ *kɔɗn Raagen maakŋ raa ki.
25 Pois, quando ressuscitarem dentre os mortos, nem casarão, nem se darão em casamento, mas serão como os anjos nos céus.
26 Gɛn mɛtn taar jeegen ooyga kooy jaay utu dur daan yoge tu se, taar maakŋ Kitapm Musa ki se, naase Ꞌdooyin̰ki te ey la kɛn ɔɔ: Musa aako pooɗo ɔk kɔk maakŋ ji kaag ki ɔɔ maakŋ pooɗ kɛn se Raa taaɗin̰ ɔɔ: Maam se mꞋRaa gɛn *Abraam mꞋgɛn Isaka ɔɔ mꞋgɛn *Yakub?
26 Quanto aos mortos, que eles de fato ressuscitam, vocês nunca leram no Livro de Moisés, no trecho referente à sarça, como Deus lhe falou: “Eu sou o Deus de Abraão, o Deus de Isaque e o Deus de Jacó”?
27 Raa se, naan̰ Raa jeegen ooyga kooy eyo, num naan̰ se, Raa jee zɛɛrɛ. Naase se, ɓɛrɛ, ɗeer ɗeer iigkiga.»
27 Ele não é Deus de mortos, e sim de vivos. Vocês estão completamente enganados.
28 Kaaɗ kɛn Isa naaj naaj ute *Sadusege se, debm jeel taaɗn tɔɔkŋ mɛtn Ko Taar Raa kalaŋ bini utu te naaɗe. Kɛn naan̰ jaay booy Isa taaɗ tɔɔk mɛtn taara nijim bin se, naan̰ iiko cɛɛn̰ ki ɔɔ tɔnd mɛtin̰ ɔɔ: «Maakŋ taarge tun kɛn Raa taaɗ ɔɔ kꞋtɛɗ paac se, kɛn gay ɓo cirɗe?»
28 Chegando um dos escribas, que ouviu a discussão entre eles e viu que Jesus tinha dado uma boa resposta, perguntou-lhe: — Qual é o principal de todos os mandamentos?
29 Isa tɛrlin̰ ɔɔ: «Taar cirɗe paac se kɛn ɔɔ: ꞋBooyki gaan *Israɛlge, Mɛljege Raa se, naan̰ kalin̰ ki sum ɓo Raa.
29 Jesus respondeu:
30 Naai Ꞌje Mɛli Raa se ute maaki paac, ute roi paac, ute saapi paac ɔɔ ute tɔɔgi paac.»
30 Ame o Senhor, seu Deus, de todo o seu coração, de toda a sua alma, de todo o seu entendimento e com toda a sua força.”
31 Tɛr kɛn mɛtin̰ ki ɔɔ: «ꞋJe naapi aan gɔɔ Ꞌje ro naai mala. Maakŋ taarge tun kɛn Raa taaɗ ɔɔ gɛn tɛɗa se, kɛn cir taargen ese se gɔtɔ.»
31 O segundo é: “Ame o seu próximo como você ama a si mesmo.” Não há outro mandamento maior do que estes.
32 Debm jeel taaɗn tɔɔkŋ mɛtn Ko Taar Raa ɗeek Isa ki ɔɔ: «Debm dooy jeege, kɛse jiga. Taar naai Ꞌtaaɗ se taar mɛt ki. Raa se naan̰ kalin̰ ki sum ɔɔ Raa kuuy se, gɔtɔ.
32 Então o escriba disse: — Muito bem, Mestre! E com verdade o senhor disse que ele é o único, e não há outro além dele,
33 Debkilimi je Raa se, an̰ je te maakin̰ paac, ute saapin̰ paac, ute tɔɔgin̰ paac ɔɔ je naapin̰ aan gɔɔ ro naan̰ mala. Taargen se cir *sɛrkŋ kɛn naan̰ ɛɗ Raa ki ɔɔ cir sɛrkŋ kɛn naan̰ tɔjɔ ɔɔ tɔɔcin̰ se.»
33 e que amar a Deus de todo o coração e de todo o entendimento e com todas as forças e amar o próximo como a si mesmo é mais do que todos os holocaustos e sacrifícios.
34 Isa jaay booy taar gaabm tɛrlin̰ nijim bin se, naan̰ ɗeekin̰ ɔɔ: «Naai se Ꞌdɔk te *maakŋ Gaar Raa eyo.» Gɔtn se naaɗe mɔɔtn nam tɔnd te mɛtin̰ gɛn taar ɗim kuuy ey sum.
34 Vendo Jesus que o escriba havia respondido sabiamente, declarou-lhe: E ninguém mais ousava fazer perguntas a Jesus.
35 Gaŋ kɛn Isa dooy dooy jeege daan bɔɔr *Ɓee Raa ki se, naan̰ tɔnd mɛtɗe ɔɔ: «Gɛn ɗi jaay jee jeel taaɗn tɔɔkŋ mɛtn Ko Taar Raage taaɗ ɔɔ al‑Masi naan̰ goon Daud se?
35 Jesus, ensinando no templo, perguntou:
36 Daud mala kic ɓo *Nirl Salal ɔlin̰ ɗeek ɔɔ:
36 O próprio Davi falou, pelo Espírito Santo:
37 Daud mala kic ɓo daŋin̰ ɔɔ: Mɛluma, anum Ꞌtɛɗn goonin̰ se, Ꞌtɛɗn ɔɔ ɗi daala?»
37 — O próprio Davi chama o Cristo de Senhor; então como ele pode ser filho de Davi? E a grande multidão o ouvia com prazer.
38 Tɛr Isa ɗeek jeege tun naan̰ dooyɗe dooy se ɔɔ: «Ɔndki kɔndɔ te jee jeel taaɗn tɔɔkŋ mɛtn Ko Taar Raage se, taa naaɗe se je lee te kal magalɗege gɛn magal roɗe ɔɔ kɛn ɓaaga bɔɔr ki se, naaɗe je jeege aɗen tɛɗn tɔɔsɛ naaɗe ki.
38 E, ao ensinar, Jesus dizia:
39 Ɔɔ kɛn naaɗe jaay aanga maakŋ *ɓee Yaudge lee tusn maak ki se, naaɗe je kiŋg gɔtn naan ki. Ɔɔ kɛn aanga gɔtn kɔs ki kic lɛ, naaɗe je gɔtn naan ki.
39 buscam as primeiras cadeiras nas sinagogas e os primeiros lugares nos banquetes;
40 Naaɗe se ɓo kɛn baagga keem Raa num, eem lɛk tɛc tɛɗ aan gɔɔ naaɗe ɓo jee bɛɛ taa jeege aɗen kaaka ɔɔ naaɗe ɓo jee kɛn ɔs naŋ ji mɛnd‑daayge. Num gaŋ naaɗe se, bɔɔr utu koocn̰ doɗe ki se ɔɔn̰ aak eyo.»
40 devoram as casas das viúvas e, para o justificar, fazem longas orações. Estes sofrerão juízo muito mais severo.
41 Gɔtn se, daan bɔɔr *Ɓee Raa ki, Isa utu iŋg cɛɛ tukul kaag kɛn jeege lee tɔmb sɛrkɛ maak ki ɔɔ naan̰ aak jee dɛngen ɓaaɗo ɔmb sɛrkɛ Raa ki maakŋ tukul kaag ki se. Gɔtn se jee maalge ro naap ki ɓaaɗo ɔmb gurs dɛna.
41 Sentado diante da caixa de ofertas, Jesus observava como o povo lançava ali o dinheiro. Ora, muitos ricos depositavam grandes quantias.
42 Gɔtn se, mɛnd‑daay kalaŋ ɓaaɗo ɔmb tammage sɛɛm sɛɛm dio ɔɔ tammagen se kɔbɔrɔ kic ɓo aas eyo.
42 Vindo, porém, uma viúva pobre, lançou duas pequenas moedas correspondentes a um quadrante.
43 Gɔtn se Isa daŋ jee mɛtin̰ ki ɔɔ ɗeekɗen ɔɔ: «ꞋBooyki bɛɛ, mꞋasen taaɗa. Mɛnd‑daay kɛn daay naŋ takŋ ese se, nakŋ naan̰ ɔmb maakŋ tukul kaag ki se dɛn cir gɛn jee ɓaa se paac.
43 E, chamando os seus discípulos, Jesus disse:
44 Taa jeegen se ɛɗ do nak dɛnɗege tu, gaŋ mɛnd‑daay se ute daayin̰ se kic ɓo, nakŋ naan̰ ɔkŋ kɛn an tiŋg se ɓo, naan̰ ɓaaɗo ɔmbin̰ paac.»
44 Porque todos eles deram daquilo que lhes sobrava; ela, porém, da sua pobreza deu tudo o que possuía, todo o seu sustento.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 12, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.