Lucas 18

Kitapm kɛn Raa dɔɔko kiji ute jeege (KYQ) vs ARIB

Sair da comparação
ARIB Almeida Revisada Imprensa Bíblica
1 Tɛr Isa taaɗ jeege tun mɛtin̰ ki ute kaal naagŋ taara, taa naan̰ je aɗen taaɗn ɔɔ jꞋaay kaamɗe daayum jꞋeem *Raa ɔɔ jꞋɔn̰te kɔn̰ɔ.
1 Contou-lhes também uma parábola sobre o dever de orar sempre, e nunca desfalecer.
2 Naan̰ taaɗɗen ɔɔ: «Maakŋ gɛgɛr ki kalaŋ bin se, ɔk gaaba kalaŋ, debm kɔjn̰ bɔɔrɔ ɔɔ gaabm se lɛ, ɓeer Raa ki eyo ɔɔ nam tap ɓo, naan̰ aalin̰ maak ki eyo.
2 dizendo: Havia em certa cidade um juiz que não temia a Deus, nem respeitava os homens.
3 Ɔɔ gɔtn ese ɔk mɛnd‑daay kici, ɔɔ mɛnd‑daay se, ɓii‑raa ɓaaɗo gɔtin̰ ki ɗeekin̰ ɔɔ: ‹Aakum tu mɛtn taaruma ute debm taamooyum se.›
3 Havia também naquela mesma cidade uma viúva que ia ter com ele, dizendo: Faze-me justiça contra o meu adversário.
4 Mɛnd‑daay se lee ɗɔɔl gɔtin̰ ki cɔk cɔk, naɓo naan̰ baate kaakin̰ mɛtn taarin̰a. Gaŋ aan gɔɔ mɛnd se ɔn̰in̰ ey se, naan̰ taaɗ ute maakin̰ ɔɔ: ‹Ey num maam se, Raa kic ɓo mꞋɓeerin̰ eyo ɔɔ nam tap ɓo maam mꞋaalin̰ maak ki eyo,
4 E por algum tempo não quis atendê-la; mas depois disse consigo: Ainda que não temo a Deus, nem respeito os homens,
5 naɓo mɛnd se lɛ, ɔn̰um ey ɗey se, maam mꞋan̰ kaakŋ mɛtn taarin̰ se. Kɛn mꞋaakin̰ te mɛtn taarin̰ ey num, mɛnd se sɔm am kaal kɔɔɗum cɛrɛ.›»
5 todavia, como esta viúva me incomoda, hei de fazer-lhe justiça, para que ela não continue a vir molestar-me.
6 Tɛr Mɛljege taaɗɗen daala ɔɔ: «ꞋBooyki tu mɛtn taar debm kɔjn̰ bɔɔr kɛn bɛɛ ey se.
6 Prosseguiu o Senhor: Ouvi o que diz esse juiz injusto.
7 Anum Raa se, Ꞌkɔŋ koocn̰ mɛtn jeen̰gen kɛn tɔnd mɛtin̰ jaay eemin̰ nɔɔ nɔɔrɔ ɔɔ katara se ey ne? Naan̰ aɗe Ꞌkɔn̰ Ꞌkiŋg kaakŋ kaama bin sum ne?
7 E não fará Deus justiça aos seus escolhidos, que dia e noite clamam a ele, já que é longânimo para com eles?
8 ꞋƁooyki, mꞋasen taaɗa: Raa se Ꞌnaar utu aɗen koocn̰ mɛtɗe! Naɓo kɛn *Goon Deba jaay utu aɗe tɛrl ɓaa do naaŋ ki se, naan̰ utu Ꞌkɔŋ jeegen aal maakɗe don̰ ki ɗey?»
8 Digo-vos que depressa lhes fará justiça. Contudo quando vier o Filho do homem, porventura achará fé na terra?
9 Gɔtn se tɛr Isa taaɗɗen ute kaal naagŋ taara daala, do jee mɛtin̰ge tun aak roɗe aan gɔɔ naaɗe ɓo jee tɛɗ nakge ute ɗoobin̰a ɔɔ jee kuuy se naaɗe aalɗe maak ki eyo.
9 Propôs também esta parábola a uns que confiavam em si mesmos, crendo que eram justos, e desprezavam os outros:
10 Naan̰ ɗeekɗen ɔɔ: «Gaabge dio ook ɓaa *Ɓee Raa ki gɛn keem Raa. Deb kalaŋ se, naan̰ kɔɗ Parizi ɔɔ debm kuuy se, naan̰ *debm tɔkŋ miiri.
10 Dois homens subiram ao templo para orar; um fariseu, e o outro publicano.
11 Kɔɗ Parizi jaay iin̰ ɗaar gɛn keem Raa se, naan̰ taaɗ te maakin̰ ɔɔ: ‹Raama, maam se mꞋtɔɔmi, taa maam se mꞋtec aan gɔɔ jee mɛtin̰ge se eyo. Naaɗen kɛn jee kujun jeege ɔɔ jee tɛɗ naka ute ɗoobin̰ eyo, jee kɛɛsn mɛnd jeege ey lɛ maam aan gɔɔ debm tɔkŋ miir kɛn ɗaar se eyo.
11 O fariseu, de pé, assim orava consigo mesmo: ó Deus, graças te dou que não sou como os demais homens, roubadores, injustos, adúlteros, nem ainda com este publicano.
12 Maakŋ ɓii cili ki se, maam mꞋuun *siam ɓii dio ɔɔ nakŋ kɛn mꞋɔk paac se nigin̰ gɔtɔ kaam sik, ɔɔ kɛn kaam kalaŋ se mꞋɔɔɗ mꞋɛɗi naai ki.›
12 Jejuo duas vezes na semana, e dou o dízimo de tudo quanto ganho.
13 «Num gaŋ debm tɔkŋ miiri se, iin̰ ɗaar dɔkɔ ɔɔ don̰ raan kic ɓo uun eyo. Gɔtn se naan̰ tɔnd tarkaaɗin̰a ɗeek ɔɔ: ‹Raama, ɛɛjum dom ki taa maam se mꞋdebm *kusin̰ naani ki.›»
13 Mas o publicano, estando em pé de longe, nem ainda queria levantar os olhos ao céu, mas batia no peito, dizendo: ó Deus, sê propício a mim, o pecador!
14 Isa ɗeekɗen ɔɔ: «ꞋBooyki mꞋasen taaɗa: debm tɔkŋ miiri se, kɛn naan̰ jaay tɛrl ɓaa ɓeen̰ ki se, tɛɗga debm aak bɛɛ naan Raa ki ɔɔ kɔɗ Parizi se lɛ ɔŋ tɛɗ te aak bɛɛ naan Raa ki eyo. Taa debm uun ron̰ raan se, ute Ꞌkɔɔpm baata ɔɔ debm jaay ɔɔp ron̰ baat se, Raa utu an̰ kuun ron̰ raan.»
14 Digo-vos que este desceu justificado para sua casa, e não aquele; porque todo o que a si mesmo se exaltar será humilhado; mas o que a si mesmo se humilhar será exaltado.
15 Ɓii kalaŋ jeege ɓaano te gaangen utu aay kaay sia gɔtn Isa ki, taa Isa aɗen tɔnd jin̰ doɗe ki. Naɓo kɛn jee mɛtin̰ ki jaay aak kꞋɓaano ute gaange gɔtn Isa ki se, jee se naaɗe uunɗe kaamɗe naatn.
15 Traziam-lhe também as crianças, para que as tocasse; mas os discípulos, vendo isso, os repreendiam.
16 Kɛn Isa jaay aak nakŋ naaɗe tɛɗ se, ɔl ɔɔ kꞋɓaano ute gaange se cɛɛn̰ ki ɔɔ gɔtn se naan̰ ɗeekɗen ɔɔ: «Ɔn̰ki gaangen sɛɛm se aɗe ɓaa gɔtum ki, ɔn̰te Ꞌgaasɗeki. Taa jeegen tec aan gɔɔ gaangen se ɓo utu Ꞌkɔŋ gɔtɔ *maakŋ Gaar Raa ki.
16 Jesus, porém, chamando-as para si, disse: Deixai vir a mim as crianças, e não as impeçais, porque de tais é o reino de Deus.
17 ꞋBooyki bɛɛ, mꞋasen taaɗa: debm jaay took te Raa kɔsn gaar don̰ ki aan gɔɔ goon cɔkɔn ey se se, naan̰ se Ꞌkɔŋ kɛnd maakŋ Gaar Raa ki eyo.»
17 Em verdade vos digo que, qualquer que não receber o reino de Deus como criança, de modo algum entrará nele.
18 Ɓii kalaŋ magal Yaudge kalaŋ bini ɓaaɗo tɔnd mɛtn Isa ɔɔ: «Debm dooy jeege, naai debm bɛɛ se, maam tap ɓo mꞋtɛɗn mꞋɔɔ ɗi jaay mꞋkɔŋ *kaajn̰ gɛn daayum se?»
18 E perguntou-lhe um dos principais: Bom Mestre, que hei de fazer para herdar a vida eterna?
19 Isa tɛrlin̰ ɔɔ: «Gɛn ɗi jaay naai ɔɔ maam debm bɛɛ se? Debkilim bɛɛ se tap ɓo gɔtɔ; kɛn bɛɛ se, Raa kalin̰ ki sum.
19 Respondeu-lhe Jesus: Por que me chamas bom? Ninguém é bom, senão um, que é Deus.
20 Naai lɛ Ꞌjeele nakŋ kɛn Raa taaɗ ɔɔ gɛn tɛɗa se, naan̰ ɔɔ: Ɔn̰te Ꞌkɛɛsn mɛnd nam, ɔn̰te Ꞌkɛɛsn gaabm nam, ɔn̰te Ꞌtɔɔl deba, ɔn̰te Ꞌɓoogo, ɔn̰te Ꞌtɔkŋ taar‑kɔɔɓɔ do nam ki, ɔɔ Ꞌsook koi ki ute bubi ki.»
20 Sabes os mandamentos: Não adulterarás; não matarás; não furtarás; não dirás falso testemunho; honra a teu pai e a tua mãe.
21 Gaabm se tɛrl Isa ki ɔɔ: «Nakgen se, gɔtn mꞋiin̰ baatum ki kic ɓo, maam mꞋlee mꞋtɛɗin̰ tɛɗ paac tap.»
21 Replicou o homem: Tudo isso tenho guardado desde a minha juventude.
22 Kɛn Isa jaay booy taarin̰ se, ɗeekin̰ ɔɔ: «Ɔɔpiga naka kalaŋ sum. Nakŋ naai ɔk paac se, Ꞌɓaa dugin̰ naatn ɔɔ gursin̰ se Ꞌɓaa Ꞌnigin̰ jee daayge tu. Bin se, ai tooɗn kɔrbɔtɔ maakŋ raa ki; ɔɔ naai lɛ Ꞌɓaaɗo Ꞌdaanuma.»
22 Quando Jesus ouviu isso, disse-lhe: Ainda te falta uma coisa; vende tudo quanto tens e reparte-o pelos pobres, e terás um tesouro no céu; e vem, segue-me.
23 Kɛn gaabm se jaay booy taar se, maakin̰ tuj kasak kasak, taa naan̰ debm maal mala mala.
23 Mas, ouvindo ele isso, encheu-se de tristeza; porque era muito rico.
24 Kɛn Isa jaay aakin̰ naan̰ ron̰ tɛrɛcin̰ bardak se, naan̰ ɗeek ɔɔ: «Kɛn jee nak dɛnge jaay, kɛnd *maakŋ Gaar Raa ki se ɔɔn̰ aak eyo!
24 E Jesus, vendo-o assim, disse: Quão dificilmente entrarão no reino de Deus os que têm riquezas!
25 Ɗeere, kɛn gin̰ji jaay deel ute ɓee luppara se ɔɔn̰ɔ; naɓo debm nak dɛna jaay Ꞌkɛnd maakŋ Gaar Raa ki se, ɔɔn̰ cir naan̰ se daala!»
25 Pois é mais fácil um camelo passar pelo fundo duma agulha, do que entrar um rico no reino de Deus.
26 Jeegen iŋg booy taarin̰ se jaay, booy taar se ɗeekin̰ ɔɔ: «Kɛn bin num, naŋa jaay Ꞌkɔŋ kaaja?»
26 Então os que ouviram isso disseram: Quem pode, então, ser salvo?
27 Isa tɛrlɗen ɔɔ: «Nakŋ ɔɔn̰ jikilimge tu se, Raa ki se ɔɔn̰in̰ eyo.»
27 Respondeu-lhes: As coisas que são impossíveis aos homens são possíveis a Deus.
28 Gɔtn se Piɛr taaɗ Isa ki ɔɔ: «ꞋBooyo, naaje se kꞋjꞋɔn̰oga nakge paac taa jꞋai daan naai.»
28 Disse-lhe Pedro: Eis que nós deixamos tudo, e te seguimos.
29 Isa tɛrlɗen ɔɔ: «ꞋBooyki bɛɛ mꞋasen taaɗa: taa maakŋ Gaar Raa jaay debm ɔn̰o ɓeen̰a, mɛndin̰a, gɛnaan̰gen gaabge, kon̰ te bubin̰a ey lɛ gɛnin̰ge se,
29 Respondeu-lhes Jesus: Em verdade vos digo que ninguém há que tenha deixado casa, ou mulher, ou irmãos, ou pais, ou filhos, por amor do reino de Deus,
30 debm bin se, kɔr naan̰ utu do naaŋ ki ara sum ɓo, naan̰ utu kɔŋ dɛn cir nakgen kɛn naan̰ ɔn̰o; ɔɔ naan ki se, kɛn kaaɗin̰ jaay aanga num, naan̰ Ꞌkɔŋ kaajn̰ gɛn daayum.»
30 que não haja de receber no presente muito mais, e no mundo vindouro a vida eterna.
31 Gɔtn se Isa iik tɔɔk cɛɛs ki ute jee mɛtin̰ kɛn sik‑kaar‑di se ɔɔ naan̰ ɗeekɗen ɔɔ: «ꞋBooyki, ɓɔrse naaje kꞋjꞋook kꞋɓaaki ɓaa Jeruzalɛm ki ɔɔ taargen jee taaɗ taar teeco taar Raa ki raaŋo do dɔkin̰ paac kɛn taaɗ ro *Goon Deb ki se, utu Ꞌkaan ɗoobin̰ ki.
31 Tomando Jesus consigo os doze, disse-lhes: Eis que subimos a Jerusalém e se cumprirá no filho do homem tudo o que pelos profetas foi escrito;
32 Naaɗe se utu an̰ kɔkŋ kɔl ji jeege tun Yaudge eyo, naaɗe utu an̰ tɛrɛcn̰ mɛtin̰ ki, an̰ naaja ɔɔ an̰ tupm ɓooro ron̰ ki,
32 pois será entregue aos gentios, e escarnecido, injuriado e cuspido;
33 tɛr naaɗe utu an̰ tɔnd ute mɛɛjɛ ɔɔ utu an̰ tɔɔlɔ. Ɔɔ kɛn naan̰ jaay ooy tɛɗga ɓii mɔtɔ num, utu aɗe dur daan yoge tu.»
33 e depois de o açoitarem, o matarão; e ao terceiro dia ressurgirá.
34 Gaŋ jee mɛtin̰ ki se ɔnd te mɛtn taar se eyo, taa taar se lɛ, Raa taaɗɗen te mɛtin̰ eyo; ɔɔ taar Isa taaɗɗe se tap ɓo, naaɗe booy ɔk mɛtin̰ eyo.
34 Mas eles não entenderam nada disso; essas palavras lhes eram obscuras, e não percebiam o que lhes dizia.
35 Kɛn Isa jaay aan gɔɔr ute gɛgɛr Jeriko ki se, naan̰ ɔŋ ɔŋ debm kaam‑tɔɔkɔ jɛŋ ɗoob ki iŋg baay baaya.
35 Ora, quando ele ia chegando a Jericó, estava um cego sentado junto do caminho, mendigando.
36 Kɛn debm kaam‑tɔɔkɔ jaay booy jee dɛnge deel deel se, naan̰ tɔnd mɛta ɔɔ: «Ne ɗi ɓo tɛɗa?»
36 Este, pois, ouvindo passar a multidão, perguntou que era aquilo.
37 Gɔtn se kꞋtaaɗin̰ jꞋɔɔ: «Kɛn deel se, Isan Nazarɛt.»
37 Disseram-lhe que Jesus, o nazareno, ia passando.
38 Kɛn naan̰ jaay booy bin se, ɔɔɗ ɔɔy makɔn̰ ɔɔ: «Isan, *Goon Daud, naai ɛɛjum dom ki!»
38 Então ele se pôs a clamar, dizendo: Jesus, Filho de Davi, tem compaixão de mim!
39 Jee kɛn deel naan ki se, uunin̰ kaamin̰a ɔɔ n̰Ꞌdoa, gaŋ naan̰ tɔɔɗ tɔɔy makɔn̰ cir daala ɔɔ: «Goon Daud, ɛɛjum dom ki!»
39 E os que iam à frente repreendiam-no, para que se calasse; ele, porém, clamava ainda mais: Filho de Davi, tem compaixão de mim!
40 Kɛn Isa jaay booy taarin̰ se, naan̰ ɔk ɗaara ɔɔ ɔl kꞋdaŋ kꞋɓaansin̰o. Kɛn naan̰ jaay aan ɔŋ Isa se, naan̰ tɔnd mɛtin̰a ɔɔ:
40 Parou, pois, Jesus, e mandou que lho trouxessem. Tendo ele chegado, perguntou-lhe:
41 «Naai tap ɓo Ꞌje mꞋai tɛɗn ɗi?» Gaabm se tɛrlin̰ ɔɔ: «Mɛluma, maam mꞋje kaamum Ꞌkɔɔɗn kaaka.»
41 Que queres que te faça? Respondeu ele: Senhor, que eu veja.
42 Isa tɛrlin̰ ɔɔ: «Ɔn̰ kaami Ꞌkɔɔɗn kaaka; taa kaal maaki naai aal dom ki se, aajiga.»
42 Disse-lhe Jesus: Vê; a tua fé te salvou.
43 Gɔtn se sum ɓo, kaamin̰ naar ɔɔɗ aaka, naan̰ ɔk mɛtn Isa ɔɔ *nook Raa. Kɛn jee dɛnge paac jaay aak nakŋ se, naaɗe tɔɔm Raa kici.
43 Imediatamente recuperou a vista, e o foi seguindo, gloficando a Deus. E todo o povo, vendo isso, dava louvores a Deus.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 18, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.