Hebreus 6
Ya ehel apu Dios (IFY) vs NTLH
1 Et humman hu, eleg tayu ngu law tuppuga etan inedal tayun laputun nengulugan tayun Christo, nem mahapul ni eddalen tayu dama niya ewwatan tayu hu edum ni kameituttuddun mengihhammad ni tayu kapengullug. Tep eleg mahapul ni tayu pennidwaen ni eddalen ida hu inedal tayun nunman ni pengiwwallengan tayun lawah ni elaw tayu, niya meippanggep ni tayu kapengullug ni hi-gatu,
1 Assim, vamos em frente a fim de chegarmos ao ensinamento de adultos, deixando para trás as primeiras lições da mensagem de Cristo. Nós não vamos colocar de novo as bases dessa mensagem, isto é, a necessidade de abandonar uma vida inútil e de crer em Deus;
2 ya keibbellinan ni benyag, ya kapengitta-pewin tepayyad ulun kamengullug ni pengiddasalan ni panyaggudan da, ya ketegguan idallin nangketey niya penuwetan Apu Dios ni tuu et mekastiguddan ingganah hu neliwtan, tep inamta tayudda law humman.
2 o ensinamento a respeito dos batismos e da cerimônia de pôr as mãos sobre os cristãos; e a ressurreição dos mortos e o julgamento eterno.
3 Et humman hu, ya kayyaggud ey yadda law kameituttuddun mengippehammad ni tayu kapengullug hu eddaeddalen tayu. Huyya ippahding tayu hedin i-abulut Apu Dios.
3 Vamos em frente! E, se Deus quiser, é isso o que faremos.
4 Helipat-i yu, tep ya tuun nantuttuyyun liwat tu et mangulug nan Jesus, nem iggeb-at tun dedkugen hu tuka pengullug, ey eleg mabalin ni an mantuttuyyu mewan. Tep hedin nabnangan nemnem tu niya dinwat tu etan panyaggudan ni nalpud kabunyan, newadan hi-gatu hu Ispirituh Apu Dios ni mengadkadwan hi-gatu,
4 Como é que as pessoas que abandonaram a fé podem se arrepender de novo? Elas já estavam na luz de Deus. Já haviam experimentado o dom do céu e recebido a sua parte do Espírito Santo.
5 inedal tu kakinayyaggud ni ehel Apu Dios, niya inamta tu kabaelan Jesus Christo ni pan-ap-apuan tulli,
5 Já haviam conhecido por experiência que a palavra de Deus é boa e tinham experimentado os poderes do mundo que há de vir.
6 nem iggeb-at tun dedkugen ni emin huyya, ey eleg law mabalin ni mantuttuyyu niya eleg law mabalin ni mambangngad ni mengullug mewan. Tep huyyan pehding tu ey heni tu pidwaen ni ippatak di krus hi Jesus e U-ungngan Apu Dios et mebabba-ingan mewan di kedaklan ni tuu.
6 Mas depois abandonaram a fé. É impossível levar essas pessoas a se arrependerem de novo, pois estão crucificando outra vez o Filho de Deus e zombando publicamente dele.
7 Ya tuun hanniman ey mekastigu, nem yadda etan tuun pannananeng dan u-unnuden hi Jesus ey meidwatan idan panyaggudan da. Tep ya kei-elligan tu huyya ey ya etan puyek ni kameuddanin kenayun et kayyaggud kaillameh ni kameitnem diman, ey ippaptek Apu Dios humman ni puyek.
7 Deus abençoa a terra que recebe a chuva, a qual muitas vezes cai sobre ela e produz plantas úteis para aqueles que trabalham nela.
8 Nem hedin hebit ni ebuh hu kaumtemel diman ni puyek, man endi silbitu et lelgaben alin Apu Dios ni apuy.
8 Mas a terra que produz mato e espinhos não serve para nada; ela corre o perigo de ser amaldiçoada por Deus e acaba sendo queimada.
9 Nem anin ni hanniman hu inhel mi, et kami kamedinnel e beken ni hanniman hu elaw yu, tep inamta mi e kayyaggud hu yuka pehpehding tep nehelakniban kayu.
9 Porém, ainda que falemos dessa maneira, meus queridos irmãos, estamos certos de que vocês têm as melhores bênçãos que vêm da salvação.
10 Tep limpiyuh hu kapehding Apu Dios et amta mi e eleg tulli lilliwwana hu impahpahding yun kayyaggud ni ya nengipeang-angan yun impeminhed yun hi-gatun nemenaddangan yuddan edum tayun kamengullug ni laputu ingganah nunya.
10 Deus não é injusto. Ele não esquece o trabalho que vocês fizeram nem o amor que lhe mostraram na ajuda que deram e ainda estão dando aos seus irmãos na fé.
11 Ya pinhed min peteg ni meippahding ey pannananeng yun emin ni mengihhammad ni yuka pengullug ingganah ni amnuan ni yuka namnamaha.
11 O nosso profundo desejo é que cada um de vocês continue com entusiasmo até o fim, para que, de fato, recebam o que esperam.
12 Huyya pinhed min pehding yu, tep eleg mi pinhed ni kayu um-inglay ni mengiddinnel nan Apu Dios, nem u-ukkulen yudda etan nenawat ni impakulug tu, tep eleg da isiked ni menehhegged ni amnuan tu humman ni impakulug tun panyaggudan da.
12 Não queremos que se tornem preguiçosos, mas que sejam como os que creem e têm paciência, para que assim recebam o que Deus prometeu.
13 Hi Abraham hu pengiu-unnudan tayu eyan nakka pan-e-hela. Tep yan eman ni wada impakulug Apu Dios ni hi-gatu, ey insapatah tun peamnu tu humman ni inhel tu. Ey gapu tep endi edum ni eta-ta-gey nem hi-gatu, ey neala et isapatah tud ngadan tu
13 Deus fez a promessa a Abraão e jurou cumpri-la. E, como não havia ninguém maior do que ele mesmo, Deus jurou pelo seu próprio nome.
14 et kantun Abraham ey “E-helen kun hi-gam e iddawtan dakan dakel ni panyaggudan mu niya iddawtan dakallin dakel ni peteg ni helag mu.”
14 Ele disse a Abraão: “Eu prometo que abençoarei você ricamente e lhe darei muitos descendentes.”
15 Et an-anusan Abraham ni hinehhegged humman ni inhel Apu Dios ni hi-gatu ingganah immamnu.
15 Abraão teve paciência e por isso recebeu o que Deus havia prometido.
16 Hedin wada mansapatah, ey tuka issapatah di eta-ta-gey nem hi-gatu. Ey hedin nantebbalan idan nunman ni neisapatah, humman kesikkedan ni daka panhallai.
16 Quando alguém jura, usa o nome de uma pessoa que é maior do que ele, e o juramento acaba com qualquer discussão.
17 Hanniman daman Apu Dios e nansapatah e peamnu tu etan impakulug tun pehding tu ma-lat pengamtaan idan menewwat e eleg mehulluli humman ni ninemnem tun pehding tu.
17 Deus quis deixar bem claro aos que iam receber o que ele havia prometido que jamais mudaria a sua decisão. Por isso, junto com a promessa, fez o juramento.
18 Eleg man-ittek hi Apu Dios, et humman hu eleg mabalin ni tu kekyaten hu insapatah tu. Et mukun hi-gatsuddan hinelakniban tu ey et-eteng namnamah tayun menehhegged ni amnuan ni inhel tu.
18 Portanto, há duas coisas que não podem ser mudadas, e a respeito delas Deus não pode mentir. E assim nós, que encontramos segurança nele, nos sentimos muito encorajados a nos manter firmes na esperança que nos foi dada.
19 — ausente —
19 Essa esperança mantém segura e firme a nossa vida, assim como a âncora mantém seguro o barco. Ela passa pela cortina do templo do céu e entra no Lugar Santíssimo celestial.
20 — ausente —
20 Foi lá que, para o nosso bem, Jesus entrou antes de nós. E ele se tornou para sempre o Grande Sacerdote , na ordem do sacerdócio de Melquisedeque.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Hebreus 6, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.