Eclesiastes 2
Ya ehel apu Dios (IFY) vs VC
1 Kangku mewan di nemnem kuy “Imay kuma et yadda pan-am-amlengan ni annel hu nak heppuheppulen.” Nem neamtaak e endi silbiddan nunman.
1 Eu disse comigo mesmo: Vamos, tentemos a alegria e gozemos o prazer. Mas isso é também vaidade.
2 Tam heni ita kaman-angngaw hedin ian-anteng hu ngi-ngi. Kaw wada kayyaggud ni megun-ud hedin ebuh pan-amlengan ni annel ni peppepdugen.
2 Do riso eu disse: Loucura! e da alegria: Para que serve?
3 Pinatnaak mewan ni an menginnuinnum ma-lat umamlengngak tep pinhed kun hiktaman hu kapan-amlengin kaheppuheppuladdan tutu-u eyad ansikkey ni biyag eyad ta-pew ni puyek. Nem huyyan nakka pehpehding ey hanniman dama kapehpehding idan endi nemnem tu ey ya nakka heppuheppula ey ya laing.
3 Resolvi entregar minha carne ao vinho, enquanto meu espírito se aplicaria ainda à sabedoria; procurar a loucura até que eu visse o que é bom para os filhos dos homens fazerem durante toda a sua vida debaixo dos céus.
4 Dakel mewan edum ni impahding kun hamak kun pan-amlengak. Nengapya-ak ni baballey ey sineneman kudda mahkang ni legunta.
4 Empreendi grandes trabalhos, construí para mim casas e plantei vinhas;
5 Ey impatenem ku hu galden ku niya leguntak ni klasih ni keyew ni kamekkan lameh tu.
5 fiz jardins e pomares, onde plantei árvores frutíferas de toda espécie;
6 Ey nampekapya-ak idan lebeng et alaken ku, et panenum kuddan nunman ni nangkeitnem.
6 cavei reservatórios de água para regar o bosque. Comprei escravos e escravas; e possuí outros nascidos em casa.
7 Dakel mewan gintang kun himbut, ey hedin nan-ungngadda ey nambalin ida mewan u-ungnga dan himbut ku. Emin ida la nampampatul di Jerusalem ey hi-gak kedaddakkelan hu kalneroh tu niya gelding tu.
7 Possuí muito gado, bois e ovelhas, mais que todos os que me precederam em Jerusalém.
8 Nan-i-liddan ap-apud edum ni bebley hu balituk, yadda silber niyadda nangkenginan batu. In-ena-appehan da-ak idan lalakki niyadda bibi-in nelaing ni man-a-appeh, ey dakel hu kakat-agun bibi-in imbilang kun ahwak. Emin ida huyya ey kamengippeamleng ni hi-gak.
8 Amontoei prata e ouro, riquezas de reis e de províncias. Procurei cantores e cantoras, e que faz as delícias dos filhos dos homens: mulheres e mulheres.
9 Nelalla-ingngak ey nandingngellak ni peteg nem yadda la edum ni nan-ap-apud Jerusalem.
9 Fui maior que todos os que me precederam em Jerusalém; e, ainda assim, minha sabedoria permaneceu comigo.
10 Emin hu pinhed ku ey illak niya emin kamengippeamleng ni hi-gak ey impahding ku. Ey emin ida hu nakka pehpehding ey nakka pan-amlengi. Huyyadda ginun-ud kud emin ni ngunuk.
10 Tudo que meus olhos desejaram, não lhes recusei; não privei meu coração de nenhuma alegria. Meu coração encontrava sua alegria no meu trabalho; este é o fruto que dele tirei.
11 Nem entanni et nakka nemnemadda emin etan neligat ni ingngunungunuk ey endi silbitu. Heni nak pinpindug hu dibdib. Ya kakulugan tu ey emin hu wadad puyek ey endi silbitu.
11 Mas, quando me pus a considerar todas as obras de minhas mãos e o trabalho ao qual me tinha dado para fazê-las, eis: tudo é vaidade e vento que passa; não há nada de proveitoso debaixo do sol.
12 Kangkud nemnem kuy “Kaw wada eggak ipahding ni ippahding alin meihullul ni hi-gak ni mampatul?” Entanni ey ninemnem ku hedin hipa silbin kinalaing et ya kakulang ni nemnem. Ey huyya nengamtaan ku e
12 Passei então à meditação da sabedoria, da loucura e da tolice. {Qual é o homem, designado desde muito tempo, que virá depois do rei?}
13 i-imman tu-wa anhan hu laing nem ya endi nemnem. Henin kawwalwal e i-imman nem ya engeenget.
13 Cheguei à conclusão de que a sabedoria leva vantagem sobre a loucura, como a luz leva vantagem sobre as trevas.
14 Ya nenemneman ni tuu ey han-ang-ang tu hu tuka dellana. Nem ya tuun endi nemnem tu ey eleg tu han-ang-ang dellanen tu e heni wadad engeenget. Nem anin na-mun nenemneman itsu winu endi nemnem tayu et nan-ingngeh hu pambalinan tayu tep mettey itsun emin.
14 Os olhos do sábio estão na cabeça, mas o insensato anda nas trevas. Mas eu notei que um mesmo destino espera a ambos,
15 Kangku mewan di nemnem kuy “Ma-nut nenemnemannak nem metteyyak metlaing. Et humman ni meippahding ni hi-gak ey meippahding damaddan endi nemnem tu. Hipa tep silbi tun nenemnemannak? Endi.”
15 e disse comigo mesmo: A minha sorte será a mesma que a do insensato. Então para que me serve toda a minha sabedoria? Por isso disse eu comigo mesmo, que tudo isso é ainda vaidade.
16 Tep ya nenemneman ni tuu et ya endi nemnem tu ey nan-ingngeh ida e mettey ida et meliwwan ida.
16 Porque a memória do sábio não é mais eterna que a do insensato, pois que, passados alguns dias, ambos serão esquecidos. Mas então? Tanto morre o sábio como morre o louco!
17 Et humman hu anggebe-hel ku hu biyag, tep endi silbin emin ni kamekapkapya eyad ta-pew ni puyek. Humman kumedek hu kaum-idwat ni degeh ni nemnem tep endi nisi silbin emin e heni kepeppepduga dibdib.
17 E eu detestei a vida, porque, a meus olhos, tudo é mau no que se passa debaixo do sol, tudo é vaidade e vento que passa.
18 Maggeh pay nemnem ku tep inamtak e yallin edum ni aggew ey hin-appil ali mengellan emin idan limmuk ni nan-aatuan ku.
18 Também se tornou odioso para mim todo o trabalho que produzi debaixo do sol, porque devo deixá-lo àquele que virá depois de mim.
19 Ey hipa pengamtaan ku hedin yaddalli memeltan idan limmuk ey kayyaggud ali pehding da winu eleg? Nanna-ud e anin ni nenemneman ida winu eleg, et beltanen dalli metlaing emin hu limmuk ni nan-aatuan ku niya inemung ku tep nelaingngak. Aeyulah! Endi silbitu nan-aatuan ku niya laing ku.
19 E quem sabe se ele será sábio ou insensato? Contudo, é ele que disporá de todo o fruto dos meus trabalhos que debaixo do sol em custaram trabalho e sabedoria. Também isso é vaidade.
20 Et peteg kumedek lemyung kun nak nan-aatun ni nangngunungunu.
20 E eu senti o coração cheio de desgosto por todo o labor que suportei debaixo do sol.
21 Nangngunungunu hakey ni tuu e inusal tu inamta tu niya laing tu et mawedadda limmu tu ey ihhi-yan tu ni-ngangu etan ni tuun eleg ni hekey maetu. Endin hekey silbitu ey beken ni lebbeng tu huyyan an meippahding.
21 Que um homem trabalhe com sabedoria, ciência e bom êxito para deixar o fruto de seu labor a outro que em nada colaborou, note-se bem, é uma vaidade e uma grande desgraça.
22 Hipa silbin emin ni kapan-aatuin tuu eyad ta-pew ni puyek? Endi!
22 Com efeito, que resta ao homem de todo o seu labor, de todas as suas azáfamas a que se entregou debaixo do sol?
23 Maggeh hu annel ni kawwalwal ey ita kaumlelemyung, tep nemahhig niya neligat hu ngunu. Anin yan hileng et eleg um-ali ugip tep dakel kakemunnumunnuin nemnem. Nem emin ey endi silbitu.
23 Todos os seus dias são apenas dores, seu trabalhos apenas tristezas; mesmo durante a noite ele não goza de descanso. Isto é ainda vaidade.
24 Ninemnem ku law e ya dedan kayyaggud ni pehding ni hakey ni tuu ey mammangngan niya mengi-innum ey pan-am-amlengan tu hu ngunu tu. Neamtaak e huyyaddan pan-am-amlengan ey nalpun Apu Dios.
24 Não há nada melhor para o homem que comer, beber e gozar o bem-estar no seu trabalho. Mas eu notei que também isso vem da mão de Deus;
25 Tep gullat ni endi hi Apu Dios ey endi kennen niya endi pan-am-amlengan.
25 pois, quem come e bebe, senão graças a ele?
26 Kaiddawsin Apu Dios ida etan kamengippeamleng ni hi-gatun dakel ni inamta, ya laing niya amleng, nem ya etan tuun neliwatan ey tagan tu amung ni limmu tu, nem lektattuy neidwat etan ni kamengippeamleng nan Apu Dios. Nem endi dama silbitu, huyya heni kapeppepduga dibdib.
26 Àquele que lhe é agradável Deus dá sabedoria, ciência e alegria; mas ao pecador ele dá a tarefa de recolher e acumular bens, que depois passará a quem lhe agradar. Isto é ainda vaidade e vento que passa.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Eclesiastes 2, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.