Atos 22
Ya ehel apu Dios (IFY) vs NVT
1 Kantuy “Kaegiegi ey keammeammed, dengel yu anhan eya e-helen kun hi-gayu.”
1 “Irmãos e pais”, disse Paulo. “Ouçam-me enquanto apresento minha defesa.”
2 Dingngel dan tuka pan-ihhapit di ehel ni Aramaic ey immi-ineng ida.
2 Quando o ouviram falar em aramaico, o silêncio foi ainda maior.
3 Et kantuy “Hi-gak ey Jew hak, nem neiungnga-ak di Tarsus di Cilicia, nem neettengngak di deya Jerusalem et ituttudduan tuwak nan Gamaliel. Hi-gatu ap-apun mittuduh ni elaw tayun Jews hu nengitenuttuddun hi-gak ni mengu-unnud ni Tugun niyadda emin hu elaw idan aammed tayun nunman. Impaka-u-unnud kun emin ida humman et emin hu pehding ku ey pinhed kun keiddeyyawan Apu Dios e henin hi-gayun nunya.
3 Então Paulo disse: “Sou judeu, nascido em Tarso, cidade da Cilícia. Fui criado aqui em Jerusalém e educado por Gamaliel. Como aluno dele, fui instruído rigorosamente em nossas leis e nos costumes judaicos. Tornei-me muito zeloso de honrar a Deus em tudo que fazia, como vocês são hoje.
4 Et mukun ya lan nunman ey impanlelehhanan idan kamengullug nan Jesus hu impahpahding kun hi-gada. Impapetey ku edum niya impakelabut kudda bibi-i niya lalakki.
4 E fui ao encalço dos seguidores do Caminho, perseguindo alguns até a morte, prendendo homens e mulheres e lançando-os na prisão.
5 Anin ni yu ibbagan etan ni Eta-gey ni Padi et yadda ap-apuddan Jews et ihhudut da tep hi-gada nengidwat ni hi-gak ni tudek ni kelebbengan kun umlaw di Damascus ni an mampengelladdan kamengullug nan Jesus diman et i-lik idadya Jerusalem ma-lat mekastigudda.
5 O sumo sacerdote e todo o conselho dos líderes do povo podem confirmar isso. Recebi deles cartas para nossos irmãos judeus em Damasco que me autorizavam a trazer os seguidores do Caminho de lá para Jerusalém, em cadeias, para serem castigados.
6 Illak etan tudek et manglawwak di Damascus. Nakaddattek hu aggew ey kami kamenetteng idan edum ku ey pinhakkeyey wadalli nalpud kabunyan ni kaumhilin dilag ey binnangan tu nanlinikweh di kad-an ku.
6 “Quando me aproximava de Damasco, por volta do meio-dia, de repente uma luz muito intensa brilhou ao meu redor.
7 Netu-li-ak ey wada dingngel kun immehel alid kabunyan e kantuy ‘Saul! Saul! Kele muwak kapanligligat?’
7 Caí no chão e ouvi uma voz que me disse: ‘Saulo, Saulo, por que você me persegue?’.
8 Hinumang ku et kankuy ‘Apu, hipa ka?’ Kantuy ‘Hi-gak hi Jesus di Nazareth ni muka panligligat.’
8 “‘Quem és tu, Senhor?’, perguntei. “E a voz respondeu: ‘Sou Jesus, o nazareno,
9 Yadda etan edum ku, ey inang-ang da etan kaumhilin dilag, nem eleg da awatan hu inhel etan ni immehel ni hi-gak.
9 Os que me acompanhavam viram a luz, mas não entenderam a voz daquele que falava comigo.
10 Et kangkuy ‘Apu, hipa pehding ku?’ Kantuy ‘Inah ka et lumaw kad Damascus et mu denglen ni emin hu ittugun Apu Dios ni hi-gam diman.’
10 “Então perguntei: ‘Que devo fazer, Senhor?’. “E o Senhor me disse: ‘Levante-se e entre em Damasco, onde lhe dirão tudo que você deve fazer’.
11 Kinulap da-ak etan ni kaumhilin dilag et peppeddenen da-ak idan edum ku ingganah dimmateng kamid Damascus.
11 “A luz intensa havia me deixado cego, e meus companheiros tiveram de levar-me pela mão a Damasco.
12 Wadad Damascus hu lakin hi Ananayas e nemahhig tuka penaydayaw Apu Dios niya tuka peka-u-unnuda Tugun Moses ey emin ida Jews diman ey daka pakatbala.
12 Vivia ali Ananias, um homem devoto, dedicado à lei e muito respeitado por todos os judeus da cidade.
13 Immali et umehneng di kad-an ku ey kantuy ‘Hi-gam e agik Saul, meihhaddak kaya law hu muka penang-ang.’ Pinhakkeyey kaum-ang-ang law hu matak et ang-angen ku hi Ananayas.
13 Ele veio, colocou-se ao meu lado e disse: ‘Irmão Saulo, volte a enxergar’. E, naquele mesmo instante, pude vê-lo.
14 — ausente —
14 “Então ele disse: ‘O Deus de nossos antepassados escolheu você para conhecer a vontade dele e para ver o Justo e ouvi-lo falar.
15 — ausente —
15 Você será testemunha dele, dizendo a todos o que viu e ouviu.
16 Imay, inah ka kuma et ibegam nan Jesus et pesinsahan tu liwat mu et pebenyag ka.’
16 O que está esperando? Levante-se e seja batizado! Fique limpo de seus pecados invocando o nome do Senhor’.
17 Nambangngaddak di Jerusalem et wadan pinhakkey hu nakka mandasal di Tempol ey heni-ak nan-i-innep ey inang-ang ku hi Apu Jesus
17 “Depois que voltei a Jerusalém, estava orando no templo e tive uma visão,
18 e kantun hi-gak ey ‘Hi-yan mu kuma eya bebley di Jerusalem, tep eleg damengu kullugaddan tuudya hu ituttudum ni meippanggep ni hi-gak.’
18 na qual o Senhor me dizia: ‘Depressa! Saia de Jerusalém, pois o povo daqui não aceitará seu testemunho a meu respeito’.
19 Hinumang ku et kangkuy ‘Apu, kele hipa eleg da pengullugi? Ma-nu tep impelilligatan kuddan nunman hu kamengullug ni hi-gam tep nak ida kapampaukat di simbaan ni impampaikelabut kudda niya nak ida kapampabeig.
19 “E eu respondi: ‘Senhor, sem dúvida eles sabem que em cada sinagoga eu prendia e açoitava aqueles que criam em ti.
20 Ey yan eman ni nemateyan dan Stephen e hakey ni kamantuttuddun meippanggep ni hi-gam ey wada-ak diman et hi-gak hu hakey ni kamengebbulut ni pemetteyan dan hi-gatu. Hi-gak nenettengnged ni balwasiddan nematey ni hi-gatu. Nem hedin ang-angen da law e hi-gak hu pinutuk Apu Dios ni mengippeang-ang e makulug huyyan elaw ni kinehikehing kun nunman, man kullugen da-ak kaya law!’
20 E quando Estêvão, tua testemunha, foi morto, eu estava inteiramente de acordo. Fiquei ali e guardei os mantos que eles tiraram quando foram apedrejá-lo’.
21 Nem kan Apu Jesus ey ‘Eleg, lakkay kuma tep hi-gam hu ittu-dak kud kad-an idan Gentiles.’”
21 “Mas o Senhor me disse: ‘Vá, pois eu o enviarei para longe, para os gentios’”.
22 Yadda etan tuu ey daka deddengngela hu kapenge-ehhelin Paul ni neipahpahding ni hi-gatu, nem yan nanghelan tun kantuy intu-dak Apu Dios di kad-an idan Gentiles, ey katkuk ida e kanday “Patey yu eya tuu. Endi silbin nuntan ni tuu.”
22 A multidão ouviu Paulo até ele dizer essa palavra. Então começaram a gritar: “Fora com esse sujeito! Ele não merece viver!”.
23 Katkuk ida ey daka pambekaha babalwasi da niya daka pan-ihhebwag hu dep-ul tep ya bunget dan Paul.
23 Gritavam, arrancavam seus mantos e jogavam poeira para o alto.
24 Entanni ey in-olden etan ni ap-apun sindalu e ihhehgep da hi Paul di kampu da et pambaigen da, ma-lat ehelen tu hu gaputun nemahhig bunget idan tuun hi-gatu.
24 O comandante trouxe Paulo para dentro e ordenou que ele fosse açoitado e interrogado a fim de descobrir por que a multidão tinha ficado tão furiosa.
25 Daka pambelluda hi Paul ma-lat baigen da ey himmapit et kantu etan ni ap-apun sindalun neitakdul ni hi-gatuy “Kaw kai-abulut ni linteg ni gubilnu tayud Rome e anin ni eleg mebistigal hu tuu et eleg meamta hedin nambahul winu eleg, ey pambe-igen? Hi-gak ey Jew hak, nem tuu-ak daman Rome.”
25 Quando amarravam Paulo para açoitá-lo, ele disse ao oficial que estava ali: “A lei permite açoitar um cidadão romano sem que ele tenha sido julgado?”.
26 Yan nangngelan etan ni ap-apun sindalun nunman, ey limmaw etan ni ap-apu da et kantuy “Kele hanniman tayu pehding? Tam humman ni tuu ey tuun Rome. Kaw eleg itsu mambehhul hedin nealay nambaig tayu?”
26 Ao ouvir isso, o oficial foi ao comandante e perguntou: “O que o senhor está fazendo? Este homem é cidadão romano!”.
27 Et lumaw humman ni ap-apu et kantun Paul ey “Kaw makulug ni tuu kad Rome?” Kan Paul ey “Em.”
27 O comandante perguntou a Paulo: “Diga-me, você é cidadão romano?”. Ele respondeu: “Sim, eu sou”.
28 Ey kan etan ni ap-apun sindalu ey “Hedin hi-gak, man et-eteng ginastuk et hannak maibilang ni tuud Rome.” Nem kan Paul ey “Hedin hi-gak, man tuu-ak ni Rome tep yadda hu a-ammed ku ey neibilang idan tuud Rome.”
28 “Eu também”, disse o comandante. “E paguei caro por minha cidadania!” Paulo respondeu: “Mas eu sou cidadão de nascimento”.
29 Et hi-yanen ida etan ni sindalun mampeme-ig et ni hi-gatu. Anin etan ni ap-apun sindalu et simmakut, tep in-olden tu e bangkilingan da niya be-igen da ey eleg mabalin ni an pehding humman di hakey ni tuun Rome, hedin eleg ni mebistigal.
29 Quando os soldados que estavam prestes a interrogar Paulo ouviram que ele era cidadão romano, retiraram-se de imediato. Até mesmo o comandante ficou com medo ao saber que Paulo era cidadão romano, pois tinha mandado amarrá-lo.
30 Yan newa-waan tu, ey pinhed etan ni ap-apun sindalun amtaen hu kapebehhul idan Jews nan Paul. Et pa-kal tu bangkiling nan Paul et paeyag tudda etan ap-apuddan padi et yadda ap-apuddan Jews et iolden tun bistigalen da hi Paul.
30 No dia seguinte, o comandante ordenou que os principais sacerdotes se reunissem com o conselho dos líderes do povo. Queria descobrir exatamente qual era o problema, por isso soltou Paulo e mandou que o trouxessem diante deles.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 22, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.