Mateus 26
Wapômbêŋ Anêŋ Abô Matheŋ (HOT) vs VC
1 Yisu hanaŋ abô nômbêŋ êŋ yôv ma hanaŋ hadêŋ anêŋ ŋê ku nena,
1 — ausente —
2 “Môlô oyala nena wak ju hêk denaŋ ma waklavôŋ anêŋ athêŋ nena Hale ba Hi tem êyô. Waklavôŋ êŋ ma tem netak ya Anyô Anêŋ Nakaduŋ atu êndôk avômalô doho baheŋiŋ ek nijik ya vônô esak a.”
2 Ye know that after two days the passover takes place, and the Son of man is delivered up to be crucified.
3 Ma ŋê bêŋbêŋ êbôk da lôk avômalô iniŋ ŋê bêŋbêŋ ethak doŋtom halôk anyô bêŋ habôk da Kaiapas anêŋ unyak.
3 Then the chief priests and the elders of the people were gathered together to the palace of the high priest who was called Caiaphas,
4 Ma êbôlêm loŋôndê ek nesau Yisu ba nebaloŋ ek nijik yani vônô.
4 and took counsel together in order that they might seize Jesus by subtlety and kill him;
5 Ma thêlô enaŋ, “Lêk ma waklavôŋ matheŋ ba intu natak ku êŋ ênjêk vêmam. Yakô avômalô tem leŋiŋmaniŋ ba nijik vovak.”
5 but they said, Not in the feast, that there be not a tumult among the people.
6 Wak êŋ ma Yisu hamô Saimon anêŋ unyak anêŋ Betani. Sêbôk ma ôpêŋ hapôm palê lepla ma doŋtom bôk mi.
6 — ausente —
7 Ma thai lôk Yisu ma anêŋ ŋê ku eyaŋ nôm denaŋ ma avi te halêm unyak kapô. Ma hawa kolopak valu te ba thapuk ba nôm ôv mavi hamô kapô ba anêŋ vuli ma bêŋ anôŋ. Ma avi atu hi haŋgasô nôm ôv mavi êŋ hayô hamô Yisu wakadôk.
7 a woman, having an alabaster flask of very precious ointment, came to him and poured it out upon his head as he lay at table.
8 Ŋê ku êyê nôm êŋ ma leŋiŋmaniŋ ba enaŋ, “Aisê ka habuliŋ nôm ôv mavi êŋ hi oyaŋ?
8 But the disciples seeing it became indignant, saying, To what end {was} this waste?
9 Hatôm nêm ek anyô yaŋ nêm vuli ma naja valuseleŋ bêŋ esak ek nanêm avômalô siv sa.”
9 for this might have been sold for much and been given to the poor.
10 Yani halaŋô thêlôniŋ abô êŋ ma hanaŋ, “Aisê ka môlô ôêv malaiŋ hadêŋ avi êntêk? Yani hadum nôm mavi anôŋ hadêŋ ya.
10 But Jesus knowing {it} said to them, Why do ye trouble the woman? for she has wrought a good work toward me.
11 Avômalô siv tem nêmô imbiŋ môlô êtôm wak nômbêŋ intu sapêŋ. Ma doŋtom tem miŋ yamô imbiŋ môlô sawa daim ami.
11 For ye have the poor always with you, but me ye have not always.
12 Avi êntêk haŋgasô nôm ôv mavi hayô hamô ya ek epesaŋ yaleŋviŋkupik ek nedav ya.
12 For in pouring out this ointment on my body, she has done it for my burying.
13 Odaŋô! Yanaŋ avanôŋ êndêŋ môlô! Pik nômbêŋ atu ba enaŋ yenaŋ Abô Mavi bêŋ haveŋ, ma tem nenaŋ esak nôm atu ba avi êntêk lêk hadum imbiŋ ek avômalô leŋiŋimbi yani.”
13 Verily I say to you, Wheresoever these glad tidings may be preached in the whole world, that also which this {woman} has done shall be spoken of for a memorial of her.
14 Judas Iskaliot ma ŋê ku laumiŋ ba lahavuju takatu te ma yani hi hadêŋ ŋê bêŋbêŋ êbôk da
14 — ausente —
15 ma hanaŋ hik i liŋ, “Yanêm Yisu êndêŋ môlô, ma tem nônêm malê te êndêŋ ya?” Ma ekatuŋ valuseleŋ seleva hatôm 30 ba êv hadêŋ yani.
15 and said, What are ye willing to give me, and *I* will deliver him up to you? And they appointed to him thirty pieces of silver.
16 Êŋ ma Judas habôlêm loŋôndê ek nêm Yisu êndôk thêlô baheŋiŋ.
16 And from that time he sought a good opportunity that he might deliver him up.
17 Waklavôŋ anêŋ athêŋ nena Eyaŋ Polom Yis Mi anêŋ wak te môŋ hayô. Ma ŋê ku i hadêŋ Yisu ma enaŋ hik yani liŋ, “Lemhaviŋ yêlô ana unyak alê ek napôpêk nôm leŋiŋimbi waklavôŋ Hale ba Hi êndôk?”
17 — ausente —
18 Ma yani hanaŋ, “Môlô unu malak bêŋ kapô ba ôpôm ôpatu ma nonaŋ êndêŋ yani nena, ‘Kêdôŋwaga hanaŋ nena anêŋ waklavôŋ atu ma lêk habobo. Ma yani lôk anêŋ ŋê ku tem nêlêm anêm unyak ek leŋiŋimbi waklavôŋ Hale ba Hi.’”
18 And he said, Go into the city unto such a one, and say to him, The Teacher says, My time is near, I will keep the passover in thy house with my disciples.
19 Ma ŋê ku idum hatôm atu ba yani hanaŋ ba thêlô i êpôpêk waklavôŋ Hale ba Hi anêŋ nôm.
19 And the disciples did as Jesus had directed them, and they prepared the passover.
20 Bôlôvôŋ ma Yisu hayaŋ nôm hamô haviŋ anêŋ ŋê ku laumiŋ ba lahavuju takatu
20 And when the evening was come he lay down at table with the twelve.
21 ma hanaŋ, “Yanaŋ avanôŋ êndêŋ môlô nena môlô te tem enaŋ ya bêŋ.”
21 And as they were eating he said, Verily I say to you, that one of you shall deliver me up.
22 Ŋê ku kapôlôŋiŋ malaiŋ kambom ba thêlô tomtom enaŋ, “Anyô Bêŋ, ya mi! Aêŋ e?” |alt="last supper" src="LB00320B.TIF" size="col" loc="Mat 26:22" copy="Louise Bass © The British & Foreign Bible Society, 1994." ref="Matyu 26:22"
22 And being exceedingly grieved they began to say to him, each of them, Is it *I*, Lord?
23 Êŋ ma Yisu hanaŋ nena, “Ôpatu ba hatak baŋ halôk belev haviŋ ya intu tem enaŋ ya bêŋ.
23 But he answering said, He that dips his hand with me in the dish, *he* it is who shall deliver me up.
24 Anyô Anêŋ Nakaduŋ atu tem ni êtôm atu ba bôk eto yôv hathak yani. Ma doŋtom alikakna. Malaiŋ bêŋ ek ôpatu ba hanaŋ Anyô Anêŋ Nakaduŋ bêŋ. Talêbô miŋ bôk havathu ami, êŋ ma mavi ek ôpêŋ!”
24 The Son of man goes indeed, according as it is written concerning him, but woe to that man by whom the Son of man is delivered up; it were good for that man if he had not been born.
25 Ma Judas, ôpatu ba tem enaŋ Yisu bêŋ, hanaŋ hik liŋ nena, “Kêdôŋwaga, ya mi! Aêŋ e?” Ma Yisu hanaŋ, “Hatôm intu honaŋ aêŋ.”
25 And Judas, who delivered him up, answering said, Is it *I*, Rabbi? He says to him, *Thou* hast said.
26 Thêlô eyaŋ nôm hamô ma Yisu hawa polom te ma hêv lamavi. Vêm ma haya ba hêv hadêŋ anêŋ ŋê ku ma hanaŋ, “Noja ba oŋgwaŋ. Êntêk ma yenaŋ vathiap.”
26 — ausente —
27 Vêm ma hawa tase lôk waiŋ ma hêv lamavi. Ma hêv hadêŋ thêlô ma hanaŋ, “Môlô sapêŋ nunum.
27 And having taken {the} cup and given thanks, he gave {it} to them, saying, Drink ye all of it.
28 Êntêk ma yenaŋ thalaleŋ atu ba tem eŋgasô ek embak tabô imbiŋ Wapômbêŋ lôk avômalô pik êntêk ek nêm avômalô bêŋ anôŋ iniŋ kambom vê.
28 For this is my blood, that of the {new} covenant, that shed for many for remission of sins.
29 Odaŋô! Yanaŋ êndêŋ môlô nena tem miŋ hatôm yanum waiŋ êŋ esak loŋbô ami endeba waklavôŋ êŋ hayô ma tem yanum waiŋ lukmuk êmô Wakamik anêŋ loŋ lôkliŋyak kapô.”
29 But I say to you, that I will not at all drink henceforth of this fruit of the vine, until that day when I drink it new with you in the kingdom of my Father.
30 Êv yeŋ te vêm ma ethak ba i Dum Oliv.
30 Depois do canto dos Salmos, dirigiram-se eles para o monte das Oliveiras.
31 Ma Yisu hanaŋ hadêŋ anêŋ ŋê ku, “Bôk eto hêk Wapômbêŋ anêŋ kapya nena,
31 Disse-lhes então Jesus: Esta noite serei para todos vós uma ocasião de queda; porque está escrito: Ferirei o pastor, e as ovelhas do rebanho serão dispersadas {Zc 13,7}.
32 Ma doŋtom hik ya liŋ hathak loŋbô, ma tem yamôŋ ba yana Galili vêm ka môlô nombeŋ ya yam.”
32 Mas, depois da minha Ressurreição, eu vos precederei na Galiléia.
33 Ma Pita hanaŋ nena, “Dô! Thêlô sapêŋ etak o ba i, ma tem yamiŋ imbiŋ o denaŋ.”
33 Pedro interveio: Mesmo que sejas para todos uma ocasião de queda, para mim jamais o serás.
34 Ma Yisu hanaŋ nena, “Ondaŋô! Yanaŋ avanôŋ biŋ êndêŋ o nena bôlôvôŋ êntêk ma tale miŋ halaŋ ami denaŋ, ma tem onaŋ êtôm bôlôŋ lô nena hôthôŋ ya paliŋ.”
34 Disse-lhe Jesus: Em verdade te digo: nesta noite mesma, antes que o galo cante, três vezes me negarás.
35 Ma Pita hanaŋ, “Mi anôŋ! Ik ya vônô, ma miŋ hatôm yanaŋ nena yahathôŋ o paliŋ ami. Milôk!” Ma ŋê ku sapêŋ enaŋ abô êŋ iyom.
35 Respondeu-lhe Pedro: Mesmo que seja necessário morrer contigo, jamais te negarei! E todos os outros discípulos diziam-lhe o mesmo.
36 Vêm ma Yisu lôk anêŋ ŋê ku êyô loŋ atu ba elam nena Getsemani ma hanaŋ hadêŋ i, “Môlô nômô loŋ êntêk ma yana saka ek yateŋ mek.”
36 Retirou-se Jesus com eles para um lugar chamado Getsêmani e disse-lhes: Assentai-vos aqui, enquanto eu vou ali orar.
37 Ma hawa Pita lôk Sebedi nakaduŋ luvi ba i. Ma yani kapô lêk malaiŋ bomaŋ.
37 E, tomando consigo Pedro e os dois filhos de Zebedeu, começou a entristecer-se e a angustiar-se.
38 Ma hanaŋ hadêŋ thêlô, “Yakapôlôŋ lêk malaiŋ bomaŋ hatôm lêk yahama yôv. Môlô nômô loŋ êntêk ma nônêm lêlê imbiŋ ya.”
38 Disse-lhes, então: Minha alma está triste até a morte. Ficai aqui e vigiai comigo.
39 Ma hi daim dokte ma hêv yak ba thohavloma halôk pik. Ma hateŋ mek nena, “Yenaŋ Wakamik, loŋôndê vi hamô, êŋ ma yaleŋhaviŋ onja tase êntêk vê ênjêk ya. Ma doŋtom miŋ osopa yenaŋ yaleŋhaviŋ ami. Mi, osopa oda anêm lemhaviŋ.”
39 Adiantou-se um pouco e, prostrando-se com a face por terra, assim rezou: Meu Pai, se é possível, afasta de mim este cálice! Todavia não se faça o que eu quero, mas sim o que tu queres.
40 Ma Yisu hale hi ma hayê ŋê ku takatu ma lêk êk sôm. Êŋ ma hanaŋ hik Pita liŋ, “Aisê? Môlô miŋ hatôm nônêm lêlê imbiŋ ya êtôm wakma te ami e?
40 Foi ter então com os discípulos e os encontrou dormindo. E disse a Pedro: Então não pudestes vigiar uma hora comigo...
41 Nômô lêlê ba noteŋ mek ek miŋ nônêm yak ba nundum kambom ami. Kapô lahaviŋ indum mavi ma doŋtom auk ma pulusikna ba miŋ hatôm indum ami.”
41 Vigiai e orai para que não entreis em tentação. O espírito está pronto, mas a carne é fraca.
42 Ma havôhi hathak loŋbô ma hateŋ mek nena, “Wakamik, lemhaviŋ malaiŋ bêŋ êntêk êpôm ya, êŋ ma mavi. Ma tem yandum êtôm honaŋ.”
42 Afastou-se pela segunda vez e orou, dizendo: Meu Pai, se não é possível que este cálice passe sem que eu o beba, faça-se a tua vontade!
43 Ma halehi hathak loŋbô ma hayê thêlô êk sôm denaŋ ek malê nena maleŋiŋ hayaŋ ba miŋ hatôm nêmô lêlê ami.
43 Voltou ainda e os encontrou novamente dormindo, porque seus olhos estavam pesados.
44 Ma hatak thêlô ma havôhi hateŋ mek bô atu bôlôŋ te lu hathak loŋbô.
44 Deixou-os e foi orar pela terceira vez, dizendo as mesmas palavras.
45 Vêm ma halehi hadêŋ anêŋ ŋê ku ma hanaŋ, “Môlô ôêk sôm ba owa lovak denaŋ e? Odaŋô. Wakma lêk habobo ek netak ya Anyô Anêŋ Nakaduŋ atu êndôk ŋê kambom baheŋiŋ.
45 Voltou então para os seus discípulos e disse-lhes: Dormi agora e repousai! Chegou a hora: o Filho do Homem vai ser entregue nas mãos dos pecadores...
46 Aêŋ ba numbiyô ek alôana! Ôŋgô! Ôpatu ba tem enaŋ ya bêŋ lêk halêm yôv!”
46 Levantai-vos, vamos! Aquele que me trai está perto daqui.
47 Yisu hanaŋ abô denaŋ ma Judas hayô. Yani ma ŋê ku laumiŋ ba lahavuju takatu te. Ma avômalô bêŋ anôŋ êlêm iviŋ yani ba ewa biŋ vovak lôk okdiba. Ŋê takêŋ ma ŋê bêŋbêŋ êbôk da lôk avômalô iniŋ ŋê bêŋbêŋ êv thêlô ba êlêm.
47 Jesus ainda falava, quando veio Judas, um dos Doze, e com ele uma multidão de gente armada de espadas e cacetes, enviada pelos príncipes dos sacerdotes e pelos anciãos do povo.
48 Ôpatu ba tem enaŋ Yisu bêŋ bôk hik lavôŋiŋ te thô hadêŋ i nena, “Ôpatu ba yahaliŋu, êŋ ma Yisu ba nobaloŋ!”
48 O traidor combinara com eles este sinal: Aquele que eu beijar, é ele. Prendei-o!
49 Ma ôpêŋ hi ketheŋ hadêŋ Yisu ma hanaŋ, “Kêdôŋwaga, bôlôvôŋ mavi.” Ma haliŋu yani.
49 Aproximou-se imediatamente de Jesus e disse: Salve, Mestre. E beijou-o.
50 Ma Yisu hanaŋ, “Aiyaŋ, undum ku atu ba hôlêm hathak.” Ma ŋê takatu ba êlêm haviŋ Judas i ma evaloŋ Yisu ba ewa ba i.
50 Disse-lhe Jesus: É, então, para isso que vens aqui? Em seguida, adiantaram-se eles e lançaram mão em Jesus para prendê-lo.
51 Ma anyô te atu ba hamiŋ haviŋ Yisu hadadi anêŋ biŋ vovak ma hale anyô bêŋ habôk da anêŋ anyô ku te limbuk vi vê.
51 Mas um dos companheiros de Jesus desembainhou a espada e feriu um servo do sumo sacerdote, decepando-lhe a orelha.
52 Ma Yisu hanaŋ, “Otak anêm biŋ êndôk anêŋ loŋ esak loŋbô! Ôpatu ba hik vovak hathak biŋ, ma biŋ êŋ tem enjaŋ yani vônô.
52 Jesus, no entanto, lhe disse: Embainha tua espada, porque todos aqueles que usarem da espada, pela espada morrerão.
53 Lemimbi! Yahalaŋ hadêŋ Wakamik ma ketheŋ ma yani tem nêm aŋela vovak ôdôŋ laumiŋ ba lahavuju ma doho imbiŋ ba nêlêm ek nênêm ya sa.
53 Crês tu que não posso invocar meu Pai e ele não me enviaria imediatamente mais de doze legiões de anjos?
54 Ma doŋtom abô atu ba bôk hêk Wapômbêŋ anêŋ kapya tem injik anôŋ aisê? Wapômbêŋ anêŋ kapya hanaŋ nena nôm takêŋ tem êpôm ya.”
54 Mas como se cumpririam então as Escrituras, segundo as quais é preciso que seja assim?
55 Êŋ ma Yisu hanaŋ hadêŋ avômalô nômbêŋ atu nena, “Ya ma anyô kambom anôŋ ba intu owa biŋ vovak lôk okdiba ba ôlêm ek nobaloŋ ya e? Aisê? Wak nômbêŋ intu ma yahadôŋ avômalô hamô unyak matheŋ anêŋ piklêvôŋ ma miŋ ovaloŋ ya ami eka?
55 Depois, voltando-se para a turba, falou: Saístes armados de espadas e porretes para prender-me, como se eu fosse um malfeitor. Entretanto, todos os dias estava eu sentado entre vós ensinando no templo e não me prendestes.
56 Ma doŋtom nômkama takêntêk ba lêk habitak ek plopet iniŋ abô takatu ba bôk eto injik anôŋ.” Êŋ ma anêŋ ŋê ku sapêŋ etak yani ma êsôv mayaliv ba i.
56 Mas tudo isto aconteceu porque era necessário que se cumprissem os oráculos dos profetas. Então os discípulos o abandonaram e fugiram.
57 Ŋê takatu ba evaloŋ Yisu ewa ba i Kaiapas anêŋ unyak, ôpêŋ ma anyô bêŋ habôk da. Ŋê lôkauk hathak abô balabuŋ lôk ŋê bêŋbêŋ ethak doŋtom ba êmô loŋ êŋ.
57 Os que haviam prendido Jesus levaram-no à casa do sumo sacerdote Caifás, onde estavam reunidos os escribas e os anciãos do povo.
58 Ma Pita hasopa Yisu haveŋ yam ma doŋtom haveŋ daim dokte. Ma habitak hayô anyô bêŋ habôk da anêŋ badêŋ kapô. Ma hi halôk hamô haviŋ sôp bidoŋ ek ênjê nena malê intu tem imbitak.
58 Pedro seguia-o de longe, até o pátio do sumo sacerdote. Entrou e sentou-se junto aos criados para ver como terminaria aquilo.
59 Ŋê bêŋbêŋ êbôk da lôk Sanhedlin sapêŋ êbôlêm avômalô doho ek nenaŋ abôyaŋ esak Yisu ek thêlô nindum abô esak ek nijik yani vônô.
59 Enquanto isso, os príncipes dos sacerdotes e todo o conselho procuravam um falso testemunho contra Jesus, a fim de o levarem à morte.
60 Anyô bêŋ anôŋ êlêm ma enaŋ abôyaŋ hathak yani, ma doŋtom thêlô miŋ êpôm Yisu anêŋ kambom te ek nijik yani vônô ami. Êŋ ma anyô ju êlêm
60 Mas não o conseguiram, embora se apresentassem muitas falsas testemunhas.
61 ma enaŋ, “Anyô êntêk bôk hanaŋ yôv nena, ‘Yahatôm yandiniŋ Wapômbêŋ anêŋ unyak matheŋ ma êtôm wak lô iyom ma tem yandav esak loŋbô.’”
61 Por fim, apresentaram-se duas testemunhas, que disseram: Este homem disse: Posso destruir o templo de Deus e reedificá-lo em três dias.
62 Êŋ ma anyô bêŋ habôk da haviyô hamiŋ ma hanaŋ hik Yisu liŋ nena, “Anyô ju êntêk lêk enaŋ o bêŋ yôv ma o bônôŋ eka? O abô mi e?”
62 Levantou-se o sumo sacerdote e lhe perguntou: Nada tens a responder ao que essa gente depõe contra ti?
63 Ma doŋtom Yisu bônôŋ iyom. Ma anyô bêŋ habôk da hanaŋ hadêŋ Yisu, “Yanaŋ êndêŋ o! Ondam Wapômbêŋ lôkmala atu anêŋ athêŋ ba onaŋ êndêŋ yêlô nena, ‘O ma Mesia, Wapômbêŋ anêŋ nakaduŋ atu e?’”
63 Jesus, no entanto, permanecia calado. Disse-lhe o sumo sacerdote: Por Deus vivo, conjuro-te que nos digas se és o Cristo, o Filho de Deus?
64 Ma Yisu hanaŋ nena, “Oda honaŋ aêŋ. Ma yanaŋ abô te imbiŋ êndêŋ môlô sapêŋ nena wak te am ka tem môlô ôŋgô Anyô Anêŋ Nakaduŋ atu tem êmô Wapômbêŋ Lôkliŋyak Anôŋ baŋ vianôŋ ba tem êyô êmô buliv ba êlêm.”
64 Jesus respondeu: Sim. Além disso, eu vos declaro que vereis doravante o Filho do Homem sentar-se à direita do Todo-poderoso, e voltar sobre as nuvens do céu.
65 Ma anyô bêŋ habôk da halaŋô abô êŋ ma hakakaviŋ anêŋ kwêv ma hanaŋ, “Lêk yôv! Ôpêntêk habuliŋ Wapômbêŋ anêŋ athêŋ ba hanaŋ nena yanida ma hatôm Wapômbêŋ ba môlô lêk olaŋô abô êŋ yôv! Aisê ka alalô leŋiŋhaviŋ nadaŋô abô doho imbiŋ?
65 A estas palavras, o sumo sacerdote rasgou suas vestes, exclamando: Que necessidade temos ainda de testemunhas? Acabastes de ouvir a blasfêmia!
66 Môlônim auk aisê? Yandum malê te?” Ma thêlô enaŋ, “Yani hanaŋ abôma hathak Wapômbêŋ ba intu ema.”
66 Qual o vosso parecer? Eles responderam: Merece a morte!
67 Êŋ ma thêlô êsôvwapôk hathak Yisu thohavloma ma êpêŋ yani. Ma doho epetav yani
67 Cuspiram-lhe então na face, bateram-lhe com os punhos e deram-lhe tapas,
68 ba enaŋ, “O ma Mesia e? O plopet te ma onaŋ êndêŋ yêlô nena opalê intu hik o?”
68 dizendo: Adivinha, ó Cristo: quem te bateu?
69 Pita hamô unyak atu anêŋ badêŋ kapô ma avi ku te halêm hadêŋ yani ma hanaŋ, “O êntêk intu bôk hoveŋ haviŋ Yisu anêŋ Galili.”
69 Enquanto isso, Pedro estava sentado no pátio. Aproximou-se dele uma das servas, dizendo: Também tu estavas com Jesus, o Galileu.
70 Ma Pita hanaŋ, “Injo! Yahathôŋ abô intu ba honaŋ paliŋ!” Ma avômalô sapêŋ elaŋô anêŋ abô.
70 Mas ele negou publicamente, nestes termos: Não sei o que dizes.
71 Pita hi badêŋ abôlêk ma avi ku yaŋ hayê ma hanaŋ hadêŋ avômalô, “Anyô êntêk bôk hamô haviŋ Yisu anêŋ Nasalet.”
71 Dirigia-se ele para a porta, a fim de sair, quando outra criada o viu e disse aos que lá estavam: Este homem também estava com Jesus de Nazaré.
72 Ma Pita halam Wapômbêŋ anêŋ athêŋ ba hanaŋ hathak loŋbô, “Mi anôŋ! Yahathôŋ ôpêntu paliŋ!”
72 Pedro, pela segunda vez, negou com juramento: Eu nem conheço tal homem.
73 Vêm ma ŋê takatu ba imiŋ badêŋ kapô êlêm hadêŋ Pita ma enaŋ, “Môlô lemimselo doŋtom ba intu o ma Yisu anêŋ anyô te.”
73 Pouco depois, os que ali estavam aproximaram-se de Pedro e disseram: Sim, tu és daqueles; teu modo de falar te dá a conhecer.
74 Ma doŋtom Pita hanaŋ, “Ya miŋ yahanaŋ abô avanôŋ ami, êŋ ma tem Wapômbêŋ nêm vovaŋ êndêŋ ya. Yahalam Wapômbêŋ anêŋ athêŋ ba yahanaŋ nena yahathôŋ ôpêntu paliŋ!” Ketheŋ oyaŋ ma tale halaŋ.
74 Pedro então começou a fazer imprecações, jurando que nem sequer conhecia tal homem. E, neste momento, cantou o galo.
75 Ma Pita lahabi abô atu ba Yisu hanaŋ hadêŋ yani nena, “Tale miŋ halaŋ ami denaŋ, ma tem onaŋ êtôm bôlôŋ lô nena hôthôŋ ya paliŋ.” Êŋ ma Pita hale yaiŋ ma lahiki ba halaŋ bêŋ.
75 Pedro recordou-se do que Jesus lhe dissera: Antes que o galo cante, negar-me-ás três vezes. E saindo, chorou amargamente.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 26, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.