1 Samuel 20

Bibulu Jinmiire ni (DYI) vs NTLH

Sair da comparação
NTLH Nova Tradução na Linguagem de Hoje 2000
1 Kona, a Davidi wì si fe ma yiri wa Nayɔti laga ki na, wa Arama ca ki tanla ma kari wa Zhonatan wi yeri, ma saa wi pye fɔ: «Yigi mì pye? Na kapege ko yɛn kikiin? Yiŋgi mì jɔgɔ ma to wi na, fɔ a wila jaa mbanla gbo?»
1 Então Davi fugiu da casa dos profetas , em Ramá, foi até o lugar onde Jônatas estava e disse: — O que foi que eu fiz? Qual foi o meu crime? Que mal fiz eu ao seu pai, para ele querer me matar?
2 A Zhonatan wì suu yɔn sogo ma yo fɔ: «Yɛnŋɛlɛ sɔɔn shɔ ko jatere wo ni. Pe sɔɔn gbo. Na to wila kala lo la lɛ, lì gbɔgɔ o, lì kologo o, na wi sili yo na kan. Yiŋgi na, na to wii ko wogo ŋga ko lara na na? Ki se ya pye.»
2 Jônatas respondeu: — Que Deus não permita que você morra! O meu pai me conta tudo o que faz, seja importante ou não. Ele não esconderia isso de mim. Isso não é bem assim!
3 A Davidi wì si wugu ma yo fɔ: «Ma to wìgi jɛn ma yo na kala li yɛn mɔɔ ndanla. Kana wùu yɛɛ pye fɔ: ‹Mi se ti Zhonatan wigi kala jɛn, nakoma ki yaa wi mbɛn.› Ɛɛn Yawe Yɛnŋɛlɛ na yinwege wolo li mɛgɛ ki na, mì wugu ma kan, fɔ mì yɔngɔ kunwɔ pi ni tɔɔn.»
3 Mas Davi respondeu: — O seu pai sabe muito bem o quanto você gosta de mim. Por isso, resolveu não deixar que você fique sabendo dos planos dele, para você não sofrer muito. Eu juro pela sua vida e pela vida de Deus, o
4 Kona, a Zhonatan wì si Davidi wi yewe ma yo fɔ: «Yiŋgi maa jaa mbe pye ma kan? Mi yaa ki pye ma kan.»
4 — O que você quer que eu faça? — perguntou Jônatas.
5 A Davidi wì suu yɔn sogo ma yo fɔ: «Wele, goto wi yɛn yevɔnŋgɔ fɛti we. Ki daga mbe sa pinlɛ wunlunaŋa wi ni mbe li. Ki yaga mbe kari wa yan, mbe sa lara fɔ sa gbɔn pilige taanri wogo ki yɔnlɔkɔgɔ ki na.
5 Davi respondeu: — Amanhã é a
6 Na ma to wiga na wele wi silan yan, maga yo wi kan fɔ: ‹Davidi wìlan yɛnri ŋgbanga ma yo mboo yaga wi kari wa Betilɛɛmu, wi ca ye, fɔ wi go woolo paa pe yɛfiile saraga ki woo.›
6 Se o seu pai notar que eu não estou à mesa, diga que eu pedi a você para me deixar ir com urgência a Belém, pois está na época de toda a minha família oferecer lá o sacrifício anual.
7 Na wiga ma yɔn sogo mbe yo fɔ: ‹Ko yɔn,› kona mi ŋa ma tunmbyee, mi yaa pye yɛyinŋge na; ɛɛn fɔ na wiga nawa ŋgban, pa ma yaa ki jɛn fɔ wila jaa mbanla gbo.
7 Se ele disser: “Está bem”, eu estarei salvo. Mas, se ele ficar com raiva, então você ficará sabendo que ele está com más intenções.
8 Kì kaa pye mà yɔn finliwɛ le mi ŋa ma tunmbyee na ni Yawe Yɛnŋɛlɛ li mɛgɛ na, ma kajɛŋgɛ pye na kan. Na kaa pye mì kapege pye, ki yɛn yɛgɛ o yɛgɛ, maga kanla le ma to wi kɛɛ, ɛɛn fɔ mala gbo ma yɛ.»
8 Peço que você me faça este favor e cumpra assim a promessa sagrada que me fez. Porém, se eu sou culpado, mate-me você mesmo! Por que deixar o seu pai fazer isso?
9 A Zhonatan wì sho fɔ: «Yɛnŋɛlɛ sɔɔn shɔ ko jatere wo ni. Na mi kaga jɛn kaselege fɔ na to wila jaa mbɔɔn gbo, pa mi yaa ki yɛgɛ yo ma kan.»
9 — Nem pense numa coisa dessas! — respondeu Jônatas. — Se eu soubesse que o meu pai estava mesmo resolvido a acabar com você, acha que eu não o avisaria?
10 Ɛɛn fɔ, a Davidi wì si Zhonatan wi yewe ma yo fɔ: «Na ma to wiga sɛnŋgbanra yo ma ni, ambɔ wi yaa ki yo na kan?»
10 Então Davi perguntou: — E, se o seu pai responder com raiva, quem vai me avisar?
11 A Zhonatan wì si Davidi wi pye fɔ: «Yiri we kari wa yan.» A pe shyɛn pè si yiri ma kari wa yan.
11 Jônatas respondeu: — Venha comigo, vamos até o campo. Eles foram,
12 A Zhonatan wì si Davidi wi pye fɔ: «Yawe Yɛnŋɛlɛ, Izirayɛli woolo Yɛnŋɛlɛ li mɛgɛ ki na, mi yɛn na yɔn kaan ma yeri fɔ goto nakoma piliya na anmɛ yɛgɛ, mi yaa na to wi yewe ma wogo ki na. Na wi jatere wiga pye jɛnŋɛ ma kanŋgɔlɔ, pa mi yaa lere torogo wi saga yo ma kan.
12 e Jônatas disse a Davi: — Que o
13 Ɛɛn fɔ na kaa pye na to wila jaa mbe kapege pye ma na, mi yaa lere torogo wi saga yo ma kan, mbɔɔn yaga maa kee yɛyinŋge na. Na mi sigi yo ma kan, Yawe Yɛnŋɛlɛ li jɔlɔgɔ gbɔgɔ wa na na. Mi yɛn na jaa Yawe Yɛnŋɛlɛ li pye ma ni paa yɛgɛ ŋga na làa pye na to wi ni we.
13 Mas, se ele tiver a intenção de fazer alguma coisa contra você, que o Senhor Deus me mate se eu não enviar uma mensagem a você e não deixá-lo ir embora são e salvo! Que o Senhor esteja com você, assim como esteve com o meu pai!
14 Puŋgo na, na mi ka ka pye bere go na, ma kajɛŋgɛ pye na kan Yawe Yɛnŋɛlɛ li mɛgɛ ki na. Ɛɛn fɔ, ali na mi ka si ku,
14 E agora, se eu continuar vivo, cumpra a sua promessa sagrada e seja fiel a mim. Mas, se eu morrer,
15 maga kɔɔn kajɛŋgɛ pyewe pi yaga na go woolo pe kan, ali na Yawe Yɛnŋɛlɛ liga kɔɔn juguye pe ni fuun nuŋgba nuŋgba pe kɔ mbe pe wɔ laga tara ti ni sanga ŋa ni we.»
15 trate sempre a minha família com bondade. E, quando o Senhor destruir completamente todos os nossos inimigos,
16 Kona, a Zhonatan wì si yɔn finliwɛ le Davidi wo naa wi go woolo pe ni, ma yo fɔ: «Yawe Yɛnŋɛlɛ li kayaŋga wɔ Davidi wi juguye pe ni!»
16 que nós não quebremos a promessa que fizemos um ao outro. Se você a quebrar, Deus o castigará.
17 A Zhonatan wì si ti Davidi wì wugu maga naga fɔ wi yɛn maa ndanla, katugu Davidi wìla pye ma Zhonatan wi ndanla paa wi yɛɛ yɛn.
17 Novamente Jônatas fez um juramento de amizade a Davi, pois ele amava Davi como a si mesmo.
18 A Zhonatan wì sho naa fɔ: «Goto wi yɛn yevɔnŋgɔ fɛti we. Pe yaa kɔɔn wele mbe la wa lisaga, katugu ma cɛnsaga ki yaa ka koro le waga.
18 E disse a Davi: — Amanhã é a Festa da Lua Nova, e, se você não estiver lá, a sua falta será notada.
19 Kala li pyepilige ki na, màa saa lara laga ŋga ni, piliya na, ma kari ma sa lara wa ki laga ki na, wa Ezɛli laga sinndɛlɛgɛ ki tanla.
19 Depois de amanhã a sua falta será notada ainda mais. Assim vá para o lugar onde você se escondeu da outra vez e fique atrás do monte de pedras que há ali.
20 Mi yaa ka pan mbe wangala taanri wɔn wa ki yɛsinmɛ pi yeri ndɛɛ mi yɛn na yaraga ka taanla mbe wɔn.
20 Então eu atirarei três flechas, como se o monte de pedras fosse um alvo.
21 Ko puŋgo na, mi yaa na lefɔnŋɔ wi torogo wi sa ke lɛ, mboo pye fɔ: ‹Kari ma sa wangala ke lagaja.› Na mi ka kaa pye fɔ: ‹Wele, wangala ke yɛn laga ma puŋgo na, sɔngɔrɔ ma pan ma ke lɛ.› Kona ma sɔngɔrɔ maa paan, ma yaa pye yɛyinŋge na, maga ka fyɛ yaraga ka kpɛ na, mi yɛn naga yuun ma kan Yawe Yɛnŋɛlɛ na yinwege wolo li mɛgɛ ki na.
21 Aí direi ao meu empregado para ir buscá-las. Se eu disser a ele: “Olhe, as flechas estão para cá de você, pegue-as” — isso quer dizer que tudo está bem, e você pode sair. Eu juro por Deus, o Senhor , que nesse caso você não estará em perigo.
22 Ɛɛn fɔ na mi ka si lefɔnŋɔ wi pye fɔ: ‹Wangala ke wa ma yɛgɛ, ta kee wa yɛgɛ bere›, pa kona maa kee, katugu Yawe Yɛnŋɛlɛ li yɛn na jaa maa kee.
22 Mas, se disser a ele: “As flechas estão mais para lá de você” — então fuja, pois o Senhor estará mandando que você vá.
23 Yɔn finliwɛ mba wè le we yɛɛ sɔgɔwɔ, Yawe Yɛnŋɛlɛ li pye sanga pyew we sɛrɛ pi wogo na.»
23 Quanto à promessa que fizemos um ao outro, o Senhor Deus nos ajudará a cumpri-la para sempre.
24 Kona, a Davidi wì si saa lara wa yan. Yevɔnŋgɔ fɛti pilige ki na, a wunlunaŋa wì si saa cɛn tabali wi na mbe li.
24 Então Davi se escondeu no campo. O rei Saul chegou para a Festa da Lua Nova
25 Wìla cɛn jɔngɔ ŋga wi maa cɛɛn ki na faa ko na, ma mara wa mbogo ki na. A Abinɛri si cɛn ma mara Sawuli wi na, a Zhonatan wì si cɛn ma yɛgɛ wa wi yeri. Ɛɛn fɔ, a Davidi cɛnsaga ko si koro le waga.
25 e sentou-se para comer no lugar de costume, perto da parede. Abner sentou-se ao lado de Saul, e Jônatas, na sua frente. Mas o lugar de Davi ficou vazio.
26 Ki pilige ki ni, Sawuli wi sila para, katugu wìla pye naga jate ma yo kana Davidi wì kala la pye, na lùu tɛgɛ fyɔngɔ ni Yɛnŋɛlɛ yɛgɛ na. Wi yaa pye fyɔngɔ ni kaselege ko na, ko kì ti wii ya pan.
26 Naquele dia Saul não disse nada porque pensou: “Deve ter acontecido alguma coisa com ele, e de certo ele não passou pela cerimônia de purificação .”
27 Ɛɛn fɔ ki goto, yevɔnŋgɔ ki pilige shyɛn wogo ki na, naa Sawuli wìla kaa Davidi wi cɛnsaga ki yan kì koro waga naa, a wì suu pinambyɔ Zhonatan wi yewe fɔ: «Yiŋgi na yunmbaan naa nala Zhese pinambyɔ Davidi wii si pan laga lisaga?»
27 No dia seguinte, o segundo dia da Festa da Lua Nova, o lugar de Davi continuava desocupado. Aí Saul perguntou a Jônatas: — Por que Davi não veio comer nem ontem nem hoje?
28 A Zhonatan wì suu pye fɔ: «Davidi wìla na yɛnri ŋgbanga ma yo mboo yaga wi kari wa Betilɛɛmu ca.
28 Jônatas respondeu: — Ele me pediu licença para ir a Belém.
29 Wìla na pye fɔ: ‹Mila ma yɛnri, na yaga mbe kari, katugu we go woolo pe yaa saraga wɔ wa we ca, na ndɔ wì yo mbe kari ki sa pye na yɛgɛ na. Na kaa pye na kala li yɛn mɔɔ ndanla, ki yaga ma konɔ kan na yeri mbe sanla ndɛɛlɛ pe kɔn mbe wele.› Ko kala kì ti wii pan mbe li wunlunaŋa wi ni.»
29 Ele me disse: “Deixe-me ir a Belém porque a minha família está lá fazendo a festa do sacrifício, e o meu irmão mandou que eu também fosse. Se você é meu amigo, deixe que eu vá ver os meus parentes.” E Jônatas continuou: — É por isso que ele não está no seu lugar, à mesa.
30 Kona, a Sawuli wì si nawa ŋgban Zhonatan wi ni, ma suu pye fɔ: «Jambasinŋɛ naa japanraga pyɔ wele dɛ! Màga yan ndɛɛ mi sigi jɛn mà wɛɛnrɛ le Zhese pinambyɔ wi ni wi le? Mboro naa ma nɔ wi ni, fɛrɛ mbe ye ta.
30 Então Saul ficou muito zangado com Jônatas e disse: — Seu filho de uma mulher à toa! Agora eu sei que você passou para o lado de Davi, trazendo desonra para você e para a sua mãe!
31 Wele, mbe Zhese pinambyɔ wi ta go na laga tara nda ti na wagati ŋa fuun ni, ma se fanŋga ta wunluwɔ pi ni, ma wunluwɔ fun pi se yeresaga ta. Ki kala na, koni, ti pe saa lagaja pe pan wi ni na kan, wi daga mbe gbo.»
31 Enquanto Davi for vivo, você não será rei deste país. Vá agora e traga-o aqui porque é preciso que ele morra!
32 A Zhonatan wì suu to Sawuli wi pye fɔ: «Yiŋgi na wi si daga mbe gbo? Yiŋgi wi pye?»
32 — Por que é que ele deve morrer? — perguntou Jônatas. — O que foi que ele fez?
33 Kona, a Sawuli wì suu njanraga ki yirige mbe Zhonatan wi wa ki ni, mboo gbo. Kì kaa pye ma, a Zhonatan wì sigi jɛn ma yo wi to wìla ki kɔn maga tɛgɛ mbe Davidi wi gbo.
33 Então Saul atirou a sua lança contra Jônatas para matá-lo. E assim Jônatas compreendeu que o seu pai estava mesmo resolvido a matar Davi.
34 A Zhonatan wì si yiri suro ti go na wa tabali wi na naŋgbanwa pi na. Wi sila li ki yevɔnŋgɔ pilige shyɛn wogo ki na. Tɛgɛlɛ tipele na wi to wìla Davidi wi tɛgɛlɛ, ki wogo kìla wi jatere wi piri wi na fɔ jɛŋgɛ.
34 Jônatas levantou-se furioso da mesa e não comeu nada naquele dia, o segundo dia da Festa da Lua Nova. Ele estava muito sentido porque Saul tinha insultado Davi.
35 Ki goto pinliwɛ pi ni, a Zhonatan wì si yiri ma kari wa yan, wa laga ŋga wo naa Davidi wi ni pàa yo ma naga pe yɛɛ na. Lefɔnŋɔ wà la pinlɛ ma kari wi ni.
35 Na manhã seguinte ele foi ao campo a fim de encontrar Davi, como tinham combinado. Levou consigo um rapazinho
36 A wì si lefɔnŋɔ wi pye fɔ: «Fe ma sa wangala ŋgele mi yaa wɔn ke lɛ.» A lefɔnŋɔ wì si fe ma kari. A Zhonatan wì si wanla la wɔn, a lì saa wi toro ma to wa wi yɛgɛ.
36 e disse: — Corra e vá buscar as flechas que eu atirar. O rapaz correu, e Jônatas atirou uma flecha que passou além dele.
37 Naa wìla ka saa gbɔn wa laga ŋga wanla làa saa to, a Zhonatan wì si gbele ŋgbanga ma yo fɔ: «Wanla li wa ma yɛgɛ naa bere.»
37 Quando o rapaz chegou ao lugar onde a flecha tinha caído, Jônatas gritou: — A flecha caiu mais para lá de você!
38 A wì sho naa fɔ: «Fyɛɛlɛ maa kee, maga ka yere.» A Zhonatan wi lefɔnŋɔ wì si saa wangala ke wulo, mɛɛ sɔngɔrɔ ma pan le wi tafɔ wi tanla.
38 Não fique aí parado! Ande logo! O rapaz pegou as flechas e voltou para perto do seu patrão,
39 Lefɔnŋɔ wi sila ki kala li kɔrɔ jɛn, kaawɔ Zhonatan naa Davidi poro pàa li kɔrɔ jɛn.
39 não sabendo o que queria dizer tudo aquilo — somente Jônatas e Davi sabiam.
40 A Zhonatan wì suu sandiga naa wi wangala ke kan wi lefɔnŋɔ wi yeri, ma suu pye fɔ: «Ta kee ti ni ca.»
40 Aí Jônatas entregou as suas armas ao rapaz e mandou que as levasse de volta para a cidade.
41 Lefɔnŋɔ wi kariŋgɔlɔ, a Davidi wì si yiri wa wi larasaga, wa sinndɛlɛgɛ ki yɔnlɔparawa kalige kɛɛ yeri, mɛɛ fɔli fɔlisaga taanri maa yɛgɛ ki jiile wa tara Zhonatan wi yɛgɛ sɔgɔwɔ, maa gbɔgɔ. Kona, a pè si kɛyɛn wa pe yɛɛ yɔlɔgɔ ma gbele fɔ jɛŋgɛ, Davidi wo tende.
41 Depois que o rapaz foi embora, Davi saiu de trás do monte de pedras, jogou-se no chão e encostou o rosto na terra três vezes. Então eles se beijaram chorando. E a tristeza de Davi era maior do que a de Jônatas.
42 Ko puŋgo na, a Zhonatan wì si Davidi wi pye fɔ: «Ta kee yɛyinŋge na. Mà jɛn wè wugu ma we yɛɛ kan Yawe Yɛnŋɛlɛ li mɛgɛ ki na, ma yo fɔ: ‹Yawe Yɛnŋɛlɛ li ti we pye sinmbele mi naa mboro we yɛɛ kan konaa ma setirige piile poro naa na setirige piile pe ni, pe pye sinmbele pe yɛɛ kan woro puŋgo na.› »
42 Aí Jônatas disse a Davi: — Deus esteja com você! O Então Davi partiu, e Jônatas voltou para a cidade.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar 1 Samuel 20, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.