Marcos 5
El Nayar Presidio De Los Reyes Cora NT (CRN_WBT) vs VC
1 Aj mú mi antacɨ́ɨ antavén pújmeꞌen. Ayee pu téjaꞌarájtehuaa tɨjɨ́n Gadara.
1 Passaram à outra margem do lago, ao território dos gerasenos.
2 Aj puꞌi Jesús aꞌitáraa ɨ́ baarcu jetze. Tɨ́ꞌɨj jí áꞌiyen seɨj aveꞌeréꞌene tiyaaruꞌu tɨ tzajtaꞌan seijreꞌecaꞌa. Aꞌuu pu huirájraa aꞌɨ́jna ɨ́ jaꞌatɨ aꞌu mej mɨꞌɨchite eꞌevéꞌenaamuaca.
2 Assim que saíram da barca, um homem possesso do espírito imundo saiu do cemitério
3 Aꞌuu pu éꞌechejcaꞌa aꞌɨ́jna ɨ́ jaꞌatɨ. Jéꞌecan pu simuárun. Capu rɨꞌɨríistacaꞌa tɨ jaꞌatɨ raꞌamuájɨꞌɨcɨꞌen caujnari jɨmeꞌe, ni alaambre jɨmeꞌe.
3 onde tinha seu refúgio e veio-lhe ao encontro. Não podiam atá-lo nem com cadeia, mesmo nos sepulcros,
4 Muꞌíi mú raatatése. Maraꞌamuajɨ́ꞌɨcɨꞌihuaꞌa muájcaꞌareꞌaraꞌan jetze, majta ɨɨcájraꞌan jetze alaambre jɨmeꞌe. Aru aꞌɨ́ɨn, tɨ́ꞌɨj pɨ́ naꞌa pu tijtzáꞌanaꞌa cɨ́lieeneꞌen, ajta méjcaꞌi iyaúhuaꞌaxɨjsin. Capu huatárɨꞌɨristarecaꞌa tɨ jaꞌatɨ aꞌij ráaruuren tɨ raamuáꞌacanteꞌen.
4 pois tinha sido ligado muitas vezes com grilhões e cadeias, mas os despedaçara e ninguém o podia subjugar.
5 Nain tújcaꞌari tzajtaꞌa, ajta nain tɨ́caꞌari tzajtaꞌa, aꞌɨ́ɨ pu áꞌucheꞌecaneꞌe, anjiihua aꞌájna jɨrí jetze. Ajta aꞌájna aꞌu mej mɨꞌɨchite eꞌevéꞌenaamuaca, á pu ij ayén huaꞌuteátuꞌasixɨ tetej jɨmeꞌe.
5 Sempre, dia e noite, andava pelos sepulcros e nos montes, gritando e ferindo-se com pedras.
6 Tɨ́ꞌɨj raaseíj ɨ́ Jesús, áꞌiyen púu aꞌutatɨ́ej. Aj puꞌi títunutacaꞌa aꞌájna vejliꞌi aꞌutɨ́ aꞌutéveecaꞌa ɨ́ Jesús.
6 Vendo Jesus de longe, correu e prostrou-se diante dele, gritando em alta voz:
7 Ajta huajíjhuacaꞌa caꞌanín jɨmeꞌe. Ayen tiraataꞌixaa tɨjɨ́n: ―¿Aꞌiné tiꞌitɨ́j peteáruuren neetzi jemi, Jesús ɨ́ pej iꞌi yaujraꞌan ɨ́ Dios tɨ nainjapua tíꞌaijta? Aꞌij nu muahuavii ɨ́ Dios jemi pej caí puaíjtzi neetáꞌacareꞌen.
7 Que queres de mim, Jesus, Filho do Deus Altíssimo?Conjuro-te por Deus, que não me atormentes.
8 Ayee pu tiuꞌutaxájtacaꞌa aꞌɨ́jna ɨ́ jaꞌatɨ, aꞌiné ayée pu tiraatáꞌixaateꞌecaꞌa ɨ́ Jesús tɨjɨ́n: ―Tiyaaruꞌu pej tzajtaꞌan seijreꞌe mɨ tevi, pej aꞌij puaꞌa meteúumuaꞌaree, huirájraꞌa mɨ tevi jetze. ―Yee pu tiraataꞌixaa ɨ́ Jesús.
8 É que Jesus lhe dizia: Espírito imundo, sai deste homem!
9 Ajta ayén tiraataꞌíhuaꞌuriꞌi tɨjɨ́n: ―¿Aꞌiné puaꞌantehuaa múꞌee? Ajta ayén tiuꞌutaniú tɨjɨ́n: ―Ayee nu ántehuaa tɨjɨ́n I tej arájsevi viꞌiraꞌa taꞌaráꞌase. Ayee tu tiꞌitamuáꞌamua aꞌɨ́jna jɨmeꞌe tej iꞌi muꞌíi. ―Ayee pu tiuꞌutaxájtacaꞌa.
9 Perguntou-lhe Jesus: Qual é o teu nome? Respondeu-lhe: Legião é o meu nome, porque somos muitos.
10 Aj puꞌi aꞌɨ́jna ɨ́ jaꞌatɨ jeíhua rájhuaviiriꞌi ɨ́ Jesús tɨ aꞌɨ́ɨn huaꞌutaꞌíte mej áꞌucɨɨne mé áꞌahuaꞌayee ɨ́ mej tzajtaꞌan seijreꞌecaꞌa.
10 E pediam-lhe com instância que não os lançasse fora daquela região.
11 Majta meꞌɨ́n tuiixute, á vejliꞌi teꞌantácuaꞌatɨyeꞌicaa jɨrí jetze, memuꞌiicáa ɨ́ tuiixute aꞌachú mú aráꞌaxca huaꞌapua viꞌiraꞌa.
11 Ora, uma grande manada de porcos andava pastando ali junto do monte.
12 Aj mú mi meꞌɨ́n tiyáaruꞌuse miyen tirájhuaviiriꞌi tɨjɨ́n: ―Taatáꞌa itejmi tej aꞌuteárute mɨ tuiixute tzajtaꞌa.
12 E os espíritos suplicavam-lhe: Manda-nos para os porcos, para entrarmos neles.
13 Tɨ́ꞌɨj jí aꞌɨ́ɨn huaꞌutáꞌa. Matɨ́ꞌɨj mi huiráacɨ meꞌɨ́jna ɨ́ tiyáaruꞌuse ɨ́ mej tzajtaꞌan seijreꞌecaꞌa aꞌɨ́jna ɨ́ tevi. Aj mú mi tiyáaruꞌuse huataseíjre ɨ́ tuiixute tzajtaꞌa. Majta meꞌɨ́n ɨ́ tuiixute, muaatauruj aꞌuun pújmeꞌen u jateꞌe. Aj mú mi atéevatzɨ á jaataꞌa. Matɨ́ꞌɨj mi aujamɨ́, naíjmiꞌi.
13 Jesus lhos permitiu. Então os espíritos imundos, tendo saído, entraram nos porcos; e a manada, de uns dois mil, precipitou-se no mar, afogando-se.
14 Majta meꞌɨ́n ɨ́ mej tuiixute chaꞌɨɨcaꞌa, aꞌɨ́ɨ mú temuaꞌa tiuꞌutátziɨn. Matɨ́ꞌɨj mi aꞌucɨ́j mej huaꞌutáꞌixaateꞌen mej chajtaꞌa aꞌuchéjmeꞌe, majta matɨ́j menaꞌa mej aꞌuchéjmeꞌe aꞌɨmuá. Aj mú mi eꞌiréꞌene ɨ́ teɨte mej mi ráamuaꞌaree aꞌij tɨ tiꞌitɨ́ huarɨ́j.
14 Fugiram os pastores e narraram o fato na cidade e pelos arredores. Então saíram a ver o que tinha acontecido.
15 Matɨ́ꞌɨj mi aveꞌeréꞌene aꞌu tɨ aꞌij éꞌeneꞌe ɨ́ Jesús. Aj mú mi meꞌɨ́n huaseíj ɨ́ tevi ɨ́ mej tiyáaruꞌuse tzajtaꞌan seijreꞌecaꞌa. A pu aꞌutácatii. Capu chéꞌe muaꞌaviꞌi. Capu chéꞌe rutɨ́muaꞌi. Puꞌuri huarúj aꞌɨ́jna ɨ́ tevi. Aj mú mi tiuꞌutátziɨn.
15 Aproximaram-se de Jesus e viram o possesso assentado, coberto com seu manto e calmo, ele que tinha sido possuído pela Legião. E o pânico apoderou-se deles.
16 Majta meꞌɨ́n ɨ́ mej raaseíj aꞌij tɨ tiꞌitɨ́j huarɨ́, nain mú huaꞌutáꞌixa ɨ́ teɨte aꞌij tɨ tiráaruu ɨ́ tevi ɨ́ tiyáaruꞌuse mej tzajtaꞌan seijreꞌecaꞌa, aꞌij tɨ tihuáꞌuruu ɨ́ tuiixute.
16 As testemunhas do fato contaram-lhes como havia acontecido isso ao endemoninhado, e o caso dos porcos.
17 Aj mú mi aꞌuteájhui ɨ́ teɨte mej rahuavii ɨ́ Jesús tɨ áꞌuraꞌani u áꞌahuaꞌayee.
17 Começaram então a rogar-lhe que se retirasse da sua região.
18 Tɨ́ꞌɨj jí áꞌuraa ɨ́ Jesús. Aꞌuun pu ateájraa ɨ́ baarcu jetze. Tɨ́ꞌɨj i aꞌíjna i tɨ tzajtaꞌan seijreꞌecaꞌa ɨ́ tiyaaruꞌu, aꞌɨ́ɨ pu rájhuaviiriꞌi tɨ Jesús raatáꞌan tɨ áꞌuraꞌani jamuan.
18 Quando ele subia para a barca, veio o que tinha sido possesso e pediu-lhe permissão de acompanhá-lo.
19 Ajta aꞌɨ́ɨn ɨ́ Jesús, capu raatáꞌa aꞌɨ́jna ɨ́ tevi tɨ áꞌuraꞌani jamuan. Ayee pu tiraataꞌixaa tɨjɨ́n: ―Aricu aꞌu pej éꞌeche huáꞌa jamuan aꞌihuáamuaꞌa. Patáꞌaj huaꞌutáꞌixaateꞌen nain aꞌij tɨ timuáaruu ɨ́ tavástaraꞌa jemi, aꞌij tɨ yeꞌí rɨ́ꞌɨ timuájchaꞌɨ.
19 Jesus não o admitiu, mas disse-lhe: Vai para casa, para junto dos teus e anuncia-lhes tudo o que o Senhor fez por ti, e como se compadeceu de ti.
20 Aj pu i iyáꞌuraa ɨ́ jaꞌatɨ. Ajta áꞌiyen aꞌɨ́ɨn aꞌutéjche tɨ huaꞌutáꞌixaateꞌen ɨ́ mej meꞌuun aꞌuchéjme aꞌájna tɨ ayén téjaꞌarájtehuaa tɨjɨ́n Tamuáamuataꞌa tɨ Chájtaꞌajme. Nain pu huaꞌutáꞌixa aꞌij tɨ tiúꞌuruu aꞌɨ́jna ɨ́ Jesús. Aꞌu tɨ naꞌa rɨ́ꞌɨ mú tiráanamuajracaꞌa ɨ́ teɨte aꞌiné jéjcua meꞌecan ɨ́ niuucari.
20 Foi-se ele e começou a publicar, na Decápole, tudo o que Jesus lhe havia feito. E todos se admiravam.
21 Aj pu ijtáꞌi huaréꞌaraa ɨ́ Jesús ɨ́ baarcu jetze. Tɨ́ꞌɨj ii aꞌuun aꞌaráꞌa aꞌuun jetze pújmeꞌen vejliꞌi aꞌu tɨ eꞌeveꞌeꞌástɨme ɨ́ jaj. Matɨ́ꞌɨj mi aveꞌeréꞌene jeíhua ɨ́ teɨte aꞌu tɨ aꞌutéveecaꞌa ɨ́ Jesús.
21 Tendo Jesus navegado outra vez para a margem oposta, de novo afluiu a ele uma grande multidão. Ele se achava à beira do mar, quando
22 Aj puꞌi seɨj aꞌaráꞌa jaꞌatɨ́ tɨ tíꞌivaɨreꞌecaꞌa huaꞌatéyujtaꞌa. Veꞌecán pu jɨ́n tiꞌitéveecaꞌa. Ayee pu ántehuaacaꞌa tɨjɨ́n Jairo. Tiyaúj, ɨ́iitacan. Tíꞌicuiꞌicaꞌa aꞌɨ́jna ɨ́ yaujraꞌan. Tɨ́ꞌɨj aꞌɨ́ɨn Jairo raaseíj ɨ́ Jesús, aj puꞌi títunutacaꞌa á chuaataꞌa Jesús tɨ jéꞌejvee.
22 um dos chefes da sinagoga, chamado Jairo, se apresentou e, à sua vista, lançou-se-lhe aos pés,
23 Jeíhua pu rájhuaviiriꞌi, ayén tɨjɨ́n: ―Niyauj pu áꞌameꞌere. Mu aꞌutáꞌiyiꞌi patáꞌaj raꞌajtamuárɨꞌen, táꞌaj huarún, táꞌaj auj ruuri áꞌaraꞌani. ―Ayee pu tiraataꞌixaa.
23 rogando-lhe com insistência: Minha filhinha está nas últimas. Vem, impõe-lhe as mãos para que se salve e viva.
24 Aj puꞌi Jesús u áꞌume jamuan. Majta jeíhua teɨte aꞌucɨ́j huáꞌa jamuan aꞌɨ́mej ɨ́ mej huaꞌapua. Matɨ́ꞌɨj mi ajteáxɨɨrecaꞌa ɨ́ teɨte. Temuaꞌa mú huápɨꞌɨ titéꞌucatacaꞌa.
24 Jesus foi com ele e grande multidão o seguia, comprimindo-o.
25 Ajta huáꞌa tzajtaꞌa aꞌutéveecaꞌa ɨ́ ꞌɨ́itaꞌa tɨ tíꞌicuiꞌi. Puꞌuri aꞌateeviꞌi aꞌachú cumu tamuáamuataꞌa japuan huaꞌapua nineꞌiraꞌa tɨ tíꞌicuiꞌi aꞌɨ́jna ɨ́ ꞌɨ́itaꞌa. Tɨ́ꞌɨj pɨ́ naꞌa pu uvéꞌemɨꞌɨyecaꞌa. Jeíhua pu xuurecaꞌa.
25 Ora, havia ali uma mulher que já por doze anos padecia de um fluxo de sangue.
26 Puꞌuri jeíhua huaúꞌaijtacaꞌa ɨ́ mej tíꞌihuaꞌataca jemi. Puꞌuri téjeꞌehuáujrɨe nain tɨ́j naꞌa tɨ́j caj tíꞌituaaveꞌecaꞌa. Ajtáꞌi, capu tiꞌitɨ́j aꞌij tiraatévaɨ. Mɨ́ ajtáꞌi, ayée pu i éeneꞌe ajtahuaꞌa jaítzeꞌe tijcuíꞌinecaꞌa. Aꞌɨ́j pu jɨ́n, rajpuaíjtzicaꞌa jeíhua aꞌɨ́jna ɨ́ ꞌɨ́itaꞌa.
26 Sofrera muito nas mãos de vários médicos, gastando tudo o que possuía, sem achar nenhum alívio; pelo contrário, piorava cada vez mais.
27 Tɨ́ꞌɨj jí tiúꞌunamuajriꞌi aꞌij tɨ tiꞌitɨ́j huáruu ɨ́ Jesús. Ayen tɨjɨ́n: “Aꞌij nu jɨ́n niyen rɨni nej raꞌajtamuárɨꞌen cɨ́ɨxureꞌaraꞌan jetze, aj nu run.” Yee pu tiuꞌumuáꞌaj aꞌɨ́jna tɨ tíꞌicuiꞌi. Aꞌɨ́j pu jɨ́n á aúurupi teɨte tzajtaꞌa aꞌɨ́jna ɨ́ ꞌɨ́itaꞌa. Tɨ́ꞌɨj i á eꞌiréꞌene huaritaꞌan ɨ́ Jesús. Aj puꞌi raꞌajtamuárɨej cɨ́ɨxureꞌaraꞌan jetze.
27 Tendo ela ouvido falar de Jesus, veio por detrás, entre a multidão, e tocou-lhe no manto.
28 — ausente —
28 Dizia ela consigo: Se tocar, ainda que seja na orla do seu manto, estarei curada.
29 Jɨ́meꞌen puꞌu raꞌajtamuárɨej, aj puꞌi huatépuaa tɨ uvéꞌexuuricaꞌa. Tɨ́ꞌɨj i ayén raatáꞌa ɨ́ tzajtaꞌan cumu puꞌuri huarúj.
29 Ora, no mesmo instante se lhe estancou a fonte de sangue, e ela teve a sensação de estar curada.
30 Aj pu i ráamuaꞌareeriꞌi ɨ́ Jesús ɨ́ ru tzajtaꞌa tɨ jaꞌatɨ́ tiúꞌuhuaa cumu tɨ caí chéꞌe racáꞌanistiꞌi. Aj pu i pɨ́ɨ aꞌuréꞌeve, huaꞌuseíirajraa ɨ́ teɨte. Ayen tɨjɨ́n: ―¿Aꞌataani naꞌajtamuárɨej i necɨ́ɨxu jetze? ―Ayee pu tihuaꞌutaꞌíhuaꞌuriꞌi.
30 Jesus percebeu imediatamente que saíra dele uma força e, voltando-se para o povo, perguntou: Quem tocou minhas vestes?
31 Aj mú mi miyen tiraataꞌixaa ɨ́ mej jamuan áꞌujujhuaꞌaneꞌe. Miyen tɨjɨ́n: ―Múꞌee pej huáꞌaseij ɨ́ teɨte mej áꞌacata. ¿Aꞌiné een jɨ́n piyen tiuꞌutaꞌíhuaꞌu? yee: “¿Aꞌataani naꞌajtamuárɨej?” ―Yee mú tiraataꞌixaa.
31 Responderam-lhe os seus discípulos: Vês que a multidão te comprime e perguntas: Quem me tocou?
32 Mɨ́ ajtáꞌi aꞌɨ́ɨn Jesús, aꞌɨ́ɨ pu huaꞌuseíirajyeꞌicaa matɨ́j menaꞌa titeꞌanavéejmeꞌeca. Ayee pu aꞌɨ́ɨn rɨjcaa tɨ́ꞌij raaseíj jaꞌatɨ́ tɨ raꞌajtamuárɨej.
32 E ele olhava em derredor para ver quem o fizera.
33 Aj pu i aꞌɨ́ɨn ɨ́ ꞌɨ́itaꞌa, temuaꞌa tiuꞌutátziɨn. Temuaꞌa pu tiúꞌujviveecaꞌa ɨ́ ru tzajtaꞌa aꞌiné rúꞌumuaꞌareerecaꞌa tiꞌitɨ́ tɨ aꞌij huáruu. Aj pu i ajteáxɨɨrecaꞌa aꞌu tɨ aꞌij eꞌen aꞌɨ́jna ɨ́ Jesús. Títunutacaꞌa á vejliꞌi jemin. Tɨ́ꞌɨj jí nain raatáꞌixaa aꞌij tɨ tiꞌitɨ́ ráaruu tzáahuatiꞌiraꞌa jɨmeꞌe.
33 Ora, a mulher, atemorizada e trêmula, sabendo o que nela se tinha passado, veio lançar-se-lhe aos pés e contou-lhe toda a verdade.
34 Aj pu i Jesús ayén tiraataꞌixaa tɨjɨ́n: ―Niyauj, petéꞌantzaahua nej timuáahuaateꞌencheꞌe. Aꞌɨ́j pej jɨ́n peri huarúj. Aricu, rɨ́ꞌɨ pej teꞌamuaꞌastɨ́. Paúcheꞌe pej rɨꞌéeneꞌe puaꞌamé.
34 Mas ele lhe disse: Filha, a tua fé te salvou. Vai em paz e sê curada do teu mal.
35 Aúcheꞌe pu tíꞌixajtacaꞌa aꞌɨ́jna matɨ́ꞌɨj seica aꞌaráꞌa. Aꞌii mú aꞌɨ́ɨn púꞌeen ɨ́ mej éꞌeche jamuan ɨ́ tɨ veꞌecán jɨ́n tiꞌitéjvee huaꞌatéyujtaꞌa. Aj mú mi miyen tiraataꞌixaa ɨ́ yaꞌupuáaraꞌan ɨ́ temuaij tɨ tíꞌicuiꞌi. Miyen tɨjɨ́n: ―Puꞌuri huamɨ́ꞌɨ aꞌayauj. ¿Aꞌiné een jɨ́n péraꞌɨtziiteꞌe mɨ maestro? ―Yee mú tiuꞌutaxájtacaꞌa.
35 Enquanto ainda falava, chegou alguém da casa do chefe da sinagoga, anunciando: Tua filha morreu. Para que ainda incomodas o Mestre?
36 Mɨ́ ajtáꞌi aꞌɨ́ɨn Jesús, capu huáꞌantzaahua aꞌij mej yeꞌí tíꞌixajtacaꞌa. Ayee pu tiraataꞌixaa ɨ́ yaꞌupuáaraꞌan tɨjɨ́n: ―Pecaj tíꞌitziɨɨneꞌe. Aꞌii puꞌu ruxeꞌeveꞌe pej téꞌatzaahuateꞌe. ―Yee pu tiraataꞌixaa ɨ́ Jesús.
36 Ouvindo Jesus a notícia que era transmitida, dirigiu-se ao chefe da sinagoga: Não temas; crê somente.
37 Aj pu i huajaꞌuviꞌitɨ́ aꞌu tɨ éꞌeche ɨ́ yaꞌupuáaraꞌan. Aru Jesús capu huaꞌutáꞌa naíjmiꞌica ɨ́ teɨte mej áꞌujuꞌun jamuan. Aꞌɨ́mej puꞌu, ɨ́ Pedro, ajta ɨ́ Jacobo, ajta aꞌɨ́jna ɨ́ Juan, tɨ iꞌi juutzeájraꞌan ɨ́ Jacobo.
37 E não permitiu que ninguém o acompanhasse, senão Pedro, Tiago e João, irmão de Tiago.
38 Aa mú aꞌaráꞌa aꞌu tɨ éꞌeche ɨ́ yaꞌupuáaraꞌan ɨ́ tɨ huamɨ́ꞌɨ. Aj mú mi huaꞌuseíj ɨ́ teɨte mej chiꞌita huiráatei. Jeíhua mú uꞌuteújyeinijmeꞌe. Maújyeinecaꞌa. Caꞌanín mú jɨ́n uꞌuteújyeinijmeꞌe meꞌɨ́jna jɨmeꞌe ɨ́ tɨ huamɨ́ꞌɨ.
38 Ao chegar à casa do chefe da sinagoga, viu o alvoroço e os que estavam chorando e fazendo grandes lamentações.
39 Aj puꞌi chiꞌita aꞌuteájrupi. Tɨ́ꞌɨj jí huaꞌutáꞌixa ɨ́ Jesús. Ayen tɨjɨ́n: ―¿Aꞌiné sej si caꞌanín jɨ́n jijhua? ¿Aꞌiné sej si ruyein? Capu mɨꞌɨchi mɨ temuaij, sino cutzú puꞌu.
39 Ele entrou e disse-lhes: Por que todo esse barulho e esses choros? A menina não morreu. Ela está dormindo.
40 Matɨ́ꞌɨj ráanamuajriꞌi aꞌij tɨ yeꞌí tiuꞌutaxájtacaꞌa, aj mú mi raꞌutéxɨeehuatacaꞌa aꞌiné méjmuaꞌareerecaꞌa tɨ aꞌɨ́ɨn paꞌarɨꞌɨ huamɨ́ꞌɨ. Aj puꞌi aꞌɨ́ɨn huaꞌutaꞌaíj mej huirácɨɨne. Aj mú mi huiráacɨ. Tɨꞌɨquí yaꞌuvíꞌitɨ ɨ́ yaꞌupuáaraꞌan, ajta ɨ́ náànajraꞌan, ajta aꞌɨ́mej ɨ́ mej áꞌujujhuaꞌaneꞌe jamuan. Aꞌuu mú uteájrupi aꞌu tɨ auucáꞌa ɨ́ temuaij.
40 Mas riam-se dele. Contudo, tendo mandado sair todos, tomou o pai e a mãe da menina e os que levava consigo, e entrou onde a menina estava deitada.
41 Aj puꞌi rajvíꞌi muájcaꞌareꞌaraꞌan jetze. Ayee pu tiraatajé runiuuca jɨmeꞌe tɨjɨ́n: ―Taliita, cuumi. Taliita, cuumi, ayee pu huataújmuaꞌa tɨjɨ́n: Temuaij, ayée nu tíꞌimuaꞌixaateꞌe, ájchesi.
41 Segurou a mão da menina e disse-lhe: Talita cumi, que quer dizer: Menina, ordeno-te, levanta-te!
42 Jɨ́meꞌen puꞌu ayén huarɨ́j ɨ́ Jesús, aj pu i xaa ájchee ɨ́ temuaij. Tɨ́ꞌɨj jí aꞌutéjche tɨ á áꞌucheꞌecaneꞌen. Majta meꞌɨ́n ɨ́ teɨte, jéꞌecan mú u huateújtzaahuate. Ajta aꞌɨ́ɨn ɨ́ paꞌarɨꞌɨ, ayée pu rájchaꞌɨɨcaꞌa aꞌachú cumu tamuáamuataꞌa nineꞌiraꞌa japuan huaꞌapua.
42 E imediatamente a menina se levantou e se pôs a caminhar {pois contava doze anos}. Eles ficaram assombrados.
43 Ajta aꞌɨ́ɨn Jesús, jeíhua pu huaꞌuꞌíjca mej caí jaꞌatɨ́j ixaateꞌe, ajta mej nuꞌu tiraamín ɨ́ temuaij.
43 Ordenou-lhes severamente que ninguém o soubesse, e mandou que lhe dessem de comer.Jesus de Nazaré
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 5, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.