Atos 22
Yakʼusda bughunek: k’andit khunek neba lhaidinla (CAFNT) vs NAA
1 'Et ndo búlhni, “Sulh dune, sulhutsinkah, 'ink'ez 'ubákah, soo sih soo zélhts'ai, k'an nohwhulh duba yanatelhútuk!” hubúlhni.
1 — Irmãos e pais, escutem agora o que tenho a dizer em minha defesa.
2 'Et Hebrew bughunek k'una'a hubulh yawhénilhtuk hidits'o hoh 'o nus t'ehudínel. 'Et Paul 'utni,
2 Quando ouviram que Paulo lhes falava em língua hebraica, fizeram mais silêncio ainda. Paulo continuou:
3 “Si Lizwif 'ust'ah. Tarsus, Cilicia yun k'ut whuz'ai 'et whuzíli. Jerusalem 'et néyi, ndun Gamaliel 'en whusodalh'i hoh netsuh whudelhdzulh hik'úne' 'ut'en, 'i soo cho yusodalh'i. K'an nuhwheni Yak'usda ba buts'u nint'uk, si chah whuz na'a zeh ndust'ah inle.
3 — Eu sou judeu, nasci em Tarso da Cilícia, mas fui criado nesta cidade e aqui fui instruído aos pés de Gamaliel, segundo o rigor da Lei de nossos antepassados, sendo zeloso para com Deus, assim como todos vocês o são no dia de hoje.
4 Ndunnah Sizi hunedulh ts'iyawh dahútetsah whuts'un hubube' zúsdla inle. Dune 'ink'ez ts'ekoo chah ts'iyawh tsak'ebusdle ínle.
4 Persegui este Caminho até a morte, prendendo homens e mulheres e lançando-os na cadeia.
5 Náwhulnuk degha nus dezti 'ink'ez ts'iyawh dune tsuh whudelhdzulh, 'en ts'iyawh ts'ah'un 'udusni, 'en chah ndun whadóoni, ndai Lizwif dédowh Damascus delhts'i hubuts'un k'e'hanguz, 'i si stl'ahíyanla 'i bugha dune hubuts'un téya hubutélhcholh 'ink'ez tes tl'ool be hubutélhghel 'ink'ez Jerusalem ts'ih dzuh nubotelhdzut wheni, whuz whebusdle ínle.
5 Disto são testemunhas o sumo sacerdote e todos os anciãos. Deles eu recebi cartas para os irmãos judeus de Damasco, e fui até lá para trazer amarrados a Jerusalém os que também lá estivessem, para serem punidos.
6 “Et hoh wheghah usyalh ho' hooja, 'aw 'et Damascus wheghah dzetniz bat'en khunyaz ndus de kwun ulhtus, 'i hadanat, 'ink'ez sunat nudéznat.
6 — Ora, aconteceu que, enquanto eu viajava, já perto de Damasco, quase ao meio-dia, repentinamente, uma grande luz do céu brilhou ao redor de mim.
7 'Ink'ez yun nadelhúduz 'et 'uduzíts'ai 'ink'ez njan nduwhutni oozalhts'a, ‘Saul di ka dzuh nusílhdzut ho' 'int'en?’
7 Então caí por terra, ouvindo uma voz que me dizia: “Saulo, Saulo, por que você me persegue?”
8 ‘SMoodihti ndan inli?’ dusni hoh oodulhkut. ‘Sizi, Nazareth whut'en usdli, si 'usilh'en dzuh nusílhdzut,’ súlhni.
8 Perguntei: “Senhor, quem é você?” Ao que me respondeu: “Eu sou Jesus, o Nazareno, a quem você persegue.”
9 'Ink'ez ndunnah dune sulh nuhudelh ndi kwun hiya'en 'ink'ez hoh hunuljut, 'et whunts'ih ndan sulh yatelhtuk 'aw chahidíts'il.
9 — Os que estavam comigo viram a luz, sem, contudo, perceber o sentido da voz de quem falava comigo.
10 'Et 'udusni, ‘SMoodihti datésnilh?’ 'Ink'ez neMoodihti 'usúlhni, ‘Dinadindaih, 'ink'ez Damascus ts'ih inyalh 'ink'ez 'et ts'iyawh ndun yadooni ndet Yak'usda ba datánt'ilh.’
10 Então perguntei: “Senhor, o que devo fazer?” E o Senhor me disse: “Levante-se, entre em Damasco, onde lhe dirão tudo o que você precisa fazer.”
11 'Et 'usja ndi kwun tube sunat nudeznat k'et chaoozes'en suli, 'et ndunnah sulh nuhudelh sula hilhchoot 'ink'ez Damascus ts'ih sanilhya.
11 Tendo ficado cego por causa da intensidade daquela luz, guiado pela mão dos que estavam comigo, cheguei a Damasco.
12 'Et 'ilhunuh dune Ananias hiyúlhni, 'en Moses bughunek 'uk'une'úsduguz, 'i yuk'úne' 'ut'en 'ink'ez Lizwif Damascus whut'en ts'iyawh hidelhti.
12 — Um homem chamado Ananias, piedoso conforme a Lei, tendo bom testemunho de todos os judeus que ali moravam,
13 'Ink'ez 'et sughu ninya hoh suzih siyin 'ink'ez 'usúlhni, ‘Saul sulhutsin, whé'en naoondle!’ 'Et ndudeja ibulh 'ahoh nduk yutá'en 'ink'ez whunilh'en nasdli.
13 veio procurar-me e, chegando perto de mim, disse: “Irmão Saulo, recupere a visão!” Nessa mesma hora, recuperei a visão e olhei para ele.
14 'Ink'ez 'usúlhni, ‘Netsuh whudelhdzulh hubuYak'usda 'en 'utahányalhti Yak'usda be 'ut'en k'ah t'éoononzeh ka 'ink'ez ndun ts'ah'un na'a 'unint'ah 'en ta'ilh 'ink'ez dich'oh chah 'et nyulh yátelhtuk.
14 Então ele disse: “O Deus de nossos pais escolheu você de antemão para conhecer a vontade dele, ver o Justo e ouvir a voz dele.
15 'Et nyun ts'ah'un ndun Sizi bugha ndo hubudutánilh ndet ho'en 'ink'ez whudánts'o hubugha.
15 Porque você terá de ser testemunha dele diante de todos, anunciando as coisas que você tem visto e ouvido.
16 'Ink'ez k'an dant'i ba ilh'i? Didinyih 'ink'ez neMoodihti boozi 'i be buts'un tedondli hoh too be 'oneh, 'i bugha sih nlubeshi nyuna'doodeh!”
16 E agora, o que está esperando? Levante-se, receba o batismo e lave os seus pecados, invocando o nome dele.”
17 'Et Paul 'o 'un ndo búlhni, “Et Jerusalem ts'ih whenásja 'ink'ez nuhluglez whucho tenadusdli whutah 'et njan sunalhts'et hawhélts'ut hoh,
17 — Quando voltei para Jerusalém, enquanto orava no templo, sobreveio-me um êxtase,
18 neMoodihti 'en nulh'en 'ink'ez 'usúlhni, ‘Soo 'a njan Jerusalem whuch'a nanindaih. Si sugha yailhtuk 'aw nyuhoozólhts'a hukwa cha'hunízun 'et huwa.’
18 e vi o Senhor. Ele me disse: “Ande logo e saia imediatamente de Jerusalém, porque não aceitarão o seu testemunho a meu respeito.”
19 'Ink'ez 'udusni, ‘NeMoodihti, nts'e na'a hoh luglez totsuk whubulh ndunnah nyun buba 'alha 'int'ah, 'en ts'iyawh hubulhchukw 'ink'ez dzuh nobulhdzut inle, soo cho nt'ehonínzun.
19 Eu respondi: “Senhor, eles bem sabem que eu ia de sinagoga em sinagoga, prendendo e açoitando os que criam em ti.
20 'Ink'ez Stephen nyun ngha dune hubulh yálhtuk, 'et hukwa hizelhghi, hoh da si chah 'et síyin inle, suba ts'ah'un 'uhut'en. Ndunnah nehughan hubudzoot, 'i huba bughusdli.’
20 Quando se derramava o sangue de Estêvão, tua testemunha, eu também estava presente, consentia nisso e até guardei as capas dos que o matavam.”
21 'Et whunts'ih neMoodihti 'usúlhni, ‘Inyalh, nilhdza 'udun yun k'ut whut'en butúz nyutélh'alh!”
21 Mas ele me disse: “Vá, porque eu o enviarei para longe, aos gentios.”
22 'Et dune 'ilhuhowezdel Paul huyoozélhts'ai 'et whunts'ih 'et ndudéja hoh soo hubuyiz t'ahúzulh hoh 'uhutni, “Nalhtelh, sulhghe, 'aw khoona huba cha'ít'ah!”
22 Até este ponto a multidão ficou ouvindo. Mas, quando Paulo disse isso, começaram a gritar bem alto: — Fora com ele! Mate-o, porque ele não merece viver!
23 Soo 'uhultus hoh dunaih k'uhídutulch'oolh 'ink'ez whuske k'et lhez chah nduk hútudzih.
23 Enquanto eles gritavam, tiravam as suas capas e jogavam poeira para o ar,
24 'Et ndun Roman nehughan moodih, 'en Paul ndet nehughan délhts'i whuz nahitoolhte 'ink'ez hiyoolhtsas hoh hiyoodolhkut ndet huwa ndunnah Lizwif hiyúlh 'alzul hubúlhni.
24 o comandante ordenou que Paulo fosse recolhido à fortaleza e que, sob açoite, fosse interrogado para saber por que motivo estavam gritando assim contra ele.
25 'Et whunts'ih 'aw 'et hiyootelhtsus wheni hiyulhghel hoh ndun Paul huwunli, 'et siyin 'en 'uyúlhni, “K'us ndan Roman yun k'ut whut'en, 'en ba nahutedeh whutsuh ootalhtsus mba' hoont'ah ih?”
25 Quando o estavam amarrando com correias, Paulo perguntou ao centurião que ali estava: — Será que vocês têm o direito de açoitar um cidadão romano, sem que ele tenha sido condenado?
26 'Et ndun huwunli whudánts'o hoh nehughan moodih yughu ninya 'ink'ez yoodulhkut, “Daint'en hoh 'int'en? Ndun dune Rome yun k'ut whut'en 'int'ah!” yúlhni.
26 Ouvindo isto, o centurião procurou o comandante e lhe disse: — Que é isso que o senhor está prestes a fazer? Saiba que aquele homem é cidadão romano.
27 'Et dich'oh nehughan moodih Paul yughu ninya 'ink'ez yoodalhkut, “Rome yun k'ut whut'en inli ih?” “A,” ni Paul.
27 Então o comandante veio e perguntou a Paulo: — Diga-me uma coisa: você é romano? Paulo respondeu: — Sou.
28 'Et nehughan moodih 'en 'utni, “Si lhai sooneya hukw'elha sílhsi hoh Rome whut'en sili 'ust'ah.” 'Ink'ez Paul 'utni, “Si 'et whuzúsdli 'et huwa hube'ilhdzun usdli.”
28 E o comandante disse: — Eu tive de gastar muito dinheiro para conseguir essa cidadania. Ao que Paulo respondeu: — Pois eu a tenho de nascença.
29 'Et ndunnah dune Paul hiyoodutelhkut, 'ahoh hich'a nasdel 'ink'ez ndun nehughan moodih t'éoonanzin Paul Rome yun k'ut whut'en 'int'ah 'ink'ez lhe'yínla yulhghel chah 'uyínla 'et huwa whenelhújoot.
29 Imediatamente se afastaram os que iam interrogá-lo com açoites. O próprio comandante ficou com medo quando soube que Paulo era romano, porque tinha mandado amarrá-lo.
30 Ndun nehughan moodih soo naóote'alh hukwa' ninzun, ndet hukwa Paul hiyulh whuske. 'Et huwa 'om bun hububa ne'duni Paul, 'en tes tl'ool hits'ahanahiyanla 'ink'ez ndunnah náwhulnuk degha nus dézti, 'ink'ez nahéyelh chah ts'iyawh, 'anih hubúlhni 'ink'ez Paul hibut nihínilhti.
30 No dia seguinte, querendo certificar-se dos motivos por que Paulo vinha sendo acusado pelos judeus, o comandante o soltou e ordenou que se reunissem os principais sacerdotes e todo o Sinédrio. E, mandando trazer Paulo, apresentou-o diante deles.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 22, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.