Atos 22
Hen alen Apudyus (BLW) vs NVT
1 “Chinàcha-ar ya sosnod, changrénà koma ta ilanyu no wachay enammaà ah laweng.”
1 “Irmãos e pais”, disse Paulo. “Ouçam-me enquanto apresento minha defesa.”
2 Wat hen nangngaran hen anchichay tatagu way Henebreo peet hen inyalena, anchag tummiyém. Yag ekat Pablowén,
2 Quando o ouviram falar em aramaico, o silêncio foi ainda maior.
3 “Haén hen ihay ifayu paat way Judio way niyanà ad Tarso way sakopon hen Seleucia yag ahtod Jerusalem hen chummakrà ya nan-uswilaà way ah Gamaliel paat hen nanudtuchu an haén. Wat maid iggay-o acharén ah liglamenton hen anap-otaaw, yag anà agég nakagét way mangamma amin hen laychén Apudyus way kaman agé an chàyu ad uwan.
3 Então Paulo disse: “Sou judeu, nascido em Tarso, cidade da Cilícia. Fui criado aqui em Jerusalém e educado por Gamaliel. Como aluno dele, fui instruído rigorosamente em nossas leis e nos costumes judaicos. Tornei-me muito zeloso de honrar a Deus em tudo que fazia, como vocês são hoje.
4 Wat an-og penaligatan amin hen anchichay tatagu way sommorot an Jesus way penatéy-o hen tapena. Yag empatelew-o hen tapena way nangimfarud, larae manha ono fufae.
4 E fui ao encalço dos seguidores do Caminho, perseguindo alguns até a morte, prendendo homens e mulheres e lançando-os na prisão.
5 Ya mafalin agé tàchégan hen anchi kangatowanay pachi ya amin hen anchichay toray way konseltaaw hen katot-owan hen chà aryén te chicha hen nangamma hen sorat way nangidchat hen lébféng-o way manelew hen anchichay ommafurot an Jesus. Wat inyéy-o hen anchi soratcha hen anchichay ifataaw way Judio ad Damasco way hen gagtào, ta telewê hen anchichay ommafurot, yag imfangad-o chicha ahtod Jerusalem way manusa.”
5 O sumo sacerdote e todo o conselho dos líderes do povo podem confirmar isso. Recebi deles cartas para nossos irmãos judeus em Damasco que me autorizavam a trazer os seguidores do Caminho de lá para Jerusalém, em cadeias, para serem castigados.
6 “Angkay hiyachi, hen anchi ustoy nanggawa way cha-ani éméy way tég-angay umchah ad Damasco, anà ammag nahili ah pararo way helaw way narpod uchu.
6 “Quando me aproximava de Damasco, por volta do meio-dia, de repente uma luz muito intensa brilhou ao meu redor.
7 Yag anà ammag nàchég way nepetag hen lota yag an-owat changrén hen ale way mangaliyén, ‘Heay Saulo, pakay pap-aligatém haén.’
7 Caí no chão e ouvi uma voz que me disse: ‘Saulo, Saulo, por que você me persegue?’.
8 ‘Henoa Apo,’ way ekat-o. Yag sommongfat way mangaliyén, ‘Haén ah Jesus way eNazaret way haén angkay hen cham paligatén.’
8 “‘Quem és tu, Senhor?’, perguntei. “E a voz respondeu: ‘Sou Jesus, o nazareno,
9 Hen anchichay ifà, innilacha hen anchi helaw ngém iggaycha changrén hen imfagan hen anchi nan-ale an haén.
9 Os que me acompanhavam viram a luz, mas não entenderam a voz daquele que falava comigo.
10 Yachi yag henanhanà way mangaliyén, ‘Henon laychém way ammaà, Apo.’ Yag anat ekat Apo Jesusén, ‘Tomàchég-a yag nanchakpos-a ad Damasco wat mifaga an hea ahchi hen aminay hehemmà Apudyus way ammaam.’
10 “Então perguntei: ‘Que devo fazer, Senhor?’. “E o Senhor me disse: ‘Levante-se e entre em Damasco, onde lhe dirão tudo que você deve fazer’.
11 Wat hiyachi, gapo ta nabfuragà ah kahilin hen anchi pararo way helaw, penachangà hen anchichay ifà way homàyat ad Damasco.”
11 “A luz intensa havia me deixado cego, e meus companheiros tiveram de levar-me pela mão a Damasco.
12 “Angkay ad Damasco, wacha hen ihay kacharaantaaw way ah Ananias hen ngachanna way manotongpar hen aminay orchintaaw hen chana manayawan an Apudyus, ya ririspituwén agé amin hen anchichay inib-ataaw ad Damasco hiya.
12 Vivia ali Ananias, um homem devoto, dedicado à lei e muito respeitado por todos os judeus da cidade.
13 Yachi yag ummaleh Ananias hen anchi faréy way ininggawà yag hommag-én an haén way mangaliyén, ‘Heay sonod-o way Saulo, maka-an hen finuragno.’ Yag hen hiyachi, namfangachat tot-owa hen ilà yag innilà hiya.
13 Ele veio, colocou-se ao meu lado e disse: ‘Irmão Saulo, volte a enxergar’. E, naquele mesmo instante, pude vê-lo.
14 Yag annaat ekatén, ‘Ah Apudyus way chinayaw hen anap-otaaw, chinutokana hea ta ma-awatam hen laychéna ya ta ilam paat hen anchi nalimpiyu way anàna way ah Jesus, ya ta changrém agé hen anchi iyalena paat.
14 “Então ele disse: ‘O Deus de nossos antepassados escolheu você para conhecer a vontade dele e para ver o Justo e ouvi-lo falar.
15 Ya hea, masapor istiguwam hen aminay tatagu gapo hen anchichay innilam ya hen chengngarno mepanggép an Jesus.’
15 Você será testemunha dele, dizendo a todos o que viu e ouviu.
16 Enalen Ananiaschi an haén yag annaat ekatén, ‘Wat nokay paat hen kasenta hadchén. Fumangon-aat ta mampafunyag-a yag nanchawat-a an Apo Jesus ta macharosan amin hen fasorno.’ ”
16 O que está esperando? Levante-se e seja batizado! Fique limpo de seus pecados invocando o nome do Senhor’.
17 Yachi yag entoroy Pablo way mangaliyén, “Angkay hiyachi, namfangachà ahtod Jerusalem yag hen chà manluwaruwan ah Templo, wacha hen nepàila an haén
17 “Depois que voltei a Jerusalém, estava orando no templo e tive uma visão,
18 te nampàila ah Apo Jesus way mangaliyén, ‘Lomayaw-aat ahtod Jerusalem te achi angkay afuroton hen annachay tatagu hen mangistiguwam an haén, wat wachan ammaancha an hea.’
18 na qual o Senhor me dizia: ‘Depressa! Saia de Jerusalém, pois o povo daqui não aceitará seu testemunho a meu respeito’.
19 Yag sommongfatà way mangaliyén, ‘Oo a Apo, ngém awni yag afurotonà ménat te ilamat, inni-ilan met hen aminay tatagu way haén paat hen anchi cha émmé-émméy hen anchichay cha ma-am-amongan way cha i nanelew ya nangempapagoh hen heno way ommafurot an hea.
19 “E eu respondi: ‘Senhor, sem dúvida eles sabem que em cada sinagoga eu prendia e açoitava aqueles que criam em ti.
20 Yag hen namchitancha agé hen anchi istigum way Esteban, wat nawawà-achaà ahchi way haén paat hen ihay nanginyafun hen napchitana ya haén hen anchi nangachug hen lumfong hen anchichay cha namchit.’
20 E quando Estêvão, tua testemunha, foi morto, eu estava inteiramente de acordo. Fiquei ali e guardei os mantos que eles tiraram quando foram apedrejá-lo’.
21 Ngém senongfatan Jesus haén way mangaliyén, ‘Lumigwat-aat way lumigwat te hénagê hea ah achawwéy way lota ta im tudtuchuwan hen anchichay faén Judio mepanggép an haén.’ ”
21 “Mas o Senhor me disse: ‘Vá, pois eu o enviarei para longe, para os gentios’”.
22 Hen anchichay na-a-among way Judio, gummiginnangcha way mamangngar hen aminay cha aryén Pablo ingganah enalena hen mepanggép hen anchichay faén Judio, yag anchaat agég ommaningarngar way térén, yag inlugicha way mangèngaw way mangaliyén, “Pédtényuwat hiya ta macharosan paat hen antoy lota ah kaman an cha nahhay tatagu.”
22 A multidão ouviu Paulo até ele dizer essa palavra. Então começaram a gritar: “Fora com esse sujeito! Ele não merece viver!”.
23 Yag chachan o-oleh way mangenhawad hen lumfongcha ya chachaat agé ehapowà hen tapok gapoh aningarngarcha.
23 Gritavam, arrancavam seus mantos e jogavam poeira para o alto.
24 Yachi yag menanchar hen anchi Komandér hen anchichay sorchachuna ta epaghépcha ah Pablo hen barak. Yag imfagana agé ta haprahapratancha ta éhéd yag epudnuna no pakay ammag pararo hen aningarngar hen anchichay Judio an hiya.
24 O comandante trouxe Paulo para dentro e ordenou que ele fosse açoitado e interrogado a fim de descobrir por que a multidão tinha ficado tão furiosa.
25 Angkay hiyachi way finarufarudcha ah manapratancha koma, imfagan Pablo hen anchi kapetan hen sorchachu way tommatàchég hen hag-énna, ekatnéén, “Ay ammoh wachay karébfénganyu way manaprat hen ihay tagun hen Roma way cha-an mafistigar.”
25 Quando amarravam Paulo para açoitá-lo, ele disse ao oficial que estava ali: “A lei permite açoitar um cidadão romano sem que ele tenha sido julgado?”.
26 Hen nangngaran hen anchi kapetan way ihay tagun hen Roma peet ah Pablo, émméyat hen anchi Komandér way manaphapet, ekatnéén, “Pakay lawatoh chataaw am-ammaan te tagun angkay hen Roma peet ah Pablowanna.”
26 Ao ouvir isso, o oficial foi ao comandante e perguntou: “O que o senhor está fazendo? Este homem é cidadão romano!”.
27 Wat émméy agé hen anchi Komandér an Pablo way mangaliyén, “Ay tot-owa way hean ihay tagun hen Roma.” “Oo tot-owa,” way ekat agé Pablo.
27 O comandante perguntou a Paulo: “Diga-me, você é cidadão romano?”. Ele respondeu: “Sim, eu sou”.
28 Yag anat ekat agé Komandérén, “Umat agé haén wat ammag chuar hen imfayad-o ah nehafongà hen tagun hen Roma.” “Oo a,” way ekat Pablo, “ngém haén, sissigud way Romaà te anà an niyanà way tagun hen Roma.”
28 “Eu também”, disse o comandante. “E paguei caro por minha cidadania!” Paulo respondeu: “Mas eu sou cidadão de nascimento”.
29 Wat hen anchichay sorchachu way i manaprat koma an Pablo, hen nangngarancha way ihay tagun hen Roma peet hiya, anchaat agég nàéy. Ya uray agé hen anchi Komandérén ammag émmégyat hen nangawatana way tagun peet hen Roma ah Pablo yag annaat agég empakawad.
29 Quando os soldados que estavam prestes a interrogar Paulo ouviram que ele era cidadão romano, retiraram-se de imediato. Até mesmo o comandante ficou com medo ao saber que Paulo era cidadão romano, pois tinha mandado amarrá-lo.
30 Angkay hiyachi, laychén paat hen anchi Komandér way ma-awatan no heno hen cha epafasor hen anchichay Judio an Pablo way kacharaana. Wat yachi way nawakas, menetenna amin hen anchichay ap-apon hen papachi ya hen anchichay toray way konsel hen Judio, yag annaat epaka-an hen kawad Pablo yag empasangona an chicha.
30 No dia seguinte, o comandante ordenou que os principais sacerdotes se reunissem com o conselho dos líderes do povo. Queria descobrir exatamente qual era o problema, por isso soltou Paulo e mandou que o trouxessem diante deles.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 22, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.