Marcos 6
Hɨm Yaaim Me God (AVT) vs VC
1 Jisas kɨnaaiwɨr wit ik ek ken kiun wit kɨrak eik. Mɨt nɨrak hɨr nisesik.
1 Depois, ele partiu dali e foi para a sua pátria, seguido de seus discípulos.
2 Hɨrak ken kiun witeik, maain wɨ sabat ham, hɨrak ken kekre wɨnak kerek mɨt nekine hɨm me Moses neitai en, hɨrak katɨp mɨt miyapɨr hɨm me God. Hɨr nemtewek, hɨr nehɨnhɨn natɨp nar ik: “Keimɨn ketpɨwek hɨm im te hɨrak ketpaiyem? Karkeik te hɨrak kertei menmen im? Hɨrak kɨrɨak menmen yaaim nɨpaa haiu ap mɨrem au.
2 Quando chegou o dia de sábado, começou a ensinar na sinagoga. Muitos o ouviam e, tomados de admiração, diziam: Donde lhe vem isso? Que sabedoria é essa que lhe foi dada, e como se operam por suas mãos tão grandes milagres?
3 Mɨtɨk ik ek hɨrak kime wɨnak kerekek. Hɨrak nɨkan ke Maria. Hɨrak heiyiuwe ke Jems, Josep, Judas tetike Saimon. Yenterer nɨrak nau in netikewai. Hɨrak Mɨtɨk Iuwe au. Hɨrak mɨtɨk weinɨk kepɨr ke haiu mɨt keriyen.” Te hɨr han toenuk neriuwerek nɨneinɨk.
3 Não é ele o carpinteiro, o filho de Maria, o irmão de Tiago, de José, de Judas e de Simão? Não vivem aqui entre nós também suas irmãs? E ficaram perplexos a seu respeito.
4 Jisas ketpor kar ik: “Mɨtɨk hak katɨp mɨt menmen God keteiknɨwekem, niuk mɨrak iuwe men heriyai heriyai merer wit wit. Te niuk mɨrak ap iuwe keit wit kɨrak, o weiwɨk miutɨp mɨrak o miye haai kikrek o yenterer nɨrak au.”
4 Mas Jesus disse-lhes: Um profeta só é desprezado na sua pátria, entre os seus parentes e na sua própria casa.
5 Hɨrak ap kɨrɨak menmen yaaim yapɨrwe nɨpaa mɨt ap nɨrem au, te hɨrak kewis his mentar mɨt nɨnap kekekpi hɨr nɨre yaain manpenuk neit.
5 Não pôde fazer ali milagre algum. Curou apenas alguns poucos enfermos, impondo-lhes as mãos.
6 Hɨrak kenke kekreri kentar mɨt in ap han kitetik.
6 Admirava-se ele da desconfiança deles. E ensinando, percorria as aldeias circunvizinhas.
7 Hɨrak kari mɨt hiswiyen wik nɨrak (12) nau hɨrak ketpor menmen. Hɨrak ketpor menmen, hɨrak kenkeri keriuweti nɨre wik wik nen nerer wit wit. Hɨrak kewisi hɨr nekrehɨr kɨrak nepɨr herwe enun nanɨno nankeipɨn mɨt.
7 Então chamou os Doze e começou a enviá-los, dois a dois; e deu-lhes poder sobre os espíritos imundos.
8 Hɨrak ketpor hɨm iuwe te hɨr ap nanɨt menmen yapɨrwe neiyɨm nanɨno au emɨt! Pewek o wapnake o menmen au. Paap kerekek te hɨr neke tɨ neriuwerek.
8 Ordenou-lhes que não levassem coisa alguma para o caminho, senão somente um bordão; nem pão, nem mochila, nem dinheiro no cinto;
9 Hɨr neriuwet su, te saket wik au emɨt, miutɨp keremem. Hɨrak ketpor kar ik:
9 como calçado, unicamente sandálias, e que se não revestissem de duas túnicas.
10 “Me wɨ yi yaino yayu yayɨkre wɨnak hak, yi ap yayɨm menmen eirer wɨnak ham au emɨt. Wɨnak kiutɨp kerekek ere yi yainaaiwɨr wit yaino wit hak.
10 E disse-lhes: Em qualquer casa em que entrardes, ficai nela, até vos retirardes dali.
11 Mɨt ne wit hak ap neriyi mɨt naanmampri yayɨt wɨnak kɨr nanɨmtau hɨm mi au, yi einaaiwɨr mɨt in einepep toni waniu (o win) mau hɨt mit, te yi yeteiknor hɨr nɨrɨak enum.”
11 Se em algum lugar não vos receberem nem vos escutarem, saí dali e sacudi o pó dos vossos pés em testemunho contra ele.
12 Hɨrak ketpor epei au, hɨr mɨt nɨrak nen natɨp mɨt miyapɨr han hɨm me God me hɨrak katɨp mɨt hɨr nanweikɨn sip nanwet menmen enum.
12 Eles partiram e pregaram a penitência.
13 Hɨr nepɨr herwe enun yapɨrwe nekeipɨn mɨt, hɨr newen wel mentar mɨt nɨnap, te hɨr nɨre yaain.
13 Expeliam numerosos demônios, ungiam com óleo a muitos enfermos e os curavam.
14 Mɨtɨk iuwe King Herot kinɨn naanmɨpre mɨt ne Isrel, hɨrak kertei menmen Jisas kɨrɨakem kentar Jisas niuk mɨrak iuwe te mɨt hɨr nertei menmen hɨrak kɨrɨakem hɨr netpim nerer wit wit. Te Herot kemtewek. Mɨt han natɨp nar ik: “Jon kerek kɨkɨr mɨt neriuwe tɨpar hɨrak nepei kaa, te hɨrak pɨke kekrit kepu. Mar im te hɨrak kɨrɨak menmen yaaim nɨpaa haiu mɨt ap mɨrem au.”
14 O rei Herodes ouviu falar de Jesus, cujo nome se tornara célebre. Dizia-se: João Batista ressurgiu dos mortos e por isso o poder de fazer milagres opera nele.
15 Te mɨt han natɨp nar ik: “Hɨrak Jisas ik hɨrak Ilaisa kerekek.” Mɨt han natɨp: “Au, hɨrak kɨre mɨt profet nɨpaa natɨp hɨm me God newepyapɨrem natɨp mɨt em.”
15 Uns afirmavam: É Elias! Diziam outros: É um profeta como qualquer outro.
16 Herot kemtewem, hɨrak han kitet kar ik: “Hɨrak Jon nɨpaa hi eriuwet mɨtɨk hak ken kerekir teruk kɨrak paan kewen keket, hɨrak pɨke kekrit kau keit.”
16 Ouvindo isto, Herodes repetia: É João, a quem mandei decapitar. Ele ressuscitou!
17 — ausente —
17 Pois o próprio Herodes mandara prender João e acorrentá-lo no cárcere, por causa de Herodíades, mulher de seu irmão Filipe, com a qual ele se tinha casado.
18 — ausente —
18 João tinha dito a Herodes: Não te é permitido ter a mulher de teu irmão.
19 Herodias hɨre han enuk ware waunep Jon, te hɨre taau.
19 Por isso Herodíades o odiava e queria matá-lo, não o conseguindo, porém.
20 Herot kɨnaain Jon. Hɨrak kertei Jon mɨtɨk yaaik kises hɨm me God. Te Herot naanmɨprewek. Wɨ kerek herot kemtau hɨm mɨrak hɨrak kɨnaain. Te hɨrak wen pɨke hanhan kakɨmtau hɨm mɨrak kakteipim kerekek.
20 Pois Herodes respeitava João, sabendo que era um homem justo e santo; protegia-o e, quando o ouvia, sentia-se embaraçado. Mas, mesmo assim, de boa mente o ouvia.
21 Maain wɨ ham Herodias hanhan wemirɨr Herot mɨtɨk kɨre hɨrak kaknep Jon. Wɨ im Herot han kitet wɨ nɨpaa miye pɨrak winaak, te hɨrak kemani menmen kakwet mɨt nɨrak ne gavman netike mɨt kerek naanmɨpre mɨt ne ami netike mɨt niuk mɨr iuwe neit provins Galili hɨrak kakwetɨr menmen hɨr nanɨm.
21 Chegou, porém, um dia favorável em que Herodes, por ocasião do seu natalício, deu um banquete aos grandes de sua corte, aos seus oficiais e aos principais da Galiléia.
22 Hɨr naam epei au, Herodias nɨki pɨre wan wɨrɨre winor henye. Hɨr mɨt han yaaik iuwe neriuwerep, te Herot ketpɨwe kar ik: “Ti itauhi me menmen ti hanhanem, te hi tewen ewetitem.
22 A filha de Herodíades apresentou-se e pôs-se a dançar, com grande satisfação de Herodes e dos seus convivas. Disse o rei à moça: Pede-me o que quiseres, e eu to darei.
23 Menmen mekam ti itauhiyem hi ewetitem. Ti itauhi me menmen hi naanmɨprewem te hi enke pɨnam ewetitem hi wen hetenen pɨnam.”
23 E jurou-lhe: Tudo o que me pedires te darei, ainda que seja a metade do meu reino.
24 Hɨrak katɨp epei au, hɨre wen witeik witehi miye pɨre war ik: “Hi ehitɨwekhi mekam?” Hɨre miye wetpɨwe war ik: “Ti ehitɨwekhi me mɨtɨk kakno kaknep mɨtɨk Jon Baptais kerek kɨkɨr mɨt neriuwe tɨpar hɨrak kakweto paan kɨrak.”
24 Ela saiu e perguntou à sua mãe: Que hei de pedir? E a mãe respondeu: A cabeça de João Batista.
25 Hɨre pɨke wan waswas wetpɨwek hɨm iuwe war ik: “In ek ti eweto paan ke Jon ekɨkre tɨkenup.”
25 Tornando logo a entrar apressadamente à presença do rei, exprimiu-lhe seu desejo: Quero que sem demora me dês a cabeça de João Batista.
26 Herot kemtau hɨm im, hɨrak han enuk. Te nɨpaa hɨrak ketpɨwe hɨm iuwe, mɨt yapɨrwe nemtewek. Te hɨrak kɨnapen kaknep Jon, te hɨrak yɨnk enuk katɨp mɨte auye.
26 O rei entristeceu-se; todavia, por causa da sua promessa e dos convivas, não quis recusar.
27 Te hɨrak kesiuwe mɨtɨk ken kerekir Jon teruk kɨrak kekre wɨnak enuk.
27 Sem tardar, enviou um carrasco com a ordem de trazer a cabeça de João. Ele foi, decapitou João no cárcere,
28 Hɨrak kewis paan kɨrak kekre tɨkenup hɨrak pɨke keiyɨk kan kewet mɨte rek. Hɨre wen witeik wewet miye pɨre paan ke Jon.
28 trouxe a sua cabeça num prato e a deu à moça, e esta a entregou à sua mãe.
29 Maain mɨt ne Jon nertei hɨrak epei kaa, hɨr nen wɨnak enuk neit yɨnk kɨrak neiyɨk nan newisɨk kekre hei.
29 Ouvindo isto, os seus discípulos foram tomar o seu corpo e o depositaram num sepulcro.
30 Mɨt aposel ne Jisas pɨke nan netpɨwek menmen hɨr nɨrɨakem natɨp mɨt miyapɨr em.
30 Os apóstolos voltaram para junto de Jesus e contaram-lhe tudo o que haviam feito e ensinado.
31 Hɨrak ketpor kar ik: “Yi eitikewa haiu mamno wit weinɨk mamu mamɨt ein.” Hɨrak katɨp kar ik kentar mɨt yapɨrwe nan netpor wanewik ere wɨtaan, te hɨr ap nau naam menmen taau.
31 Ele disse-lhes: Vinde à parte, para algum lugar deserto, e descansai um pouco. Porque eram muitos os que iam e vinham e nem tinham tempo para comer.
32 Hɨr hɨras nau bot nepno wit weinɨk.
32 Partiram na barca para um lugar solitário, à parte.
33 Te mɨt yapɨrwe ne wit yapɨrwe nɨri hɨr nen, hɨr nerteiri hɨr neimɨn, te hɨr mɨt miyapɨr nesiuknen ninɨn nen wit weinɨk eik ek nemeriyor hɨr nanɨnen.
33 Mas viram-nos partir. Por isso, muitos deles perceberam para onde iam, e de todas as cidades acorreram a pé para o lugar aonde se dirigiam, e chegaram primeiro que eles.
34 Jisas kenke kɨnaaiwɨr bot ken kiun tenhaan kerp tɨ eik, hɨrak kɨr mɨt yapɨrwe nererik in, hɨrak hanhani kentar hɨr nɨre sipsip mɨt naanmɨprewem au, hɨram mamno heriyai heriyai menmen mamɨmɨp mamɨwaankem. Hɨrak katɨp keteiknor menmen me God yapɨrwe.
34 Ao desembarcar, Jesus viu uma grande multidão e compadeceu-se dela, porque era como ovelhas que não têm pastor. E começou a ensinar-lhes muitas coisas.
35 Maain menep kakre wɨtaan hɨrak wen ketpor hɨm, mɨt disaipel nɨrak nan netpɨwek nar ik: “Wit weinɨk ik ek, nepei au kakre wɨtaan.
35 A hora já estava bem avançada quando se achegaram a ele os seus discípulos e disseram: Este lugar é deserto, e já é tarde.
36 Ti eriuweti enɨno enrer wit wit enɨt menmen enɨm.”
36 Despede-os, para irem aos sítios e aldeias vizinhas a comprar algum alimento.
37 Hɨrak Jisas ketpor, “Yi hɨras eiwetɨr menmen hɨr nanɨm.” Te hɨr pɨke netpɨwek, “Haiu emno emwɨr pewek mar 200 kina mamɨt menmen a? Taauye! Haiu ap meit pewek mei yapɨrwe au!”
37 Mas ele respondeu-lhes: Dai-lhes vós mesmos de comer. Replicaram-lhe: Iremos comprar duzentos denários de pão para dar-lhes de comer?
38 Jisas kitorhi kar ik: “Menmen marmenum mepeit in? Yi eino eiwenhisem.” Hɨr epei nen newenhisem, hɨr pɨke nan netpɨwek nar ik: “Bret hispɨnak (5) metike saauk wik me wan mepeit in keremem.”
38 Ele perguntou-lhes: Quantos pães tendes? Ide ver. Depois de se terem informado, disseram: Cinco, e dois peixes.
39 Hɨrak epei kertei, hɨrak katɨp mɨt disaipel nɨrak: “Yi eitɨp mɨt hɨr enɨnke hasini enu yenkis eim.”
39 Ordenou-lhes que mandassem todos sentar-se, em grupos, na relva verde.
40 Hɨrak ketpor kar ek, te hɨr nenkeri hasini hasini nau nitet yenkis, mɨt han nar 100, mɨt han nar 50.
40 E assentaram-se em grupos de cem e de cinqüenta.
41 Te hɨrak ketenen bret metike saauk mau his mɨrak, hɨrak kɨkɨamnaan men nepni eim kitehi God katɨp hɨrak yaaik. Epei au, hɨrak kewep bret kewet mɨt disaipel nɨrak em. Te hɨr netɨwem neiyɨm nen newet mɨt miyapɨr em. Epei au, hɨrak pɨke keit saauk kewetɨrem hɨr neiyɨm nen newet mɨt miyapɨr em hɨr naam.
41 Então tomou os cinco pães e os dois peixes e, erguendo os olhos ao céu, abençoou-os, partiu-os e os deu a seus discípulos, para que lhos distribuíssem, e repartiu entre todos os dois peixes.
42 — ausente —
42 Todos comeram e ficaram fartos.
43 — ausente —
43 Recolheram do que sobrou doze cestos cheios de pedaços, e os restos dos peixes.
44 Hɨr mɨt yapɨrwe nar 5,000 mɨt keriyen hɨr nererik naam menmen.
44 Foram cinco mil os homens que haviam comido daqueles pães.
45 In ek Jisas katɨp mɨt disaipel nɨrak hɨm manp te hɨr eninɨn enu bot enɨno enrekir wan eniun pɨnak ein enmeriyɨwek enɨt wit Betsaida. Hɨrak kakriuwet mɨt hɨr nanɨno heriyai heriyai nanrer wit mɨr eim.
45 Imediatamente ele obrigou os seus discípulos a subirem para a barca, para que chegassem antes dele à outra margem, em frente de Betsaida, enquanto ele mesmo despedia o povo.
46 Hɨrak Jisas keriuweti hɨr nen, te hɨrak ken mɨniu (o neiyɨp) kitehi God, hɨrakɨt tewepnak.
46 E despedido que foi o povo, retirou-se ao monte para orar.
47 Maain wɨtaan man, bot ke mɨt wen kerekir wan ke nɨmɨn, hɨrak Jisas kerp tɨ kepu weinɨk. Hɨrak kɨr mɨt nɨrak hɨr neiyɨk newen tɨpar iuwe neriuwet bot ken, te nɨme mɨniu meriuwet bot ap ken kiun pɨnak ein au.
47 À noite, achava-se a barca no meio do lago e ele, a sós, em terra.
48 Menep wanewik, Jisas hɨrak kitet wan keke niu ken. Hɨrak kakno kaksipaat mɨt nau bot,
48 Vendo-os se fatigarem em remar, sendo-lhes o vento contrário, foi ter com eles pela quarta vigília da noite, andando por cima do mar, e fez como se fosse passar ao lado deles.
49 te hɨr nɨrek kitet wan keke niu ken, hɨr han kitet hɨrak herwe.
49 À vista de Jesus, caminhando sobre o mar, pensaram que fosse um fantasma e gritaram;
50 Te hɨr nɨnaain nenepɨp. Hɨr nenepɨp te hɨrak ketpor kar ik: “Yi han tokik eiyu. Hi Jisas kerekek hi han. Te yi ap eineina au.”
50 pois todos o viram e se assustaram. Mas ele logo lhes falou: Tranqüilizai-vos, sou eu; não vos assusteis!
51 Hɨrak ketpor epei au, hɨrak kehɨn kɨniu ketikeri nau bot. Te nɨme matɨn meit. Hɨr nɨrek, te hɨr nepɨrpɨr iuwe.
51 E subiu para a barca, junto deles, e o vento cessou. Todos se achavam tomados de um extremo pavor,
52 Hɨr ap han kitet menmen me bret kerek hɨrak kɨrɨakem kewet mɨt em hɨram meteiknor hɨrak Mɨtɨk Iuwe. Au, han kɨr wen toenuk. Mar im te hɨr nepɨrpɨr.
52 pois ainda não tinham compreendido o caso dos pães; os seus corações estavam insensíveis.
53 — ausente —
53 Navegaram para o outro lado e chegaram à região de Genesaré, onde aportaram.
54 — ausente —
54 Assim que saíram da barca, o povo o reconheceu.
55 nerer wit wit hɨr nenerɨr mɨt nɨnap neri nen newisi nɨwaai nentar yeno, hɨr nɨnani neri nen wit kerek hɨr nemtau Jisas kewiyen.
55 Percorrendo toda aquela região, começaram a levar, em leitos, os que padeciam de algum mal, para o lugar onde ouviam dizer que ele se encontrava.
56 Jisas ken kerer wit kike o wit iuwe, hɨr mɨt newis mɨt nɨnap hɨr nau yaain menep yayiwe, hɨr nitɨwekhi te hɨr newɨr his netenen klos mɨrak. Mɨt kerek newɨr his netenen klos mɨrak, hɨr pɨke nɨre yaaik.
56 Onde quer que ele entrasse, fosse nas aldeias ou nos povoados, ou nas cidades, punham os enfermos nas ruas e pediam-lhe que os deixassem tocar ao menos na orla de suas vestes. E todos os que tocavam em Jesus ficavam sãos.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 6, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.