Marcos 12
Hɨm Yaaim Me God (AVT) vs ARA
1 Jisas wen kepu wɨnak iuwe ke God, hɨrak katɨp mɨt miyapɨr en hɨm mɨre tok piksa kar ik: “Nɨpaa mɨtɨk hak kamɨr ni me waai wain nɨkim. Hɨrak kime nɨwa me nan keseniuwem, hɨrak kekin hei kewis yemtɨ iuwe, te hɨrak kakɨntɨrer wain tɨpar, hɨram mamɨkiuwe hei mɨram. Epei au, hɨrak kime kɨnaan iuwe nokim, te mɨt hɨr nanwim nanɨr mɨt enun nanɨnen nankintɨp menmen. Hɨrak kewis mɨt han hɨr naanmɨprewem. Hɨr naanmɨprewem, hɨrak ken wit hak yanɨmɨn.
1 Depois, entrou Jesus a falar-lhes por parábola: Um homem plantou uma vinha, cercou-a de uma sebe, construiu um lagar, edificou uma torre, arrendou-a a uns lavradores e ausentou-se do país.
2 Maain wain nɨkim mɨram mewɨnki, hɨrak haai ke ni im e hɨrak keriuwet mɨtɨk kɨrak ken kakɨr mɨt nɨpaa naanmɨpre ni mɨrak, hɨrak kakɨt nɨkim me waai im.
2 No tempo da colheita, enviou um servo aos lavradores para que recebesse deles dos frutos da vinha;
3 Te hɨr mɨt netenenik nakɨp pɨke nesiuwerek kehis ken.
3 eles, porém, o agarraram, espancaram e o despacharam vazio.
4 Maain haai ke ni im hɨrak pɨke keriuwet mɨtɨk hak, te hɨr nenep paan kɨrak nerekyɨwek enum.
4 De novo, lhes enviou outro servo, e eles o esbordoaram na cabeça e o insultaram.
5 Maain hɨrak keriuwet mɨtɨk hak, te hɨr nakɨp kaa. Te hɨrak keriuwet han, hɨr nɨrɨakem narek narek. Mɨt han hɨr naa, mɨt han au.
5 Ainda outro lhes mandou, e a este mataram. Muitos outros lhes enviou, dos quais espancaram uns e mataram outros.
6 Hɨrak wen ketenen kiutɨp, hɨrak nɨkan kɨrak. Maain hɨrak kesiuwerek kɨkaru ken. Hɨrak han kitet kar ik: “Hɨr nanɨmtau hɨm mɨrak.”
6 Restava-lhe ainda um, seu filho amado; a este lhes enviou, por fim, dizendo: Respeitarão a meu filho.
7 Hɨr mɨt nɨrek te hɨr natɨpan nar ik: “Ik ek kakɨt menmen me haai kɨrak. Haiu emkɨp kaki te haiu mamɨt menmen me haai kɨrak.
7 Mas os tais lavradores disseram entre si: Este é o herdeiro; ora, vamos, matemo-lo, e a herança será nossa.
8 Hɨr natɨp nar ek, hɨr netenenik nakɨp kaa, hɨr newɨr yɨnk kɨrak keit witeik.
8 E, agarrando-o, mataram-no e o atiraram para fora da vinha.
9 “Hɨrak mɨtɨk kerek kamɨr ni hɨrak kakrɨak mekam? Hɨrak kaknen kaknep mɨt enun in nani, hɨrak kakwis mɨt han naanmampre ni mɨrak.
9 Que fará, pois, o dono da vinha? Virá, exterminará aqueles lavradores e passará a vinha a outros.
10 Yi ap yertei werek werek hɨm me God mɨt nisesɨm mau tɨwei hɨram matɨp mar im:
10 Ainda não lestes esta Escritura:
11 God hɨrekes kɨrɨakem, te haiu mɨt han kitet hɨram yaaim.’”
11 isto procede do Senhor, e é maravilhoso aos nossos olhos?
12 Hɨr mɨt iuwe ne Isrel neit wɨnak iuwe ke God nansiuwe mɨt nantenen Jisas te hɨr nɨnaain mɨt yapɨrwe nererik neit ein. Hɨr nertei hɨrak kesiuwor hɨm keriuwe hɨm tok piksa im em. Te hɨr nɨnaiwɨrek nen.
12 E procuravam prendê-lo, mas temiam o povo; porque compreenderam que contra eles proferira esta parábola. Então, desistindo, retiraram-se.
13 Maain mɨt iuwe neriuwet mɨt han ne Farisi kekek ninɨn nises hɨm me Moses netike mɨt kerek nises hɨm me Herot te hɨr nan nanri han ke Jisas.
13 E enviaram-lhe alguns dos fariseus e dos herodianos, para que o apanhassem em alguma palavra.
14 Hɨr nan niun Jisas hɨr nitɨwekhi nar ik: “Mɨtɨk iuwe, haiu mertei ti mɨtɨk yaaik. Ti atɨp werek, ti han kitet haiu mɨt yapɨrwe mɨpɨran. Ti ewepyapɨr hɨm me God hatɨp haiu mɨt miyapɨr em keremem. Te ti etpai. Hɨm me Moses kewisai haiu mamwɨr pewek me takis mamno mɨtɨk iuwe ke Rom niuk mɨrak Sisa o au? Haiu emwɨrem o au?”
14 Chegando, disseram-lhe: Mestre, sabemos que és verdadeiro e não te importas com quem quer que seja, porque não olhas a aparência dos homens; antes, segundo a verdade, ensinas o caminho de Deus; é lícito pagar tributo a César ou não? Devemos ou não devemos pagar?
15 Jisas hɨrak kertei hɨr newenɨn hɨm nanri han kɨrak neriuwerem, te hɨrak ketpor kar ik: “Yi yenmak te yi yaiwisɨsewek yairi han kai a? Yi yayɨt pewek kei kiutɨp eiyɨk einen hi ehɨrek.”
15 Mas Jesus, percebendo-lhes a hipocrisia, respondeu: Por que me experimentais? Trazei-me um denário para que eu o veja.
16 Hɨr newetɨwek neiyɨk nan newetɨwekem, hɨrak kɨrem. Te hɨrak ketpor kar ik: “Ninaan me keimɨn im e? Keimɨn niuk mɨrak mewik?” Hɨr natɨp nar ik: “Mɨtɨk Iuwe Sisa kerekek.”
16 E eles lho trouxeram. Perguntou-lhes: De quem é esta efígie e inscrição? Responderam: De César.
17 Te Jisas hɨrak ketpor, “Yi eiwet Sisa pewek me takis mɨrak, te eiwet God menmen mɨrak.” Hɨr nemtewek, hɨr han kekrit neriuwerek.
17 Disse-lhes, então, Jesus: Dai a César o que é de César e a Deus o que é de Deus. E muito se admiraram dele.
18 Maain kike mɨt han nises hɨm me Sadyusi hɨr nan. Hɨr han kitet mɨt hɨr naa maain hɨr pɨke nanɨkrit au. Hɨr nen niun Jisas nitɨwekhi nar ik:
18 Então, os saduceus, que dizem não haver ressurreição, aproximaram-se dele e lhe perguntaram, dizendo:
19 “Mɨtɨk Iuwe, Moses hɨrak kewis hɨm mar im: ‘Mɨtɨk hak kaki, te mɨte pɨrak wepu, hɨre wine nɨkerek wen au, mɨtɨk heiyiuwe o nɨkik kaktɨwe, hɨr naniyewan hɨre wawine nɨkerek ne mɨtɨk epei kaa.’
19 Mestre, Moisés nos deixou escrito que, se morrer o irmão de alguém e deixar mulher sem filhos, seu irmão a tome como esposa e suscite descendência a seu irmão.
20 Nɨpaa mɨt hispɨnak wik (7) ne haai kiutɨp hɨr nepu. Hɨrak iuwe mɨtɨk keit mɨte, te hɨrak kaa ap kine nɨkerek nei au.
20 Ora, havia sete irmãos; o primeiro casou e morreu sem deixar descendência;
21 Maain nɨmɨnek ketɨwe hɨrak kaa ap kine nɨkerek nei au.
21 o segundo desposou a viúva e morreu, também sem deixar descendência; e o terceiro, da mesma forma.
22 Hɨr narek narek kike yiu ketɨwe kaa. Maain mɨte ip hɨre waa.
22 E, assim, os sete não deixaram descendência. Por fim, depois de todos, morreu também a mulher.
23 Maain hɨr mɨt yapɨrwe pɨke nanɨkrit nanu, hɨre waure mɨte pe keimɨn? Hɨr mɨt hispɨnak wik (7) nɨpaa epei netɨwe ye!”
23 Na ressurreição, quando eles ressuscitarem, de qual deles será ela a esposa? Porque os sete a desposaram.
24 Jisas ketpor kar ik: “Yi yetari menmen yentar yi yepɨtari hɨm me God metike menmen mɨrak iuwe.
24 Respondeu-lhes Jesus: Não provém o vosso erro de não conhecerdes as Escrituras, nem o poder de Deus?
25 Maain, hɨr mɨt pɨke nanɨkrit, hɨr nanɨt miyapɨr au. Miyapɨr nanɨt mɨt au. Hɨr nanu nanre mɨt ensel ne wit ke God.
25 Pois, quando ressuscitarem de entre os mortos, nem casarão, nem se darão em casamento; porém, são como os anjos nos céus.
26 “Ne mɨt hɨr pɨke nanɨkrit, yi ap yekine hɨm Moses kewisɨm me nu tɨwei hɨrak si taak ap kaa a? Hɨrak God katɨp Moses kar ik: ‘Hi God ke Ebraham, Aisak tetike Jekop.’
26 Quanto à ressurreição dos mortos, não tendes lido no Livro de Moisés, no trecho referente à sarça, como Deus lhe falou:
27 Hɨrak God ke mɨt epei naa neit au. Hɨrak God ke mɨt hɨr nepu. Hɨr naa neit au, hɨr nepu. Yi yepɨtari a?”
27 Ora, ele não é Deus de mortos, e sim de vivos. Laborais em grande erro.
28 Mɨtɨk kiutɨp ke mɨt kerek hɨr ninɨn nertei hɨm me Moses natɨp mɨt em, hɨrak kan kemtau mɨt hɨr natɨpan nenehan, hɨrak kertei Jisas ketpor werek werek. Te hɨrak kitɨwekhi kar ik: “Hɨm mekam hɨram iuwe mɨnin hɨm yapɨrwe nɨpaa God kewet Moses em hɨrak kewisɨm te haiu emisesim?”
28 Chegando um dos escribas, tendo ouvido a discussão entre eles, vendo como Jesus lhes houvera respondido bem, perguntou-lhe: Qual é o principal de todos os mandamentos?
29 Jisas ketpɨwek kar ik: “Hɨm hɨram iuwe minɨn hɨm ham hɨram im: ‘Yi mɨt ne Isrel nɨkɨp emnep eiyɨmtau! Mɨtɨk Iuwe God hɨrak kiutɨp kerekek.
29 Respondeu Jesus: O principal é:
30 Yi hanhan Mɨtɨk Iuwe God eiriuwe han ki ketike hɨmɨn ki.’
30 Amarás, pois, o Senhor, teu Deus, de todo o teu coração, de toda a tua alma, de todo o teu entendimento e de toda a tua força.
31 Hɨm mises hɨm ham minɨn hɨram im: ‘Yi hanhan eiriuwe mɨt han nar ke yi hanhan hɨras.’ Hɨm wik im minɨn, hɨm ham yapɨrwe hɨram mɨkaru.”
31 O segundo é:
32 Mɨtɨk ik kerek kertei hɨm lo me Moses, hɨrak katɨp kar ik: “Mɨtɨk Iuwe ti atɨp werek. Ti atɨp hɨrak God hɨrak kiutɨp. Hɨrak kerekek kepu. Han au.
32 Disse-lhe o escriba: Muito bem, Mestre, e com verdade disseste que ele é o único, e não há outro senão ele,
33 Haiu hanhan Mɨtɨk Iuwe God keriuwe han kai mamɨr ke haiu hanhan hɨras, te im minɨn menmen haiu si tatɨm mamwet God em o menmen haiu mewepwarem mewet God em.”
33 e que amar a Deus de todo o coração e de todo o entendimento e de toda a força, e amar ao próximo como a si mesmo excede a todos os holocaustos e sacrifícios.
34 Hɨrak katɨp epei au, Jisas hɨrak kertei hɨrak mɨtɨk katɨp werek, te hɨrak ketpɨwek kar ik: “Ti han kit yaaik te ti hises hɨm me God werek werek.”
34 Vendo Jesus que ele havia respondido sabiamente, declarou-lhe: Não estás longe do reino de Deus. E já ninguém mais ousava interrogá-lo.
35 Jisas wen katɨp keit wɨnak iuwe ke God, hɨrak kitehi mɨt kar ik: “Nenmak mɨt kerek hɨr ninɨn nertei hɨm lo me Moses hɨr natɨp Mɨtɨk Krais kerek God kehimɨtanek hɨrak Nepenyek ke Devit kerekek?
35 Jesus, ensinando no templo, perguntou: Como dizem os escribas que o Cristo é filho de Davi?
36 Nɨpaa God Hɨmɨn Yaaik kɨkɨak han ke Devit te hɨrak kewis hɨm mau tɨwei kar ik: ‘Mɨtɨk Iuwe God katɨp Mɨtɨk Iuwe kai Krais kar ik: “Ti hau menep his yaaim mai ere hi enep mɨt enun nepan nit hi ehinɨni.” ’
36 O próprio Davi falou, pelo Espírito Santo:
37 Devit hɨrak hɨrekes kenewek Mɨtɨk Iuwe kɨrak. Te hɨrak karkeik hɨrak kɨre Nepenyek ke maam nɨpu kɨrak Devit kerekek a?” Te mɨt miyapɨr yapɨrwe hɨr han yaaik nemtau hɨm mɨrak.
37 O mesmo Davi chama-lhe Senhor; como, pois, é ele seu filho? E a grande multidão o ouvia com prazer.
38 Jisas hɨrak wen katɨp mɨt miyapɨr hɨm mɨrak hɨrak ketpor kar ik: “Yi naanmampre hɨras me mɨt kerek hɨr nɨnɨn nertei hɨm me God. Hɨr nare nanɨno ein ein, hɨr neriuwet saket yaaim nokim me mɨt kerek hɨr netenen pewek yapɨrwe netike mɨt hɨr nertei menmen iuwe. Hɨr han yaaik te mɨt miyapɨr nanɨtpor, ‘Haai, ti epei han?’ neit wit maket kerek mɨt nesiuwe menmen.
38 E, ao ensinar, dizia ele: Guardai-vos dos escribas, que gostam de andar com vestes talares e das saudações nas praças;
39 Hɨr nanu yeno ne mɨt niuk mɨr iuwe neit wɨnak ke God, hɨr nanu yeno ne mɨt niuk mɨr iuwe neit wɨnak ke mɨt hɨr nanɨm menmen.
39 e das primeiras cadeiras nas sinagogas e dos primeiros lugares nos banquetes;
40 Hɨr newises miyapɨr kerek mɨt nɨr epei naa. Hɨr nari wɨnak mɨr metike menmen mɨr yapɨrwe. Hɨr prea yapɨrwe hɨr newises mɨt ek te mɨt yapɨrwe natɨp hɨr yaain. Maain God hɨrak kaknɨp wɨsenum!”
40 os quais devoram as casas das viúvas e, para o justificar, fazem longas orações; estes sofrerão juízo muito mais severo.
41 Jisas katɨp epei au, hɨrak ken kɨr tɨkenup mɨre bokis me mɨt hɨr newɨr pewek mekrerem newet God em. Tɨkenup mɨre bokis mɨwaai ein, hɨrak Jisas kau kereptim keit in. Hɨrak kɨr mɨt yapɨrwe newɨr pewek mekrerem. Mɨt han netenen pewek yapɨrwe newɨr pewek yapɨrwe.
41 Assentado diante do gazofilácio, observava Jesus como o povo lançava ali o dinheiro. Ora, muitos ricos depositavam grandes quantias.
42 Mɨte piutɨp menmen aurep hɨre wetenen pewek kike, te hɨre wewɨr pewek wik mɨre toea miutɨp.
42 Vindo, porém, uma viúva pobre, depositou duas pequenas moedas correspondentes a um quadrante.
43 Jisas hɨrak kenɨne mɨt disaipel nɨrak hɨrak ketpor kar ik: “Hi etpi werek. Mɨte ip hɨre wewɨr pewek hɨram minɨn pewek me mɨt kerek hɨr newɨr pewek yapɨrwe mekrerem.
43 E, chamando os seus discípulos, disse-lhes: Em verdade vos digo que esta viúva pobre depositou no gazofilácio mais do que o fizeram todos os ofertantes.
44 Hɨr newɨr pewek ham mekre tɨkenup mɨre bokis, te meiyam wen mepeit wɨnak mɨr. Hɨr newɨrem nanɨt menmen. Te hɨre au. Hɨre wetenen pewek wik wewɨrem epei au, hɨre wawu weinɨm. Hɨre wawɨt menmen wawɨm taauye! Meiyam meit wɨnak kɨre au.”
44 Porque todos eles ofertaram do que lhes sobrava; ela, porém, da sua pobreza deu tudo quanto possuía, todo o seu sustento.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 12, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.