Marcos 11
Hɨm Yaaim Me God (AVT) vs ARIB
1 Maain hɨr epei nen menep wit Jerusalem, hɨr nerp wit Betfasi menep mɨniu (o neiyɨp) mɨt nenewek neiyɨp ke nu Oliv. Te Jisas hɨrak keriuwet mɨtɨkɨt disaipel tɨrak wik,
1 Ora, quando se aproximavam de Jerusalém, de Betfagé e de Betânia, junto do Monte das Oliveiras, enviou Jesus dois dos seus discípulos
2 hɨrak ketpɨwekɨt kar ik: “Yi eino wit kike pɨnak eik e. Yi eirekir wit kau nɨmɨn kike, te yi eiyɨr donki nɨkik (hɨrak kɨre hos) mɨt hɨr nekaaip waai kau teruk kɨrak kiyau nu. Mɨt hɨr nau sip kɨrak wen au. Yi eisiupanek eiyɨk einen.
2 e disse-lhes: Ide à aldeia que está defronte de vós; e logo que nela entrardes, encontrareis preso um jumentinho, em que ainda ninguém montou; desprendei-o e trazei-o.
3 Mɨt han hɨr nanitihi, ‘Yi yɨrɨak menmen im yenmak?’ te yi eiyɨtpor eiyɨr ik: ‘Hɨrak Mɨtɨk Iuwe kaiu kare hanhanek kaktɨwek.’ Yi eiyɨtpor eiyɨr ek, te hɨr nanɨsiuwerek kaknen waswas.”
3 E se alguém vos perguntar: Por que fazeis isso? respondei: O Senhor precisa dele, e logo tornará a enviá-lo para aqui.
4 Te hɨrakɨt ten tɨr hos nɨkik keit weipɨr ke wɨnak, te hɨrakɨt tesiupanek.
4 Foram, pois, e acharam o jumentinho preso ao portão do lado de fora na rua, e o desprenderam.
5 Mɨt han nerp menep nitɨwekɨthi nar ik: “Yi yenmak te yi yesiupan donki ik ek?”
5 E alguns dos que ali estavam lhes perguntaram: Que fazeis, desprendendo o jumentinho?
6 Hɨrakɨt tetpor menmen nɨpaa Jisas ketpɨwekɨt, te hɨr newisɨkɨt hɨrakɨt teiyɨk ten.
6 Responderam como Jesus lhes tinha mandado; e lho deixaram levar.
7 Hɨrakɨt teit donki teriyaak teiyɨk ten Jisas. Hɨr mɨt disaipel nɨrak newis saket mɨr (hɨram mɨre laplap) mɨwaai menterik. Te Jisas kewik.
7 Então trouxeram a Jesus o jumentinho e lançaram sobre ele os seus mantos; e Jesus montou nele.
8 Hɨr mɨt yapɨrwe newis saket mɨwaai tɨ neses yayiwe neriuwerem. Mɨt han hɨr neremir nu heneik neiyɨm nen newisɨm mɨwaai yayiwe kerek hɨr netɨwem me ni me yayiwe pɨnak pɨnak.
8 Muitos também estenderam pelo caminho os seus mantos, e outros, ramagens que tinham cortado nos campos.
9 Hɨr mɨt han ninɨn nen netike mɨt han nisesik hɨr nɨnap natɨp nar ik:
9 E tanto os que o precediam como os que o seguiam, clamavam: Hosana! bendito o que vem em nome do Senhor!
10 God kakɨkaap mɨtɨk ik hɨrak menep kakinɨn naanmamprai haiu mɨt kar ke nɨpaa maam nɨpu kaiu Devit kinɨn naanmɨre maamrer naiu. God hɨrak yaaik iuwe!”
10 Bendito o reino que vem, o reino de nosso pai Davi! Hosana nas alturas!
11 Jisas hɨrak ken kiun wit Jerusalem hɨrak ken kɨnɨk wɨnak iuwe ke God ein. Epei hɨnkewɨ, te Jisas kerenaan kɨr menmen, hɨrak pɨke ken wit eik, hɨrak ketike mɨt disaipel nɨrak nar hiswiyen wik (12) hɨr pɨke nen wit Betani.
11 Tendo Jesus entrado em Jerusalém, foi ao templo; e tendo observado tudo em redor, como já fosse tarde, saiu para Betânia com os doze.
12 Teip hekrit, hɨrak kɨnaaiwɨr wit Betani, Jisas nɨnpɨ maak kepno.
12 No dia seguinte, depois de saírem de Betânia teve fome,
13 Hɨrak kɨr nu fik kerp yanɨmɨn ein, te hɨrak ken kakɨr nu nɨkim mari mewik o au. Tɨwei weinɨm keremem. Hɨrak ap wepni yaaik wen au.
13 e avistando de longe uma figueira que tinha folhas, foi ver se, porventura, acharia nela alguma coisa; e chegando a ela, nada achou senão folhas, porque não era tempo de figos.
14 Te hɨrak ketpɨwek kar ik: “Maain ti ap ari eine nu nɨkim meiyam au.” Mɨt disaipel nɨrak nemtewek hɨrak katɨp.
14 E Jesus, falando, disse à figueira: Nunca mais coma alguém fruto de ti. E seus discípulos ouviram isso.
15 Hɨr nen niun wit Jerusalem, Jisas hɨrak ken kekre wɨnak iuwe ke God. Te hɨrak kepɨr mɨt kerek nesiuwe menmen neit pewek mererim. Epei au, hɨrak kepɨr mɨt kerek neit menmen newet God em nekre wɨnak iuwe ke God. Hɨrak keweikɨn kɨnaan me mɨt enun hɨr nekrehɨr pewek me mɨt ne wit ham. Hɨrak keweikɨn yeno me mɨt enun hɨr nesiuwe hore tapɨ men mɨt pris kerek newet God em.
15 Chegaram, pois, a Jerusalém. E entrando ele no templo, começou a expulsar os que ali vendiam e compravam; e derribou as mesas dos cambistas, e as cadeiras dos que vendiam pombas;
16 Hɨrak ap kewis mɨt hɨr nɨnan menmen meit wɨnak iuwe ke God nɨmɨn ein, au!
16 e não consentia que ninguém atravessasse o templo levando qualquer utensílio;
17 Epei au, hɨrak ketpor hɨm kar ik: “Yi ap yertei hɨm mau tɨwei me God matɨp mar ik: ‘Yi yertei wɨnak kai hɨrak kɨre wɨnak ke mɨt ne wit yapɨrwe hɨr nanɨnen nanwenanɨpi nanitauhi menmen nanɨt nɨmɨn a?’ Te yi mɨt yɨrɨakek kar ke wɨnak ke mɨt enun nekintɨp menmen.”
17 e ensinava, dizendo-lhes: Não está escrito: A minha casa será chamada casa de oração para todas as nações? Vós, porém, a tendes feito covil de salteadores.
18 Hɨr mɨt iuwe Pris kerek ninɨn naanmɨpre pris han, hɨr netike mɨt hɨr ninɨn nertei hɨm me Moses, hɨr nemtewek te hɨr nimenɨpɨn Jisas nankɨp nanɨrkeik. Hɨr nɨneinɨk nentar mɨt yapɨrwe hɨr han yaaik nanɨmtau hɨm me Jisas.
18 Ora, os principais sacerdotes e os escribas ouviram isto, e procuravam um modo de o matar; pois o temiam, porque toda a multidão se maravilhava da sua doutrina.
19 Maain menep wɨtaan, Jisas hɨrak ketike mɨt disaipel nɨrak hɨr nɨnaaiwɨr wit nen.
19 Ao cair da tarde, saíam da cidade.
20 Wanewik hɨr pɨke nanɨno wit Jerusalem, hɨr nesipaat nu Fik. Hɨrak keweiwei kaa.
20 Quando passavam na manhã seguinte, viram que a figueira tinha secado desde as raízes.
21 Hɨrak kɨrek te Pita han kitet menmen Jisas nepɨp ketpim. Te hɨrak ketpɨwek kar ik: “Mɨtɨk Iuwe, nepɨp ti hatɨp nu fik ik enum, te hɨrak epei kaa.”
21 Então Pedro, lembrando-se, disse-lhe: Olha, Mestre, secou-se a figueira que amaldiçoaste.
22 Hɨrak Jisas katɨp mɨt disaipel nɨrak kar ik: “Yi han kitet God.
22 Respondeu-lhes Jesus: Tende fé em Deus.
23 Hi etpi werek. Mɨt han nantɨp mɨniu (o neiyɨp) ik, ‘Ekrit eno emɨn wan eik,’ hɨr ap han kitet wik au, hɨr han kitet menmen hɨram mamnen mamɨr ke nɨpaa hɨr natɨp, menmen mamnen mamɨr im e.
23 Em verdade vos digo que qualquer que disser a este monte: Ergue-te e lança-te no mar; e não duvidar em seu coração, mas crer que se fará aquilo que diz, assim lhe será feito.
24 Te hi hetpi werek. Menmen yi yitehi God em, yi han kitet yi eitɨwem, maain yi eiyɨt menmen mamɨr im.
24 Por isso vos digo que tudo o que pedirdes em oração, crede que o recebereis, e tê-lo-eis.
25 Me wɨ yi eiyɨrp wɨnak ke God, yi eiyitehi God me menmen, yi eiyɨrtei mɨtɨk hak yi han enuk eiriuwerek, yi ap han ekitetim emɨt, te Haai kit God keit wit kɨrak hɨrak kakɨsak menmen enum yi yɨrɨakem hɨrak ap han ekitetim au.
25 Quando estiverdes orando, perdoai, se tendes alguma coisa contra alguém, para que também vosso Pai que está no céu, vos perdoe as vossas ofensas.
26 Yi wen han ekitetim, te God ap kakɨsak menmen enum yi yɨrɨakem, au emɨt!”
26 {Mas, se vós não perdoardes, também vosso Pai, que está no céu, não vos perdoará as vossas ofensas.}
27 Hɨrak katɨp epei au, hɨr pɨke nan Jerusalem. Hɨrak keke tɨ kitet wɨnak ke God keit nɨmɨn ein, mɨt iuwe kerek ninɨn mɨt pris kerek newet God menmen, hɨr netike mɨt ninɨn nertei hɨm lo me Moses, hɨr netike mɨt kerek hɨr niuk mɨr iuwe, hɨr nen nɨr Jisas.
27 Vieram de novo a Jerusalém. E andando Jesus pelo templo, aproximaram-se dele os principais sacerdotes, os escribas e os anciãos,
28 Hɨr nitɨwekhi nar ik: “Keimɨn keriuwetit ti hɨrɨak menmen heit in?”
28 que lhe perguntaram: Com que autoridade fazes tu estas coisas? ou quem te deu autoridade para fazê-las?
29 Jisas hɨrak ketpor kar ik: “Hi itihi menmen ham. Yi yayɨtpo te hi etpi keimɨn keriuweta hi han hɨrɨak menmen im.
29 Respondeu-lhes Jesus: Eu vos perguntarei uma coisa; respondei-me, pois, e eu vos direi com que autoridade faço estas coisas.
30 Hɨrak keimɨn keriuwet Jon hɨrak kɨkɨr mɨt neriuwe tɨpar? Hɨrak God o Jon hɨrekes han kitetim?”
30 O batismo de João era do céu, ou dos homens? respondei-me.
31 Hɨr natɨpan nar ik: “Haiu mamtɨp God hɨrak keriuwetek kan in, te hɨrak kakɨtpai, ‘Yenmak te yi yemtau hɨm mɨrak au?’
31 Ao que eles arrazoavam entre si: Se dissermos: Do céu, ele dirá: Então por que não o crestes?
32 Haiu mamtɨp hɨrekes han kitetim keremem, te hɨr mɨt in nanweikɨn sip nanwetai.” (Hɨr mɨt iuwe nɨnaain mɨt nererik nan nentar hɨr mɨt yapɨrwe han kitet God keriuwet Jon te hɨrak katɨp mɨt hɨm mɨrak.)
32 Mas diremos, porventura: Dos homens?-É que temiam o povo; porque todos verdadeiramente tinham a João como profeta.
33 Hɨr natɨpan epei au, hɨr natɨp Jisas nar ik: “Haiu ap merteiyek au.” Te Jisas hɨrak ketpor, “Yi eiyɨtpo keimɨnek au, te hi ap te etpi keimɨn keriuweta hi han hɨrɨak menmen im. Taauye!”
33 Responderam, pois, a Jesus: Não sabemos. Replicou-lhes ele: Nem eu vos digo com que autoridade faço estas coisas.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 11, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.