Marcos 10

Hɨm Yaaim Me God (AVT) vs NTLH

Sair da comparação
NTLH Nova Tradução na Linguagem de Hoje 2000
1 Maain Jisas kɨnaaiwɨr wit Kapaneam hɨrak ken kiun hɨn me provins Judia. Te hɨrak ken kerekir mani Jodan ken pɨnak kerek wepni kekai kan. Hɨr mɨt yapɨrwe ne wit yapɨrwe pɨke nan nererik nanɨrek. Hɨrak pɨke ketpor kar kerek nɨpaa ein hɨrak kɨrɨakem.
1 Jesus saiu daquele lugar e foi para a região da Judeia que fica no lado leste do rio Jordão. Uma grande multidão se ajuntou outra vez em volta dele, e ele ensinava todos, como era o seu costume.
2 Hɨr mɨt han ne Farisi kerek ninɨn nises hɨm me Moses, hɨr nan niun Jisas newisesik, hɨr nitɨwekhi nar ik: “Hɨm lo me maamrer hɨram mewis mɨtɨk hak kepɨr mɨte pɨrak hɨre wauno waunaiwɨrek o au?”
2 Alguns fariseus , querendo conseguir uma prova contra ele, perguntaram: — De acordo com a nossa
3 Jisas hɨrak kinɨn kitorhi hɨm ham kar ik: “Hɨm me Moses hɨram matɨp mekam?”
3 Jesus respondeu com esta pergunta:
4 Hɨr natɨp, “Hɨm me Moses mewis mɨtɨk hɨrak kewis tɨwei kakwet mɨte pɨrak ek, te hɨrak kakpɨrep wauno.”
4 Eles responderam: — Moisés permitiu ao homem dar à sua esposa um documento de divórcio e mandá-la embora.
5 Jisas ketpor kar ik: “Hɨrak Moses kewis hɨm im mentar yi mɨt enun han to enuk.
5 Então Jesus disse:
6 Nɨpaa enum eik God kɨrɨak tɨ ketike menmen yapɨrwe, hɨrak kewis mɨtɨk ketike mɨte pɨrak.
6 Mas no começo, quando foram criadas todas as coisas, foi dito: “Deus os fez homem e mulher.
7 Mar ik te mɨtɨk hak kaknaiwɨr miye haai nɨrak, hɨrak kaktike mɨte nanu nanɨt,
7 Por isso o homem deixa o seu pai e a sua mãe para se unir com a sua mulher,
8 hɨr nankiyan nanu nanɨr ke yɨnk kiutɨp. Hɨr wik au, hɨr nɨre niutɨp.
8 e os dois se tornam uma só pessoa.” Assim, já não são duas pessoas, mas uma só.
9 Te mɨtɨk mɨte God kerekyor hɨr neitan, hɨr mɨt han ap te nanriuwetep wauno waunaiwɨrek taau.”
9 Portanto, que ninguém separe o que Deus uniu.
10 Maain hɨr mɨt nɨrak netikerek nau wɨnak neit nɨmɨn ein, hɨr nitɨwekhi me menmen im.
10 Quando já estavam em casa, os discípulos tornaram a fazer perguntas sobre esse assunto.
11 Te Jisas ketpor kar ik: “Mɨtɨk hak kepɨr mɨte pɨrak kakɨt mɨte hap, hɨrak kɨrɨak enum me mɨte winɨn nɨpaa hɨrak ketɨwe.
11 E Jesus respondeu:
12 Mar keremem, mɨte piutɨp waunaaiwɨr mɨtɨk kɨre wawɨt mɨtɨk hak, hɨre wɨrɨak enum me mɨtɨk kinɨn nɨpaa hɨre wetɨwek.”
12 E, se a mulher mandar o seu marido embora e casar com outro homem, ela também estará cometendo adultério.
13 Mɨt han neriuwet nɨkerek nɨr nanɨr Jisas te hɨrak kakwis his mamɨnteri kakɨtpor hɨm yaim. Te mɨt disaipel nɨrak hɨr neneri.
13 Depois disso, algumas pessoas levaram as suas crianças a Jesus para que ele as abençoasse, mas os discípulos repreenderam aquelas pessoas.
14 Jisas kɨr menmen im, hɨrak han enuk katɨp mɨt disaipel nɨrak kar ik: “Yi eiwis nɨkerek hɨr nanɨnen in. Yi ap eiweni au emɨt! Hɨr mɨt kerek God hɨrak naanmɨpror hɨr nar ke nɨkerek in. Hɨr hanhana.
14 Quando viu isso, Jesus não gostou e disse:
15 Hi hetpi werek. Mɨt kerek hɨr hanhan God hɨrak naanmampri, hɨr nanises hɨm mɨrak nanɨr ke nɨkerek in hɨr nises hɨm me miye haai nɨr, o au en, hɨr ap te nanu nantike God taau!”
15 Eu afirmo a vocês que isto é verdade: quem não receber o Reino de Deus como uma criança nunca entrará nele.
16 Hɨrak katɨp epei au, hɨrak kewis his mɨrak menteri hɨrak ketpor hɨm mɨrak yaaim.
16 Então Jesus abraçou as crianças e as abençoou, pondo as mãos sobre elas.
17 Menep te Jisas kaknaaiwɨr wit ik kakno, mɨtɨk hak kesiuknen kan kɨr Jisas kewen ninɨp kitɨwekhi kar ik: “Mɨtɨk Iuwe Yaaik. Hi arɨak mekam te hi ehɨt hɨmɨn yaaik hi etike God hawɨr ewu tipmain tipmain enum eik?”
17 Quando Jesus estava saindo de viagem, um homem veio correndo, ajoelhou-se na frente dele e perguntou: — Bom Mestre, o que devo fazer para conseguir a vida eterna?
18 Jisas ketɨwekhi kar ik: “Ti henmak te ti atɨp hi Mɨtɨk Iuwe yaaik a? Hɨrak God kiutɨp kerekek hɨrak Mɨtɨk Iuwe Yaaik.
18 Jesus respondeu:
19 Ti hertei hɨm God ketpaiyem. ‘Ti ap enep mɨt nani au, ti ewaai etike miyapɨr ne mɨt han au. Ti ap ekintɨp menmen me mɨtɨk hak au. Ti ap ewises mɨt han ek au. Ti naanempre miye haai nit ekepi.’”
19 Você conhece os mandamentos: “Não mate, não cometa adultério, não roube, não dê falso testemunho contra ninguém, não tire nada dos outros, respeite o seu pai e a sua mãe.”
20 Hɨrak katɨp Jisas kar ik: “Mɨtɨk Iuwe, hi hisesim, hi kike ere in.”
20 — Mestre, desde criança eu tenho obedecido a todos esses mandamentos! — respondeu o homem.
21 Jisas kɨpɨrek hɨrak hanhanek ketpɨwek kar ik: “Menmen miutɨp wen mewenɨnit ti hises hɨm me God werek werek. Ti eno esiuwe menmen yapɨrwe mit ti ewet mɨt em weinɨm, te maain menmen mit yaaim mamu wit ke God. Ti esiuwerem epei au, ti enen ehisɨsa.”
21 Jesus olhou para ele com amor e disse:
22 Mɨtɨk hɨrak kemtau hɨm im, hɨrak han kekrit pɨke ken hɨrak kine han enuk kentar hɨrak ketenen menmen yapɨrwe kɨnapen kakwet mɨt em weinɨm.
22 Quando o homem ouviu isso, fechou a cara; e, porque era muito rico, foi embora triste.
23 Jisas kɨwaainaan katɨp mɨt disaipel nɨrak kar ik: “Hɨram hat tru te mɨt kerek netenen menmen yapɨrwe te hɨr nanwis God naanmɨpri.”
23 Jesus então olhou para os seus discípulos, que estavam em volta dele, e disse:
24 Hɨr mɨt disaipel nɨrak nemtau hɨm mɨrak, hɨr nehɨnhɨn neriuwerem, te hɨrak wen ketpor, “Pipep nai, hi hetpi. Hɨram hat tru te mɨt hɨr nanɨno wit ke God nanu nantikerek.
24 Quando ouviram isso, os discípulos ficaram espantados, mas Jesus continuou:
25 Hɨrak miyak kamel (hɨrak iuwe kɨre hos) kakno kakitet hei me tɨk mɨt nekerwo menmen neriuwerem hɨrak ap hat wok iuwe mar ke mɨt netenen menmen yapɨrwe hɨr hanhan nanises hɨm me God te hɨrak naanmampri.”
25 É mais difícil um rico entrar no Reino de Deus do que um camelo passar pelo fundo de uma agulha.
26 Mɨt disaipel nɨrak nemtau hɨm im, te hɨr han kekrit nitehiyan nar ik: “Hɨram hɨm mar im, te neimɨn hɨr nantike God nanu nanɨt hɨrak naanmampri a? Taauye!”
26 Quando ouviram isso, os discípulos ficaram espantadíssimos e perguntavam uns aos outros: — Então, quem é que pode se salvar?
27 Jisas kɨpɨri ketpor, “Hɨr mɨt ne tɨ ap te nanrɨak menmen miutɨp hɨr nankaap hɨras, te hɨr nanɨt hɨmɨn yaaik hɨr nantike God nanu. God kerekek. Hɨrak God kertei menmen yapɨrwe hɨrak kakrɨakem kakɨkaap mɨt kakriuwerem.”
27 Jesus olhou para eles e disse:
28 Pita hɨrak ketpɨwek kar ik: “Haiu mɨnaaiwɨr menmen yapɨrwe misesit.”
28 Aí Pedro disse: — Veja! Nós deixamos tudo e seguimos o senhor.
29 Jisas hɨrak katɨp, “Hi hetpi werek. Mɨt miyapɨr kerek nɨnaaiwɨr witeik, o heiyiuwe o kikrek o yenten o miye haai o nɨkerek nɨr nentar hɨr nisɨsa hetike hɨm mai yaaim, hɨr nanu tɨ nanɨt 100 witeik,
29 Jesus respondeu:
30 heiyiuwerer, kikrek, yenterer miyerer haairer, nɨkerek nɨr netike tɨ meiyam. Te hɨr mɨt nanrekyor enum enum nanɨntar hɨr nises hɨm mai. Maain, hɨr nanɨt hɨmɨn yaaik hɨr nantike God nanu nanɨt tipmain tipmain enum eik.
30 receberá muito mais, ainda nesta vida. Receberá cem vezes mais casas, irmãos, irmãs, mães, filhos, terras e também perseguições. E no futuro receberá a vida eterna.
31 In ek mɨt kerek hɨr ninɨn, maain hɨr nankaru. In ek hɨr mɨt kerek hɨr nɨkaru o hɨr mɨt weinɨn, maain hɨr iuwe naninɨn mɨt han.”
31 Muitos que agora são os primeiros serão os últimos, e muitos que agora são os últimos serão os primeiros.
32 Hɨr wen nitet yayiwe nepno wit Jerusalem, Jisas kinɨni ken. Mɨt disaipel nɨrak hɨr nertei mɨt iuwe neit Jerusalem hɨr hanhan nankɨp kaki, te hɨr han kekrit. Mɨt miyapɨr han kerek nisesik, hɨr nɨnaain. Jisas hɨrak pɨke kerp kemerɨr mɨt disaipel nɨrak nar hiswiyen wik (12), hɨrak ketpor menmen maain mɨt neit Jerusalem hɨr nanrekyɨwekem.
32 Jesus e os discípulos iam pela estrada, subindo para Jerusalém. Ele caminhava na frente, e os discípulos, espantados, iam atrás dele; as outras pessoas que iam com eles estavam com medo. Então Jesus chamou outra vez os discípulos para um lado e começou a falar sobre o que ia acontecer com ele. Jesus disse:
33 Hɨrak ketpor kar ik: “Nɨkɨp emnep yi eiyɨmtau! Haiu mamno Jerusalem. Hi Mɨtɨk ke wit ke Mɨtɨk Iuwe, mɨt iuwe pris kerek newet God menmen me mɨt, hɨr nantike mɨt ninɨn nertei hɨm lo me Moses, hɨr nantauhis hɨr nehimɨtena hi hahi, hɨr nanriuweta hi eno his me mɨt han hɨr ap ne Isrel, te hɨr naniyep hi hahi.
33 — Escutem! Nós estamos indo para Jerusalém, onde o
34 Hɨr nanitɨtaunaan hɨr nanɨnikɨn tɨmank mamɨntera, hɨr nanwaai nɨpɨn naniyep. Hɨr naniyep hi hahi, te maain wɨ wikak epei men, hi pɨke hahɨkrit hahu.”
34 Estes vão zombar dele, cuspir nele, bater nele e matá-lo; mas três dias depois ele ressuscitará.
35 Jems ketike Jon hɨrakɨt nɨkerek hɨrakɨt te mɨtɨk niuk mɨrak Sebedi hɨrakɨt ten tɨrapɨt Jisas tetpɨwek tar ik: “Mɨtɨk Iuwe, hawɨr hanhan (o weikɨkit) menmen hawɨr wituthiyem.”
35 Depois Tiago e João, filhos de Zebedeu, chegaram perto de Jesus e disseram: — Mestre, queremos lhe pedir um favor.
36 Hɨrak ketpɨwekɨt, “Hi herekyi mekam?”
36 — O que vocês querem que eu faça para vocês? — perguntou Jesus.
37 Hɨrakɨt tetpɨwek tar ik: “Ti ewisawɨr maain ti naanmampre mɨt, hawɨr wautikewit hawɨr waukepit naanmampre mɨt hawɨr wawu menep his yaaim metike his henkik mit.”
37 Eles responderam: — Quando o senhor sentar-se no trono do seu
38 Hɨrak ketpɨwekɨt kar ik: “Yi yepɨtari yi yitauhi menmen wɨsenum. Yi te eiwis menmen enum mamnen mamiwep mamɨr ke menmen enum hɨram mamnen mamiyep o au?”
38 Jesus respondeu:
39 Hɨrakɨt tewenhi tar ik: “O, hawɨr werteiyem.” Jisas ketpɨwekɨt, “Maain menmen enum mamiwep mamɨr ke hɨram mamiyep.
39 Eles disseram: — Podemos. Então Jesus disse:
40 Te hi ewisi yi eitikewa naanmampre mɨt te yi yau menep his yaaim o his henkik mai au. Hi taau. Mɨt han kerek God Haai kehimɨteni, maain hɨr keriyen nanu ein nantikewa naanmampre mɨt.”
40 Mas eu não tenho o direito de escolher quem vai sentar à minha direita e à minha esquerda. Pois foi Deus quem preparou esses lugares e ele os dará a quem quiser.
41 Hɨr mɨt disaipel han nar hiswiyen (10) nemtewem, hɨr han enuk neriuwe Jems ketike Jon.
41 Quando os outros dez discípulos ouviram isso, começaram a ficar zangados com Tiago e João.
42 Te Jisas hɨrak kari mɨt disaipel nɨrak ketpor kar ik: “Yi yertei mɨt kerek ninɨn mɨt naanmɨpror hɨr nenipi hɨr enises han kɨr.
42 Então Jesus chamou todos para perto de si e disse:
43 Te yi ap eirɨak menmen emɨr im au emɨt. Keimɨn ke yi hɨras kakre iuwe kakinɨni, te hɨrak kakrɨak menmen mi.
43 Mas entre vocês não pode ser assim. Pelo contrário, quem quiser ser importante, que sirva os outros,
44 Keimɨn ke yi hɨras hanhan kakinɨni kakre mɨtɨk iuwe, te hɨrak ekrɨak menmen mi weinɨm.
44 e quem quiser ser o primeiro, que seja o escravo de todos.
45 Hi Mɨtɨk ke wit ke Mɨtɨk Iuwe hi ap han te hɨr mɨt nanrɨak menmen mai au, taauye! Hi han te hi arɨak menmen me mɨt hi akepi. Hi hahi te hi akepi yi mɨt ne tɨ yapɨrwe. Hi akepi atihis te God kakiwep au. Hɨrak kaktɨp yi yaain.”
45 Porque até o
46 Hɨr nen niun wit Jeriko. Maain Jisas epei kaknaaiwɨr wit ik kaktike mɨt nɨrak, hɨr nitet yayiwe netike mɨt yapɨrwe. Hɨrak mɨtɨk Batimias nanamɨr toto hɨrak nɨkan ke Timias, hɨrak kau yayiwe kitehi mɨt nanwetɨwek pewek me menmen hɨrak kakɨm.
46 Jesus e os discípulos chegaram à cidade de Jericó. Quando ele estava saindo da cidade, com os discípulos e uma grande multidão, encontrou um cego chamado Bartimeu, filho de Timeu. O cego estava sentado na beira do caminho, pedindo esmola.
47 Hɨr mɨt netpɨwek Jisas ke wit Nasaret epei kan, te hɨrak kɨnap kenɨnewek kar ik: “Jisas ti Nepenyek ke maam nɨpu iuwe Devit, ti han etwenɨna ekepa.”
47 Quando ouviu alguém dizer que era Jesus de Nazaré que estava passando, o cego começou a gritar: — Jesus,
48 Hɨr mɨt yapɨrwe nenerek netpɨwek hɨrak kekintɨp, te hɨrak au. Hɨrak kɨnap kenɨnewek hɨm iuwe ham kar ik: “Nepenyek ke Devit, ti han etwenɨna ekepa.”
48 Muitas pessoas o repreenderam e mandaram que ele calasse a boca, mas ele gritava ainda mais: — Filho de Davi, tenha pena de mim!
49 Jisas hɨrak kerp ketpor kar ik: “Enɨnewek eiyɨk einen.” Te hɨr nenɨne mɨtɨk ik nanamɨr toto hɨr netpɨwek nar ik: “Ti han yaaik ehu. Ekrit. Hɨrak epei kenɨnut.”
49 Então Jesus parou e disse: Eles chamaram e lhe disseram: — Coragem! Levante-se porque ele está chamando você!
50 Hɨr netpɨwek te hɨrak kenke saket kewɨrem mɨwaai tɨ, hɨrak kɨn kekrit kerp ken kiun Jisas.
50 Então Bartimeu jogou a sua capa para um lado, levantou-se depressa e foi até o lugar onde Jesus estava.
51 Jisas kitɨwekhi kar ik: “Ti hanhan hi erekyut mekam?” Mɨtɨk enuk nanamɨr toto ketpɨwek kar ik: “Mɨtɨk Iuwe, ti ekepa hi ahɨr ein ein.”
51 — O que é que você quer que eu faça? — perguntou Jesus. — Mestre, eu quero ver de novo! — respondeu ele.
52 Jisas ketpɨwek, “Ti eno we. Ti epei han kiteta hi ekepit, te ti ehu werek.” In ek kerekek hɨrak kɨr ein ein kisesik ken yayiwe eik.
52 — Vá; você está curado porque teve fé! — afirmou Jesus. No mesmo instante, Bartimeu começou a ver de novo e foi seguindo Jesus pelo caminho.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 10, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.