Lucas 19
Hɨm Yaaim Me God (AVT) vs NAA
1 — ausente —
1 Entrando em Jericó, Jesus atravessava a cidade.
2 — ausente —
2 Eis que um homem rico, chamado Zaqueu, chefe dos publicanos,
3 Mɨtɨk ik hɨrak kare kakɨr Jisas hɨrak keimɨn. Hɨrak mɨtɨk kike yinak te ap kakɨr Jisas kentar mɨt yapɨrwe nerp menep menep nesonɨwek.
3 procurava ver quem era Jesus, mas não podia, por causa da multidão, por ser ele de pequena estatura.
4 Te hɨrak kesiuknen kinɨn mɨt yapɨrwe ken kɨniu nu fik kau niu (hɨrak kɨre tapɨr kup) hɨrak kakɨr Jisas kentar hɨrak kakno kaksipaat nu ik e.
4 Então, correndo adiante, subiu num sicômoro a fim de ver Jesus, porque ele havia de passar por ali.
5 Jisas kan kerp nu ik e kɨkɨamnaan kɨr Sakias ketpɨwek kar ik: “Sakias, ekiuwe wasenum enen. Hi etput, hi petepin atikewit wauno wɨnak kit ek.”
5 Quando Jesus chegou àquele lugar, olhando para cima, disse:
6 Sakias kekiuwe wasenum kan tɨ, hɨrak han yaaik keriuwe Jisas kekre han kɨrak, hɨrak keriyaak ken wɨnak kɨrak.
6 Zaqueu desceu depressa e o recebeu com alegria.
7 Hɨr mɨt yapɨrwe nɨrek, hɨr natɨpan nɨnan yipɨr newɨrek hɨr natɨp nar ik: “Jisas kakno wɨnak ke mɨtɨk enuk kɨrɨak menmen enum.”
7 Todos os que viram isto murmuravam, dizendo que Jesus tinha se hospedado com um homem pecador.
8 Maain keit wɨnak eik, Sakias kekrit kerp katɨp Jisas, “Mɨtɨk Iuwe emtau! Hi ewet pewek o menmen mai pɨnam mamno mɨt enun winen menmen auri. Te hi nɨpaa emipɨn mɨt han ekinortɨp pewek mɨr, hi pɨke ewetɨrem mamrer mɨr kerek nɨpaa hi etɨwem miutɨp, hi ewetɨrem tekyaait.”
8 Zaqueu, por sua vez, se levantou e disse ao Senhor: — Senhor, vou dar a metade dos meus bens aos pobres. E, se roubei alguma coisa de alguém, vou restituir quatro vezes mais.
9 Jisas katɨp te mɨt nau en nemtewek. Hɨrak katɨp kar ik: “Petepin mɨtɨk ik epei keweikɨn sip kewet menmen enum. Hɨrak hɨrekes nepenyek ke Ebraham kentar in ek hɨrak kises God werek werek. Hɨrak kises God werek werek kentar
9 Então Jesus lhe disse:
10 hi Mɨtɨk ke wit ke Mɨtɨk Iuwe, hi han te hi hɨnhatɨn mɨt hɨr newaank hɨras nar mɨtɨk ik, te hi ekepi etorhis.”
10 Porque o Filho do Homem veio buscar e salvar o perdido.
11 Jisas katɨp hɨm tok piksa men mɨt kerek nemtewek katɨp Sakias menmen. Hɨrak katɨp hɨm im kentar in ek hɨrak epei menep kakiun wit Jerusalem kaki. Te hɨr mɨt han kitet natɨp epei menep te God kaknen kakriuwe menmen mɨrak iuwe yaaim kakinɨn naanmamre mɨt.
11 Ouvindo eles estas coisas, Jesus contou uma parábola, visto estar perto de Jerusalém e lhes parecer que o Reino de Deus havia de manifestar-se imediatamente.
12 Te Jisas katɨp kar ik: “Nɨpaa mɨtɨk hak iuwe kepu. Hɨrak kakno wit hak keit yanɨmɨn te mɨt han nanwisɨk kakre iuwe naanmamre mɨt neit ein. Maain hɨrak pɨke kaknen wit kɨrak ik.
12 Por isso, Jesus disse:
13 Menep hɨrak kakno, hɨrak kenɨne mɨt hiswiyen (10) nekepik nɨrɨak menmen mɨrak, hɨr nan. Hɨr nan, hɨrak kewtɨr pewek mar 20 kina miutɨp miutɨp. Epei au, hɨrak ketpor, ‘Eiyɨmtau menmen. Yi yayɨt pewek im em, hɨram mamri meiyam mamkiterem mamwaai ere iuwe, te hi pɨke anen.’
13 Chamou dez dos seus servos, confiou-lhes dez minas e disse-lhes: “Negociem até que eu volte.”
14 “In ek, mɨt han ne wit kɨrak, hɨr nɨneinɨk te hɨr nesiuwe mɨt han nɨkaru nen natɨp nar ik: ‘Haiu mɨnapen mɨtɨk ik kakre iuwe naanmamrai.’
14 Mas os seus concidadãos o odiavam e enviaram após ele uma embaixada, dizendo: “Não queremos que este reine sobre nós.”
15 “Maain mɨtɨk iuwe epei naanmɨpre mɨt pɨke kan, wasenum hɨrak kenɨne mɨt kerek nɨrɨak menmen mɨrak em kerek nɨpaa neit pewek, hɨrak keriyeiri hɨr nan nerp ninaan mɨrak, hɨrak kitorhi me pewek nɨpaa hɨrak kewetɨrem, te hɨr neit pewek meiyam mamtikerem o au.
15 — Quando ele voltou, depois de ter tomado posse do reino, mandou chamar os servos a quem tinha dado o dinheiro, a fim de saber quanto tinham conseguido ganhar em seus negócios.
16 Mɨtɨk hak kiutɨp kinɨn kan katɨp, ‘Mɨtɨk iuwe, me pewek nɨpaa ti ewetewem mar 20 kina, hɨram mari ham mɨre 200 kina.’
16 — O primeiro se apresentou e disse: “Senhor, a sua mina rendeu dez.”
17 Mɨtɨk iuwe ketpɨwek kar ik: ‘Ti yaaik, ti mɨtɨk erekyau menmen mai yaaim. Ti yaaik naanmɨprau menmen kike mar im werek, te hi ewisit naanmamre wit iuwe mar hiswiyen (10) im e.’
17 O senhor lhe disse: “Muito bem, servo bom! E porque você foi fiel no pouco, terá autoridade sobre dez cidades.”
18 “Hɨrak epei ken, mɨtɨk hak kerek kɨrɨak menmen mɨrak ek kan katɨp, ‘Mɨtɨk iuwe, me pewek nɨpaa ti ewetewem mar 20 kina, hɨram mari ham mɨre 100 kina.’
18 — O segundo servo veio e disse: “Senhor, a sua mina rendeu cinco.”
19 Hɨrak katɨp epei au, mɨtɨk iuwe king katɨp me mɨtɨk ik kar ik: ‘Ti naanmamre wit mar hispɨnak (5).’
19 A este o senhor disse: “Você terá autoridade sobre cinco cidades.”
20 “Hɨrak epei ken, mɨtɨk hak kɨrɨak menmen mɨrak kan katɨp, ‘Mɨtɨk iuwe, im em hɨram pewek mit nɨpaa ti ewetewem. Hi hɨsawɨnem mekre wa hɨtɨn.
20 — Então veio outro servo, dizendo: “Senhor, aqui está a sua mina, que eu guardei embrulhada num lenço.
21 Hi hɨneinit hentar ti menmen kerek mɨt han nimaam. Ti ewenkek menmen kerek nɨpaa ti ap emɨr em au, mɨt han namɨr.’
21 Porque tive medo do senhor, que é homem rigoroso. O senhor retira o que não depositou e colhe o que não semeou.”
22 “Mɨtɨk iuwe king ketpɨwek, ‘Ti mɨtɨk erɨak menmen mai, ti enuk! Hi pɨke ehɨt hɨm mit ti etpim me hi, hi pɨke enit eriuwerem. Ti hertei hi mɨtɨk enuk atɨp hɨm tokik tokik ari menmen ap mai ewenkek menmen kerek hi ap epei hamɨr au mɨt han.
22 Mas o senhor respondeu: “Servo mau, eu o julgarei usando as suas próprias palavras. Você sabia que eu sou homem rigoroso, que retiro o que não depositei e colho o que não semeei.
23 Henmak te ti ap ewisa pewek mei mekre benk? Te hi ehɨt meiyam kike weinɨm mamtikerem wɨ kerek hi pɨke han in a?’
23 Por que você não pôs o meu dinheiro no banco? E, então, na minha vinda, eu o receberia com juros.”
24 Te mɨtɨk iuwe king katɨp mɨt kerek nerp ein en, ‘Eiyɨt pewek emkeipnɨwek eiwɨrem te yi eiwet mɨtɨk hak kerek ketenen 200 kina eiwetɨwekem.’
24 — E disse aos que estavam ali: “Tirem dele a mina e deem ao que tem as dez.”
25 “Hɨr netpɨwek, ‘Mɨtɨk iuwe mɨtɨk eik epei ketenen 200 kina, ekɨt.’
25 Eles ponderaram: “Senhor, ele já tem dez.”
26 “Mɨtɨk iuwe katɨp kar ik: ‘Hi etpi mɨt kerek netenen menmen hɨram yapɨrwe, te maain hɨrak mɨtɨk iuwe kakwetɨr meiyaam. Te mɨt kerek ap netenen menmen yapɨrwe au, menmen kike kerek hɨr netenenim, mɨtɨk iuwe kaktɨwem mamkeipnor.
26 Ao que o senhor respondeu: “Pois eu declaro a vocês que a todo o que tem será dado ainda mais; mas ao que não tem, até o que tem lhe será tirado.
27 In ek mɨt nai nepan nɨnaain hi hɨre mɨtɨk iuwe naanmamror, yi eitorhis einen in yi einɨp te hi ahɨri.’”
27 Mas quanto a esses meus inimigos, que não quiseram que eu reinasse sobre eles, tragam-nos aqui e os matem na minha presença.”
28 Jisas katɨp hɨm im epei au, hɨrak kinɨn kɨniu kakno wit Jerusalem.
28 E, depois de dizer isto, Jesus prosseguia a sua viagem para Jerusalém.
29 Hɨrak kan menep ke wit Betfasi ketike wit Betani keit mɨniu (o neiyɨp) niuk mɨrak oliv. Epei au, Jisas keriuwet mɨtɨkɨt disaipel wik tɨniu ten.
29 E aconteceu que, ao aproximar-se de Betfagé e de Betânia, junto ao monte das Oliveiras, Jesus enviou dois dos seus discípulos,
30 Hɨrak ketpɨwekɨt kar ik: “Yi eino wit eik yi eiyɨr donki nɨkik (hɨrak kɨre hos) mɨt nekeipɨk kerp kerek mɨt niutɨp niutɨp ap nɨpaa newik wen au. Yi eisiupanek eiriyaak eiyɨk einen in e.
30 dizendo-lhes:
31 Te mɨt han nanitihi, ‘Yi yenmak te yi yesiupan ek,’ te yi eiyɨtpor, ‘Mɨtɨk iuwe hanhan kaktɨwek.’”
31 Se alguém perguntar: “Por que o estão desprendendo?”, respondam assim: “Porque o Senhor precisa dele.”
32 Hɨrakɨt ten ten ere tɨnapɨn menmen mar ke Jisas nɨpaa ketpɨwekɨtem.
32 E, indo os que foram mandados, acharam tudo conforme Jesus lhes tinha dito.
33 Tɨnapɨnek o, hɨrakɨt wen tesiupan hos, mɨt kerek naanmɨpre hos netpɨwekɨt, “Yi yenmak te yi yesiupanek?”
33 Quando eles estavam soltando o jumentinho, os donos do animal disseram: — Por que estão desprendendo o jumentinho?
34 Hɨrakɨt tatɨp, “Mɨtɨk iuwe kawɨr kakwik.”
34 Eles responderam: — Porque o Senhor precisa dele.
35 Hɨr newenhi te hɨrakɨt tari hos eik teiyɨk ten Jisas, hɨr yapɨrwe newɨr saket (hɨram mɨre laplap) mentar hos sip kɨrak, te hɨr nekin Jisas newisɨk kewik.
35 Então trouxeram o jumentinho até Jesus e, pondo as suas capas sobre o animal, ajudaram Jesus a montar.
36 Jisas kewik kepno, hɨr mɨt nepno netikerek nenepep saket newisɨm minɨn mɨwaai yayiwe neteikɨn hɨr newenɨpiyek han yaaik neriuwerek.
36 À medida que Jesus avançava, as pessoas estendiam as suas capas no caminho.
37 Jisas kan menep wit Jerusalem kerek yayiwe kiun wank kekiuwe ken mɨniu Oliv ek, mɨt disaipel nɨrak yapɨrwe nererik menep menep hɨr han yaaik newenɨpi God nine henye newep hɨm iuwe nentar menmen yaaim hɨr epei nɨr Jisas kɨrɨakem.
37 E, quando Jesus se aproximava da descida do monte das Oliveiras, toda a multidão dos discípulos começou, com muita alegria, a louvar a Deus em alta voz, por todos os milagres que tinham visto.
38 Hɨr natɨp nar ik:
38 Diziam: “Bendito é o Rei que vem em nome do Senhor! Paz no céu e glória nas maiores alturas!”
39 Te mɨt han ne Farisi kerek naanmɨpre hɨm me Moses nekre mɨt yapɨrwe en natɨp Jisas, “Mɨtɨk Iuwe, ti atɨp mɨt disaipel nit wɨre wɨre nentar hɨr natɨp God keriuwetit te ti han tɨ ik. Hɨram enum.”
39 Alguns dos fariseus lhe disseram em meio à multidão: — Mestre, repreenda os seus discípulos!
40 Jisas kewenhi ketpor, “Hi etpi, hɨr nekintɨp wɨre wɨre, nan hɨremes kerek mɨwaai yayiwe mamnap mamtɨp mamwenɨpi niuk mai.”
40 Mas Jesus respondeu:
41 Jisas epei kan menep wit Jerusalem, hɨrak kɨrek, hɨrak kɨkɨt mɨt nau wit eik.
41 Quando Jesus ia chegando a Jerusalém, vendo a cidade, chorou por ela,
42 Hɨrak katɨp, “Hi hanhan te yi mɨt petepin yertei menmen eitɨwem me yi eiyu werek werek, te in ek yi ap yerteiyem taau.
42 dizendo:
43 Maain wɨ mamnen te mɨt ni enun nepan nanɨnen nanweikni hɨr naniyepeti mɨt nanɨnke yinan hesini nanɨnke yinan hasini.
43 Pois virão dias em que os seus inimigos cercarão você de trincheiras e apertarão o cerco por todos os lados;
44 Te hɨr nanɨnen naniwep yi mɨt miyapɨr nanɨwaank wit ki. Ap te nan mei miutɨp mamu kerek nɨpaa mepu ek taau. Menmen im mamnen mamɨntar yi ap yertei wɨ God kan te kakɨkepi.”
44 e vão arrasar você e matar todos os seus moradores. Não deixarão pedra sobre pedra, porque você não reconheceu o tempo em que Deus veio visitá-la.
45 Maain wɨ ham Jisas ken wɨnak iuwe kerek mɨt nererik natɨp hɨm me God neitai en, hɨrak kene mɨt kerek nesiuwe menmen mɨre sipsip o hore menmen ham mɨt namɨp nanwet God em, hɨrak kepɨri nen.
45 Depois, entrando no templo, Jesus começou a expulsar os que ali vendiam,
46 Hɨrak ketpor kar ik: “Hɨm nɨpaa God ketpim mɨt newisɨm mau tɨwei mar im: ‘Wɨnak kai mɨt netpim hɨrak ke hɨr nanɨno nanitehi God menmen naneitak.’ Te yi yeweiknɨk kɨre wɨnak ke mɨt enun nekintɨp menmen newik.”
46 dizendo-lhes:
47 Epei au, hekrit hekrit Jisas katɨp mɨt miyapɨr hɨm mɨrak keit wɨnak iuwe ke God kerek ek. Te mɨt iuwe pris newet God menmen me mɨt, hɨr netike mɨt ne Skraip kerek natɨp mɨt miyapɨr hɨm me Moses, hɨr netike mɨt iuwe ninɨn mɨt, hɨr nimenɨpɨn Jisas hanhan nankɨp kaki.
47 Diariamente, Jesus ensinava no templo. Os principais sacerdotes, os escribas e os maiorais do povo procuravam tirar-lhe a vida,
48 Te hɨr ap nɨrɨakem au nentar hɨr mɨt yapɨrwe nemtau hɨm mɨrak ap te nanɨnaaiwɨr hɨm meiyam miutɨp au. Hɨr hanhan netikerek neit wɨnak iuwe ke God eik.
48 mas não achavam uma forma de fazer isso, porque todo o povo, ao ouvi-lo, era cativado por ele.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 19, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.