João 7
Hɨm Yaaim Me God (AVT) vs VC
1 Menmen im epei au, Jisas ken kerer wit wit me provins Galili hɨrak kɨnapen kakno kakrer wit wit me provins Judia kentar mɨt iuwe nare nankɨp.
1 Depois disso, Jesus percorria a Galiléia. Ele não queria deter-se na Judéia, porque os judeus procuravam tirar-lhe a vida.
2 Wɨ epei man menep te mɨt ne Isrel nanrerik nanɨm menmen nau nekre weisaak mɨr, hɨr newet God menmen mei me ni mɨr.
2 Aproximava-se a festa dos judeus chamada dos Tabernáculos.
3 Jisas kikrek nɨrak nemipɨn netpɨwek, “Ti enaaiwɨr wit ik e eno Judia, te mɨt kerek nises hɨm mit enɨnen enɨr menmen yaaim ti erɨakem.
3 Seus irmãos disseram-lhe: Parte daqui e vai para a Judéia, a fim de que também os teus discípulos vejam as obras que fazes.
4 Mɨtɨk kerek hanhan mɨt nanɨrteiyek ap te kakrɨak menmen kaksawɨnem au. Hɨrak kakrɨakem kakrer wit wit te mɨt yapɨrwe enɨrem. Ti arɨak menmen im yaaim, ti eno wit Jerusalem eteikɨn mɨt iuwe rem.”
4 Pois quem deseja ser conhecido em público não faz coisa alguma ocultamente. Já que fazes essas obras, revela-te ao mundo.
5 (Kikrek nɨrak natɨp menmen im nentar hɨr ap han kitet hɨrak Krais kerek God kakriuwtek kaknen kakɨkaap mɨt au.)
5 Com efeito, nem mesmo os seus irmãos acreditavam nele.
6 Te Jisas ketpor kar ik: “Wɨ mai ap epei man te hi awepyapɨr hɨrekes hi Mɨtɨk Iuwe kerek God keriuweta hi han tɨ ik. Wɨ yi han kitetim yi yaino, te yi eino wit Jerusalem eitike mɨt eiyɨm menmen.
6 Disse-lhes Jesus: O meu tempo ainda não chegou, mas para vós a hora é sempre favorável.
7 Mɨt ne tɨ ik ek hɨr ap han enuk neriuwi au. Te hɨr han enuk neriuwa nentar hi hewepyapɨr menmen enum hɨr nɨrɨakem.
7 O mundo não vos pode odiar, mas odeia-me, porque eu testemunho contra ele que as suas obras são más.
8 Yi eino eitikeri eiyɨm menmen. Hi au, hi ehu in me wɨ ham hentar hi ap ewepyapɨr hi Mɨtɨk God kehimɨtena wen au.”
8 Subi vós para a festa. Quanto a mim, eu não irei, porque ainda não chegou o meu tempo.
9 Hɨrak ketpor epei au, hɨrak wen kepu provins Galili.
9 Dito isto, permaneceu na Galiléia.
10 Jisas kikrek nɨrak nen netike mɨt han nererik naam menmen epei au, Jisas kepno. Hɨrak ap ketike mɨt yapɨrwe nen au. Hɨrak kerekek ken kau kɨre mɨtɨk kɨsawɨn.
10 Mas quando os seus irmãos tinham subido, então subiu também ele à festa, não em público, mas despercebidamente.
11 Mɨt iuwe ne Isrel nɨnatɨn Jisas neit wit kerek hɨr nererik naam menmen neitai ein. Hɨr nitehiyan, “Hɨrak keit nein?”
11 Buscavam-no os judeus durante a festa e perguntavam: Onde está ele?
12 Neit ein ek, mɨt yapɨrwe newepnak natɨpan me Jisas. Mɨt han natɨp hɨrak yaaik, mɨt han au natɨp hɨrak enuk kari han ke mɨt yapɨrwe hɨr nises hɨm mɨrak.
12 E na multidão só se discutia a respeito dele. Uns diziam: É homem de bem. Outros, porém, diziam: Não é; ele seduz o povo.
13 Ap mɨt nei natɨp nerp yaain menmen me Jisas nentar hɨr nɨnapen mɨt iuwe ninɨn naanmɨpre mɨt ne Isrel hɨr nanɨmtewem te hɨr neneri.
13 Ninguém, contudo, ousava falar dele livremente com medo dos judeus.
14 Wɨ wikak epei men kerek mɨt nererik naam menmen, te Jisas ken wɨnak iuwe ke God keit Jerusalem, hɨrak katɨp mɨt hɨm mɨrak kerp yaain ketpor menmen.
14 Lá pelo meio da festa, Jesus subiu ao templo e pôs-se a ensinar.
15 Mɨt iuwe ne Isrel nehɨnhɨn natɨp, “Mɨtɨk ik weinɨk kertei menmen mau tɨwei karkeik? Nɨpaa hɨrak ap ken skul te mɨt iuwe tisa neteiknɨwek menmen au.”
15 Os judeus se admiravam e diziam: Este homem não fez estudos. Donde lhe vem, pois, este conhecimento das Escrituras?
16 Jisas kewenhi ketpor, “Menmen hi etpiyem hɨram ap mai au. Hɨram hɨm me hɨrak kerek keriuweta te hi han tɨ ik.
16 Respondeu-lhes Jesus: A minha doutrina não é minha, mas daquele que me enviou.
17 Neimɨn hɨr nises menmen God hanhan hɨr nisesim, hɨr nanɨrtei hɨm hi hetpiyem hɨram me God o hɨm hi hɨrekes han kitetim etpiyem.
17 Se alguém quiser cumprir a vontade de Deus, distinguirá se a minha doutrina é de Deus ou se falo de mim mesmo.
18 Keimɨn hɨrak katɨp mɨt menmen hɨrak han kitetim hɨrak hanhan mɨt nanwenɨpi niuk mɨrak keremem. Keimɨn hanhan kakwenɨpi niuk me mɨtɨk kerek keriuwetek, hɨrak kakises menmen yaaim kemipɨn au.
18 Quem fala por própria autoridade busca a própria glória, mas quem procura a glória de quem o enviou é digno de fé e nele não há impostura alguma.
19 Moses nɨpaa keweti hɨm mɨrak mau tɨwei te keimɨn ke yi mɨt hɨrak kisesim werek werek? Taauye! Te yi yenmak yi yaiyep hi hahi yentar yi yatɨp hi ap hises hɨm me Moses werek werek au a?”
19 Acaso não foi Moisés quem vos deu a lei? No entanto, ninguém de vós cumpre a lei!...
20 Mɨt en hɨr nitɨwekhi nar ik: “Neimɨn hɨr hanhan nanitep te ti hahi a? Herwe enuk kersɨsit te ti han ken sip te ti hatɨp menmen mar im!”
20 Por que procurais tirar-me a vida? Respondeu o povo: Tens um demônio! Quem procura tirar-te a vida?
21 Jisas ketpor, “Hi hɨrɨak menmen miutɨp yaaim me wɨ Sabat te yi han kekrit han enuk yeriuwa.
21 Replicou Jesus: Fiz uma só obra, e todos vós vos maravilhais!
22 Nɨpaa Moses ketpi yi yerekir yɨnk ke nɨkerek hɨrakɨt ti. (Nɨpaa maaamrer ninɨn nɨrɨak menmen im. Moses au.) Yi yerekir yɨnk ke nɨkerek hɨrakɨt ti me wɨ Sabat te yi yises hɨm me Moses.
22 Moisés vos deu a circuncisão {se bem que ela não é de Moisés, mas dos patriarcas}, e até no sábado circuncidais um homem!
23 Yi yɨrɨak menmen im me wɨ Sabat, te yi yises hɨm me Moses werek werek. Te yi yenmak yi han enuk yeriuwa yentar hi hɨkaap mɨtɨk kɨnap hɨrak kɨre yaaik me wɨ Sabat a?
23 Se um homem recebe a circuncisão em dia de sábado, e isso sem violar a Lei de Moisés, por que vos indignais comigo, que tenho curado um homem em todo o seu corpo em dia de sábado?
24 Yi ap han ekitet menmen hi etpiyem eiyɨntar yi han kitet hi heremir hɨm yi yisesim. Yi han ekitet menmen werek werek te yi eiyɨrtei menmen hi hetpiyem hɨram yaaim.”
24 Não julgueis pela aparência, mas julgai conforme a justiça.
25 Mɨt han nau Jerusalem natɨp, “Mɨt iuwe ninɨn naanmɨprai hɨr hanhan nanɨnep mɨtɨk ik kaki.
25 Algumas das pessoas de Jerusalém diziam: Não é este aquele a quem procuram tirar a vida?
26 Te yi eiyɨrek. Hɨrak katɨp mɨt menmen mɨrak keit wit yaaik me ninaan mɨr, te mɨtɨk hak ap kesiuwek hɨm au. Mɨt iuwe han kitet mɨtɨk ik hɨrak Mitɨk Krais kerek God keriuwetek kaknen kakɨkaap haiu mɨt o au a?
26 Todavia, ei-lo que fala em público e não lhe dizem coisa alguma. Porventura reconheceram de fato as autoridades que ele é o Cristo?
27 Karkeik te hɨrak Mɨtɨk God kehimɨtanek kaknen kakɨkepai a? Haiu mertei mɨtɨk ik ek wit kɨrak. Maain wɨ Mɨtɨk Krais kerek God kehimɨtanek kaknen in, haiu mɨt ap te nanɨrtei hɨrak keke nein kan au!”
27 Mas este nós sabemos de onde vem. Do Cristo, porém, quando vier, ninguém saberá de onde seja.
28 Jisas keit wɨnak ke God katɨp hɨm iuwe kar ik: “Yi han kitet yi yertei hi keimɨn, yi yertei wit hi hewik. Te yi yepɨtari hi ap han weinɨm au. Mɨtɨk kerek hɨrak keriuweta hi han ik, hɨrak kerekek kepu, te yi au yepɨtariyek.
28 Enquanto ensinava no templo, Jesus exclamou: Ah! Vós me conheceis e sabeis de onde eu sou!... Entretanto, não vim de mim mesmo, mas é verdadeiro aquele que me enviou, e vós não o conheceis.
29 Hi hertei ek werek werek entar hi nɨpaa hau hetikerek hɨrak keriuweta hi han tɨ ik e.”
29 Eu o conheço, porque venho dele e ele me enviou.
30 Hɨrak katɨp menmen im epei au, mɨt iuwe hanhan nantɨwek his nanwisɨk kakɨkre wɨnak enuk ke gavman. Hɨr ap netɨwek his nentar wɨ kerek maain hɨrak kaki hɨram ap epei man wen au.
30 Procuraram prendê-lo, mas ninguém lhe deitou as mãos, porque ainda não era chegada a sua hora.
31 Mɨt yapɨrwe ne mɨt kerek nemtau hɨm mɨrak hɨr nisesik. Hɨr natɨp nar ik: “Maain Mɨtɨk Krais kerek God kehimɨtanek hɨrak kaknen ap te kakinɨn menmen yaaim iuwe mɨtɨk ik kɨrɨakem taauye! Mɨtɨk ik hɨrak Krais!”
31 Muitos do povo, porém, creram nele e perguntavam: Quando vier o Cristo, fará mais milagres do que este faz?
32 Mɨt ne Farisi kerek ninɨn nertei hɨm me Moses hɨr nisesim, hɨr nemtau mɨt natɨpan nar ik me Jisas, te hɨr netike mɨt iuwe pris neriuwet mɨt naanmɨpre wɨnak ke God en hɨr nan nanɨt his Jisas.
32 Os fariseus ouviram esse murmúrio que circulava entre o povo a respeito de Jesus. Então, de acordo com eles, os príncipes dos sacerdotes enviaram guardas para prendê-lo.
33 Hɨr epei nan, Jisas katɨp, “Hi wen hahu hatikewi wɨ ham, te maain hi pɨke ano hahu atike hɨrak kerek nɨpaa keriuweta hi han tɨ ik e.
33 Disse Jesus: Ainda por um pouco de tempo estou convosco e então vou para aquele que me enviou.
34 Maain yi yayɨnyayɨtno te yi ap yainepya au. Hi ano wit kerek yi ap te yayisɨsa yainen taau.”
34 Buscar-me-eis sem me achar, nem podereis ir para onde estou.
35 Hɨrak katɨp epei au, mɨt iuwe ne Isrel natɨpan nar ik: “Hɨrak kakno nein te haiu ap mamnapɨnek a? Hɨrak kakno kakrer wit wit me mɨt ap ne weiwɨk me Isrel kerek mɨt han nai ne Isrel newiyen te hɨrak kaktɨp mɨt ne weiwɨk me Grik hɨm me God a?
35 Os judeus perguntavam entre si: Para onde irá ele, que o não possamos achar? Porventura irá para o meio dos judeus dispersos entre os gregos, para tornar-se o doutor dos estrangeiros?
36 Kenmak te hɨrak katɨp menmen im: ‘Maain yi yayɨnyaitno te yi ap yainepya au. Hi ano wit kerek yi ap te yaisɨsa yainen taau?’”
36 Que significam essas palavras que nos disse: Buscar-me-eis sem me achar, e onde estou para lá não podereis ir?
37 Me wɨ mɨkaru me mɨt hɨr nererik naam menmen, hɨram wɨ iuwe epei man, Jisas kekrit kerp katɨp keriuwe hɨm iuwe kar ik: “Keimɨn hɨm niu enuk (o mar kewenkɨkɨwek hɨm) kaknen kakɨra te kakɨm tɨpar mei.”
37 No último dia, que é o principal dia de festa, estava Jesus de pé e clamava: Se alguém tiver sede, venha a mim e beba.
38 Menmen im hɨram mar ke hɨm me God metpim. Hɨram matɨp, “Keimɨn kisɨsa, te menmen yaaim mamu mamɨt maain mɨre hɨtɨk meke han kɨrak mamnen witeik.”
38 Quem crê em mim, como diz a Escritura: Do seu interior manarão rios de água viva {Zc 14,8; Is 58,11}.
39 Jisas katɨp hɨm im me God Hɨmɨn Yaaik kerek neimɨn nisesik, te hɨr nantɨwek kaku kakɨkre han kɨr. Me wɨ im God Hɨmɨn Yaaik ap kan wen au kentar Jisas ap kaa pɨke kekrit ken wit ke God keit menmen iuwe wen au.
39 Dizia isso, referindo-se ao Espírito que haviam de receber os que cressem nele, pois ainda não fora dado o Espírito, visto que Jesus ainda não tinha sido glorificado.
40 Mɨt yapɨrwe nererik menep menep nemtau Jisas, hɨr natɨp hɨm mar im: “Mɨtɨk ik ek hɨrak kɨre mɨtɨk profet hɨrekes kinɨn kaknen me wɨ menep Mɨtɨk Krais kaknen.”
40 Ouvindo essas palavras, alguns daquela multidão diziam: Este é realmente o profeta.
41 Mɨt han natɨp hɨrak kerekek Mɨtɨk God kehimɨtanek keriuwetek kaknen ek. Te mɨt han natɨp, “Mɨtɨk kerek God keriuwetek kaknen ap te mɨtɨk kei ke provins Galili taau!”
41 Outros diziam: Este é o Cristo. Mas outros protestavam: É acaso da Galiléia que há de vir o Cristo?
42 Tɨwei me God matɨp, “Mɨtɨk God keriuwetek kaknen hɨrak nepenyek ke mɨtɨk Devit. Te mɨte wawinaak kakɨt Betlehem kerek wit nɨpaa Devit kewi en.”
42 Não diz a Escritura: O Cristo há de vir da família de Davi, e da aldeia de Belém, onde vivia Davi?
43 Te hɨr mɨt yapɨrwe nererik newep nau nɨmɨn pɨnan en han kitet hɨm ham, pɨnan natɨp han kitet hɨm ham me Jisas.
43 Houve por isso divisão entre o povo por causa dele.
44 Hɨrak katɨp menmen im epei au, mɨt han hanhan nantɨwekhis nanwisɨk kakɨkre wɨnak enuk ke gavman. Te hɨr ap netɨwekhis nentar wɨ kerek maain kaki ap man wen au.
44 Alguns deles queriam prendê-lo, mas ninguém lhe lançou as mãos.
45 Menmen im epei au, mɨt in naanmɨpre wɨnak ke God nɨnaaiwɨr Jisas pɨke nen natɨp mɨt iuwe pris ninɨn naanmɨpror, netike mɨt ne Farisi. Te hɨr netpor, “Yenmak te yi ap yetɨwekhis yeiyɨk yan in a?”
45 Voltaram os guardas para junto dos príncipes dos sacerdotes e fariseus, que lhes perguntaram: Por que não o trouxestes?
46 Te mɨt in ne wɨnak iuwe ke God netpor, “Mɨt nei ap nɨpaa natɨp nar ke mɨtɨk ik ek hɨrak katɨp.”
46 Os guardas responderam: Jamais homem algum falou como este homem!...
47 Te mɨt ne Farisi neneri netpor nar ik: “Hɨrak kari han ki ketike mɨt miyapɨr en a?
47 Replicaram os fariseus: Porventura também vós fostes seduzidos?
48 Yi ap yɨr mɨtɨk kei kerek kinɨn naanmɨpri ek o haiu mɨt ne Farisi mises hɨm mɨrak au!
48 Há, acaso, alguém dentre as autoridades ou fariseus que acreditou nele?
49 Mɨt yapɨrwe in en ap nertei hɨm lo me Moses nisesim werek nar ke haiu mɨt au. Te God kakriwaank kakɨt ninaan mɨrak me wɨ maain hɨrak skelim haiu mɨt ne tɨ.”
49 Este poviléu que não conhece a lei é amaldiçoado!...
50 Nikodimas kerek nɨpaa ke wɨtaan ken kɨr Jisas hɨrak mɨtɨk kiutɨp ke hɨr mɨt ne Farisi hɨrak ketpor,
50 Replicou-lhes Nicodemos, um deles, o mesmo que de noite o fora procurar:
51 “Hɨm lo maiu hɨram matɨp haiu mɨt iuwe eminɨn mamɨntau hɨm mɨtɨk hɨrak ketpim, mamɨr menmen hɨrak kɨrɨakem, te maain haiu matɨp hɨrak yaaik o enuk. Haiu emɨmtau hɨm mɨrak werek, te haiu emɨrtei menmen hɨrak kɨrɨakem werek werek.”
51 Condena acaso a nossa lei algum homem, antes de o ouvir e conhecer o que ele faz?
52 — ausente —
52 Responderam-lhe: Porventura és também tu galileu? Informa-te bem e verás que da Galiléia não saiu profeta.
53 — ausente —
53 E voltaram, cada um para sua casa.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar João 7, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.