João 11

Hɨm Yaaim Me God (AVT) vs NAA

Sair da comparação
NAA Nova Almeida Atualizada 2017
1 Mɨtɨk hak kiutɨp niuk mɨrak Lasaras, hɨrak kau wit Betani. Betani hɨrak wit kerek Maria wetike heiyiuwe pɨre Mata newi en.
1 Um homem chamado Lázaro estava doente. Ele era de Betânia, da aldeia de Maria e de sua irmã Marta.
2 (Nɨpaa mɨte Maria ip ep wewen tɨpar yaaim mɨnɨn yaaim mɨre natɨn kɨpna em mentar hɨt me Mɨtɨk luwe Jisas. Epei au hɨre pɨke wenke paan kɨre pɨke weiyɨk wesiunɨnɨwekem. Mɨte ip e hɨre yenten kɨre Lasaras. Hɨrak kɨnap.)
2 Esta Maria, cujo irmão Lázaro estava doente, era a mesma que ungiu o Senhor com perfume e lhe enxugou os pés com os seus cabelos.
3 Hɨrak Lasaras kɨnap te Maria wetike Mata hɨr nesiuwe hɨm men Jisas netpɨwek, “Kit yinak Lasaras nepei kɨnap wɨsenum. Ti enen ekepik te hɨrak kakre yaaik.”
3 Por isso, as irmãs de Lázaro mandaram dizer a Jesus: — Aquele que o Senhor ama está doente.
4 Jisas kemtewem, hɨrak katɨp, “Lasaras kɨnap keremem ap te kaki herwe enuk kakno kakɨsine kakɨt au. Menmen im man te mɨt nanwenɨpi niuk me God, mɨt nanwenɨpi niuk mai hi Nɨkan ke God.”
4 Ao receber a notícia, Jesus disse:
5 Jisas han tewenɨn Mata wetike kikɨre pɨre, netike yenten kɨr Lasaras.
5 Ora, Jesus amava Marta e a irmã dela, e também Lázaro.
6 Jisas kemtau hɨm me Lasaras kɨnap, te hɨrak wen kepu wit kerek hɨrak kepwi en ere wɨ wiketerem.
6 Quando soube que Lázaro estava doente, ainda se demorou dois dias no lugar onde estava.
7 Epei au, hɨrak katɨp mɨt disaipel nɨrak, “Haiu pɨke emno provins Judia.”
7 Depois, disse aos seus discípulos:
8 Te mɨt disaipel newenek natɨp, “Mɨtɨk luwe, ti hanhan pɨke eno wit kerek nɨpaa ein mɨt nau en nanwɨr nan nanitep a? Ekɨt haiu emu in!”
8 Os discípulos disseram: — Mestre, ainda há pouco os judeus queriam apedrejá-lo! E o senhor quer voltar para lá?
9 Jisas katɨp kar ik: “Ap 12 aua me hekrit ere hɨnkewɨ a? Te mɨtɨk kakno kakitet yayiwe ap te kakrewo menmen kakɨnkewɨn kentar hɨrak wepni kɨr kan tɨ ik ek, hɨrak kɨr yayiwe hɨrak kitetik.
9 Jesus respondeu:
10 Te hɨrak kakno kakɨ wɨtaan, hɨrak kakrewo menmen te kakɨnkewɨn kentar ap wepni kɨr keteiknɨwek menmen werek werek.”
10 Mas, se andar de noite, tropeça, porque nele não há luz.
11 Jisas katɨp hɨm im em epei au, hɨrak pɨke ketpor keteipim kar ik: “In ek Lasaras epei kɨwaai keit, te hi pɨke eno akotɨtek kakɨkrit kaku.”
11 Tendo dito isso, acrescentou:
12 Mɨt disaipel netpɨwek nar ik: “Mɨtɨk luwe, hɨrak kɨwaai, te hɨrak maain pɨke kakre yaaik. Te haiu emu in a?”
12 Então os discípulos disseram: — Senhor, se dorme, estará salvo.
13 Jisas ketpor me Lasaras hɨrak epei kaa, te hɨr han kitet hɨrak keptor hɨrak kɨwaai kerekek.
13 Jesus falava da morte de Lázaro, mas eles pensavam que tivesse falado do repouso do sono.
14 Mar keremem te Jisas ketpor werek werek kar ik: “Lasaras epei kaa.
14 Então Jesus lhes disse claramente:
15 Te hi han yaaik hi ap hau hetikerek kerek wɨ hɨrak kaa kentar maain hi hekepik yi eiyɨrtei God keriuweta hi han. In ek haiu emno emɨrek.”
15 Por causa de vocês me alegro de que não estivesse lá, para que vocês possam crer. Mas vamos até ele.
16 Mɨtɨk Tomas hɨr nekine niuk mɨrak ham nenewek Didimas, hɨrak katɨp mɨt disaipel han ne Jisas kar ik: “Tɨs, haiu emno emtike Mɨtɨk luwe te haiu mami mamtikerek.”
16 Então Tomé, chamado Dídimo, disse aos outros discípulos: — Vamos também nós para morrer com o Mestre!
17 Maain Jisas kan, mɨt netpɨwek nar ik: “Wɨ tekyaait Lasaras kaa, hɨr newisɨk kɨwaai kekre han kewen kɨnɨk.”
17 Quando Jesus chegou, encontrou Lázaro já sepultado havia quatro dias.
18 Wit Betani ap yanɨmɨn ke wit iuwe Jerusalem. Au menep kɨre 3 kilomita.
18 Ora, Betânia ficava a mais ou menos três quilômetros de Jerusalém.
19 Te mɨt miyapɨr yapɨrwe ne Isrel epei nan Betani nanɨr Mata wetike Maria, hɨr enwenor han kɨr yaaik nentar yenten kɨr Lasaras epei kaa.
19 Muitos dos judeus vieram visitar Marta e Maria, a fim de consolá-las por causa do irmão.
20 Mata wemtau Jisas kaknen, hɨre wen te wawɨwenyipɨrek wawɨt yayiwe eik. Te Maria au wepu wɨnak eik.
20 Marta, quando soube que Jesus estava chegando, foi encontrar-se com ele; Maria, porém, ficou sentada em casa.
21 Mata wan watɨp Jisas, “Mɨtɨk luwe, nɨpaa ti epei enen ehu in te yenten kai ap te kaki taau.
21 Então Marta disse a Jesus: — Se o Senhor estivesse aqui, o meu irmão não teria morrido.
22 Te hi hertei God in ek kakwetit menmen kerek ti hitɨwekhiyem heriuwerem em.”
22 Mas também sei que, mesmo agora, tudo o que o senhor pedir a Deus, ele concederá.
23 Jisas jetpɨwe, “Yenten kit tewen kakɨkrit kaku kakre mɨtɨk.”
23 Jesus disse a ela:
24 Mata wewenhi watɨp, “Hi hertei maain hɨrak kakɨkrit me wɨ kerek God kehimɨtenem skelim mɨt.”
24 Ao que Marta respondeu: — Eu sei que ele há de ressurgir na ressurreição, no último dia.
25 Jisas ketpɨwe, “Hi Haai ke mɨt pɨke nanɨkrit nanu. Hi Haai ke mɨt nanɨt hɨmɨn yaaik. Neimɨn nises hɨm mai, hɨr nani, te maain hi pɨke akɨan nanu nanɨt.
25 Então Jesus declarou:
26 Neimɨn kerek nau nisɨsa hɨr keriyen nanɨt hɨmɨn yaaik nanu nanɨt tipmain tipmain enum eik. Ti han kitet hɨm mai hisesim o au?”
26 E todo o que vive e crê em mim não morrerá eternamente. Você crê nisto?
27 Mata wewenhi war ik: “O Mɨtɨk luwe, hi hises hɨm mit. Hi hisesit hentar hi hertei ti Nɨkan ke God, ti Mɨtɨk kerek God kehimɨtenit ti han tɨ ik e.”
27 Marta respondeu: — Sim, Senhor! Eu creio que o senhor é o Cristo, o Filho de Deus que devia vir ao mundo.
28 Mata watɨp hɨm im epei au, hɨre pɨke wen wenɨne kikɨr pɨre Maria. Hɨr wik hasini hɨre wetpɨwe main main war ik: “Mɨtɨk luwe epei kan kitauhi hi hetput ti eno ehɨrek.” Hɨre wetpɨwe epei au, hɨre wen wɨrɨak menmen.
28 Depois de dizer isto, Marta foi chamar Maria, a sua irmã, e lhe disse em particular: — O Mestre chegou e está chamando você.
29 Maria wemtau hɨm im em, hɨre wesiukɨn wasenum wen wawɨr Jisas.
29 Quando Maria ouviu isso, levantou-se depressa e foi até ele,
30 Jisas ap epei kan kiun wit ik wen au. Hɨrak wen kepeit wit kerek Mata epei wen wɨrek kewiyen.
30 pois Jesus ainda não tinha entrado na aldeia, mas permanecia onde Marta o havia encontrado.
31 Mɨt miyapɨr ne Isrel neit wɨnak kɨr enwenɨn han kɨre hɨr nɨr Maria hɨre wesiuknen wasenum wen, te hɨr nisesiye. Hɨr natɨp, “Hɨre waunɨne herwe hei te hɨre waukɨtek.”
31 Os judeus que estavam com Maria em casa e a consolavam, vendo-a levantar-se depressa e sair, seguiram-na, pensando que ela ia ao túmulo para chorar.
32 Te Maria epei wan wiun wit kerek Jisas kewiyen, hɨre wɨrek wenke wɨwaai hɨt mɨrak wewenɨpiyek. Hɨre watɨp, “Mɨtɨk luwe, nɨpaa ti epei enen in ne, te yenten kai ap te kaki au.”
32 Quando Maria chegou ao lugar onde Jesus estava, ao vê-lo, lançou-se aos seus pés, dizendo: — Se o Senhor estivesse aqui, o meu irmão não teria morrido.
33 Jisas kɨrep wɨkɨt, te mɨt miyapɨr ne Isrel kerek epei netikerep hanhan ek hɨr nɨpkɨtek, hɨrak han enuk te hɨrak han kɨrak kekrit.
33 Quando Jesus viu que ela chorava, e que os judeus que a acompanhavam também choravam, agitou-se no espírito e se comoveu.
34 Te hɨrak kitɨwehi kar ik: ‘Yi yewisɨk kɨwaai nein?”
34 E perguntou: Eles responderam: — Senhor, venha ver!
35 Jisas han tewenɨnek kɨkɨtek.
35 Jesus chorou.
36 Mɨt han en ne Isrel natɨp, “Eiyɨrek, hɨrak hanhanek wɨsenuk.”
36 Então os judeus disseram: — Vejam o quanto ele o amava.
37 Te mɨt han natɨp, “Hɨrak nɨpaa kɨrɨak mɨtɨk kerek nanamɨr toto hɨrak kɨr ein ein ek a? Hɨrak ap te kakɨkaap Lasaras kaa au a?”
37 Mas alguns disseram: — Será que ele, que abriu os olhos ao cego, não podia fazer com que Lázaro não morresse?
38 Jisas han enuk han kekrit, te hɨrak ken han kerek mɨt epei newisɨk kɨwaairi en. Han ik kerekek nɨpaa hɨr nekinɨk kekre nan hɨr newis nan keiyepet hɨm kɨrak.
38 Jesus, agitando-se novamente em si mesmo, foi até o túmulo, que era uma gruta em cuja entrada tinham colocado uma pedra.
39 Jisas katɨp, “Yi eiyɨnke nan ik eknepɨn.”
39 Então Jesus ordenou: Marta, irmã do falecido, disse a Jesus: — Senhor, já cheira mal, porque está morto há quatro dias.
40 Jisas ketpɨwe, “Hi hetput ti ehises hɨm mai te ti tewen hahɨr menmen iuwe me God mamnen.”
40 Jesus respondeu:
41 Hɨrak katɨp epei au, hɨr nenkre nan ken pɨn, Jisas kɨkɨamnaan katɨp, “Haai ti yaaik ti epei emtau menmen hi hituthiyem.
41 Então tiraram a pedra. E Jesus, levantando os olhos para o céu, disse:
42 Hi hertei me wɨ yapɨrwe ti hemtau hɨm mai, te hi hatɨp hɨm im em hentar mɨt in en, te hɨr nanɨrtei ti heriuweta hi han tɨ ik ek.”
42 Eu sei que sempre me ouves, mas falei isso por causa da multidão presente, para que creiam que tu me enviaste.
43 Hɨrak kitehi God menmen im epei au, hɨrak kenɨne hɨm iuwe kar ik: “Lasaras, ti etpaan enen witeik.”
43 E, depois de dizer isso, clamou em alta voz:
44 Te mɨtɨk kerek kaa ek hɨrak ketpaan kan witeik. His hɨt mɨrak hɨr newenkekim meriuwe laplap kerek nɨpaa hɨr neiyɨm newisɨk ek, te laplap ham mewenkɨkɨwek ninaan mɨrak. Jisas ketpor, “Yi eisiupenɨwek laplap einaiwɨrek ekno.”
44 Aquele que tinha morrido saiu, tendo os pés e as mãos amarrados com ataduras e o rosto envolto num lenço. Então Jesus lhes ordenou:
45 Mɨt miyapɨr yapɨrwe ne Isrel kerek epei nan nɨr Maria, hɨr nɨr menmen Jisas kɨrɨakem, te hɨr han kitet hɨrak Mɨtɨk kerek God keriuwetek kan tɨ ik.
45 Muitos dos judeus que tinham vindo visitar Maria, vendo o que Jesus havia feito, creram nele.
46 Au, mɨt han pɨke nen natɨp mɨt ne Farisi me menmen Jisas epei kɨrɨakem.
46 Outros, porém, foram até os fariseus e lhes contaram o que Jesus havia feito.
47 Te mɨt ne Farisi netike mɨt iuwe ne pris netike mɨt ne kaunsil hɨr nererik natɨp nar ik: “Haiu emrɨak mekam? Hɨrak epei kɨrɨak menmen iuwe mar im!
47 Então os principais sacerdotes e os fariseus convocaram o Sinédrio e disseram: — O que estamos fazendo, uma vez que este homem opera muitos sinais?
48 Te haiu mamwisɨk kakrɨak menmen mampar im, te mɨt yapɨrwe nanisesik. Mɨt nanisesik, te mɨt iuwe ne wit Rom nansiuwe ami nanɨnen nanwen wɨnak iuwe ke God hɨr nanɨwaankai haiu mɨt ne Isrel!”
48 Se o deixarmos assim, todos crerão nele; depois, virão os romanos e tomarão não só o nosso lugar, mas a própria nação.
49 Mɨtɨk hak niuk mɨrak Kaiafas, kerek me tito im hɨrak hetpris kinɨn pris yapɨrwe, hɨrak ketpor, “Yi hɨras ap yertei menmen mei kike taau!
49 Mas um deles, Caifás, que era sumo sacerdote naquele ano, advertiu-os, dizendo: — Vocês não sabem nada,
50 Yi ap yertei werek hɨram yaaim te mɨtɨk kiutɨp ik kaki, haiu mɨt yapɨrwe ne weiwɨk me Isrel au.”
50 nem entendem que é melhor para vocês que morra um só homem pelo povo e que não venha a perecer toda a nação.
51 Hɨrak ap katɨp im em me han kɨrak. Au, hɨrak mɨtɨk het pris kerek kinɨn naanmɨpre mɨt en me tito im em, te hɨrak katɨp hɨm kɨre profet kar ik ek: Jisas kaki kakɨkaap mɨt ne Isrel keriyen.
51 Ora, Caifás não disse isto por conta própria, mas, sendo sumo sacerdote naquele ano, profetizou que Jesus estava para morrer pela nação.
52 Hɨr keriyen au, hɨrak kaki te kakri mɨt miyapɨr nɨre nɨkerek yapɨrwe ne God nau nerer wit wit nanɨnen nanɨre mɨt ne weiwɨk miutɨp.
52 E não somente pela nação, mas também para reunir em um só corpo os filhos de Deus, que andam dispersos.
53 Me wɨ in ere maain, mɨt iuwe ne Isrel nimenɨpɨn nanɨnep Jisas.
53 Desde aquele dia, resolveram matar Jesus.
54 Mar keremem te Jisas ap ken kitet yayiwe yaaik ke mɨt ne Judia. Hɨrak kɨnaiwɨri hɨrak ken yaank weinɨk mɨt ap newi en, ken wit hak niuk mɨrak Efraim. In ek hɨrak kau ketike mɨt disaipel nɨrak.
54 Assim sendo, Jesus já não andava publicamente entre os judeus, mas retirou-se para uma região vizinha ao deserto, para uma cidade chamada Efraim, onde permaneceu com os discípulos.
55 Wɨ me mɨt ne Isrel nererik nanɨm menmen han tewenɨn nɨpaa God kenep mɨt ne Isip, hɨram epei man menep. Wɨ me mɨt nererik nanɨm menmen wen au, hɨr mɨt miyapɨr nɨnaaiwɨr wit kɨr nɨniu nen wit Jerusalem me nanwet pris menmen te God kaktɨp hɨr yaain, nanɨr ke hɨm me Moses ketpim.
55 Estava próxima a Páscoa dos judeus, e muitos daquela região foram a Jerusalém antes da Páscoa para se purificar.
56 Hɨr yapɨrwe nɨpiun wit Jerusalem, hɨr nɨnatɨn Jisas. Hɨr neit wɨnak iuwe ke God nɨmɨn ein, hɨr nitehiyan natɨpan, “Yi han kitet mekam? Hawɨr han kitet hɨrak ap te kaknen in kakɨm menmen kaktike mɨt miyapɨr in taau.”
56 Lá, procuravam Jesus e, estando eles no templo, diziam uns aos outros: — O que vocês acham? Ele não virá à festa?
57 Mɨt iuwe pris netike mɨt ne Farisi epei natɨp mɨt neimɨn nertei Jisas keit nein, te hɨr enɨnen nanɨtpor te mɨt iuwe nanɨno nantɨwek his nankɨp.
57 Ora, os principais sacerdotes e os fariseus haviam ordenado que, se alguém soubesse onde ele estava, o denunciasse, para que pudessem prendê-lo.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar João 11, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.