Gálatas 2
Hɨm Yaaim Me God (AVT) vs VC
1 Maain, tito hiswiyen tekyaait (14) nepei man men, hi Pol hetike mɨtɨk Banabas hawɨr pɨke witet yayiwe wɨniu wen wit Jerusalem. Hi heithis mɨtɨk Taitas hɨrak kan ketikewawɨr.
1 Catorze anos mais tarde, subi outra vez a Jerusalém com Barnabé, levando também Tito comigo.
2 Hi hen ein hentar God keteikno hɨrak hanhan hi ano. Hi hen hatɨp mɨt ein hɨm yaaim hi hatɨp mɨt em herer wit wit hatɨp mɨt ap ne weiwɨk me Isrel em, te hi ap atɨp mɨt yapɨrwe rem au. Hi atɨp mɨt iuwe ne weiwɨk miutɨp me God ein keriyen. Hi hanhan hɨr enwenhi hɨm yaaim hi hatɨp mɨt em. Hi hɨnaain te menmen nɨpaa hi hɨrɨakem, o in ek hi hɨrɨakem hɨram mɨre menmen weinɨm hentar hɨr ap newenauhi hɨm hi hetpim.
2 E subi em conseqüência de uma revelação. Expus-lhes o Evangelho que prego entre os pagãos, e isso particularmente aos que eram de maior consideração, a fim de não correr ou de não ter corrido em vão.
3 Taitas wariyakɨt kai, hɨrak ke Grik, hɨrak ap ke Isrel au, te hɨr mɨt iuwe ein ap natɨp hɨr enrekir yɨnk kɨrak te hɨrak kakre mɨt ne Isrel hɨr nantikerek nanu niutɨp au.
3 Entretanto, nem sequer meu companheiro Tito, embora gentio, foi obrigado a circuncidar-se.
4 Haiu mɨt matɨp me menmen im mentar mɨt han hɨr nemipɨn nare hɨr naiu yinan, te hɨr ap nises hɨm me Krais werek au. Hɨr hanhan nerekir Taitas yɨnk kɨrak. Mɨt in hɨr epei nan nau nɨmɨn ke haiu mɨt haiu mepɨtari menmen hɨr nisesim. Hɨr nɨre mɨt enun newenainaan me menmen yaaim haiu misesim. Haiu mɨnaaiwɨr hɨm lo me Moses me nɨpaa ein mɨt ne Isrel nisesim mentar haiu metike Krais Jisas mau niutɨp. Te mɨt han in hanhan neriyei haiu emises hɨm lo me Moses me nɨpaa ein, te haiu pɨke mamu enum mamises hɨm me nɨpaa ein mamre mɨt nau nekre wɨnak enuk ke gavman.
4 Mas, por causa dos falsos irmãos, intrusos - que furtivamente se introduziram entre nós para espionar a liberdade de que gozávamos em Cristo Jesus, a fim de nos escravizar -,
5 Haiu ap mises han kɨr mei kike au, te haiu naanempri hɨm yaaim me Krais werek werek, te yi ap eiyises hɨm ham enum mei mɨr mamtikerem au.
5 fomos, por esta vez, condescendentes, para que o Evangelho permanecesse em sua integridade.
6 Mɨt ein hɨr mɨt niuk mɨr iuwe ninɨn mɨt han. (Hi han kitet hɨr iuwe hɨram menmen weinɨm hentar God hɨrak han kitet haiu mɨt yapɨrwe haiu mɨpɨran.) Hɨr mɨt niuk mɨr iuwe en, hɨr ap netpo hɨm meiyam hɨr mɨt enisesim me hɨm hi hatɨp mɨt em au.
6 Quanto aos que eram de autoridade - o que antes tenham sido não me importa, pois Deus não se deixa levar por consideração de pessoas -, estas autoridades, digo, nada me impuseram.
7 Hɨr nertei God keweto hɨm yaaim kehimɨtena keriuweta hi hatɨp mɨt ap ne Isrel hɨm mɨrak, har ke God kehimɨtan Pita hɨrak katɨp mɨt ne Isrel hɨm yaaim me Krais.
7 Ao contrário, viram que a evangelização dos incircuncisos me era confiada, como a dos circuncisos a Pedro
8 Nɨpaa God kɨkaap Pita hɨrak kewepyapɨr hɨm yaaim mɨrak men mɨt ne Isrel. Mar im, hɨr nertei God kekepa kehimɨtena hi hatɨp mɨt ap ne Isrel hɨm mɨrak yaaim.
8 {porque aquele cuja ação fez de Pedro o apóstolo dos circuncisos, fez também de mim o dos pagãos}.
9 Hɨr epei nertei menmen yaaim God kerekyewem kehimɨtena hi hatɨp mɨt hɨm mɨrak yaaim, mɨt iuwe ne weiwɨk miutɨp me God neit wit Jerusalem, Jems, Sifas, tetike Jon hɨrakɨt teketawɨrhis teteiknawɨr hɨram yaaim te hawɨr wen wit kerek mɨt ap ne Isrel newiyen, hawɨr wetpor hɨm me God, hɨr nanɨno wit kerek mɨt ne Isrel newiyen hɨr netpor hɨm me God.
9 Tiago, Cefas e João, que são considerados as colunas, reconhecendo a graça que me foi dada, deram as mãos a mim e a Barnabé em sinal de pleno acordo:
10 Hɨr netpawɨr hɨm miutɨp im keremem. Hɨr hanhan haiu mɨt mamɨt pewek mamsiuwerem mamno mɨt enun netenen menmen au hɨr nau neit Judia. Menmen im hi hanhanem, te hi hɨrɨakem.
10 iríamos aos pagãos, e eles aos circuncidados. Recomendaram-nos apenas que nos lembrássemos dos pobres, o que era precisamente a minha intenção.
11 Hi hetike Pita hawɨr watɨp mɨt hɨm me God miutɨp keremem, te maain wɨ Pita kan wit Antiok kɨr mɨt en, hi henerek herp ninaan mɨrak hentar hɨrak kɨrɨak menmen miutɨp enum.
11 Quando, porém, Cefas veio a Antioquia, resisti-lhe francamente, porque era censurável.
12 Hi henerek hentar menmen miutɨp im. Nɨpaa mɨtɨk Jems keriuwet mɨt han nen wit Antiok. Pita kɨpaam menmen ere in ketike mɨt ap ne weiwɨk me Isrel. Maain mɨt kerek Jems keriuweti nan nɨpiun Antiok, Pita kɨnaaiwɨr mɨt ap ne Isrel ap kaam menmen ketikeri kentar hɨrak kɨnaain mɨt in ne Jerusalem. Hɨr wen nises hɨm me Moses kerek nɨpaa matɨp mɨt kerek nises hɨm me God hɨr enrekir yɨnk kɨr, te Pita han kitet hɨr nanɨnerek nanɨntar hɨrak ap kises hɨm me Moses au.
12 Pois, antes de chegarem alguns homens da parte de Tiago, ele comia com os pagãos convertidos. Mas, quando aqueles vieram, retraiu-se e separou-se destes, temendo os circuncidados.
13 Mɨt han ne weiwɨk me Isrel nepu in, hɨr nɨpaam menmen ere in netike mɨt ap ne Isrel, hɨr nɨrɨak enum nɨnaaiwɨr mɨt en netike Pita. Banabas hɨrak kɨrek, te hɨrak kises enum, hɨrak ap kaam menmen ketikeri au. Hɨrak kɨnaiwɨri.
13 Os demais judeus convertidos seguiram-lhe a atitude equívoca, de maneira que mesmo Barnabé foi levado por eles a essa dissimulação.
14 Hi hertei hɨr ap nises hɨm yaaim me God werek werek au, te hi hatɨp Sifas me ninaan me mɨt miyapɨr yapɨrwe, hi hetpɨwek har ik: “Ti mɨtɨk ke weiwɨk me Isrel, te ti ap hises menmen mɨt ne Isrel au. Ti hises menmen har ke mɨt ap ne Isrel hɨr nisesim. Ti henmak te in ek heriuwe menmen ti hisesim hɨnaaiwɨr mɨt ap ne Isrel, ti hari han kɨr te hɨr enises menmen mɨt ne Isrel nɨrɨakem a? Nɨpaa ein ti hɨrekes ap hisesim au. Ti hɨnaain mɨt ne Jems epei nan keriyen.”
14 Quando vi que o seu procedimento não era segundo a verdade do Evangelho, disse a Cefas, em presença de todos: Se tu, que és judeu, vives como os gentios, e não como os judeus, com que direito obrigas os pagãos convertidos a viver como os judeus?
15 Haiu mɨt kerek miyerer ninai, haiu mɨt ne Isrel. Haiu ap mar ke mɨt nerer wit wit ap ne weiwɨk me Isrel kerek haiu matɨp hɨr ap nises hɨm me Moses.
15 Nós, judeus de nascença, e não pecadores dentre os pagãos,
16 Haiu mertei God katɨp mɨt han hɨr yaain kaktorhis nentar hɨr nises hɨm lo me Moses au. Hɨrak kaktɨp hɨr yaain kaktorhis kakɨntar hɨr nises Jisas Krais. Haiu mɨt mises Jisas Krais kerekek, te God han kitet haiu yaain kaktaihis. Haiu mises menmen hɨm lo me Moses metpaiyem, te haiu mɨre yaain taau. God ap katɨp mɨtɨk kiutɨp yaaik kaktɨwekhis kakɨntar hɨrak kɨrɨak menmen hɨm lo me Moses metpim auye!
16 sabemos, contudo, que ninguém se justifica pela prática da lei, mas somente pela fé em Jesus Cristo. Também nós cremos em Jesus Cristo, e tiramos assim a nossa justificação da fé em Cristo, e não pela prática da lei. Pois, pela prática da lei, nenhum homem será justificado.
17 Haiu hanhan God kaktɨp haiu yaain kaktaihis kakɨntar haiu mises Krais kerekek. Te God au katɨp haiu emises hɨm me Moses te hɨrak kaktaihis, haiu mɨrɨak menmen enum. Haiu emweikɨn sip emwet hɨm me Moses, te haiu mamises hɨm me Krais, te menmen im meteikɨn Krais hɨrak kenipai haiu mɨrak enum. Hɨm im hɨram yaaim a? Taauye! Krais ap kenipai haiu mɨrɨak enum au. Hɨrak kerekek kekepai haiu mises hɨm me God werek werek hɨrak kaktaihis.
17 Pois, se nós, que aspiramos à justificação em Cristo, retornamos, todavia, ao pecado, seria porventura Cristo ministro do pecado? Por certo que não!
18 Hi nɨpaa eweikɨn sip ewet hɨm lo Moses nɨpaa kewisɨm, te in ek hi pɨke ehisesim, hi heteikɨn mɨt hɨm me Moses hɨram wen mamkepa God kaktauhis, te hi hɨrɨak enum.
18 Se torno a edificar o que destruí, confesso-me transgressor.
19 Nɨpaa hi hises hɨm me God nɨpaa Moses kewet haiu mɨt em, hi hertei hi enuk God kakrewaank te hi hahi. Te Krais hɨrak kekrehɨr kai, God kewaankek hɨrak kaa kentar nu tentarakɨt. Hɨram mar ke hi haa hetikerek, te hɨm lo me Moses ap naanmɨprau au. Te in ek hi hises han kai, te hi hises God.
19 Na realidade, pela fé eu morri para a lei, a fim de viver para Deus. Estou pregado à cruz de Cristo.
20 Te in ek hɨram mar ke hi ap hepu au, hi haa. Te Krais hɨrak kekrehɨr kai kekepa hi hepu. In ek hi hepu, te menmen hi hɨrɨakem hi han kitet God Nɨkan kɨrak Jisas kerek nɨpaa han tewenɨna kaa, hɨrak kakɨkepa hi etike God hawɨr waukiyakɨt wawu han kiutɨp.
20 Eu vivo, mas já não sou eu; é Cristo que vive em mim. A minha vida presente, na carne, eu a vivo na fé no Filho de Deus, que me amou e se entregou por mim.
21 Hi ap heweikɨn sip ewet hɨm yaaim me Krais henip menmen yaaim God kerekyaiyem hɨram weinɨm au. God kaktɨp mɨt hɨr yaain nentar hɨr nises hɨm mɨrak nɨpaa Moses kewet haiu mɨt em, te nɨpaa Krais ap kan au. Hɨm me Moses mekepai te God kaktɨp haiu yaain taau. Krais kaa weinɨm au. Hɨrak kerekek kɨrɨak God katɨp haiu mɨt haiu yaain. Hɨm nɨpaa kerek Moses kewisɨm hɨram taauye!
21 Não menosprezo a graça de Deus; mas, em verdade, se a justiça se obtém pela lei, Cristo morreu em vão.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Gálatas 2, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.