Atos 22
Hɨm Yaaim Me God (AVT) vs NAA
1 Hɨrak ketpor kar ik: “Nai yinan mɨt iuwe, mɨt nai ne watiu, yi eiyɨmtau hɨm hi hetpiyem te yi ap aitɨp hi hahi.”
1 — Irmãos e pais, escutem agora o que tenho a dizer em minha defesa.
2 Hɨr nemtau Pol ketpor keriuwe hɨm mɨr Hibru, hɨr nekintɨp wɨre wɨre te Pol wen ketpor kar ik:
2 Quando ouviram que Paulo lhes falava em língua hebraica, fizeram mais silêncio ainda. Paulo continuou:
3 “Hi hetpi werek. Hi ke weiwɨk me Isrel, miye pai wina weit wit Tasas ke provins Silisia te hi han hau in ere hi iuwe. Mɨtɨk iuwe niuk mɨrak Gameliel keteikno menmen markeik te hi hises hɨm me Moses kerek nɨpaa maamrer nai nisesim. Hi hises menmen im hises God iuwe har ke yi mɨt in yi yisesim.
3 — Eu sou judeu, nasci em Tarso da Cilícia, mas fui criado nesta cidade e aqui fui instruído aos pés de Gamaliel, segundo o rigor da Lei de nossos antepassados, sendo zeloso para com Deus, assim como todos vocês o são no dia de hoje.
4 Hi hewaank mɨt enipi hɨr naa nentar hɨr nises hɨm me Krais. Hi esenkek his hɨt me mɨt miyapɨr hatɨp mɨt plisman hɨr newɨri nekre wɨnak enuk.
4 Persegui este Caminho até a morte, prendendo homens e mulheres e lançando-os na cadeia.
5 Mɨtɨk iuwe pris kinɨn naanmɨpre mɨt pris han hɨrak ketike mɨt iuwe ne kaunsil hɨr nanwepyapɨr hi hatɨp werek. Nɨpaa hɨr neweto tɨwei hɨr newisɨk ken mɨt han ne weiwɨk maiu neit Damaskas te hi epei hen en ehɨthis mɨt miyapɨr kerek nises hɨm me Krais, hi hesenkeki heriyei heri hen Jerusalem te mɨt iuwe en nanɨp.
5 Disto são testemunhas o sumo sacerdote e todos os anciãos. Deles eu recebi cartas para os irmãos judeus de Damasco, e fui até lá para trazer amarrados a Jerusalém os que também lá estivessem, para serem punidos.
6 “Hi wen hepno menep Damaskas wepni kau nɨmɨniuwe, wasenum si meke nepni man mɨr mewenkɨka.
6 — Ora, aconteceu que, enquanto eu viajava, já perto de Damasco, quase ao meio-dia, repentinamente, uma grande luz do céu brilhou ao redor de mim.
7 Hi henkewɨn hɨwaai tɨ hi hemtau hɨm ke mɨtɨk ketpo, ‘Sol, Sol ti henmak te ti herewaank?’
7 Então caí por terra, ouvindo uma voz que me dizia: “Saulo, Saulo, por que você me persegue?”
8 Hi pɨke hitɨwekhi, ‘Mɨtɨk Iuwe ti keimɨn?’ Hɨrak kar ik: ‘Hi Jisas ke Nasaret kerek ti herewaank.’
8 Perguntei: “Senhor, quem é você?” Ao que me respondeu: “Eu sou Jesus, o Nazareno, a quem você persegue.”
9 Mɨt nan netikewa nɨr si te ap nemtau hɨm ke mɨtɨk werek werek au.
9 — Os que estavam comigo viram a luz, sem, contudo, perceber o sentido da voz de quem falava comigo.
10 “Hi hitɨwekhi har ik: ‘Mɨtɨk Iuwe ti hanhan hi erɨak mekam?’ Hɨrak kar ik: ‘Ti ekrit eno wit Damaskas. Ti ehɨt ein te mɨtɨk kaknen kakɨtput menmen God kakɨhimɨtanem ti erɨakem.’
10 Então perguntei: “Senhor, o que devo fazer?” E o Senhor me disse: “Levante-se, entre em Damasco, onde lhe dirão tudo o que você precisa fazer.”
11 Hi ap hɨr ein ein hentar si epei mɨr iuwe hi nanamɨr toto te mɨt nan netikewa netauhis neriya haiu mariyan men Damaskas.
11 Tendo ficado cego por causa da intensidade daquela luz, guiado pela mão dos que estavam comigo, cheguei a Damasco.
12 “Mɨtɨk hak kau en niuk mɨrak Ananaias. Hɨrak mɨtɨk yaaik kises hɨm me Moses te mɨt yapɨrwe ne weiwɨk maiu ein hɨr han kitet natɨp hɨrak yaaik.
12 — Um homem chamado Ananias, piedoso conforme a Lei, tendo bom testemunho de todos os judeus que ali moravam,
13 Mɨtɨk ik kan kerp kerepta ketpo kar ik: ‘Kai yinak Sol, ti pɨke ehɨr ein ein.’ Hɨrak katɨp epei au, wasawas hi hɨr ein ein te hi hɨrek.
13 veio procurar-me e, chegando perto de mim, disse: “Irmão Saulo, recupere a visão!” Nessa mesma hora, recuperei a visão e olhei para ele.
14 Hɨrak ketpo kar ik: ‘Mɨtɨk Iuwe God ke maamrer naiu hɨrak kehimɨtenut te ti ertei menmen hɨrak hanhan kakrɨakem, kehimɨtenut ti hɨr Mɨtɨk Yaaik kerek kɨrɨak menmen me God, ti epei hemtau hɨrak ketput keriuwe hɨm mɨrak.
14 Então ele disse: “O Deus de nossos pais escolheu você de antemão para conhecer a vontade dele, ver o Justo e ouvir a voz dele.
15 Maain ti eno etɨp mɨt miyapɨr yapɨrwe ewepyapɨr menmen ti epei hemtewem epei hɨrem.
15 Porque você terá de ser testemunha dele diante de todos, anunciando as coisas que você tem visto e ouvido.
16 In ek ti ap ehu au emɨt! Ti ekrit te hi ekɨrit. Ti enɨne Mɨtɨk Iuwe God ehitɨwekhi te hɨrak kakɨsak menmen enum ti hɨrɨakem.’
16 E agora, o que está esperando? Levante-se, receba o batismo e lave os seus pecados, invocando o nome dele.”
17 “Hɨrak ketpo epei au, hi pɨke hen wit Jerusalem. Hi heit wɨnak iuwe ke God in hi hitehi God menmen. Hi hitehi God menmen, hi hepu hi hɨr menmen mar ke hi hɨtyak,
17 — Quando voltei para Jerusalém, enquanto orava no templo, sobreveio-me um êxtase,
18 Mɨtɨk Iuwe Krais ketpo kar ik: ‘Ti ekrit waswas enaaiwɨr wit Jerusalem entar mɨt miyapɨr in ap enɨmtau hɨm ti etporem me hi.’
18 e vi o Senhor. Ele me disse: “Ande logo e saia imediatamente de Jerusalém, porque não aceitarão o seu testemunho a meu respeito.”
19 Hi pɨke hetpɨwek har ik: ‘Mɨtɨk Iuwe, hɨr epei nertei hi epei hen herer wit wit wɨnak mɨt nererik nekine hɨm me Moses nekrerem, hi hen en heithis mɨt miyapɨr hɨr nises hɨm mit, hi hanɨp.
19 Eu respondi: “Senhor, eles bem sabem que eu ia de sinagoga em sinagoga, prendendo e açoitando os que criam em ti.
20 Nɨpaa mɨt nenep mɨtɨk kewepyapɨr hɨm mit niuk mɨrak Stiven hi herp menep atɨp hɨram yaaim te hɨr nakɨp kaa. Hi hetenen laplap saket me mɨt hɨr newɨr nan nakɨp. Hi etpor menmen mit hɨr enɨmtewem.’
20 Quando se derramava o sangue de Estêvão, tua testemunha, eu também estava presente, consentia nisso e até guardei as capas dos que o matavam.”
21 Au, Krais pɨke ketpo kar ik: ‘Hɨram menmen weinɨm. Hɨr ap te nanɨmtau hɨm mit au. Ti eno entar hi eriuwetit ti eno yanɨmɨn ewepyapɨr hɨm mai mamno mɨt ap ne weiwɨk me Isrel.’”
21 Mas ele me disse: “Vá, porque eu o enviarei para longe, aos gentios.”
22 Mɨt yapɨrwe ein nemtau Pol ere hɨrak katɨp menmen me hɨrak kewepyapɨr hɨm me mɨtɨk iuwe katɨp mɨt ap ne weiwɨk me Isrel ketporem. Hɨrak ketpor menmen im, hɨr han enuk nɨnap hɨm iuwe nar ik: “Yi eikɨp eki. Yi ap eiwisɨk kaku tɨ au ekɨt!”
22 Até este ponto a multidão ficou ouvindo. Mas, quando Paulo disse isso, começaram a gritar bem alto: — Fora com ele! Mate-o, porque ele não merece viver!
23 Hɨr nɨnap newep laplap mɨr neteikɨn hɨr han enuk wɨsenuk newɨr toni waniu (o win) men niu.
23 Enquanto eles gritavam, tiravam as suas capas e jogavam poeira para o ar,
24 Hɨr newɨr toni waniu (o win) men niu, mɨtɨk iuwe ofisa ke ami katɨp mɨt nɨrak neithis Pol neriyaak neiyɨk nanɨno nɨmɨn, hɨr nankɨp nanriuwe nɨpɨn ere hɨrak kakwepyapɨri nenmak te mɨt ne Isrel en nɨnap nesiuwe hɨm marim.
24 o comandante ordenou que Paulo fosse recolhido à fortaleza e que, sob açoite, fosse interrogado para saber por que motivo estavam gritando assim contra ele.
25 Hɨr netɨwekhis neriyaak neiyɨk nen nesenkɨkwek his mɨrak te hɨr nankɨp. Hɨr nesenkek his mɨrak nankɨp, Pol katɨp mɨtɨk kerek naanmɨpre 100 mɨt ne ami kitɨwekhi kar ik: “Hɨm mɨt iuwe ne Rom hɨr newisɨm matɨp hɨram yaaim te mɨt nanɨnep mɨtɨk kerek keit tɨwei yaan mewik kar ke mɨt ne wit Rom, te hɨr newisɨk ken wɨnak ke masistret wen au, hɨrak ap katɨp hɨrak enuk au?”
25 Quando o estavam amarrando com correias, Paulo perguntou ao centurião que ali estava: — Será que vocês têm o direito de açoitar um cidadão romano, sem que ele tenha sido condenado?
26 Mɨtɨk ik kemtau hɨm im Pol ketpɨwekem epei au, hɨrak ken kɨr mɨtɨk iuwe kɨrak hɨrak ofisa ke ami ketpɨwek kar ik: “Ti hɨrɨak menmen enum. Mɨtɨk eik e hɨrak ketenen tɨwei yaan mewik kɨre mɨtɨk ke Rom.”
26 Ouvindo isto, o centurião procurou o comandante e lhe disse: — Que é isso que o senhor está prestes a fazer? Saiba que aquele homem é cidadão romano.
27 Hɨrak katɨp epei au, mɨtɨk iuwe ofisa ke ami kan kɨr Pol kitɨwekhi kar ik: “Ti etpo ti hetenen tɨwei namba mewik kar ke mɨt ne Rom o au?” Pol kar ik:, “O, hi hetenen tɨwei har ke mɨt ne Rom.”
27 Então o comandante veio e perguntou a Paulo: — Diga-me uma coisa: você é romano? Paulo respondeu: — Sou.
28 Mɨtɨk iuwe ofisa eik ketpɨwek, “Hi epei hewɨr pewek yapɨrwe te hi heit tɨwei yaan mewik hɨram matɨp hi hɨre mɨtɨk ke Rom.” Pol kar ik: “Miye wina te hi hɨre mɨtɨk ke Rom hentar miye haai hɨr netenen tɨwei namba mewik hɨr nɨre mɨt ne Rom.”
28 E o comandante disse: — Eu tive de gastar muito dinheiro para conseguir essa cidadania. Ao que Paulo respondeu: — Pois eu a tenho de nascença.
29 Wasenum mɨt kerek nankɨp nanitɨwekhi menmen hɨr nɨrɨr noknɨnan nenpɨn nekeipnɨwek. Mɨtɨk iuwe ofisa eik kɨnaain kentar hɨrak kertei Pol ketenen tɨwei kar ke mɨtɨk ke Rom, hɨrak kesak hɨm lo me Rom hɨrak epei kesenkekik keriuwe sen. Mɨt iuwe ne Rom neriuwesɨs mɨt nanrɨak menmen im me mɨt ne Rom.
29 Imediatamente se afastaram os que iam interrogá-lo com açoites. O próprio comandante ficou com medo quando soube que Paulo era romano, porque tinha mandado amarrá-lo.
30 Mɨtɨk iuwe ofisa hanhan kertei werek menmen mɨt ne Isrel hɨr nesiuwe hɨm Pol, te wɨ ham hɨrak katɨp mɨt nɨrak nenke sen me Pol, hɨrak kesiuwe mɨtɨk ken katɨp mɨt iuwe pris netike mɨt han en ne kaunsil nanrerik nanu. Epei au, hɨrak keithis Pol keiyɨk ken kewisɨk kerp ninaan me mɨt ne kaunsil ketpor menmen.
30 No dia seguinte, querendo certificar-se dos motivos por que Paulo vinha sendo acusado pelos judeus, o comandante o soltou e ordenou que se reunissem os principais sacerdotes e todo o Sinédrio. E, mandando trazer Paulo, apresentou-o diante deles.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 22, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.