Marcos 6
Mark in Nend (ANH_PBT) vs NVT
1 Mach, Jisasɨv sezɨrmen aiampɨra mban erere Jisasɨnd aiampɨra ondo handɨh omŋgɨmar.
1 Jesus deixou essa região e voltou com seus discípulos para Nazaré, cidade onde tinha morado.
2 We ñi Yakŋ Ohɨrand Yuŋk Wɨr Ñɨñɨnd haŋ Jisasɨv Yakŋ Ohɨrand marɨvai oram mbanɨmb ahevohe ñi ondo ake ya sɨkamar. Ya sɨkazand osa anchɨ hamb ya mbɨkɨr han njɨhamŋgɨz ndɨŋ zɨŋɨmb pɨrorɨŋgaz kamŋgɨmar. Wɨram mban njɨhi imbɨr ya sɨkahɨnd han uñɨmb eŋgwandeŋgwi arɨmŋgɨmar. Ave njɨhi ohɨra kɨvah hɨrañɨñ ntɨŋ ŋaŋɨnd hanez uñɨmb ndɨn eŋgwandeŋgwi arɨmŋgɨmar. Ave wɨram mbanamb nzɨhanave mbɨkɨr ntɨŋ aŋkarɨpɨr sɨj arɨmŋgɨmar.
2 No sábado seguinte, começou a ensinar na sinagoga, e muitos dos que o ouviam se admiraram e perguntavam: “De onde vem tanta sabedoria e poder para realizar esses milagres?
3 Arɨ wɨram mban warɨrɨŋ arɨmŋgɨmar. Ndɨn wɨram oram asazɨnd arɨmŋgɨmar. Ndɨn Mariand nor arɨmŋgɨmar. Mbɨkɨr runjɨr han Jems Josep Judas mach Saimon arɨmŋgɨmar. Mbɨkɨr runjɨr nanch kɨra hambez arɨŋmen mbanɨmbon ñɨmŋgi arɨmŋgɨmar. Ave ndɨn mpɨ pɨr re emakoraŋgwɨmŋgɨmar.
3 Não é esse o carpinteiro, filho de Maria e irmão de Tiago, José, Judas e Simão? Suas irmãs moram aqui, entre nós”. E sentiam-se muito ofendidos.
4 Az Jisasɨv ya han njɨhame kamar. Osa anchɨ aiampɨra emŋgemŋgand hamb wɨram Yakŋ Ohɨrand ya injambɨr ahe kahɨnd hand ensa han ŋambiahamŋgɨj amar. Osa anchɨ mbɨkɨr aiampɨrand hamb mbɨ nend amar. Untɨm pamɨnd mbɨkɨr mach mbɨkɨr zɨŋgɨr hambez ensa mbɨkɨr han mɨŋambiahamŋgɨrɨm amar.
4 Então Jesus lhes disse: “Um profeta recebe honra em toda parte, menos em sua cidade e entre seus parentes e sua própria família”.
5 Mach, Jisasɨv handɨh ñi ntɨŋ aŋkarɨpɨr ohɨron mɨŋam. Mbɨ osa anchɨ mahororɨnsɨnd pamuh pamuh han mbɨkɨr omanaka insɨŋ ŋgamam mahoror mbɨndɨŋ han omanenta sɨmar.
5 Por isso, não pôde realizar milagres ali, exceto pôr as mãos sobre alguns enfermos e curá-los.
6 Mbɨ waz aiampɨra ondond hamb njɨhi aŋkarɨpɨr njɨhamɨmah ramŋgɨz handɨv mbɨ njɨhi osapɨr njɨhakɨramamar. Ave mach, mbɨ aiampɨra han erere aiampɨra emŋgemŋga ikwɨm ñɨmŋgi handɨh we ndandand ya sɨkanj.
6 E ficou admirado com a incredulidade daquele povo. Então Jesus percorreu diversos povoados, ensinando a seus moradores.
7 Mach ave, mbɨ ŋaiahe sezɨr oman ŋkiŋkiŋg undɨmaj han oreŋgɨz aimŋgɨmar. Aimŋgɨz Jisasɨv ndɨŋ undɨmaj undɨmaj rar omŋgɨz are kamar. Nzɨ andɨŋ ensa ohɨra aŋkarɨpɨr itɨ kɨvah kiaŋgworaŋgwaŋgwɨndɨv ndɨh eŋgwin amar. Amɨ oŋɨn are aipa mporor ndand han, amɨ han imbɨr hɨrondɨramŋgɨn amar. Amɨ mɨrupɨr hɨrɨmbɨvar amar. Kɨrɨm imɨn osapɨr undɨmaj han hɨramŋgɨmɨn amar. Pamuh pamuh mach amar. Hanɨhan emŋga han, eŋka, aŋan, nsɨham nor, han hɨromŋgɨmɨn amar. Mach, amɨ aiampɨra emŋgaŋ ahevɨkɨrore oram unchaŋ ahevondɨramŋgɨn han oram haŋam ñɨmbar amar. Oram haŋ ñɨñ ndem aiampɨra han etoŋɨn are oram han ererɨvar amar. Az aiampɨra emŋgand hamb andɨŋ ŋɨmbi oram mbɨndɨŋ hɨro mah randɨramŋgi han, ave amandɨŋ ya njɨhamɨmah randɨramŋgi han, mach aiampɨra han erere etovar amar. Etoŋɨn are isarur han andamaka amandɨŋ ñɨndari kehan ŋɨmbunjɨnzɨŋge etovar amar. Mach, osa anchɨ aiampɨrand hamb han we kandɨramŋgi amar. Arɨ enta opɨha sɨrɨŋ arɨŋ enta mban mbɨrame etomŋgi arar kandɨramŋgi amar. Ave Jisasɨv ndɨŋ kamar. Amɨ undɨmaj undɨmaj rar ovar amar. Az mbɨ ŋondɨrahe ramŋgɨmar.
7 Reuniu os Doze e começou a enviá-los de dois em dois, dando-lhes autoridade para expulsar espíritos impuros.
8 — ausente —
8 Instruiu-os a não levar coisa alguma na viagem, exceto um cajado. Não poderiam levar alimento, nem bolsa de viagem, nem dinheiro.
9 — ausente —
9 Poderiam calçar sandálias, mas não levar uma muda de roupa extra.
10 — ausente —
10 Disse ele: “Onde quer que forem, fiquem na mesma casa até partirem da cidade.
11 — ausente —
11 Mas, se algum povoado se recusar a recebê-los ou a ouvi-los, ao saírem, sacudam a poeira dos pés como sinal de reprovação”.
12 Mbɨ we osa anchɨ aiampɨra emŋgemŋgand han ya eŋgweŋgw kamŋganj. Amɨ mpɨ itɨmaivar arɨmŋganj.
12 Então eles partiram, dizendo a todos que encontravam que se arrependessem.
13 Ave mbɨ itɨ kɨvah akŋ han kiaŋgworaŋgw osa anchɨ mahororɨnsɨnd han mbɨŋgɨr yamb haŋ ampɨhambɨh mahoror mbɨndɨŋ han omanenta sɨmŋganj.
13 Expulsaram muitos demônios e curaram muitos enfermos, ungindo-os com óleo.
14 Mach ave, osa anchɨ hamb utuhutuh Jisasɨv sɨmar handɨv yaya kamŋgɨmar. Avɨz anɨŋnsar ohɨra Herotɨv ya han njɨhamɨmar. Osa anchɨ hanaveaŋg Jisasɨndɨv kamŋgɨmar. Ndɨnɨh Jon, wɨram osa anchɨ han yambɨŋ ŋazɨkŋirɨŋgwɨŋgw ŋambiahahɨnd arɨmŋgɨmar. Mbɨ maz Yakŋ Ohɨrav ndɨn ekwaŋg ŋambiahar arɨmŋgɨmar. Handɨv mbɨ ntɨŋ aŋkarɨpɨr ŋaŋmbɨri arɨmŋgɨmar.
14 Logo o rei Herodes ouviu falar de Jesus, pois todos comentavam a seu respeito. Alguns diziam: “João Batista ressuscitou dos mortos. Por isso tem poder para fazer esses milagres”.
15 Mach, hanaveaŋg ndɨn Elaija arɨmŋgɨmar. Mach, hanaveaŋg ndɨn wɨram eŋambɨr Yakŋ Ohɨrand ya injambɨr ahe kahɨnd emamp arɨmŋgɨmar.
15 Outros diziam: “É Elias”. Ainda outros diziam: “É um profeta, como os profetas de antigamente”.
16 Mach, osa anchɨ hamb Jisasɨndɨv kamŋgɨz Herotɨv han njɨhame kamar. Jonɨnd ŋgwɨrɨmb mɨŋam akoken han Yakŋ Ohɨrav ndɨn ekwaŋg ŋambiahar toh amar.
16 Quando Herodes ouviu falar de Jesus, disse: “João, o homem a quem decapitei, voltou dos mortos!”.
17 Eŋambɨr haŋ Herotɨv mbɨkɨr ranɨr Filipɨnd anchɨ han ŋoke ŋe mbondɨv hɨrañɨmar. Anchɨ kehand ensa han Herodias. Mach, Jonɨmb han njɨhame Herotɨh kamar. Amɨ aranarɨnd anchɨ ŋoke amondɨv hɨrañɨn han, han enta kɨvah mɨŋ amar. Handɨv Yakŋ Ohɨrav chonj ohɨra ŋgamɨmar amar. Avɨz Herodiasɨv han njɨhamɨz mbɨkɨr mpɨ hamb Jonɨh pɨr razand ndɨn pɨrɨtɨm emamp uŋganj. Mbɨ ndɨn mamta orɨŋɨn arar ndeaŋg, kɨrɨm nend. Az Herotɨv Herodiasɨv imbɨr ñɨz are mbɨkɨr aŋkwɨnd han kaz we Jonɨh aŋgwore ŋe hɨrohe oram kɨvahɨŋ ŋgame kɨrɨpa aŋkarɨpɨrɨŋ kɨravɨhamŋgɨmar. Avɨz Herotɨv waz Jonɨh wɨram imbɨrpamun. Mbɨ Yakŋ Ohɨrand yaŋam uŋkɨranj. Avɨz Herotɨv ndɨn ezandɨkŋɨnaŋg kɨrɨm ndɨn omanenton werer hɨrañanj. Mbɨ Jonɨnd ya han njɨhame njɨhi osapɨr njɨhakɨramanj. Az Jonɨmb ya han kazand akŋɨn apar njɨhamanj. Ave Herotɨv Jonɨh omanenta wehɨrɨz Herodiasɨv nzɨhanave ndɨn mamta orɨmɨr.
17 O rei havia mandado prender e encarcerar João para agradar Herodias. Ela era esposa de seu irmão, Filipe, mas Herodes tinha se casado com ela.
18 — ausente —
18 João dizia a Herodes: “É contra a lei que o senhor viva com a esposa de seu irmão”.
19 — ausente —
19 Por isso Herodias guardava rancor de João e queria matá-lo, mas não podia fazê-lo,
20 — ausente —
20 pois Herodes o respeitava e o protegia, sabendo que ele era um homem justo e santo. Herodes ficava muito perturbado sempre que falava com João, mas mesmo assim gostava de ouvi-lo.
21 Mach ave, yuŋk emŋga haŋ Herodiasɨv waz Jon mamta ororɨnd empasam hamb ahevakarɨmar. Yuŋk ohɨra Herotɨnd mɨŋɨr hamb ndɨn akarɨmar kehamb ahevakarɨz Herotɨv nchamb ohɨra ŋgamɨmar. Ave mbɨ wɨram kɨra ndɨn gavmand ntɨŋ hɨrawɨmŋganj hamb, mach anɨŋnsar kɨra aŋkwɨnd, mach ohɨra kɨra isupɨr Galilind hanave oreŋgɨz ndɨn pɨŋ aimŋgɨmar. Ai ŋgarɨwi unsa namŋgɨzand Herodiasɨnd nanch hamb ahevai marɨvai insɨmar. Insɨzand Herotɨv wɨram kɨra mbanmen wamŋgɨz imbɨrpam ñɨmar. Mach, marɨvai insɨ mach raz Herotɨv nanchŋɨr han kamar. Amɨ yan utuhutuhɨndɨv kan nan kɨrɨmam eŋgwandarin amar.
21 Finalmente, no aniversário de Herodes, Herodias teve a oportunidade que procurava. Ele deu uma festa para os membros do alto escalão do governo, para seus oficiais militares e para os cidadãos mais importantes da Galileia.
22 — ausente —
22 Sua filha, também chamada Herodias, entrou e apresentou uma dança que agradou muito Herodes e seus convidados. “Peça-me qualquer coisa que deseje, e eu lhe darei”, disse o rei à moça.
23 Ave mbɨ aŋkarɨpɨr kamar. Ñaŋ ohɨra amar. Amɨ yan kan nzɨ ihɨnd isupɨr ohɨra undɨmaj han orake emŋga ihɨnd emŋga nan eŋgwandarin amar.
23 E prometeu, sob juramento: “Eu lhe darei o que pedir, até metade do meu reino!”.
24 Avɨz nanchŋɨr mbanamb ahevohe mɨŋɨrɨh amarɨmar. Nzɨ we kaŋ yan utɨman eŋgwaz amar. Az mbɨkɨr mɨŋɨrɨv kamar. Amɨ Herotɨh kan mbɨ Jonɨnd nsar han ŋe nan eŋgwaz amar.
24 Ela saiu e perguntou à mãe: “O que devo pedir?”. A mãe lhe disse: “Peça a cabeça de João Batista!”.
25 Mach, mbɨ ŋaiahe Herotɨnd pɨŋ aŋɨraŋɨr we kamar. Navɨzandon Jon osa anchɨ han yambɨŋ ŋazɨkŋirɨŋgwɨŋgw ŋambiahahɨnd hand nsar han ŋe torɨŋ ŋgwame yan eŋgwav amar.
25 A moça voltou depressa ao rei e disse: “Quero a cabeça de João Batista agora mesmo num prato!”.
26 Az Herotɨv ya han njɨhamɨz ndɨn mpɨ mbɨkɨr hamb kɨr kɨvah ñɨmar. Avɨz nend. Mbɨkɨr ya aŋkarɨpɨr kamar handɨv njɨhame kamar. Nzɨ aŋkarɨpɨr kaŋ wɨram emŋgemŋga mbanamb ndɨh njɨhamŋgɨndɨŋgi amar. Nzɨ nanchŋɨr mbanand ya han ontavɨzundarin han ampi ohɨra ŋandarin amar.
26 O rei muito se entristeceu com isso, mas, por causa do juramento que havia feito na frente dos convidados, não pôde negar o pedido.
27 Ave mbɨ Jonɨnd nsar han hɨraindɨv kaz aŋkwɨnd emŋga hamb oram kɨvahɨŋ we Jonɨnd ŋgwɨrɨmb han akokamar. Akoke nsar mbɨkɨr han ŋe torɨŋ ŋgwame hɨrai nanchŋɨr han eŋgwamar. Eŋgwaz mbɨ hɨrohe mbɨkɨr mɨŋɨr eŋgwamar.
27 Assim, enviou no mesmo instante um carrasco com ordens de cortar a cabeça de João e trazê-la. Ele decapitou João na prisão,
28 — ausente —
28 trouxe a cabeça num prato e a entregou à moça, que a levou à sua mãe.
29 Mach, Jonɨnd sezɨr hamb yansɨ han njɨhame mbɨ ai yikwɨra mbɨkɨr han ŋe hɨrohe nsɨham mɨn ŋgwamŋgɨmar.
29 Quando os discípulos de João souberam o que havia acontecido, foram buscar o corpo e o colocaram numa sepultura.
30 Mach ave, Jisasɨnd sezɨr hamb ekwaŋg ai ndɨnɨh ntɨŋ mbɨ ŋamŋgɨmar mach ya osa anchɨ sɨkamŋgɨmar handɨv kamŋgɨmar.
30 Os apóstolos voltaram de sua missão e contaram a Jesus tudo que tinham feito e ensinado.
31 Az osa anchɨ hamb mbahon oruh airuh ramŋgɨz, Jisasɨv mbɨkɨr sezɨrmen nzɨhanave unsa han namŋgɨmɨr. Avɨz Jisasɨv ndɨŋ kamar. Aronam osa anchɨ han erere isupɨr wɨram mah haŋ we wɨr ñɨm amar.
31 Jesus lhes disse: “Vamos sozinhos até um lugar tranquilo para descansar um pouco”, pois tanta gente ia e vinha que eles não tinham tempo nem para comer.
32 Ave mbɨ ŋaiahe utɨŋg han ŋe mbon ikumun isupɨr wɨram mah handɨh evahomŋgɨmar.
32 Então saíram de barco para um lugar isolado, a fim de ficarem a sós.
33 Evahomŋgɨzand wɨram akŋ anchɨ akŋ aiampɨra emŋgand emŋgand hamb ndɨŋ wamŋgɨmar. Wamŋgɨz ŋondɨrahe aŋɨrɨmbɨri we mboz isupɨr Jisasɨv sezɨrmen omŋgɨmar handɨhonaŋg ahevɨkɨrorɨmŋgɨmar.
33 Contudo, muitos os reconheceram e os viram partir, e pessoas de várias cidades correram e chegaram antes deles.
34 Ahevɨkɨrore ñɨmŋgɨzand Jisasɨv ahevakare waz wɨram akŋ anchɨ akŋ ohɨra ñɨmŋgɨmar. Mach, Jisasɨv waz osa anchɨ hamb sipsip wɨram anɨŋnsar mbɨ werer hamb mɨñɨm emamp ñɨmŋgɨmar. Handɨv re ndɨn akŋɨn ahaz ŋaiahe ndɨŋ ya akŋ ai akŋ ondo ake sɨkamar.
34 Quando Jesus saiu do barco, viu a grande multidão e teve compaixão dela, pois eram como ovelhas sem pastor. Então começou a lhes ensinar muitas coisas.
35 Sɨke hɨrohe rapɨr hamb ondo ake ŋkwuzand sezɨrɨv ndɨn pɨŋ ai kamŋgɨmar. Rapɨr hamb ndɨh ŋkwumbɨri arɨmŋgɨmar. Isupɨr mban wɨram mah arɨmŋgɨmar.
35 Ao entardecer, os discípulos foram até ele e disseram: “Este lugar é isolado, e já está tarde.
36 Amɨ osa anchɨ han kan aiampɨra emŋgemŋga mach aiampɨra nor ntɨŋɨnd ntɨŋɨnd ikwɨm ñɨmŋgi kehaŋ we unsa han uŋkɨ eŋgwe namŋgɨz arɨmŋgɨmar.
36 Mande as multidões embora, para que possam ir aos campos e povoados vizinhos e comprar algo para comer”.
37 Az Jisasɨv ndɨŋ kamar. Amonaŋg ndɨŋ eŋkwanambar amar. Az kamŋgɨmar. Arɨ 200 silva han hɨrohe uŋkɨ ore hɨrai ndɨŋ eŋkwanam are kan oh a arɨmŋgɨmar.
37 Jesus, porém, disse: “Providenciem vocês mesmos alimento para eles”. “Precisaríamos de muito dinheiro
38 Avɨz ndɨŋ kamar. Amɨ eŋka han nzɨhanave hɨrañɨmŋgɨn amar. We wavar amar. Az mbɨ we eŋka han amehe ai Jisasɨh kamŋgɨmar. Arɨ eŋka han oman ŋkɨpam mach oma uŋguŋg undɨmaj hɨrañɨrɨŋ arɨmŋgɨmar.
38 “Quantos pães vocês têm?”, perguntou ele. “Vão verificar.” Eles voltaram e informaram: “Cinco pães e dois peixes”.
39 Mach, Jisasɨv mbɨkɨr sezɨrɨh kamar. Osa anchɨ han kamŋgɨn, tamar tamar aŋkwezawaw kɨzar ŋkwɨrɨŋ insɨ mbanaŋ ŋgarɨwɨmŋgɨz amar.
39 Então Jesus ordenou que fizessem a multidão sentar-se em grupos na grama verde.
40 Avɨz osa anchɨ hamb tamar tamar aŋkwezawi hanaveaŋg 100 mach hanaveaŋg 50 ŋgarɨwɨmŋgɨmar.
40 Assim, eles se sentaram em grupos de cinquenta e de cem.
41 Mach, Jisasɨv eŋka oman ŋkɨpam hand oma uŋguŋg undɨmaj hand ŋɨmbi ñaŋ sɨhawarohe were Yakŋ Ohɨrah ya imbɨr eŋgwe eŋka han ŋaŋepev sezɨrɨv osa anchɨ han eŋkwanamŋgɨz are ndɨŋ eŋgwamar. Eŋgwe oma uŋguŋg hanez ŋe osa anchɨ handɨv ambɨrorɨmar.
41 Jesus tomou os cinco pães e os dois peixes, olhou para o céu e os abençoou. Então, à medida que ia partindo os pães, entregava-os aos discípulos para que os distribuíssem ao povo. Também dividiu os peixes para que todos recebessem uma porção.
42 Avɨz osa anchɨ hamb unsa han namŋgɨz mpɨkarɨmar.
42 Todos comeram à vontade,
43 Mbɨ namŋgɨz mach raz, unsa ekeka osa anchɨ hamb ererɨmŋgɨmar han, han sezɨrɨv ŋɨmbi oman ŋkiŋkiŋg undɨmaj iŋkimpiñɨŋ mpamŋgɨz torɨmar.
43 e os discípulos recolheram doze cestos com os pães e peixes que sobraram.
44 Wɨram akŋ eŋkand omand namŋgɨmar han 5000.
44 Os que comeram foram cinco mil homens.
45 Ave mach, Jisasɨv sezɨrɨh kamar. Amɨ utɨŋg han ŋe injore yamb ohɨra ondɨhondɨh ŋkiŋg aiampɨra Betsaidaŋ evahovar amar. Nzɨ ñi osa anchɨ mban kaŋ etondɨramŋgi amar. Az sezɨrɨv ŋondɨrahe utɨŋg han ŋe evahoŋɨn are ramŋgɨmar.
45 Logo em seguida, Jesus insistiu com seus discípulos que voltassem ao barco e atravessassem o mar até Betsaida, enquanto ele mandava o povo para casa.
46 Mach, Jisasɨv osa anchɨ han kaz omŋgɨzand Yakŋ Ohɨra ahaz orɨŋɨn are isupɨr aparɨmansɨnd haŋ omar.
46 Depois de se despedir de todos, subiu sozinho ao monte para orar.
47 Mach, nanempand zuh haŋ utɨŋg hamb yamb ohɨra ondɨhondɨh uhɨmɨŋun ñɨzand Jisasɨv isaŋ mbon ikumun ñɨmar.
47 Durante a noite, os discípulos estavam no barco, no meio do mar, e Jesus, sozinho em terra.
48 Ñi wehɨrɨzand uvika hamb utɨŋg nsarɨŋon ichavɨzuŋɨn azand sezɨrɨv ichij pɨrasɨmŋgɨmar. Mach, hɨrohe ui hamb ŋakaŋɨn azand, Jisasɨv yamb insɨŋ ai ndɨŋ kivɨŋɨn azand sezɨrɨv ndɨn wamŋgɨmar. Mbɨ ndɨn we njɨhamŋgɨmar. Mban itɨ toh are ŋgwañ ekeh ezandɨkŋahambɨmŋgɨmar. Ezandɨkŋahambamb ñɨmŋgɨzand Jisasɨv ndɨŋ kamar. Amɨ aŋkarɨpɨr ñɨmbar amar. Han nzon amar. Ezandɨkŋɨmŋgɨmɨn amar.
48 Ele viu que estavam em apuros, remando com força e lutando contra o vento e as ondas. Por volta das três da madrugada, Jesus foi até eles caminhando sobre o mar. Sua intenção era passar por eles,
49 — ausente —
49 mas, quando o avistaram caminhando sobre as águas, gritaram de pavor, pensando que fosse um fantasma.
50 — ausente —
50 Ficaram todos aterrorizados ao vê-lo. Imediatamente, porém, Jesus lhes disse: “Não tenham medo! Coragem, sou eu!”.
51 Hanɨh are utɨŋg unchaŋ ŋkwuhi sezɨrmen ñɨzand uvika ichɨmar hamb kɨrɨm okarawɨmar. Okarawɨz sezɨrɨv han wamŋgɨz ndɨŋ zɨŋɨmb pɨrorɨŋgaz yamah aimah ñɨmŋgɨmar.
51 Em seguida, subiu no barco e o vento parou. Os discípulos ficaram admirados,
52 Jisasɨv eŋka atakŋaŋ osa anchɨ eŋgwarɨmbɨmar hand ondo han mɨwamŋgɨm. Nend. Njɨhi mbɨndɨŋ hamb moyakam.
52 pois ainda não tinham entendido o milagre dos pães. O coração deles estava endurecido.
53 Mach, Jisasɨv sezɨr mbɨkɨrmen yamb ohɨra ondɨhondɨh ŋkiŋg evahohe isupɨr Genesaretɨŋ ahevɨkɨrorɨmŋgɨmar. Ave utɨŋg han ŋinchi hɨrawarohe mpamŋgɨmar.
53 Depois de atravessarem o mar, chegaram a Genesaré. Levaram o barco até a margem
54 Utɨŋg han mpe ŋgahaŋkwamŋgɨz osa anchɨ hamb Jisasɨh we kamŋgɨmar. Jisasɨv ndɨh ai arɨmŋgɨmar.
54 e desceram. As pessoas reconheceram Jesus assim que o viram.
55 Mbɨ aiampɨra emŋgemŋga isupɨr kehandɨh oruh airuh ramŋgɨmar. Ave kamŋgɨmar. Jisasɨv ndɨh ai aiampɨra emŋga handɨh ñi arɨmŋgɨmar. Avɨz wɨram aiampɨrand hamb ya han njɨhame osa anchɨ mahororɨnsɨnd han ŋe iwɨnŋkarɨŋ izɨŋgwɨŋgw Jisasɨnd pɨŋ hɨraimŋgɨmar.
55 Quando ouviam que Jesus estava em algum lugar, corriam por toda a região, levando os enfermos em macas para onde sabiam que ele estava.
56 Avɨz aiampɨra nor, aiampɨra ohɨra, isupɨr nzɨmoh nzɨmoh Jisasɨv omar kehaŋ osa anchɨ mahororɨnsɨnd han hɨrai aiampɨra uhɨm handɨh aŋkwezawɨmŋganj. Ave mahororɨnsɨnd hamb Jisasɨh mbahon mbahon amarɨmŋganj. Eran arɨ amakɨr yupɨr hɨrahɨr osapɨr ñɨm han mparɨwarɨwam arɨmŋganj. Ave wɨram akŋ anchɨ akŋ mahororɨnsɨnd hamb hanaveam re mach imbɨr ramŋgɨmar.
56 Aonde quer que ele fosse — aos povoados, às cidades ou aos campos ao redor —, levavam os enfermos para as praças. Suplicavam que ele os deixasse pelo menos tocar na borda de seu manto, e todos que o tocavam eram curados.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 6, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.