Marcos 8
MAK Yakŋ Ohɨrand Ya Imbɨr Makɨv Mpamar (ANH) vs NVT
1 Mach haŋonaŋg, wɨram akŋ anchɨ akŋ hamb ekwaŋg ai aŋkwezawi ñɨhɨrɨmŋgɨmar. Mbɨ unsa mah apar. Handɨv Jisasɨv mbɨkɨr sezɨr han oreŋgɨz aimŋgɨmar. Aimŋgɨz ndɨŋ kamar.
1 Naqueles dias, outra grande multidão se reuniu e, mais uma vez, o povo ficou sem comida. Jesus chamou os discípulos e disse:
2 Wɨram akŋ anchɨ akŋ mbanamb yanɨmen rapɨr undɨmapam ñɨmŋgɨndɨŋgi amar. Ave irɨh mbɨ unsa mah apar ñɨhɨrɨmŋgi amar. Handɨv nzɨ ndɨŋ waŋ yan akŋɨn ahi amar.
2 “Tenho compaixão dessa gente. Estão aqui comigo há três dias e não têm mais nada para comer.
3 Nzɨ ndɨŋ kaŋ, mbɨndɨŋ oramɨŋ we unsandɨv mamŋgɨz, mbɨndɨŋ ampɨn hamb eraher awɨz empasamɨŋ aŋkɨramandɨramŋgi amar. Hanaveaŋg ui taŋɨpɨr ohɨra aimŋgɨndɨŋgi amar.
3 Se eu os mandar embora com fome, desmaiarão no caminho. Alguns vieram de longe”.
4 Mach, sezɨrɨv mbɨŋ ndɨn kamŋgɨmar. Isupɨr mbanan wɨram mah arɨmŋgɨmar. Arɨ eŋka han nzɨhandɨh ŋe wɨram akŋ anchɨ akŋ mban eŋkwanarɨŋ ndɨŋ mpɨkarɨndari arɨmŋgɨmar.
4 Os discípulos disseram: “Como conseguiremos comida suficiente neste lugar deserto para alimentá-los?”.
5 Avɨz Jisasɨv ndɨŋ amarɨmar. Amɨ eŋka han nzɨhanave hɨrañɨmŋgɨn amar. Az ndɨn kamŋgɨmar. Ahins arɨmŋgɨmar.
5 Jesus perguntou: “Quantos pães vocês têm?”. “Sete”, responderam eles.
6 Mach, Jisasɨv kaz wɨram akŋ anchɨ akŋ hamb isaŋ ŋgarɨwɨmŋgɨmar. Avɨz Jisasɨv eŋka ahins mban ŋe ñaŋ sɨhawarohe were Yakŋ Ohɨrah ya imbɨr eŋgwamar. Ave mbɨ eŋka mban ŋaŋepev mbɨkɨr sezɨr hamb wɨram akŋ anchɨ akŋ mban eŋkwanamŋgɨz are ndɨŋ eŋgwamar. Eŋgwaz mbɨ wɨram akŋ anchɨ akŋ han kɨrɨm eŋkwanamŋgɨmar.
6 Então Jesus mandou todo o povo sentar-se no chão. Tomou os sete pães, agradeceu a Deus e os partiu em pedaços. Em seguida, entregou-os aos discípulos, que os distribuíram à multidão.
7 Mach, mbɨ oma uŋguŋg hanaveaŋg hɨrañɨmŋgɨmar. Avɨz Jisasɨv han ŋe Yakŋ Ohɨrah ya imbɨr eŋgwe sezɨr eŋgwaz hanez eŋkwanamŋgɨmar.
7 Eles encontraram, ainda, alguns peixinhos; Jesus também os abençoou e mandou que os discípulos os distribuíssem.
8 Avɨz mbɨ namŋgɨz ndɨŋ mpɨkarɨmar. Ave unsa ekeka han aŋkwezawi iŋkimpiñ ohɨra ahins haŋ mpamŋgɨz torɨmar.
8 Todos comeram à vontade. Depois, os discípulos recolheram sete cestos grandes com as sobras.
9 Wɨram akŋ anchɨ akŋ hamb ñɨmŋgɨmar han 4,000 emamp. Ave Jisasɨv ndɨŋ kaz kɨrɨm omŋgɨmar.
9 Naquele dia, havia cerca de quatro mil homens na multidão. Após comerem, Jesus os mandou para casa.
10 Mach, Jisasɨv sezɨrmen utɨŋg unchaŋ ŋkwetohe isupɨr Dalmanutand handɨh omŋgɨmar.
10 Em seguida, entrou com seus discípulos num barco e atravessou para a região de Dalmanuta.
11 Mach, wɨram untɨm Farisind hamb ai Jisasmen ya amɨherɨmŋgɨmar. Jisasɨv ntɨŋ aŋkarɨpɨr pamuh han mbɨramɨz are, Yakŋ Ohɨrav ndɨn kaz mbɨ ntɨŋ Yakŋ Ohɨrand ŋaj oh o nend arɨmŋgɨmar. Han waŋɨn are ndɨn ondo mpamŋgɨmar.
11 Alguns fariseus vieram ao encontro de Jesus e começaram a discutir com ele. Para pô-lo à prova, exigiram que lhes mostrasse um sinal do céu.
12 Avɨz Jisasɨv wɨr aŋkarɨpɨr ohɨra ŋaz mbɨkɨr mpɨ hamb kɨr ohɨra ñɨmar. Ave mbɨ kamar. Utɨndɨv osa anchɨ irɨh ñɨmŋgɨmbɨri mbanamb ntɨŋ aŋkarɨpɨr han waŋɨn are kamŋgi amar. Andɨŋ mɨŋun kin amar. Ntɨŋ aŋkarɨpɨr hamb mbɨramɨz Yakŋ Ohɨrav yan kaz nzɨ Yakŋ Ohɨrand ntɨŋ ŋajin han, han amɨ mɨwandɨramŋgɨm amar. Nendon amar.
12 Ao ouvir isso, Jesus suspirou profundamente e disse: “Por que este povo insiste em pedir um sinal? Eu lhes digo a verdade: não darei sinal algum aos homens desta geração”.
13 Mach ave, mbɨ ndɨŋ erere utɨŋg unchaŋ ŋkwuhi yamb ohɨra ondɨhondɨh ŋkiŋgɨŋ evahetomar.
13 Então ele os deixou, entrou de volta no barco e atravessou para o outro lado do mar.
14 Mach, sezɨrɨv njɨhi eraher awi eŋka han mɨhɨraimŋgɨm. Mbɨndɨŋ eŋka pamuh hamb utɨŋg handɨh ñɨmar.
14 Os discípulos, porém, se esqueceram de levar comida. Tinham no barco apenas um pão.
15 Avɨz Jisasɨv ndɨŋ ya aŋkarɨpɨr kamar. Njɨhambar amar. Amɨ yis wɨram untɨm Farisind Herotɨnd han omanenton wehɨrɨvar amar.|f*
15 Enquanto atravessavam o mar, Jesus os advertiu: “Fiquem atentos! Tenham cuidado com o fermento dos fariseus e de Herodes”.
16 Az sezɨrɨv mbon mbon kamŋgɨmar. Arɨ eŋka mah raz handɨv mbɨ ya mban ki toh arɨmŋgɨmar.
16 Os discípulos começaram a discutir entre si porque não tinham trazido pão.
17 Mach, Jisasɨv mbɨndɨŋ ya kamŋgɨmar mban ndɨh wamar. Ave ndɨŋ mbanave kamar. Utɨndɨv ya mbanan amon amon kamŋgɨn, arɨ eŋka mah arar kamŋgɨn amar. Amɨ omanenta mɨwamŋgɨrɨm oh a amar. Andɨŋ njɨhi mah oh a amar. Az handɨv amandɨŋ njɨhi hamb moyakam oh a amar.
17 Ao saber do que estavam falando, Jesus disse: “Por que discutem sobre a falta de pão? Ainda não sabem ou não entenderam? Seu coração está tão endurecido que não compreendem?
18 Andɨŋ ampɨn mbah, kɨrɨm amɨ hanɨhan han mɨwamŋgɨrɨm oh a amar. Andɨŋ njemɨn mbah, kɨrɨm amɨ ya han mɨnjɨhamŋgɨrɨm oh a amar. Amɨ njɨhi eraher awɨmŋgɨn toh amar.
18 Vocês têm olhos, mas não veem? Têm ouvidos, mas não ouvem? Não se lembram de nada?
19 Eŋambɨr han nzɨ eŋka oman ŋkɨpam han ŋaŋepev 5,000 wɨram han eŋkwanen amar. Az amɨ unsa ekeka han iŋkimpiñ han nzɨhanave mpamŋgan amar. Az kamŋgɨmar. Oman ŋkiŋkiŋg undɨmaj arɨmŋgɨmar.
19 Quando reparti os cinco pães entre os cinco mil, quantos cestos cheios de sobras vocês recolheram?”. “Doze”, responderam eles.
20 Mach, ekwaŋg han nzɨ eŋka ahins han ŋaŋepev 4,000 wɨram akŋ anchɨ akŋ han eŋkwanen amar. Az amɨ unsa ekeka han iŋkimpiñ ohɨra han nzɨhanave mpamŋgan amar. Az ndɨn kamŋgɨmar. Ahins arɨmŋgɨmar.
20 “E quando reparti os sete pães entre os quatro mil, quantos cestos grandes cheios de sobras vocês recolheram?” “Sete”, responderam.
21 Az Jisasɨv ndɨŋ kamar. Amɨ utɨndɨv omanenta wamah ramŋgɨrɨn amar.
21 “E vocês ainda não entendem?”, perguntou.
22 Mach, Jisasɨv sezɨrmen we aiampɨra Betsaidaŋ ahevɨkɨrorɨmŋgɨmar. Avɨz osa anchɨ hamb wɨram emŋga ampɨn kɨvahɨnsɨnd han Jisasɨnd pɨŋ hɨraimŋgɨmar. Ave mbɨ Jisasɨv mbɨkɨr omanaka ndɨn insɨŋ ŋgamɨz are mbahon mbahon amarɨmŋgɨmar.
22 Quando chegaram a Betsaida, algumas pessoas trouxeram um cego a Jesus e lhe pediram que o tocasse.
23 Mach, Jisasɨv wɨram ampɨn kɨvahɨnsɨnd mban oman uŋkɨri aiampɨra injambɨrɨŋ hɨrahevomar. Hɨrahevohe ampɨn mbɨkɨr han mpɨñ atazivɨmar. Ave mbɨ mbɨkɨr omanaka han ndɨn insɨŋ ŋgamɨmar. Ave ndɨn mbanave amarɨmar. Amɨ hanɨhan han wan oh o nend amar.
23 Ele tomou o cego pela mão e o levou para fora do povoado. Em seguida, cuspiu nos olhos do homem, pôs as mãos sobre ele e perguntou: “Vê alguma coisa?”.
24 Ave wɨram mbanamb ñaŋ were kamar. Nzɨ wɨram hanaveaŋg win amar. Kɨrɨm waŋand mbɨ ai emamp ndand omŋgi aimŋgi amar.
24 Recuperando aos poucos a vista, o homem respondeu: “Vejo pessoas, mas não as enxergo claramente. Parecem árvores andando”.
25 Az Jisasɨv mbɨkɨr omanaka han ekwaŋg mbɨkɨr ampɨnɨŋ ŋgamɨmar. Avɨz wɨram mbanamb aŋkarɨpɨron werɨz, mbɨkɨr ampɨn hamb imbɨrun ñɨmar. Ave mbɨ hanɨhan akŋ han ovɨherɨzand, mbɨkɨr werer hamb imbɨrun ahevakarɨmar.
25 Jesus pôs as mãos sobre os olhos do homem mais uma vez, e sua visão foi completamente restaurada; ele passou a ver tudo com nitidez.
26 Mach, Jisasɨv ndɨn kamar. Amɨ amakɨr oramɨŋ ov amar. Amɨ aiampɨra uhɨmɨŋ omɨn amar.
26 Então Jesus se despediu dele e disse: “Ao voltar para casa, não entre no povoado”.
27 Mach ave, Jisasɨv sezɨrmen ŋondɨrahe aiampɨra akŋ Sisaria Filipai ikwɨm handɨh omŋgɨmar. Ave mbɨ empasamɨŋ mbɨkɨr sezɨrɨh mbanave amarɨmar. Osa anchɨ hamb yanɨh uñɨman oh arar kamŋgɨj amar.
27 Jesus e seus discípulos deixaram a Galileia e foram para os povoados perto de Cesareia de Filipe. Enquanto caminhavam, Jesus lhes perguntou: “Quem as pessoas dizem que eu sou?”.
28 Az mbɨ ndɨn mbanave kamŋgɨmar. Hanaveaŋg nan Jonɨh wɨram osa anchɨ han yambɨŋ ŋazɨkŋirɨŋgwɨŋgw ŋambiahahɨnd hamb arɨmŋgɨj arɨmŋgɨmar. Hanaveaŋg nan Elaija arɨmŋgɨj arɨmŋgɨmar. Mach, hanaveaŋg nan wɨram Yakŋ Ohɨrand ya injambɨr ahe kahɨnd hamb arɨmŋgɨj arɨmŋgɨmar.
28 Eles responderam: “Alguns dizem que o senhor é João Batista; outros, que é Elias ou um dos profetas”.
29 Avɨz Jisasɨv sezɨrɨh amarɨmar. Amon han yanɨh uñɨman arar kamŋgɨn amar. Az Pitav ndɨn mbanave kamar. Nan wɨram Yakŋ Ohɨrav mbɨkɨr osa anchɨ ekwaŋg ŋɨmbɨmbɨndɨv uyɨŋgwamɨmar hamb amar.
29 “E vocês?”, perguntou ele. “Quem vocês dizem que eu sou?” Pedro respondeu: “O senhor é o Cristo!”.
30 Avɨz Jisasɨv ndɨŋ erokare kamar. Amɨ wɨram emŋgemŋga han yandɨv kamŋgɨmɨn amar.
30 Mas Jesus os advertiu de que não falassem a ninguém a seu respeito.
31 Mach, Jisasɨv ondo ake sezɨrɨh ya han mbanave sɨkamar. Yakŋ Ohɨrand njɨhi hamb mbanave ñɨmar amar. Wɨramɨnd Nor hamb pɨrɨvɨr ohɨra ŋandari amar. Az wɨram untɨm ohɨra kɨra Judand, wɨram anɨŋnsar kɨra hanɨhan Yakŋ Ohɨrandɨv ahaz ore ŋgamamɨnd, mach wɨram kɨra ya Mosesɨnd injambɨr ahe sɨkahɨnd hamb, mbɨ Wɨramɨnd Nor mapɨŋ ame ndɨn mamta orɨndɨramŋgi amar. Avɨz watɨm yuŋk undɨmapam haŋ ekwaŋg ŋaiahandari amar.
31 Então Jesus começou a lhes ensinar que era necessário que o Filho do Homem sofresse muitas coisas e fosse rejeitado pelos líderes do povo, pelos principais sacerdotes e pelos mestres da lei. Seria morto, mas três dias depois ressuscitaria.
32 Mbɨ ndɨŋ ya han omanenton kampɨhe kaz, Pitav Jisasɨh ya aŋkarɨpɨr ke kamar. Amɨ ya han kamɨn amar.
32 Enquanto falava abertamente sobre isso com os discípulos, Pedro o chamou de lado e o repreendeu por dizer tais coisas.
33 Avɨz Jisasɨv enarɨŋge sezɨr mbɨkɨr han wehɨre, Pitah ya aŋkarɨpɨr ke kamar. Amɨ Satan haremamp amar. Amɨ ihɨnd mapɨŋ ov amar. Amɨ Yakŋ Ohɨrand njɨhi mɨmpehɨrorɨm amar. Nend amar. Amɨ wɨramɨnd njɨhiŋam mpehɨrorɨn amar.
33 Jesus se virou, olhou para seus discípulos e repreendeu Pedro. “Afaste-se de mim, Satanás!”, disse ele. “Você considera as coisas apenas do ponto de vista humano, e não da perspectiva de Deus.”
34 Ave Jisasɨv osa anchɨ han sezɨr mbɨkɨr hanez oreŋgɨz, ai awakŋɨmŋgɨmar. Aimŋgɨz Jisasɨv ndɨŋ mbanave kamar. Wɨram emŋgav yan mpehɨroŋɨn are, mbɨ mbɨkɨr njɨhi ŋambiŋgwi ai oŋkɨrand mbɨkɨr han orambi, yan mpehɨroz amar.
34 Depois, chamou a multidão e os discípulos e disse: “Se alguém quer ser meu seguidor, negue a si mesmo, tome sua cruz e siga-me.
35 Wɨram emŋgav kɨpɨr mbɨkɨr han aŋkarɨpɨr ŋambɨñɨz, kɨpɨr mbɨkɨr hamb kwevɨrɨndari amar. Kɨrɨm wɨram emŋgav yandɨv mach Yakŋ Ohɨrand ya imbɨrɨndɨv mbɨkɨr kɨpɨr han ererɨz, mbɨkɨr kɨpɨr hamb imbɨrun ñɨndari amar.
35 Se tentar se apegar à sua vida, a perderá. Mas, se abrir mão de sua vida por minha causa e por causa das boas-novas, a salvará.
36 Wɨram emŋgav hanɨhan akŋ isupɨr mbanand han ŋaz mach raz, kɨrɨm kɨpɨr mbɨkɨr hamb kwevɨrɨz, hanɨhan akŋ mbanamb ndɨnɨh nzɨhanave hɨrawɨmɨr amar.
36 Que vantagem há em ganhar o mundo inteiro, mas perder a vida?
37 Handɨv wɨramb utɨmanɨŋ uŋkɨ eŋgwe kɨpɨr mbɨkɨr han ekwaŋg ŋandari amar.
37 E o que daria o homem em troca de sua vida?
38 Osa anchɨ irɨh ñɨmŋgɨmbɨri mbanamb, mbɨ Yakŋ Ohɨrah mapɨŋ eŋgwe enta kɨvah kɨvah endɨraparam sɨmŋgɨj amar. Osa anchɨ emŋga mbɨndɨŋ hamb yandɨv mach ihɨnd yandɨv ampi ake ñɨmɨr amar. Mach, njɨmɨnj han Wɨramɨnd Nor hamb mpamɨnd ohɨra wanɨrɨnd ñɨñmbɨri hamb mbɨ Yakŋ Ohɨrand mapɨŋ akŋ hamen aindɨramŋgi amar. Aimŋgɨz, osa anchɨ Wɨramɨnd Norɨndɨv ampi akah kehand, mbez ndɨŋ ampi akandari amar.
38 Se alguém se envergonhar de mim e de minha mensagem nesta época de adultério e pecado, o Filho do Homem se envergonhará dele quando vier na glória de seu Pai com os santos anjos”.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 8, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.