Marcos 15
MAK Yakŋ Ohɨrand Ya Imbɨr Makɨv Mpamar (ANH) vs NVT
1 Mach ave, uiv ŋakaz wɨram kɨra anɨŋnsar hanɨhan Yakŋ Ohɨrandɨv ahaz ore ŋgamamɨnd, wɨram untɨm ohɨra kɨra Judand, wɨram kɨra ya Mosesɨnd injambɨr ahe sɨkahɨnd, mach aiyopand emŋgemŋga hamen hanave awakŋi Jisasɨndɨv ya orɨmŋgɨmar. Ya orɨmŋgɨz mach raz Jisasɨh vɨhe omanaka uŋkɨri hɨrohe Pailatɨnd oman insɨŋ ŋgamŋgɨmar.
1 De manhã bem cedo, os principais sacerdotes, os líderes do povo e os mestres da lei — todo o alto conselho — se reuniram para discutir o que fariam em seguida. Então amarraram Jesus, o levaram e o entregaram a Pilatos.
2 Ŋgamŋgɨz Pailatɨv Jisasɨh amarɨmar. Nan wɨram anɨŋnsar ohɨra osa anchɨ Judand oh a amar. Az ndɨn kamar. Amon ndɨh kan amar.
2 Pilatos lhe perguntou: “Você é o rei dos judeus?”. Jesus respondeu: “É como você diz”.
3 Mach, wɨram kɨra anɨŋnsar hanɨhan Yakŋ Ohɨrandɨv ahaz ore ŋgamamɨnd hamb Jisasɨndɨv kamŋgɨmar. Mbɨ enta kɨvah kɨvah ranj arɨmŋgɨmar.
3 Os principais sacerdotes o acusaram de vários crimes,
4 Avɨz Pailatɨv ndɨn ekwaŋg amarɨmar. Amɨ utɨndɨv ya kamah ran amar. Amɨ enta kɨvah kɨvah rarɨn arar kamŋgi han, ndɨh njɨhamɨnaŋg oh a amar.
4 e Pilatos perguntou: “Você não vai responder? O que diz de todas essas acusações?”.
5 Az nend. Jisasɨv ya emŋgaŋg evoke mɨkam. Avɨz Pailatɨv njɨhi osapɨr njɨhakɨramamar.
5 Mas, para surpresa de Pilatos, Jesus não disse coisa alguma.
6 Mach, war pamuh pamuh yuŋk ohɨra mɨroma unsa nand hamb ahevakarɨz Pailatɨv wɨram pamuh rar oram kɨvahɨnd han enduwazand ahevetaimŋganj. Osa anchɨv wɨramɨnd ensa oreŋgɨmŋgɨz Pailatɨv njɨhame enduwazand wɨram hamb ahevaianj.
6 A cada ano, durante a festa da Páscoa, era costume libertar um prisioneiro, qualquer um que a multidão escolhesse.
7 Mach, eŋambɨr haŋ wɨram hanaveaŋg gavmanmen erampe wɨram mamta orempɨramŋgɨmar. Orempɨramŋgɨz irɨvɨnd hamb wɨram han ŋɨmbi kɨravɨhe oram kɨvahɨŋ inchakarɨmŋgɨz ñɨmŋgɨmar. Wɨram era mpambɨnd han mbɨndɨŋ emŋga mbɨkɨr ensa han Barabas.
7 Um dos prisioneiros era Barrabás, um revolucionário que havia cometido assassinato durante uma revolta.
8 Mach, wɨram akŋ anchɨ akŋ hamb aharai Pailatɨh amare kamŋgɨmar. Amɨ war eŋambɨr enta randɨn hanaveaŋg arɨŋɨndɨv war mbanaŋ randɨran oh o nend oh arɨmŋgɨmar.
8 A multidão foi a Pilatos e pediu que ele libertasse um prisioneiro, como de costume.
9 — ausente —
9 Pilatos perguntou: “Querem que eu solte o ‘rei dos judeus’?”.
10 — ausente —
10 (Pois havia percebido que os principais sacerdotes tinham prendido Jesus por inveja.)
11 Kɨrɨm wɨram kɨra anɨŋnsar hanɨhan Yakŋ Ohɨrandɨv ahaz ore ŋgamamɨnd hamb osa anchɨ han kamŋgɨz mpɨ mbɨndɨŋ hamb ŋaiahaz Pailatɨh kamŋgɨmar. Arɨŋɨndɨv Barabasŋam enduwan ahevaiz arɨmŋgɨmar.
11 Nesse momento, os principais sacerdotes instigaram a multidão a pedir a libertação de Barrabás em vez de Jesus.
12 Hanave kamŋgɨz Pailatɨv ndɨŋ ekwaŋg amarɨmar. Nzɨ wɨram mban amɨ ndɨn wɨram anɨŋnsar ohɨra osa anchɨ Judand arar kamŋgɨn han utɨzɨndarin amar.
12 Pilatos lhes perguntou: “Então o que farei com este homem que vocês chamam de ‘rei dos judeus’?”.
13 Az mbɨ aware kamŋgɨmar. Ndɨn ai oŋkɨrandɨŋ orɨkavɨzuv arɨmŋgɨmar.
13 “Crucifique-o!”, gritou a multidão.
14 Avɨz Pailatɨv ndɨŋ amarɨmar. Mbɨ utɨman enta kɨvah si amar. Avɨz mbɨ ohɨra kɨvah aware kamŋgɨmar. Ndɨn ai oŋkɨrandɨŋ orɨkavɨzuv arɨmŋgɨmar.
14 “Por quê?”, quis saber Pilatos. “Que crime ele cometeu?” Mas a multidão gritou ainda mais alto: “Crucifique-o!”.
15 Mach, Pailatɨv osa anchɨ hamb imbɨr ñɨmŋgɨz are oram kɨvahɨnd han enduwaz Barabasɨv ahevaimar. Avɨz Pailatɨv kaz mbɨkɨr aŋkwɨnd hamb kɨrɨpa aŋkarɨpɨr ŋe Jisas ore kɨramŋgɨmar. Orɨmŋgɨz mach raz Pailatɨv Jisasɨh ŋe irɨvɨndɨnd oman insɨŋ ŋgame kamar. Ndɨn hɨrohe ai oŋkɨrandɨŋ orɨkavɨzuvar amar.
15 Para acalmar a multidão, Pilatos lhes soltou Barrabás. Então, depois de mandar açoitar Jesus, entregou-o aos soldados romanos para que fosse crucificado.
16 Mach, irɨvɨnd hamb ndɨn oman uŋkɨri hɨrohe oram gavmand imbɨz mbɨkɨr ensa Pretorium unchaŋ hɨrahevomŋgɨmar. Ndɨn hɨrahevohe irɨvɨnd emŋgemŋga han oreŋgɨmŋgɨz aimŋgɨmar.
16 Os soldados levaram Jesus para o palácio do governador (lugar conhecido como Pretório) e chamaram todo o regimento.
17 Ai yupɨr hɨrahɨr osapɨr opaŋg han ŋe ndɨnɨŋ ŋgamɨmar. Mbɨ kɨrɨpahensɨnd hanez ŋe uŋkɨsarkɨr anɨŋnsar ohɨrand emamp ondɨhe Jisasɨnd zɨ handɨh ŋgamŋgɨmar.
17 Vestiram Jesus com um manto vermelho, teceram uma coroa de espinhos e a colocaram em sua cabeça.
18 Ave mbɨ ndɨnɨh yarahe kamŋgɨmar. Rapɨrɨnd anɨŋnsar ohɨra osa anchɨ Judand arɨmŋgɨmar.
18 Então o saudavam, zombando: “Salve, rei dos judeus!”.
19 Ave mbɨ karpa han ŋe zɨ mbɨkɨr han oror ndɨn mpɨñ atazɨpazivɨmŋgɨmar. Mach, mbɨ andamesa mpɨrorɨzɨŋgwɨŋgw waroreŋge ndɨn ensa ŋambiahah ramŋgɨmar.
19 Batiam em sua cabeça com uma vara, cuspiam nele e ajoelhavam-se, fingindo adorá-lo.
20 Ave mach, mbɨ hanave yarahoparahamŋgɨz mach raz yupɨr hɨrahɨr osapɨr opaŋg han ŋapai yupɨr hɨrahɨr akŋ mbɨkɨrun han ndɨnɨŋon ekwaŋg ŋgamŋgɨmar. Ŋgame ndɨn ai oŋkɨrandɨŋ orɨkavɨzuŋɨn are oman uŋkɨri hɨromŋgɨmar.
20 Quando se cansaram de zombar dele, tiraram o manto vermelho e o vestiram com suas roupas. Então o levaram para ser crucificado.
21 Mach, wɨram emŋga mbɨkɨr ensa han Saimon, aiampɨra ohɨra mbɨkɨr Sairini. Ndɨn Aleksanderɨnd Rufusɨnd wanɨr. Mbɨ antaŋ ñi aiampɨra ohɨraŋ oŋɨn are ai ndɨŋ kivɨŋɨn azand aŋkwɨnd hamb ndɨn ŋe hɨrai Jisasɨnd ai oŋkɨrand han eŋgwamŋgɨz orambimar.
21 Um homem chamado Simão, de Cirene, passava ali naquele momento, vindo do campo. Os soldados o obrigaram a carregar a cruz. (Simão era pai de Alexandre e Rufo.)
22 Az mbɨ Jisasɨh isupɨr Golgota handɨh hɨromŋgɨmar. Isupɨrɨnd ensa kehand ondo han mbanave, unsɨŋ nsarɨnd.
22 Levaram Jesus a um lugar chamado Gólgota (que quer dizer “Lugar da Caveira”).
23 Mbɨ kɨrɨpa nor yamb han ai upɨr yamb mbɨkɨr ensa mɨr hansɨnd ŋe itɨmai Jisas eŋgwamŋgɨmar. Kɨrɨm mbɨ mɨnam.
23 Ofereceram-lhe vinho misturado com mirra, mas ele recusou.
24 Avɨz wɨram kɨra aŋkwɨnd hamb ndɨn ai oŋkɨrandɨŋ orɨkavɨzumŋgɨmar. Orɨkavɨzu mbɨkɨr yupɨr hɨrahɨr akŋ han ŋe uñɨmb epari ñi pamuh pamuh ŋaŋɨn are Jisasɨnd yupɨr hɨrahɨr akŋ han atakŋɨŋɨn are ainor akŋ oŋa awɨmŋgɨmar.
24 Então os soldados o pregaram na cruz. Depois, dividiram as roupas dele e tiraram sortes para decidir quem ficava com cada peça.
25 Mach, rapɨraŋk ensa ohɨrand kwɨ mband haŋ ndɨnɨh ai oŋkɨrandɨŋ orɨkavɨzumŋgɨmar.
25 Eram nove horas da manhã quando o crucificaram.
26 Mach, ya ndɨn enta kɨvah ranj arar kamŋgi han ai esaŋ Jisasɨnd zumpɨr insɨ handɨh hanave mpamŋgɨmar. Wɨram anɨŋnsar ohɨra osa anchɨ Judand arar mpamŋgɨmar.
26 Uma tabuleta anunciava a acusação feita contra ele: “O Rei dos Judeus”.
27 — ausente —
27 Dois criminosos foram crucificados com ele, um à sua direita e outro à sua esquerda.
28 — ausente —
28 Assim, cumpriram-se as Escrituras que diziam: “Ele foi contado entre os rebeldes”.
29 Avɨz wɨram akŋ anchɨ akŋ hamb ai we yarahoparahah nde nsar onarar kamŋgɨmar. Aria arɨmŋgɨmar. Nan wɨram mbanand hamb Yakŋ Ohɨrand oram akore yuŋk undɨmapamɨŋ imbɨr asɨndɨran arɨmŋgɨmar.
29 O povo que passava por ali gritava insultos e sacudia a cabeça em zombaria. “Olhe só!”, gritavam. “Você disse que destruiria o templo e o reconstruiria em três dias.
30 Amonaŋg hɨrawi ai oŋkɨrand han erere ŋgaŋkwav arɨmŋgɨmar.
30 Pois bem, salve a si mesmo e desça da cruz!”
31 Mach, mbɨ kamŋgɨzand wɨram kɨra anɨŋnsar hanɨhan Yakŋ Ohɨrandɨv ahaz ore ŋgamamɨnd mach wɨram kɨra ya Mosesɨnd injambɨr ahe sɨkahɨnd hanaveonaŋg mbon mbon ndɨn yarahah kamŋgɨmar. Mbɨ wɨram emŋgemŋga han hɨrawɨj arɨmŋgɨmar. Kɨrɨm mbɨ mbon hɨrawaw han nend arɨmŋgɨmar.
31 Os principais sacerdotes e os mestres da lei também zombavam de Jesus. “Salvou os outros, mas não pode salvar a si mesmo!”, diziam.
32 Ndɨn wɨram Yakŋ Ohɨrav mbɨkɨr osa anchɨ ŋɨmbɨmbɨndɨv uyɨŋgwamɨmar hamb mach wɨram anɨŋnsar ohɨra osa anchɨ Israelɨnd kehamb arɨmŋgɨmar. Mbɨ eran ai oŋkɨrand han erere ŋgaŋkwaz, han we ndɨndɨv njɨhi aŋkarɨpɨr ŋe njɨhamɨm arɨmŋgɨmar. Hanave kamŋgɨz wɨram akɨmɨnd undɨmaj ndɨn pɨŋ orɨkavɨzumŋgɨmar hambez hanaveonaŋg Jisasɨh yarahamŋgɨmar.
32 “Que esse Cristo, o rei de Israel, desça da cruz agora mesmo para que vejamos e creiamos nele!” Até os homens crucificados com Jesus o insultavam.
33 Mach, andar pach haŋ zuh re ñi nanempand haŋ rapɨraŋk undɨmapam ñɨzand rapɨrɨv ekwaŋg kɨramar.
33 Ao meio-dia, desceu sobre toda a terra uma escuridão que durou três horas.
34 Nanempand rapɨraŋk undɨmapam ñɨzand Jisasɨv aware kamar. Eloi, Eloi, lama sabaktani amar. Ya mbanand ondo han mbanave, Yakŋ Ohɨra ihɨnd, Yakŋ Ohɨra ihɨnd, yan utɨndɨv ererɨn amar.
34 Por volta das três da tarde, Jesus clamou em alta voz: “ Eloí, Eloí, lamá sabactâni? ”, que quer dizer: “Meu Deus, meu Deus, por que me abandonaste?”.
35 Avɨz wɨram emŋgemŋga hamb ikwɨm aŋkwañɨhɨri ya han njɨhame kamŋgɨmar. Wavar arɨmŋgɨmar. Mbɨ Elaija oreŋgeŋgɨmbɨri arɨmŋgɨmar.
35 Alguns dos que estavam ali, ouvindo isso, disseram: “Ele está chamando Elias”.
36 Avɨz wɨram emŋgav aŋɨraŋɨr we imɨnɨsa han ŋe kɨrɨpa nor yamb ntɨkŋ haŋ ŋgwame hɨraimar. Hɨrai imɨnɨsa han aipaŋ vɨhe Jisasɨv naz are ŋambiahe eŋgwamar. Mbɨ ndɨn eŋgwe kamar. Ŋkɨrañɨr weaŋg amar. Elaijav ai ndɨn ŋenduwaz ŋgaŋkwandari oh o nend oh amar.
36 Um deles correu, ensopou uma esponja com vinagre e a ergueu num caniço para que ele bebesse. “Esperem!”, disse ele. “Vamos ver se Elias vem tirá-lo daí.”
37 Mach ave, Jisasɨv kwa aware mamta mamar.
37 Então Jesus clamou em alta voz e deu o último suspiro.
38 Mbɨ maz imɨn ohɨra Yakŋ Ohɨrand marɨvai ohɨra oram unchaŋ ñɨmar kehamb zɨndɨŋon unchɨrahe andamɨndɨŋon hɨrɨŋgwavohe tɨm undɨmaj ñɨmar.
38 A cortina do santuário do templo se rasgou em duas partes, de cima até embaixo.
39 Mach, wɨram anɨŋnsar aŋkwɨnd kehamb ikwɨm aŋkwañi Jisasɨv mamar han we kamar. Mɨŋun amar. Wɨram mban Yakŋ Ohɨrand Nor amar.
39 Quando o oficial romano que estava diante dele viu como ele havia morrido, exclamou: “Este homem era verdadeiramente o Filho de Deus!”.
40 Anchɨ kɨra hamb mbez taŋɨpɨr kansɨnd aŋkwañi wehɨrɨmŋgɨmar. Emŋga Maria aiampɨra Makdaland. Emŋga Maria Josepɨnd mɨŋɨr, mach Josepɨnd ranɨr Jemsɨnd mɨŋɨr. Jemsɨh wɨram norŋɨr. Emŋga Salome.
40 Algumas mulheres observavam de longe. Entre elas estavam Maria Madalena, Maria, mãe de Tiago, o mais jovem, e de José, e Salomé.
41 Eŋambɨr haŋ, Jisasɨv Galili handɨh ñɨzand anchɨ kɨra mbanamb mpehɨrohe ndɨn hɨrawɨmŋganj. Anchɨ kɨra emŋgemŋga hamb Jisasmen Jerusalemɨŋ aimŋgɨmar hambez aŋkwañi wehɨrɨmŋgɨmar.
41 Eram seguidoras de Jesus e o haviam servido na Galileia. Também estavam ali muitas mulheres que foram com ele a Jerusalém.
42 — ausente —
42 Tudo isso aconteceu na sexta-feira, o dia da preparação, antes do sábado. Ao entardecer,
43 — ausente —
43 José de Arimateia foi corajosamente a Pilatos e pediu o corpo de Jesus. (José era um membro respeitado do conselho dos líderes do povo e esperava a chegada do reino de Deus.)
44 Avɨz Pailatɨv njɨhamam ñi kamar. Jisasɨv ndɨh mi oh a amar. Ave mbɨ wɨram anɨŋnsar aŋkwɨnd han oreŋgɨz aiz amarɨmar. Jisasɨv ndɨh mi oh o nend amar.
44 Surpreso com o fato de Jesus já estar morto, Pilatos chamou o oficial romano e perguntou se fazia muito tempo que ele havia morrido.
45 Amarɨz ndɨh mi az Pailatɨv Josepɨh kamar. We Jisasɨnd ikwɨra han ŋe hɨrohe nsɨham mɨnɨŋ ŋgamb amar.
45 O oficial confirmou que Jesus estava morto, e Pilatos disse a José que podia levar o corpo.
46 Mach avɨz, mbɨ we imɨn okam osapɨr han uŋkɨ eŋgwe hɨrohe Jisasɨnd ikwɨra han ŋe hɨrɨŋkai imɨn okam haŋ vɨhamar. Vɨhe hɨrohe nsɨham mɨn awamŋgɨmar handɨh ŋgamŋgɨmar. Ŋgame nsɨham ohɨra ondɨhondɨh han enarɨz ai mɨn han inchakarɨmŋgɨmar.
46 José comprou um lençol de linho, desceu o corpo de Jesus da cruz, envolveu-o no lençol e colocou-o num túmulo escavado na rocha. Então rolou uma grande pedra na entrada do túmulo.
47 Maria aiampɨra Makdaland Maria Josepɨnd mɨŋɨr, mbɨ hanave wehɨrehɨr ñi sam Jisas ŋgamŋgɨmar han wamŋgɨmar.
47 Maria Madalena e Maria, mãe de José, viram onde o corpo de Jesus tinha sido sepultado.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 15, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.