Marcos 11

MAK Yakŋ Ohɨrand Ya Imbɨr Makɨv Mpamar (ANH) vs NVT

Sair da comparação
NVT Nova Versão Transformadora
1 Mach ave, Jisasɨv mbɨkɨr sezɨrmen Jerusalem ikwɨm ivi Betfage mach Betani aiampɨraŋ ahevɨkɨrorɨmŋgɨmar. Aiampɨra undɨmaj mbanamb aparɨma Olivɨnd handɨh ñɨhɨranj. Ave Jisasɨv sezɨr undɨmaj hamb ondɨv kamar.
1 Quando já se aproximavam de Jerusalém, Jesus e seus discípulos chegaram às cidades de Betfagé e Betânia, no monte das Oliveiras. Jesus enviou na frente dois discípulos.
2 Ave mbɨ ndɨŋ mbanave kamar. Aiampɨra kehan wawɨmbɨrarɨŋ haŋ ovar amar. Amɨ aiampɨra kehaŋ ŋgwevohe pams haŋon donki nor han wandɨramŋgɨn amar. Mbɨ ndɨn mpamŋgɨz aŋkwañɨñɨmbɨri han, eŋambɨr wɨram emŋgav ndɨn insɨŋ mɨŋgarɨwɨmŋgɨrɨm amar. Mbɨkɨr kɨrɨpa han inɨmbi donki nor kehan ŋe hɨraivar amar.
2 “Vão àquele povoado adiante”, disse ele. “Assim que entrarem, verão amarrado ali um jumentinho, no qual ninguém jamais montou. Desamarrem-no e tragam-no para cá.
3 Avɨz wɨram emŋgav andɨŋ amarɨmɨr amar. Amɨ utɨndɨv donki nor han ŋe hɨromŋgɨn arar amarɨmɨr amar. Amɨ mbɨkɨr ya enore kavar amar. Anɨŋnsar Ohɨrav ndɨn ntɨŋ mbah, ave mbɨ ekwaŋg pams haŋon eŋgwaz aindari arar kavar amar.
3 Se alguém lhes perguntar: ‘O que estão fazendo?’, digam apenas: ‘O Senhor precisa dele e o devolverá em breve’.”
4 Mach, sezɨr undɨmaj hamb omŋgɨmar. Mbɨ aiampɨraŋ ŋgwevohe wamŋgɨz donki nor hamb empasamɨŋ aŋkwañɨmar. Wɨram kɨra emŋgemŋgav donki nor mbanan mpamŋgɨz oram impikŋ ikwɨm handɨh aŋkwañɨmar. Mach, sezɨr undɨmaj hamb ndɨn kɨrɨpa han inɨmbɨmŋgɨmar.
4 Os dois discípulos foram e encontraram o jumentinho na rua, amarrado junto a uma porta.
5 Avɨz wɨram kɨra ikwɨm aŋkwañɨhɨrɨmŋgɨmar hamb ndɨŋ mbanave amarɨmŋgɨmar. Amɨ undɨmaj utɨzɨŋɨn are donki nor mban inɨmbɨmŋgɨn arɨmŋgɨmar.
5 Enquanto o desamarravam, algumas pessoas que estavam ali perguntaram: “O que vocês estão fazendo, desamarrando esse jumentinho?”.
6 Avɨz sezɨr undɨmaj hamb Jisasɨv ndɨŋ kamar hanaveonaŋg ndɨŋ kamŋgɨmar. Az wɨram kɨra hamb mpɨ imbɨrvam ñi sezɨr undɨmaj han kamŋgɨmar. Aria, ŋe hɨrovar arɨmŋgɨmar.
6 Responderam conforme Jesus havia instruído, e os deixaram levar o animal.
7 Mach, sezɨr undɨmaj hamb donki nor han Jisasɨnd pɨŋ hɨraimŋgɨmar. Ave mbɨ yupɨr hɨrahɨr osapɨr mbɨndɨŋ han donki nor han insɨŋ ŋgamŋgɨmar. Az Jisasɨv hand insɨŋ ŋkañɨmar.
7 Os discípulos trouxeram o jumentinho, puseram seus mantos sobre o animal, e Jesus montou nele.
8 Wɨram akŋ anchɨ akŋ hambez mbɨndɨŋ yupɨr hɨrahɨr osapɨr han aŋkwapai ore empasamɨŋ empɨramamŋgɨmar. Emŋgemŋgav antaŋ we aiyena akokazɨŋge empasamɨŋ amamŋgɨmar.
8 Muitos da multidão espalharam seus mantos ao longo do caminho diante de Jesus, e outros espalharam ramos que haviam cortado nos campos.
9 Ave wɨram akŋ anchɨ akŋ hamb Jisasɨh uhɨmɨŋ ŋaŋgwame hɨromŋgɨmar. Mɨŋamun hanave aware kamŋgɨmar. Ŋɨñɨmbam oŋambam Yakŋ Ohɨrandɨv ñɨm arɨmŋgɨmar. Wɨram hamb Yakŋ Ohɨrand ensaŋ aindai han, eran Yakŋ Ohɨrav ndɨn omanenta sɨz arɨmŋgɨmar.
9 E as pessoas, tanto as que iam à frente como as que o seguiam, gritavam: “Hosana! Bendito é o que vem em nome do Senhor!
10 Arɨŋɨnd ncha Devit, mbɨkɨr kwɨ haŋ ahevakarɨndari han Yakŋ Ohɨrav omanenta sɨz arɨmŋgɨmar. Yakŋ Ohɨrav Aiampɨra Ohɨra Ñaŋ ñi han, arɨ ndɨndɨv ŋɨñɨmbam oŋambam ñɨm arɨmŋgɨmar.
10 Bendito é o reino que vem, o reino de nosso antepassado Davi! Hosana no mais alto céu!”.
11 Avɨz Jisasɨv Jerusalemɨŋ ahevakare Yakŋ Ohɨrand marɨvai oram ohɨrand imbɨz unchaŋ ahevomar. Ave mbɨ werer ndamar. Kɨrɨm rapɨrɨv ŋkwuŋɨn azand mbɨ sezɨr oman ŋkiŋkiŋg undɨmaj mbɨkɨrmen Betaniŋ ekwaŋg aimŋgɨmar.
11 Jesus entrou em Jerusalém e foi ao templo. Depois de olhar tudo ao redor atentamente, voltou a Betânia com os Doze, porque já era tarde.
12 Mach, uiv ŋakaz mbɨ aiampɨra Betani erere ondamŋgɨz, Jisasɨv unsandɨv mamar.
12 Na manhã seguinte, quando saíam de Betânia, Jesus teve fome.
13 Ave mbɨ waz ai fik hamb taŋɨpɨr kansɨnd ñɨmar. Ai kehan zɨŋɨmp ohɨra. Ave mbɨ ainor han kɨrahɨr ai kehand pɨŋ omar. Kɨrɨm ainor emŋgaŋg mɨwam, nend. Zɨŋɨmbam ñi ainor pamaŋg mɨŋgwɨm. Han ainor ŋgwɨŋgwɨnd iŋgi mah.
13 Viu que, a certa distância, havia uma figueira cheia de folhas e foi ver se encontraria figos. No entanto, só havia folhas, pois ainda não era tempo de dar frutos.
14 Az Jisasɨv ai fik han mbanave kamar. Amɨ mɨŋ han wɨndɨv ŋgwɨmɨn avɨn wɨramb namŋgɨmɨnj, nendon mɨŋun amar. Avɨz mbɨkɨr sezɨrɨv ya mban njɨhamŋgɨmar.
14 Então Jesus disse à árvore: “Nunca mais comam de seu fruto!”. E os discípulos ouviram o que ele disse.
15 Mach, Jisasɨv sezɨrmen we Jerusalemɨŋ ahevɨkɨrorɨmŋgɨmar. Ahevɨkɨrorɨmŋgɨz Jisasɨv Yakŋ Ohɨrand marɨvai oram ohɨrand imbɨz unchaŋ ahevomar. Ahevohe osa anchɨ nsɨham nor ntɨŋ ŋaŋ ñɨmŋgɨmar han mach osa anchɨ hanɨhan uŋkɨ eŋgwamŋgɨmar hanez ondo ake kiaŋgwɨmar. Ave mbɨndɨŋ antɨm nsɨham nor enororɨnd mach ai esa sam haŋ ŋgarɨwi ikŋɨŋgwɨm uŋkɨ eŋgwamŋgɨj han ŋɨmbi akŋɨrɨzɨŋge pazɨmŋgamar.
15 Quando voltaram a Jerusalém, Jesus entrou no templo e começou a expulsar os que compravam e vendiam animais para os sacrifícios. Derrubou as mesas dos cambistas e as cadeiras dos que vendiam pombas,
16 Ave mbɨ ndɨŋ erokare kamar. Hanɨhan utuhutuh han Yakŋ Ohɨrand marɨvai oram ohɨrand imbɨz unchaŋ hɨro hɨrai rar hɨrandamŋgɨmɨn amar.
16 impediu todos de usarem o templo como mercado
17 Ave ndɨŋ ya sɨkah kamar. Yakŋ Ohɨrand anɨŋzɨŋ enta ya han mbanave mpamar oh o nend amar. Oram ihɨnd han, han Yakŋ Ohɨrand oram ahaz ororɨnd arar kandɨramŋgi arar mpamar amar. Wɨram akŋ anchɨ akŋ yimbɨm emŋgemŋgand hamb, mbɨ oram mbanaŋ ai yan ahaz orɨndɨramŋgi arar mpamar amar. Kɨrɨm amɨ ndɨn ramŋgɨn ui ŋkwoŋka akɨmɨndɨnd emamp ahevakari amar.
17 e os ensinava, dizendo: “As Escrituras declaram: ‘Meu templo será chamado casa de oração para todas as nações’, mas vocês o transformaram num esconderijo de ladrões!”.
18 Avɨz osa anchɨ hamb Jisasɨnd ya han njɨhame ntamŋgɨmar. Az wɨram kɨra anɨŋnsar hanɨhan Yakŋ Ohɨrandɨv ahaz ore ŋgamamɨnd hamb wɨram kɨra ya Mosesɨnd injambɨr ahe sɨkahɨndɨmen han we handɨv mbɨ Jisasɨndɨv ezandɨkŋahambɨmŋgɨmar. Handɨv mbɨ ondo ake empasam Jisas mamta orɨŋgamamɨndiv kɨramŋgɨmar.
18 Quando os principais sacerdotes e mestres da lei souberam o que Jesus tinha feito, começaram a tramar um modo de matá-lo. Contudo, tinham medo dele, pois o povo estava muito admirado com seu ensino.
19 Mach, nanempand zuh haŋ Jisasɨv sezɨrmen Jerusalem erere omŋgɨmar.
19 Ao entardecer, Jesus e seus discípulos saíram da cidade.
20 Mach ave, uiv ŋakaz mband zuhun Jisasɨv sezɨrmen empasamɨŋ aimŋgɨmar. Ai wamŋgɨz ai fik hamb mɨŋɨnd ntɨrɨnd zɨŋɨnd mɨŋam ndɨh pɨrɨravimar.
20 Na manhã seguinte, quando os discípulos passaram pela figueira que Jesus tinha amaldiçoado, notaram que ela estava seca desde a raiz.
21 Avɨz Pitav hanɨhan Jisasɨv sɨmar han njɨhame kamar. Anɨŋzɨŋ entand, wav amar. Mɨrɨh ai fik mbanamb kɨvah raz arar keman han, irɨh mɨŋam ndɨh pɨrɨri amar.
21 Pedro se lembrou do que Jesus tinha dito à árvore e exclamou: “Veja, Rabi! A figueira que o senhor amaldiçoou secou!”.
22 Avɨz Jisasɨv ndɨŋ kamar. Amɨ Achakɨñŋam njɨhi aŋkarɨpɨr ŋe njɨhambar amar.
22 Então Jesus disse aos discípulos: “Tenham fé em Deus.
23 Nzɨ andɨŋ mɨŋun kin amar. Wɨram emŋga hamb aparɨma han imbɨr mbanave kamɨr amar. Amɨ ŋaiahe pɨraŋgore utɨm yambɨŋ ŋkwuv arar kamɨr amar. Mach, wɨram hamb njɨhi undɨmaj mah ñi, hanɨhan kehandɨv njɨhi aŋkarɨpɨr ŋe njɨhamɨz ya mbɨ ki kehamb ndɨndɨv imbɨr ahevakarɨndari han, mbɨ imbɨr ahevakarɨndari amar.
23 Eu lhes digo a verdade: vocês poderão dizer a este monte: ‘Levante-se e atire-se no mar’, e isso acontecerá. É preciso, no entanto, crer que acontecerá, e não ter nenhuma dúvida em seu coração.
24 Handɨv nzɨ andɨŋ kin amar. Amɨ hanaveaŋg hanɨhan ŋaŋɨn are njɨhi aŋkarɨpɨr ŋe njɨhame Yakŋ Ohɨra ahaz orɨndɨramŋgɨn han, hanɨhan amɨ amarɨmŋgɨn kehamb andɨŋndɨv imbɨr ahevakarɨndari amar.
24 Digo-lhes que, se crerem que já receberam, qualquer coisa que pedirem em oração lhes será concedido.
25 — ausente —
25 Quando estiverem orando, se tiverem alguma coisa contra alguém, perdoem-no, para que seu Pai no céu também perdoe seus pecados.
26 — ausente —
26 Mas, se vocês se recusarem a perdoar, seu Pai no céu não perdoará seus pecados”.
27 Mach, Jisasɨv sezɨrmen Jerusalemɨŋ ekwaŋg aimŋgɨmar. Ave Jisasɨv Yakŋ Ohɨrand marɨvai oram ohɨrand imbɨz unchaŋ ŋgwevohe ndazand, wɨram kɨra anɨŋnsar hanɨhan Yakŋ Ohɨrandɨv ahaz ore ŋgamamɨnd, wɨram kɨra ya Mosesɨnd injambɨr ahe sɨkahɨnd, mach wɨram untɨm ohɨra kɨra Judand hamb ndɨn pɨŋ aimŋgɨmar.
27 Mais uma vez, voltaram a Jerusalém. Enquanto Jesus passava pelo templo, os principais sacerdotes, os mestres da lei e os líderes do povo vieram até ele
28 Mbɨ ai ndɨn mbanave amarɨmŋgɨmar. Amɨ ensa ohɨra han nzɨhandɨh ŋe ntɨŋ mban ŋan arɨmŋgɨmar. Ave nan ensa ohɨra han uñɨmb eŋgwe nan kaz ntɨŋ mban ŋan arɨmŋgɨmar.
28 e perguntaram: “Com que autoridade você faz essas coisas? Quem lhe deu esse direito?”.
29 Avɨz Jisasɨv ndɨŋ mbanave kamar. Mach, nzez andɨŋ hanɨhan emŋgandɨv amarɨndarin amar. Amɨ ihɨnd amarar han omanenton kamŋgɨn, uñɨmb yan ensa ohɨrand ntɨŋ mban ŋaŋɨndɨv eŋgwar han nzɨ andɨŋ imbɨr kaŋ wandɨramŋgɨn amar.
29 Jesus respondeu: “Eu lhes direi com que autoridade faço essas coisas se vocês responderem a uma pergunta:
30 Eŋambɨr Jonɨmb osa anchɨ han yambɨŋ ŋazɨkŋirɨŋgwi ŋambiahanj amar. Han Yakŋ Ohɨrav ndɨn kaz ranj arar njɨhamŋgɨn oh o wɨram hamb ndɨn kamŋgɨz ranj arar njɨhamŋgɨn amar.
30 A autoridade de João para batizar vinha do céu ou era apenas humana? Respondam-me!”.
31 Mach, mbɨ mbon mbon mbanave kamŋgɨmar. Arɨ Yakŋ Ohɨrav ndɨn kaz ranj arar kamɨrɨŋaŋg kɨrɨm mbɨ kandari arɨmŋgɨmar. Utɨndɨv amɨ ndɨnɨh eŋambɨrun njɨhi aŋkarɨpɨr njɨhamɨmah ramŋgan arar kandari toh arɨmŋgɨmar.
31 Eles discutiram a questão entre si: “Se dissermos que vinha do céu, ele perguntará por que não cremos em João.
32 Kɨrɨm arɨ kamɨrɨŋ wɨram hamb ndɨn kamŋgɨz ranj arar kamɨrɨŋ arɨmŋgɨmar. Mbɨ wɨram akŋ anchɨ akŋndɨv ezandɨkŋahambɨmŋgɨmar. Wɨram akŋ anchɨ akŋ hamb Jon ndɨnɨh wɨram Yakŋ Ohɨrand ya injambɨr ahe kanj arar njɨhamŋgɨmar.
32 Mas será que ousamos dizer que era apenas humana?”. Tinham medo do que o povo faria, pois todos acreditavam que João era profeta.
33 Handɨv Jisasɨnd ya han mbɨŋ ke kamŋgɨmar. Arɨ mɨwarɨm arɨmŋgɨmar. Avɨz Jisasɨv ndɨŋ kamar. Nzez nzɨ andɨŋ mɨkandɨram ensa ohɨra han nzɨhandɨh ŋe ntɨŋ mban ŋin han amar.
33 Por fim, responderam: “Não sabemos”. E Jesus replicou: “Então eu também não direi com que autoridade faço essas coisas”.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 11, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.