2 Samuel 12

Yi Antiw Bible / Yi Ac'aj Testament (AGUBL) vs NTLH

Sair da comparação
NTLH Nova Tradução na Linguagem de Hoje 2000
1 Itzun bantz, nin ben ẍchakol Kataj Ryos Natán, yi elsanl stzi' i' tan xajse'n Luwiy. Yi tpone'n Natán swutz Luwiy nintzun tal jun eltzaj wutzil tetz:
1 O Senhor Deus mandou que o profeta Natã fosse falar com Davi. Natã foi e disse: — Havia dois homens que viviam na mesma cidade: um era rico, e o outro era pobre.
2 At wi'nin awun tuch' yi ric. At cne'r nin at wacẍ.
2 O rico possuía muito gado e ovelhas,
3 Ma tetz tal me'ba' june'n ẍutuj ne'ẍ cne'r at, yi ja xcye' tan lok'che'n. I' ch'uysan. Ma yi tal cne'ra'tz cho'n najlij xe tal pach scyuch' yi e' nitxajil yaj. Na wan te yi mbi na baj cya'n, nin na uc'a' te cyetz chic'a'. Nin ja wit wutz c'u'l yi yaj. ¡Yi jun yaja'tz wi'nin nlok' wutz yi jun tal ẍutuj cne'ra'tz, chi ik jun me'al!
3 enquanto que o pobre tinha somente uma ovelha, que ele havia comprado. Ele cuidou dela, e ela cresceu na sua casa, junto com os filhos dele. Ele a alimentava com a sua própria comida, deixava que ela bebesse no seu próprio copo, e ela dormia no seu colo. A ovelha era como uma filha para ele.
4 Itzun bantz tpone'n jun txocum yi yaj yi chin ric nin tan xajse'n i'. Poro yi jun rica'tz qui nin nimsaj c'u'l tan biyle'n cu'n jun scyeri yi e' tetz tawun tan banle'n jun wa'n tetz yi xtxocum, ma cho'n bene'n tan majle'n yi jun tal ne'ẍ cne'r yi cho'n at tuch' yi tal me'ba', nin cu' quimsal tan banle'n yi cumir tetz xtxocum.
4 Certo dia um visitante chegou à casa do homem rico. Este não quis matar um dos seus próprios animais para preparar uma refeição para o visitante; em vez disso, pegou a ovelha do homem pobre, matou-a e preparou com ela uma refeição para o seu hóspede.
5 Yi tbital Luwiy yi xtxolbil nintzun saj jun chin chi'ch c'u'lal tetz tan tu' yi ya'tz mban yi ric. Nintzun tal tetz Natán:
5 Então Davi ficou furioso com aquele homem e disse: — Eu juro pelo
6 ¡Ej nin tajwe'n cu'n tan ẍchojol cyaj tir yi jamel yi jun tal ne'ẍ cne'r! Na yi il yi ncu' nuc'ul na ẍchaj yi qui nin mme'l k'ajab siquier mu'ẍ tal te yi tal me'ba'.
6 Ele deverá pagar quatro vezes o que tirou, por ter feito uma coisa tão cruel!
7 Bene'n tzun tlol Natán tetz Luwiy:
7 Então Natã disse a Davi: — Esse homem é você. E é isto o que diz o
8 Ncha'tz ja wak' yi ca'wl i' tak'ab, scyuch' yi e' txkelbe'n. Nin ja wak' cyakil yi ama'l yi at cwent Israel tu Judá tan acawune'n tibaj. Ja wak' wi'nin e'chk takle'n tzatz, nin ja klo' wak' mas.
8 Eu lhe dei o reino e as mulheres dele; tornei você rei de Israel e de Judá. E, se isso não bastasse, eu lhe teria dado duas vezes mais.
9 ¿Ma na nxac tzun me'l k'ej inca'wl awa'n? ¿Nxac tzun mbnix yi e'chk takle'n awa'n yi qui na chimpek' te'j? Na ja cẍcawun tan cwe'n biyij Urías yi hitita, nin ja xcon yi e' amonita awa'n tan quimse'n cu'n, nin ja el amajol yi txkel i' tan toque'n tetz awuxkel.
9 Por que é que você desobedeceu aos meus mandamentos e fez essa coisa tão horrível? Você fez com que Urias, o heteu, fosse morto na batalha; deixou que os amonitas o matassem e então ficou com a esposa dele!
10 Ma jalu' tan tu' yi ya'tz maban, yi me'l k'ej inca'wl awa'n, na ja el amajol yi txkel Urías, yi hitita, tan toque'n tetz axna'nil, ilenin sjalok oyintzi' xe anajbil.”
10 Portanto, porque você me desobedeceu e tomou a mulher de Urias, sempre alguns dos seus descendentes morrerão de morte violenta.
11 Ej nin jun cu'n yol na talnin Ryos tzatz: “Cyakil yi oyintzi' tu chi'ch c'u'lal yi sjalok tzawe'j, nta'ste'n nin sjaloke't xe anajbil. Tzawutz cu'n swak'e' yi e' axna'nil tetz jun acy'ajl, nin tz'elepon atx'ix ta'n, na sk'ej cu'n chiwitbej quib.
11 E também afirmo que farei uma pessoa da sua própria família causar a sua desgraça. Você verá isso quando eu tirar as suas esposas e as der a outro homem; e ele terá relações com elas em plena luz do dia.
12 Yi aẍatz ja bnix yi aya'bl awa'n ewun cuntu', ma in wetz, tz'elepon atx'ix wa'n sk'ejl cu'n, nin ẍchiwutz cu'n cyakil yi e' xonl Israel,” stzun Kataj bantz tetz Luwiy tan Natán yi eltzanl stzi' Ryos.
12 Você pecou escondido, em segredo, mas eu farei com que isso aconteça em plena luz do dia, para todo o povo de Israel ver.”
13 —Bintzi nin ja injuch wil swutz Kataj, stzun Luwiy.
13 Então Davi disse: — Eu pequei contra Deus, o Natã respondeu: — O
14 Poro tan tu' yi ja el k'ej Kataj Ryos awa'n ẍchiwutz yi e' kacontr, squimok chan yi tal ni' yi mitz'ij, stzun Natán bantz tetz Luwiy.
14 Mas, porque, fazendo isso, você mostrou tanto desprezo pelo Senhor , o seu filho morrerá.
15 Ej yi taje'n Natán xe tetz ca'l, ninin oc lac'p jun chumam ya'bil te yi ni' tan Kataj, yi jun ni'a'tz yi njal tan Luwiy te yi txkel Urías.
15 Aí Natã foi para casa. Então o
16 Toque'n tzun Luwiy tan nachle'n Kataj tib yi ni', nin ja muc' i' we'j, nin cho'n na wit i' wuxtx'otx' tu'.
16 Davi orou a Deus para que a criança sarasse e não quis comer nada. Entrou no seu quarto e passou a noite inteira deitado no chão.
17 Itzun yi quilol yi e' wi' banl wi' yi najlche' le balaj ca'l tetz Luwiy, ja chiben tan cu'swutzil tetz Luwiy tan wite'n wi tetz xtx'ach, poro qui nin cujijtz. Ncha'tz qui nin wan i' scye'j yi na chiwan cyetz.
17 Então os funcionários do palácio tentaram fazer Davi se levantar, mas ele não quis e não comeu nada com eles.
18 Ma yi tele'n juk k'ej ja quim yi ni', poro ja chixob yi e' bajxom tan talche'n tetz Luwiy yi nsken quim yi ni', na e' octz tan xtxumle'n: “Qui nin mo'c yi kayol te wi' Luwiy te yi itz' tzaj yi ni', peor bina'tz jalu' yi ja wi't quim. ¿Ẍe'n tzun kaban tan talche'n tetz yi ja wi't sotz yi ni'? Na qui cunin batz tan yi sotzaj c'u'lal yi at cu'nt, tz'elepon xya'y wi'. Ej nin cuquen yi mbi sban i'.”
18 Uma semana depois, a criança morreu, e os funcionários ficaram com medo de dar a notícia a Davi. Eles disseram: — Enquanto a criança estava viva, Davi não respondia quando falávamos com ele. Como vamos dizer a ele que a criança morreu? Ele poderá fazer alguma loucura!
19 Yi nachone'n Luwiy yi na chijilon squibil quib yi e' bajxoma'tz, tele'n tzun xtxum tetz yi nsken quim yi ni'. Ej nin ben jakol scyetz:
19 Quando Davi viu os oficiais cochichando uns com os outros, compreendeu que a criança havia morrido. Então perguntou: — A criança morreu? — Morreu! — responderam eles.
20 Kalena's tzun je'n xtxicbal tib Luwiy wuxtx'otx', nin octz tan jichi'n, nin ncha'tz ja oc perfum te'j tu yi balaj be'ch tetz, nin ja ben i' le templo tan c'u'laje'n Ryos. Yi tele'n tzaj nintzun ajtz xe yi tetz ca'l, nin jak mu'ẍ cumir, nin wantz.
20 Então Davi se levantou do chão, tomou um banho, penteou os cabelos e trocou de roupa. Depois foi à casa de Deus, o Senhor , e o adorou. Quando voltou ao palácio, pediu comida e comeu logo o que lhe foi servido.
21 —¿Mbi na elepont yi ajtza'kl yi na tzanu' tan banle'n? Na te yi itz' tzaj yi cy'ajlu', yi ilu' teru' ja muc'u' we'j, nin wi'nin ja ok'u' te i'. Ma jalu', te yi ja wi't sotz yi cy'ajlu', ja wek tibu' nin ja wanu', che'ch yi e' bajxom tetz Luwiy, na ja che'l yab te tajtza'kl.
21 Aí os seus oficiais disseram: — Nós não entendemos isto. Enquanto o menino estava vivo, o senhor chorou por ele e não comeu; mas, logo que ele morreu, o senhor se levantou e comeu!
22 —Te yi ntaxk sotz incy'ajl, bintzi nin ja inmuc' we'j, nin ja nok' te i', na ja intxum yi qui cunin batz tz'elepon k'ajab Ryos swe'j, nin stk'e' i' ama'l tan tule'n yos tu incy'ajl.
22 — Sim! — respondeu Davi. — Enquanto o menino estava vivo, eu jejuei e chorei porque o Senhor poderia ter pena de mim e não deixar que ele morresse.
23 Poro jalu' yi ja wit aj tcy'al Ryos i' mbi' eka'n ta'n yi nink chimbisun nin yi nink tzinmuc' we'j, na ja el intxum tetz yi quil chinxcye' tan titz'e'n junt tir i' ẍchixo'l alma', ma na i in wetz, nopontz kale atit i'. Poro yi i' tetz, qui'c rmeril nink tz'ul tan wilwe'n junt tir, stzun Luwiy bantz.
23 Mas agora que está morto, por que jejuar? Será que eu poderia fazê-lo viver novamente? Um dia eu irei para o lugar onde ele está, porém ele nunca voltará para mim.
24 Yi tele'n cobox k'ejtz, nintzun oc Luwiy tan mayse'n c'u'l Betsabé. Ja xa'k i' tan xajse'n Betsabé, nin ja chiwitbej quibtz, nin jale'n nin ban junt cy'ajl Luwiy te xna'na'tz. Ej nin yi bi' yi ni' mban tan i' i'tz Salomón. Wi'nin pek'e'n Kataj Ryos te yi jun tal ni'a'tz.
24 Então Davi consolou a sua esposa Bate-Seba. Teve relações com ela, e ela deu à luz um filho, a quem Davi deu o nome de Salomão. Deus amou o menino
25 Ej, nintzun tal Kataj Ryos tetz Natán tan bene'n tan talche'n tetz Luwiy, yi tetz xtxumu'n. Yi wit tbital Luwiy yi yol Kataj Ryos, ja oc yi bi' Jedidías ta'n tetz yi ni'.
25 e mandou que o profeta Natã lhe desse o nome de Jedidias porque o Senhor Deus o amava.
26 Te yi na bajij yi xtxolbila'tz, ya'stzun na tzan cu'n Joab tan oyintzi' te yi tnum tetz Amón yi na bi'aj Rabá. Te yi txant cuntu' tan cambal i' yi tnum kale na najle't yi rey,
26 Enquanto isso, Joabe continuou a atacar Rabá, a capital do país de Amom. Quando estava para conquistar a cidade,
27 nintzun ben jun stziblal tan Joab tetz Luwiy: “Txant cuntu' tan incambal yi Rabá, na ja wi't incambaj yi ama'l yi na xcon tan colche'n yi a' yi na xcon tetz yi tnum.
27 enviou mensageiros com o seguinte recado para Davi: — Eu ataquei Rabá e conquistei os seus reservatórios de água.
28 Cha'stzun te ba'n yi nink tz'ocu' tan chimolche'n cu'n cyakil yi e' sanlar, tan tule'nu' tan oyintzi' te Rabá bantz cambalu', na qui na yub yi ko in cuntu' chinxcye' scye'j. Na ko ya'tz sban, tz'ocopon tzun imbi' tetz taw yi tnum,” chij.
28 Reúna agora o resto dos seus soldados, e o senhor ataque a cidade, e tome-a. Eu não quero ficar com a glória dessa vitória.
29 Toque'n tzun Luwiy tan chimolche'n cyakil yi e' tetz sanlar nin e' bentz tan oyintzi' te yi tnum Rabá, nin xcye' i' tan cambaje'n.
29 Então Davi reuniu os seus soldados, foi até Rabá, atacou a cidade e a conquistou.
30 Itzun yi toque'n i' tul ca'lil chiryosil, nintzun el tcy'al yi coron yi ate'n twi' chiryosila'tz yi oro cu'n, yi at chin balaj c'ub te'j. Ej nin yi talal yi jun corona'tz i'tz ox arow. Tele'n tzaj tzun tcy'al Luwiy jun balaj c'ub te yi jun corona'tz, nin oc tk'ol te yi tetz coron. Ncha'tz e' cambaj wi'nin e'chk takle'n yi at wi'nin walor nin ajtz cya'n le cyetz chitanum.
30 Moloque , o ídolo que os amonitas adoravam, tinha uma coroa que pesava mais ou menos trinta e quatro quilos. A coroa era de ouro, e nela havia uma pedra preciosa, que Davi tirou e colocou na sua própria coroa. Levou também de Rabá muitas coisas de valor.
31 Ma yi e' amonita yi qui nin e' quim tul oyintzi', e' eltzaj tcy'al Luwiy tul yi tnum nin cawun scyetz tan cyak'uje'n tan e'chk ma'cl chitane'n e'chk seruch, tu asarón nin cxbil. Nin at e' yi e' oc tan banle'n lagris kale atit yi chujil lagris. Ite'n nin xtxolbila'tz ban Luwiy scye'jak yi e'chk mas tnum yi cho'n ate' cwent Amón. Kalena'tz tzun pakxe'n Luwiy, scyuch' yi e' tetz sanlar, jalen Jerusalén.
31 Davi fez o povo da cidade trabalhar com serras, enxadas e machados e fabricar tijolos. E fez o mesmo em todas as outras cidades de Amom. Então Davi e os seus soldados voltaram para Jerusalém.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar 2 Samuel 12, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.