2 Coríntios 12
Autaahaatɨhomɨ Pɨwɨha Gaaha Wanɨha (AGM) vs VC
1 Isɨhiya pɨwɨha jaiwɨtɨwɨha ausaahohiyɨhiyaamataindɨ nɨwahonɨnɨ naimaatɨndaano ndɨ naimaatɨnataataahɨ sandɨ nisɨ naimaatɨnohɨtɨndaahɨ wɨndɨ nahatiyaanangisɨ andɨtɨnyiwatɨ manyɨtatamanɨtaise. Iyataahandɨ kandɨ Awaisɨho pɨwɨha wiwa yapepatamatiyahaiwetapɨ auta nanisatɨ kandiwaiwaapɨ katɨtaano.
1 Importa que me glorie? Na verdade, não convém! Passarei, entretanto, às visões e revelações do Senhor.
2 Nɨnɨ aimɨ gwɨnyaataayo utaaho wo Kɨraisihopɨ biyatɨ gɨwunyaahoai Kɨraisiho numwaasi mɨhaatɨ yamɨhapataatɨhɨ Autaahaatɨho bimimbɨpɨhɨ naindɨhandapo. Siyatɨ mɨhaatɨ numwaasi nasaamasɨhɨ kɨnaungwɨha aimɨ ikwɨmaindɨmwɨtihɨ auhɨramɨ yahurɨ 12 kiyatɨ sanaise. So utaaso komɨ maarɨho yamɨhapataatɨhɨ naindɨho e komɨ ambɨpatɨ katisatɨ naindɨho amɨ nɨnɨ wɨndɨ monɨtɨ gɨmaanunyainjo. O amɨ Autaahaatɨho sawahohɨ sandapɨ gwɨnyaahoso.
2 Conheço um homem em Cristo que há catorze anos foi arrebatado até o terceiro céu. Se foi no corpo, não sei. Se fora do corpo, também não sei; Deus o sabe.
3 Utaaso sopɨ nɨnɨ aimɨ gwɨnyaaho komɨ maarɨhoetɨ amɨ komɨ ambɨpatɨ katisatetɨ sapɨhɨ bimihɨ nɨnɨ sandapɨ komɨ ambɨpatɨ katisate komɨ maarɨhohɨhe ndɨ wɨndɨ baindɨ monɨho nehɨ Autaahaatɨho sawahohɨ gwɨnyaahoso.
3 E sei que esse homem - se no corpo ou se fora do corpo, não sei; Deus o sabe -
4 Isɨ koai Kɨraisiho numwaasi mɨhaatɨ yamɨhapataatɨhɨ Autaahaatɨhomɨ ndɨhetɨ isɨhiya gɨwunyaapɨ bimambɨwɨhiya napopɨ naiwɨ gaahapɨhɨ gaahiya ainahiyɨhiya bimohɨpɨpɨhɨ niyataise. Mɨhaatɨ kapɨhɨ pɨwɨha wiwa noaipasɨhɨ ko atisatɨ netaise. Saiwa pɨwaiwa nehɨ isɨhiya atiwɨ nesisɨ amɨ isɨhiya usaisɨ ausaapɨ kaundɨtaatɨwɨhandapɨ Autaahaatɨho apɨpaahɨ owetahaiwaare.
4 foi arrebatado ao paraíso e lá ouviu palavras inefáveis, que não é permitido a um homem repetir.
5 Utaaho siyahopaahɨ nɨnɨ asakaindɨ kopɨ maaritɨtɨ tɨhaapaito. O amɨ isɨhiya nisapɨ so utaaso awaisɨho gaahomaahe nawɨhiyatɨ pɨwɨha yanyawɨha kamaatatɨ kunyapeho komɨ pɨwɨha napaisaatɨ pɨwaatahoe tɨwɨ katisaihaahɨ sandapɨ nga katawaatowo ndɨ nɨwahonɨnɨ maaritɨtɨ tɨhaapaito. So utaaso yamɨhapataatɨhɨ naise toto wopɨmaato tɨtɨhɨ nɨnɨ nɨwahonisapɨto. Nɨnɨ yamɨhapataatɨhɨ naindɨ Autaahaatɨho auta nanisatɨ saiwa kandihɨ atindɨ netɨhonɨne ndɨ wɨndɨ naimaatɨndɨ tɨhaapɨmaito. Owe.
5 Desse homem eu me gloriarei, mas de mim mesmo não me gloriarei, a não ser das minhas fraquezas.
6 Yapepatamatiyahatetapɨ auta Autaahaatɨho nanisahoniso ndɨ naimaatataatisangisɨ nɨnɨ naharɨhiyaamɨ pɨwaatohɨmumwaaŋɨ wɨndɨ pɨwaamaatɨto. Nɨnɨ pɨwɨha tɨtɨhɨ akɨtɨha akaahaahɨhɨ ausaitandɨhandiso. Nɨnɨ saiwa mmonɨhohɨwiwaapɨ saindɨ mmonɨtɨhonɨniso ndɨ wɨndɨ namimaatisanɨhɨ amɨ sangisangisɨ ko siyahaiwa mmonatɨ nehoe tɨwɨ wɨndɨ maarɨmitɨwɨ mepɨ autaahepɨnɨmaamaitaatɨwe. Nehɨ nɨnɨ pɨwɨha ausaatɨ kasatɨtɨ amɨ nɨnɨ kiyohɨwaiwa mmonɨwɨ ko siyatɨ kaiso tɨwɨ jaitaatɨwe.
6 Pois, ainda que me quisesse gloriar, não seria insensato, porque diria a verdade. Mas abstenho-me, para que ninguém me tenha em conta de mais do que vê em mim ou ouve dizer de mim.
7 Autaahaatɨho saiwa apɨpaahɨ gaahaiwa nɨngi ausaatɨ ausaimanatɨ nanɨsiwɨmaiwaapɨ Autaahaatɨho nɨngisɨ siyatɨ nanisahonɨne ndɨ tɨhaapaindɨ namimaatɨndandɨ timbɨpa wapa jaatɨhɨramatiyatɨ ambɨpatisɨ muwɨhapa nusoaipane tatɨ Autaahaatɨho gwɨnyaasɨhɨ amɨ Bwaasɨrɨhɨrɨ kɨramɨ otɨpɨpatɨhoai natausaasihɨ nasatɨ nɨngisɨ taatɨ jaatɨhɨraahamatiyatɨ nanematɨ mɨnɨwataise.
7 Demais, para que a grandeza das revelações não me levasse ao orgulho, foi-me dado um espinho na carne, um anjo de Satanás para me esbofetear e me livrar do perigo da vaidade.
8 Aihɨ nɨnɨ Awaisɨho Jisaasihoai kɨmandɨ mɨnɨwatɨ nanematɨ yaasindɨmandɨ nepɨnɨmape undɨtɨ aimɨ mairɨ maara kaundɨtɨ nunjenataayo.
8 Três vezes roguei ao Senhor que o apartasse de mim.
9 Nepɨnɨmape undɨtɨ nunjenɨhonɨhandɨ kandɨ ko Awaisɨho wihoaaŋɨha satatɨ kandataase.
9 Mas ele me disse: Basta-te minha graça, porque é na fraqueza que se revela totalmente a minha força. Portanto, prefiro gloriar-me das minhas fraquezas, para que habite em mim a força de Cristo.
10 Nɨnɨ Kɨraisihomɨ otɨpɨpatɨ kawisataatɨ nɨnɨ noaipatɨ utaahonɨnɨ kunyapehonɨnɨ napaisɨhonɨnɨndaayo. Aihɨ isɨhiya nɨngisɨ mɨmaipɨniwɨ kahatamatɨpetɨhaiwa kanisawaayopo. Isɨhiya nɨngisɨ nehɨhaiwa saimbɨhoŋe ndɨwɨ kandɨwɨ amɨ naaŋanisahaiwa nanoaipasɨhɨ kaiwa ipɨhatindɨmatɨ amɨ isɨhiya nɨpɨ amɨ Awaisɨhomɨ otɨpɨpatɨ kaitandɨhɨra daihɨra nanimbɨpuhauhɨ naaŋanisataise. Amɨ nɨnɨ saindɨ napaisonɨnɨ kunyapehonɨnɨ bimonɨhɨ Kɨraisiho komɨ watɨpɨhandɨ naninyatɨ watɨpɨnɨmataise.
10 Eis por que sinto alegria nas fraquezas, nas afrontas, nas necessidades, nas perseguições, no profundo desgosto sofrido por amor de Cristo. Porque quando me sinto fraco, então é que sou forte.
11 Nɨnɨ isɨhiya naharɨhiyaamataindɨ pɨwɨha kasatataato. Amɨ nɨnɨ pɨwɨha saindɨha wɨndɨ kamaatɨtɨhatɨ katɨ sahɨ sawanaatɨ katɨme ndɨwɨ nanepepaipapɨ katauhɨ kasato. Sahɨ nisapɨ ko siyahoe maatɨwɨ isɨhiya jaipɨtɨwɨ kiyaamɨ ambɨpatɨ naimaatɨwɨ kasatohiyɨmiya siya nga nɨngisɨ nanɨtipɨhaapɨhiyaatihɨ nɨnɨ kiyaamɨ otɨtɨhɨ bɨnotaamaayo. Nɨngisɨ Autaahaatɨho watɨpɨhandɨ namaaninyonaahɨ nɨnɨ nehɨhonɨnɨtɨtaanɨhe isɨhiya jaipɨtɨwɨ nisapɨ katohɨmatamataindo.
11 Tenho-me tornado insensato! Vós a isso me obrigastes. Vós é que deveríeis fazer o meu elogio, visto que em nada fui inferior a esses eminentes apóstolos, se bem que nada sou.
12 Jɨhɨ nɨnɨ sangisatɨ maasɨ bimohura sahɨ nisapɨ tɨtɨhɨ Autaahaatɨhomɨ otɨpɨpatɨhoe tɨwɨ mmonɨwɨ gwɨnyaitaatɨwɨ wiwa kaimɨ niyonɨhɨ noaipasɨhɨ sahɨ mmonɨwɨhiyaate. Autaahaatɨhomɨ watɨpɨhandaahɨ sɨwipatɨ watɨpɨhaiwa kaindɨ amɨ wiwa otɨpɨpatɨ watɨpɨhaiwa kaindɨ nɨnɨ akɨtɨnɨhɨ Autaahaatɨhomɨhonɨne ndɨ komɨ watɨpɨhandɨ nasisataayo. Saindɨ nasisonɨhɨ amɨ sahɨ nisapɨ Autaahaatɨho komɨ pɨwɨha awusaitandɨ natausaasisɨho akoho akɨtɨhore tɨwɨ waatɨ gɨmunyaahopo. Owetise.
12 Os sinais distintivos do verdadeiro apóstolo se realizaram em vosso meio através de uma paciência a toda prova, de sinais, prodígios e milagres.
13 Nɨnɨ Autaahaatɨhomɨ isɨhiya wapɨhɨ wapɨhɨ bimohiyɨhiyai otɨpɨpatɨ kiyohɨtɨhandapɨ nawɨho naninyawɨse mundonɨhandɨ kandɨ naninyawɨhonɨnisɨ amɨ naasɨ katɨ kaindɨ amɨ sangisangisɨ nawɨho nanɨmɨtaatɨwe ndɨ isɨhiya jaiwɨtɨwɨ pɨwɨha ausaapɨ kasatohiyɨhiyaamataindɨ wɨndɨ kamaasatɨto. Owe. Sandɨ saindɨ kiyohɨtɨmandɨ usinjaate. Amɨ wiwa nɨnɨ sangisɨ nawɨhopɨsatisanɨhɨ naaŋasitaihɨsɨ nge. Samɨ nawɨho namehohɨtɨhandapɨ sandɨ maipɨhandɨ kiyatɨ nawɨho otɨpɨpatɨ kaitandɨhandapɨ nameso tɨwɨ gwɨnyaawaawaahɨ nisɨ maipɨhandɨ sandɨ sahɨ nepɨnɨmapɨse.
13 Em que fostes inferiores às outras igrejas, senão no fato de que a vós não vos fui pesado? Relevai-me esta injúria!...
14 Nɨnɨ aimɨ yataira napɨtatɨ wanɨ amɨ kasɨnɨhandɨ napɨtandiyonɨ napɨtɨ naaŋasisɨhandɨ nawɨho naninyawɨse satɨtɨ nawɨho wɨndɨ namaasaito. Nɨnɨ samɨ nawɨho samɨhapa isɨwasohɨpɨpa nanɨmɨtaatɨwɨmaahe. Owe. Nɨnɨ sahɨ isɨhiyaatangisɨ nasamaasanɨhɨ isɨhiya nawɨhopɨsatɨwɨ nasehohiyɨhiyaamɨhihoaaŋɨ namuwɨ nisɨhɨretɨ japɨ naitaatɨwe. Iyataatɨ manyinya saniya sapiyaapɨ nawɨho numwɨtaatɨwɨho nepɨ turɨmanawaamaayopo. Owetise. Saniya sapiya mwaaya maatiyai numwɨtaatɨwɨ nawɨho wapa nepɨ ahowiwɨ turɨmanawaayopo. Sandɨ tɨtɨhe. Isɨ sahɨ nisapɨ koaisɨ nawɨho numwɨtɨhaahoe tɨwɨ nepɨ tɨmaamanɨwɨse. Owetise. Nɨnɨ sangisɨ andɨtɨsaiwɨtandɨhatɨ otɨpɨpatɨ nehɨhatɨ kaitaano.
14 Eis que estou pronto a ir ter convosco pela terceira vez. Não vos serei oneroso, porque não busco os vossos bens, mas sim a vós mesmos. Com efeito, não são os filhos que devem entesourar para os pais, mas os pais para os filhos.
15 Isɨ manyinyaisɨ saniya sapiya kawisohɨpatamataindɨ nisapa isɨwasohɨpɨpa nasamɨtaano. Aindɨ nɨnɨ sangisɨ maarɨho waatɨ pɨhɨndɨ taatɨ nasanyamɨ niyonɨhandɨ amɨ sahɨ nɨngisɨ maarɨho nehɨ masɨhonjɨhɨ nanɨmɨtaawo?
15 De mui boa vontade darei o que é meu, e me darei a mim mesmo pelas vossas almas, ainda que, amando-vos mais, seja menos amado por vós.
16 Isɨhiya pɨwɨha nehɨha kasatɨwɨ daayohiyɨhiya nisapɨ pɨwɨha jaiwɨtɨwɨha sangisɨ sasatawaatopo. Ye, Porɨhohɨ isɨhiyaisɨ naaŋɨhaiwa nunyatɨpane tatɨ gwɨnyaataatɨ nawɨho samɨ namaasetaise. Siyatɨ samɨ nawɨho auta nametaahandɨ kandɨ noaatatɨ isɨhiyaatangisɨ jaipɨpa kasatatɨ nawɨho nasetaise satawaatopo.
16 Mas seja! Não vos fui pesado. Como, porém, sou esperto, apanhei-vos pela astúcia...
17 Isɨ satohɨhaapɨ wihoaaŋɨha kasatɨtaano. Nɨnɨ jaipɨsatɨtɨ nawɨho naninyawɨse satɨtɨ nasaitandɨ utaahurɨ yahurisɨ nanaita numwɨse undɨtɨ wɨndɨ nandɨmusoaaso. Owe. Amɨ sandapaahɨ sangisangisɨ aimɨ baiwɨ gwɨnyaapɨhiyaate.
17 Acaso tirei proveito de vós por meio de algum daqueles que vos enviei?
18 Nɨnɨ Taitaasihoai pɨwɨha baindɨ kaundɨtɨ tarɨwundɨtɨ sapɨ nandusoaasataayo. Aindɨ amɨ naisoho woaisɨ maasɨ numwise undɨtɨ nandusoaasataayo. Nandusaasonɨhɨ Taitaasiho sangisenda nasatɨ nawɨho naninyawɨse satatɨ nahato nasetaiso e owetiso? Nanyetaise tɨwɨsono! Taitaasihotihɨ amɨ nɨnɨtihɨ naasɨkɨretɨ naasɨkatɨ kasisahaayono e ko wɨretɨtihɨ amɨ nɨnɨ wɨretɨtihɨ kiyahaayono? Saihɨto tɨwɨ katɨwɨse.
18 Roguei a Tito, e com ele enviei um irmão que conheceis. Por acaso tirou Tito de vós alguma coisa? Não andamos nós com o mesmo espírito, sobre as mesmas pegadas?
19 Sahɨ nisɨ utɨpɨmo kɨmo awɨtawaawɨ saiwɨ gwɨnyapenawaayopo utaaho so saiwa kamayonɨhandɨ nehɨhaiwa katopo tatɨ jɨpatɨpaise tɨwɨ gwɨnyapenawaatɨtaatɨwɨ owe. Saiwɨ sahɨ gwɨnyaawaawaahɨ sandɨ asɨrete. Autaahaatɨho atɨninjatihɨ amɨ Kɨraisiho siya satɨwɨ katowɨ satɨpɨ kaunde ndihɨ kasatataato. Isɨ nisɨ naisɨhiyaatɨ maarɨho wɨsaitɨ maarɨho nasanyohiyɨhiyaate sandɨ kasatataato. Nahataapa nɨnɨ kaindɨ amɨ nahataapa nɨnɨ pɨwɨha kasatohɨwɨmaiwa nisapɨmaahe sape. Sahɨ Kɨraisihopɨ andɨtitɨwɨ gɨwunyaapɨ koai nɨwipinjɨtaatɨwɨhandape.
19 Já há muito pensais que nos justificamos diante de vós. Perante Deus, em Cristo, é que nós falamos; mas tudo isto, meus caríssimos, para vossa edificação.
20 Amɨ nɨnɨ kɨmɨkɨretɨ saindɨ kasatohɨtɨmandɨ apaapɨmaasato. Amɨ nɨnɨ sangisenda napɨtɨ jasosanɨhɨ amɨ nɨnɨ sapɨ maaritɨtɨ gwɨnyaahohɨpɨpa wɨndɨ kamaiwɨ sangi wɨretɨ kaisaihɨ kandapɨ nɨnɨ sapɨ wɨndɨ maarɨmitɨte ndɨ gwɨnyaataatɨ kasatataato. Amɨ sahɨ saisaihɨ nɨnɨ maarɨmitataatɨ kandapɨ nɨnɨ sangi watɨpɨhapa wapa samɨ maarɨho ambɨpatɨ yaasɨhapa kasisanɨhɨ amɨ sahɨ wɨndɨ kandapɨ maarɨmitɨtauhɨto. Iyataatɨ wiwa maipɨhapa kahatamatɨpetɨhapa samɨhatɨhɨ siyahapa ahotɨtaihɨ nɨnɨ waatɨ gwɨnyaatatɨto. Sahɨ woŋɨ waaŋɨ wo waatapɨ kinyɨ maarɨho mɨmaipaimbɨ gwɨnyaapɨ amɨ nuwɨ napɨwaiwɨ woŋɨ waaŋɨ wo waatisamɨ waapɨhɨnɨwɨ aposahapara itɨhɨnnɨwɨ amɨ Kɨraisihomɨ isɨhiya ahoyanɨwɨ baiwɨ bimohɨtɨtɨhapɨ yandɨhematɨwɨ wuraahɨ sɨhoaasangisɨtɨmɨ amɨ wapuraahɨ sainjaasangisɨtɨmɨ amɨ waaŋɨ wo waatapɨ kiyaamɨ ambɨpatɨ dahopa nepɨ nusopɨsasawɨ pɨwɨha wa nehɨ akaahaametaha kiyaapɨ isɨhiya usa atisauhɨ katɨwɨ amɨ woŋɨ waaŋɨ wo waatapɨ kiya wɨndɨ atɨhomaasisauhɨ kiyaamɨ dawaataatapɨ noaasawɨ katɨwɨ amɨ woŋɨ waaŋɨ wo waatamɨ gwɨnyaasɨtɨhandapɨ ipatisanɨwɨ mmonɨwɨ kɨwahoŋɨ kɨwɨhaaŋɨ nahataapa nga mmona gwɨnyaawaahiyaaniso tɨwɨ nepɨ naimaatɨwɨ apɨpaahɨ genanɨtauhɨto. Saiwɨ sahɨ kiyawaawɨ sahɨ Kɨraisihomɨ isɨhiyaatɨ Autaahaatɨhopɨ gɨwunyaapɨ aunɨhɨhɨrɨ katɨwɨ komɨ ambɨpatɨ awaindepumapɨ mepɨ autaahepumaitaatɨwɨhandɨ nɨwipɨta naharimatonɨhɨ amɨ sahɨ sawanaatɨ naharitauhɨ nɨnɨ gwɨnyaataatɨto.
20 Temo que, quando for, não vos ache quais eu quisera, e que vós me acheis qual não quereríeis. Receio encontrar entre vós contendas, invejas, rixas, dissensões, calúnias, murmurações, arrogâncias e desordens.
21 Saindɨ gwɨnyaataatɨ nɨnɨ sangisenda napɨtɨ amɨ samɨ ndɨmaahomwaaŋɨ jasondandɨhandapɨ pɨhɨndɨ gwɨnyaatɨ awaindɨhandɨ yayataayo. Amɨ sandɨ apaapɨmaahe. Isɨhiyaatɨ sahɨ usaatɨ jɨhɨ nɨnɨ napɨtɨ jasohohɨhuraapɨ samɨ maipɨhaiwa isɨhiya nahatiyaamɨ gwɨnyaapɨ japepinjohɨrɨhɨretapɨ sahɨ ipatisanɨwɨ mmonɨwɨ wɨndɨ gɨmaasunyaatatɨ nehɨ sangi samɨ maarɨho kasatihɨ samɨ ambɨpatɨ jandotɨ maaritirɨhɨretɨ apɨpaahɨ sangi wɨndɨ mamaasamahiyaatɨ apɨpaahɨ ainjotahapa kaiwɨ samɨ ambɨpatɨ usɨhiyaatɨ amɨ asɨhiyaatɨ kɨho amɨ kɨhaatisawɨ namɨnɨwɨ kiyohɨwaiwa kaiwaanɨhɨ sahɨ waatɨ taawɨ kaitaapo. Kaisaihɨ nɨnɨ napɨtɨ noaipatɨ jasondo. Saindɨ nɨnɨ sahɨ maipɨhaiwa wɨndɨ namaamapɨ kiyaatɨnɨhɨ taawɨ kaisaihɨ samɨ ndɨmaahomwaaŋɨ jasosanɨhɨ amɨ samɨ maipɨhaiwa apɨpaahɨ ainjotahaiwa Autaahaatɨho nɨngisɨ netɨ nanisɨtaise. Nanisonɨhɨ nɨnɨ kaiwa mmonataatɨ nɨngi apɨpaahɨ aungwohandɨ manyamatɨ amɨ nisɨ maarɨho aungwohandɨ yaasamaitaise.
21 Receio que à minha chegada entre vós Deus me humilhe ainda a vosso respeito; e tenha de chorar por muitos daqueles que pecaram e não fizeram penitência da impureza, fornicação e dissolução que cometeram.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar 2 Coríntios 12, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.