Atos 27

Ambulas Wosera NT (ABT_WOS) vs NTLH

Sair da comparação
NTLH Nova Tradução na Linguagem de Hoje 2000
1 Kukmba Festus anga wandén, “Bulaa sipmba waare Itali kantrit ma yéngunu.” Wunga wandéka de Pol kalapusmba kwaan du rasét waak wa kure yéndarén, néma du nakngé. Wani du déku yé Julius dé Romna waariyakwa némaamba (100) dunyanngé wa néma du téndén. Déku waariyakwa duké anga wandarén, “Romna néma duna waariyakwa apu wa.” Naandarén. Wani néma du kalapus yaasékatake yaalan dunyanséké wa séngite kaavéténdén, de yaange yémuké.
1 Ficou resolvido que devíamos embarcar para a Itália. Então entregaram Paulo e os outros presos a Júlio, um oficial romano que era do batalhão chamado “Batalhão do Imperador”.
2 Kaavéte dele yéndén. Wuné ani nyéngaa viyaatakan du wuné dele sékét wa yénanén. Tesalonaika du Aristarkus waak nanale sékét yéndén. Tesalonaika Masedonia provinsmba wa téndékwa. Ye Adramitiummba yaan sip nakmba wa waarénanén. Wani sip Esia provinsmba tékwa solwarale tékwa gaayét yéké yaléka wa yénanén.
2 Nós embarcamos num navio da cidade de Adramítio, que estava pronto para navegar para os portos da província da Ásia. E assim começamos a viagem. Aristarco, um macedônio da cidade de Tessalônica, estava conosco.
3 Ye gaan kwaae ganmba Saidonmba saambaknanén. Saambaknanga waariyakwa dunyanna néma du Julius Polét yéku yapaté yandén. Yate yi naandéka Pol déku du dakwaké ye dele kakému kandén. Katake musé ras kéraae kure sipét waambule yéndén.
3 No dia seguinte chegamos ao porto de Sidom. Júlio tratava Paulo com bondade e lhe deu licença para ir ver os seus amigos e receber deles o que precisava.
4 Sipmba nakapuk waare Saidon taakatake wa yénanén. Yénanga wimut kutndéka Saiprus ailan akituwa sakumba téndéka wimut kurkapuk yakwa sakumba wa yénanén.
4 Depois de sairmos de Sidom, navegamos ao norte da ilha de Chipre a fim de evitar os ventos que estavam soprando contra nós.
5 Saiprus taalékératake solwaramba ye Silisia provins, Pamfilia distrik waak apakmba témbéréka wa vénanén. Vétake ye Mairamba wa saambaknanén. Maira Lisia provinsmba téndékwa.
5 Atravessamos o mar em frente ao litoral da região da Cilícia e província da Panfília e chegamos a Mirra, uma cidade da província da Lícia.
6 Wani gaayémba saambake sipmba daawulinanén. Daawuliye ténanga waariyakwa dunyanna néma du Itali kantrit yéké yakwa sipké waake véndén. Wani sip Aleksandriamba wa yaalan. Waake vétake yaae nanat kure yéndéka wani sipmba waarénanén.
6 Ali o oficial romano encontrou um navio da cidade de Alexandria, que ia para a Itália, e nos fez embarcar nele.
7 Waare wimut kutndéka késépéri nyaa yakélak yakélak yérénanén. Yakélak yéréte sipna dunyansé néma jémbaa yandaka Nidas vénanén. Vétake yéké yananga néma wimut kutndéka yémuké yapatinanén. Ye nak yaambumba yénanga Krit ailan yékutuwa sakumba téndéka wa wimut kurkapuk yakwa sakumba yénanén.
7 Navegamos bem devagar vários dias e com grande dificuldade chegamos em frente da cidade de Cnido. Como o vento não nos deixava continuar naquela direção, passamos pelo cabo Salmona da ilha de Creta e seguimos pelo lado sul daquela ilha, o qual é protegido dos ventos.
8 Ye Salmone némbat vétake ye solwarana aarké tékwanmba wa yénanén. Yéte néma jémbaa yandaka yéku taalémba wa saambaknanén. Wani taaléké anga wandarén, “Sip yékunmba tékwa taalé wa.” Naandarén. Wani taalé Laseale wa téndékwa.
8 Assim fomos navegando bem perto do litoral e, ainda com dificuldade, chegamos a um lugar chamado “Bons Portos”, perto da cidade de Laseia.
9 Késépéri nyaa wa wani taalémba yarénanén. Yarénanga Judasé kakému kakapuk yandakwa sapak yéndéka wa néma wimut kurkwa sapak yaan. Wani sapak solwara némaanmba waarapte waaréndékwa. Wani sapak sip yamba yékunmba yéndakwe wa.
9 Ficamos ali muito tempo, e tornou-se perigoso continuar a viagem porque o inverno estava chegando . Então Paulo avisou:
10 Pol wani sapakngé vékusékte sipmba tékwa dunyansat ani kundi wandén, “Guno, bulaa yémunaae, wa néma jémbaa yananu némaamba musé némaamba dunyansé lambiyak-ngandakwa. Wunga wa vékusék-wutékwa. Bulaa katik yéké nané.” Naandén.
10 — Homens, estou vendo que daqui para diante a nossa viagem será perigosa. Haverá grandes prejuízos não somente com o navio e com a sua carga, mas também haverá perda de vidas.
11 Wandéka sip kurkwa du ambét sipna néma du anga wambérén, “Yamba yé wa. Ma yékwak.” Wunga wambéréka waariyakwa dunyanna néma du bérku kundi vékundén. Vékutake Polna kundi yamba vékundékwe wa.
11 Mas o oficial romano tinha mais confiança no capitão e no dono do navio do que em Paulo.
12 Wani sapak ténanén taalé wan yéku taalé yamba wa. Néma wimut wamba wa kurkandékwa. Wunga vékusékte bérku kundi vékutake de sipmba tékwa némaamba dunyansé kundi gindarén, wani taalé yaasékatake yémuké. Ye Finiksmba saambake néma wimut kurkwa sapak wamba témuké wa mawulé yandarén. Finiks wan Krit ailanmba wa téndékwa. Wani taalé wan wimut kutndéka sip kurkale téndakwa taalé wa.
12 O porto não era bom para passar o inverno. Por isso a maioria achava que devíamos sair dali e tentar chegar a Fênix. Essa cidade é um porto de Creta que tem um lado para o sudoeste e o outro para o noroeste. E eles achavam que poderíamos passar o inverno ali.
13 Kukmba yéku wimut nak sakumba yaae ayélap wa kurén. Kutndéka wani taalat yémuké wa bulndarén. Bule anka sipmba témbétsorétake kure yakélak yéndarén Krit ailan tékwanmba.
13 Começou a soprar do sul um vento fraco, e por isso eles pensaram que podiam fazer o que tinham planejado. Levantamos âncora e fomos navegando o mais perto possível do litoral de Creta.
14 Yéréndaka néma wimut nyaa yaalakwa taalé pulakmba bari yaae kurén. Wani wimut Krit ailanmba wa yaandén.
14 Mas, de repente, um vento muito forte, chamado “Nordeste”, veio da ilha
15 Néma wimut kutndéka sip yémuké yapatin. Yémuké yapatindéka baka ténanga wimut sip kure yéndén.
15 e arrastou o navio de tal maneira, que não pudemos fazer com que ele seguisse na direção certa. Por isso desistimos e deixamos que o vento nos levasse.
16 Kure yéndéka Kauda ailan tékwanmba wa yénanén. Kauda wan makal ailan wa. Ye apamama wimut kurkapuk yakwa sakumba yéte wa néma jémbaa yananén, makal bot kurkale téndénngé. Nana sip yéndéka wani bot talimba baangwit lékindaka sipna kukmba wa yéndén.
16 Para escaparmos do vento, passamos ao sul de uma pequena ilha chamada Cauda. Ali, com muita dificuldade, conseguimos recolher o bote do navio.
17 Sipna dunyan néma jémbaa yate baangwimba témbére kure ye wani makal bot sipmba kusoréndarén. Kusore anjoré sipmba taakandarén. Taake apamama baangwit wa sipmba gindarén, apamama ye téndénngé. Yatake wa wup yandarén, sip baka ye Afrikana taalémba tékwa yaawiyamba waare kapére yamuké. Wup yate sipmba tén laplap lepékutake baka téndaka néma wimut nakapuk kutte wa sip kure yéndén. Kure yéndéka wa sip baka yéndén.
17 Os marinheiros levantaram o bote para dentro do navio e amarraram o casco do navio com cordas grossas. Estavam com medo de que o navio fosse arrastado para os bancos de areia que ficam perto do litoral da Líbia. Então desceram as velas e deixaram que o navio fosse levado pelo vento.
18 Néma wimut kutndéka solwara némaanmba wa waarapte waaréndén. Yandéka nak nyaa sipmba tan musé solwaramba wa vaanjandandarén, sip yékunmba yéndénngé.
18 E a terrível tempestade continuou. No dia seguinte começaram a jogar a carga no mar.
19 Vaanjandatake nak nyaa wa sipmba tékwa musé ras, laplap, baangwi, miyé, wunga solwaramba vaanjandandarén.
19 E, no outro dia, os marinheiros, com as próprias mãos, jogaram no mar uma parte do equipamento do navio.
20 Vaanjandatake yéte némaamba nyaa yaréte kun béré nyaat yamba vénangwe wa. Yananga néma wimut wayéka kuttépékaandén. Kutténdéka anga wananén, “Kurkale katik yéké nané. A lambiyaknganangwa.” Naananén.
20 Durante muitos dias não pudemos ver o sol nem as estrelas, e o vento continuava soprando forte. Finalmente perdemos toda a esperança de nos salvarmos.
21 Némaamba nyaa yéndéka kakému yamba kandakwe wa. Yandaka Pol waarape deku nyéndémba téte anga wandén, “Guno, talimba gunat wa wawutén, Krit ailan katik yaasékaké nané. Guné wuna kundi vékumunaangunu wani néma jémbaa katik yakatik nané. Yananu wani musé katik lambiyakngatik dé.
21 Fazia muito tempo que eles não comiam nada. Então Paulo ficou de pé no meio deles e disse: — Homens, vocês deviam ter dado atenção ao que eu disse e ter ficado em Creta; e assim não teríamos tido toda esta perda e este prejuízo.
22 Ma vékungunék. Nana du nak katik lambiyakngé dé. Sip male wa lambiyakngandékwa. Yéku mawulé ma vékungunék. Wup yaké yambakate.
22 Mas agora peço que tenham coragem. Ninguém vai morrer; vamos perder somente o navio.
23 Wuné Gotna du téte déké yékunmba vékulakawutékwa. Ani gaan Gotna kundi kure gaayakwa du nak gaaye wunale téte anga wandén, ‘Pol, wup yaké yambak.
23 Digo isso porque, na noite passada, um anjo do Deus a quem pertenço e sirvo apareceu a mim
24 Méné néma duwat kundi kwayékaménéngwa Rommba. Got ménat yékun yandékwa. Yékun yate deké waak kurkale véndu de ménale sipmba yékwa dunyansé katik lambiyakngé daré.’ Naandén wunat.
24 e disse: “Paulo, não tenha medo! Você precisa ir até a presença do Imperador. E Deus, na sua bondade, já lhe deu a vida de todos os que estão viajando com você.”
25 Guné wani kundi vékutake wup yaké yambak. Got wunat wandén pulak wa yakandékwa. Déku kundi wan yéku kundi wa. Yi wan wanana wa. Wunga wa vékusék-wutékwa.
25 Por isso, homens, tenham coragem! Eu confio em Deus e estou certo de que ele vai fazer o que me disse.
26 Wimut kutte sip némaanmba kure yéndu nak némbat waarékanangwa. Wani némbu ailan nakmba wa téndékwa.” Naandén Pol.
26 Porém vamos ser arrastados para alguma ilha.
27 Néma wimut wayéka kuttéte wa sip baka kure yéndén. Nyaa 14 Mediterenian waandakwa solwaramba baka yénanén. Ye gaan yaandéka nyéndéngan sipmba jémbaa yakwa apu anga wandarén, “Gaayé nakmba a saambak-nganangwa.” Naandarén.
27 Duas semanas depois, à noite, continuávamos sendo levados pela tempestade no mar Mediterrâneo. Mais ou menos à meia-noite, os marinheiros começaram a sentir que estávamos chegando perto de terra.
28 Naate wa néma matu lékindarén, baangwimba. Lékitake solwaramba vaanjandandarén. Vaanjandatake wa naakindarén. Naakiye véndarén gu 40 mita pulak téndéka. Vétake ayélap yépulak naae nakapuk wani matu vaanjandandarén. Vaanjandatake naakiye véndarén gu 30 mita pulak téndéka.
28 Então jogaram no mar uma corda com um peso na ponta e viram que a água ali tinha trinta e seis metros de fundura. Mais adiante tornaram a medir, e deu vinte e sete metros.
29 Vétake wup yandarén, sip ye matu tékwa taalémba waare kapére yamuké. Wup yate anka vétik vétik sipna kukmba vaanjandandarén solwaramba, sip yékapuk ye wamba téndénngé. Yatake nyaa bari véndénngé mawulé yandarén.
29 Eles ficaram com muito medo de que o navio fosse bater contra as rochas. Por isso jogaram quatro âncoras da parte de trás do navio e oraram para que amanhecesse logo.
30 Yate sipmba jémbaa yakwa dunyansé yaambuké waakndarén. Waakte talimba taakandarén makal bot kéraae baangwi lékiye baangwi vasnyévite bot solwaramba yasandandarén. Yasandatake de sipmba wayéka téte paapu yate wa anga wandarén, “Daawuliye sipna maakat ye anka ras waak solwaramba vaanjanda-kanangwa, sip yékapuk ye baka téndénngé.” Naandarén.
30 Aí os marinheiros tentaram escapar do navio. Baixaram o bote no mar, fingindo que iam jogar âncoras da parte da frente do navio.
31 Naandaka Pol waariyakwa dunyansat, deku néma duwat waak anga wandén, “Wani dunyansé de sipmba tékapuk yamunaandaru, wa guné lambiyakngangunéngwa.” Naandén.
31 Então Paulo disse ao oficial romano e aos soldados: — Se os marinheiros não ficarem no navio, vocês não poderão se salvar.
32 Naandéka waariyakwa dunyan botmba lékindarén baangwi sékutékndarén. Sékutékndaka wani makal bot vaakére solwara taakumba baka yakwandén.
32 Aí os soldados cortaram as cordas que prendiam o bote e o largaram no mar.
33 Nyaa yaalaké yaténdéka Pol akwi dunyansat anga wandén, “Kakému ma kangunék. Némaamba (14) nyaa wup yate kakému yamba kangunéngwe wa.
33 De madrugada Paulo pediu a todos que comessem alguma coisa e disse: — Já faz catorze dias que vocês estão esperando e durante este tempo não comeram nada.
34 Ma véku. Wup yaké yambakate. Yékun tékangunéngwa. Katik lambiyakngé guné. Bulaa ma kangunék. Kangunu guna biyaa apa yandu wa apamama yate kurkale yékangunéngwa. Kakému kakapuk ye, wa apa yakapuk yate lambiyak-ngangunéngwa.” Naandén.
34 Agora comam alguma coisa, por favor. Vocês precisam se alimentar para poder continuar vivendo. Pois ninguém vai perder nem mesmo um fio de cabelo.
35 Wunga watake kakému kéraae deku ménimba téte Gorét anga wandén, “Yéku kakému wa tiyaaménén. Wan yékun wa.” Naatake wa kakému bule kandén.
35 Em seguida Paulo pegou pão e deu graças a Deus diante de todos. Depois partiu o pão e começou a comer.
36 Kandéka akwi dunyansé véte yéku mawulé vékute kakému kandarén.
36 Então eles ficaram com mais coragem e também comeram.
37 Nané wani sipmba yén dunyanséna namba wan 276 wa.
37 No navio éramos ao todo duzentas e setenta e seis pessoas.
38 Wani kakému katake anga wandarén, “Némaamba musé sipmba tékapuk yamunaandu, wa sip wutépét kurkale yékandékwa.” Naate sipmba tan wit sék ras solwaramba vaanjandandarén.
38 Depois que todos comeram, jogaram o trigo no mar para que o navio ficasse mais leve.
39 Nyaa yaalandéka wutép nakét véndarén. Véte wani wutépké yamba vékusékndakwe wa. Vékusékngapuk yate véndarén yéku yaawiya yéku taalémba téndéka. Véte anga wandarén, “Kalmu sip wani yaawiyamba waare kurkale téké dé kapuk?”
39 Quando amanheceu, os marinheiros não reconheceram a terra, mas viram uma baía onde havia uma praia. Então resolveram fazer o possível para encalhar o navio lá.
40 Wunga vékulakate ankamba talimba lékindarén baangwi sékutékndaka anka solwaramba baka daae kwaaran. Kwaandéka wa talimba stiamba gindarén baangwi lepékundarén. Baangwi lepékutake wa sipna maakamba tén laplap nakapuk kusoréndarén, wimut kutndu sip bari yéndénngé. Kusoréndaka wa sip yéndén.
40 Eles cortaram as cordas das âncoras, e as largaram no mar, e desamarraram os lemes. Em seguida suspenderam a vela do lado dianteiro, para que pudessem seguir na direção da praia.
41 Sip ye matu rakéskwa taalé nakmba waaréndén. Waare apamama yandéka yéké yapatindén. Yandéka wa solwara némaanmba waarape yaae sipmba viyaandéka wa sipna kuk kepukaké yan.
41 Mas o navio bateu num banco de areia e ficou encalhado. A parte da frente ficou presa, e a de trás começou a ser arrebentada pela força das ondas.
42 Yandéka waariyakwa dunyansé kalapusmba kwaan dunyansat viyaandékngé mawulé yate wa bulndarén, du nak daawuliye vére yaange yékapuk yamuké.
42 Os soldados combinaram matar todos os prisioneiros, para que nenhum pudesse chegar até a praia e fugir.
43 Wunga bulndaka waariyakwa dunyanna néma du Polét yékun yamuké det anga wandén, “Yamba yé wa. Guné wunga yaké yambakate.” Naatake nanat anga wandén, “Guné vérkwe vén apu, ma sip yaasékatake solwaramba daawuliye vére ye wutépmba taale saambakngunék.
43 Mas o oficial romano queria salvar Paulo e não deixou que fizessem isso. Pelo contrário, mandou que todos os que soubessem nadar fossem os primeiros a se jogar na água e a nadar até a praia.
44 Guné vérkapuk yakwa du, juwi miyémba, pukaason miyémba ma kure kwaangunu solwara guné kure yékandékwa wutépét.” Wandéka wa wunga yananén. Ye nané akwi kurkale yénanén wutépét. Du nak yamba lambiyakndékwe wa.
44 E mandou também que os outros se salvassem, segurando-se em tábuas ou em pedaços do navio. E foi assim que todos nós chegamos a terra sãos e salvos.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 27, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.